I första delen (2017) berättar Thomas hur han blir frälst. I Livets ord del två får vi följa med hans liv och karriär i i församlingen, då Livets ord var som allra störst och till och med Carola var med. Thomas Arnroth avancerade snabbt i församlingens hierarki och blev en av Ulf Ekmans närmaste medarbetare.
Livets ord del två – förnyad och befriad innehåller förutom Arnroths självbiografiska tecknade berättelse, även mängder av pressklipp och fördjupande texter om Livets ords barnaga-kris, om Arnroths karriär som kristen reporter och om de pastorer som beundrades inom Livets ord. Vad sysslar de med i dag? Thomas Arnroth gör skäl för utmärkelsen Årets journalist när han klär av de forna moralisterna och berättar om ekonomiska oegentligheter, hybris och dubbelmoral.
Livets ord är en unik inblick i ett av våra mest omtalade religiösa fenomen i modern tid. En fantastisk berättelse som är sorglig, vacker, knäpp och väldigt rolig.
Yes – äntligen fick jag tag på fortsättningen. I denna andra del av Arnroths berättelse om sin tid i Livets ord börjar han i Livets ords bibelskola och berättar om tiden där, men också om hur tidningspressen och Uppsalaborna förhöll sig till Livets ord och om hur Livets ord allt mer kom att hylla ledaren Ulf Ekman och ta avstånd till andra kristna kyrkor. Intressant, men väldigt abrupt avslutat. Det känns som om Arnroth lämnar väldigt många trådar från både den första och den andra boken hängande i luften. Kommer det en tredje del?
Andra delen om Thomas tid i Livets ord. Det var några år sedan jag läste första delen men det var inga problem. Thomas beskriver hur han sveps med i allt han möter. Hur han försöker komma så nära Ulf som möjligt. Hur manipulativt ledarna hjärntvättar medlemmarna.
Det var roligt att läsa fortsättningen på den här historien. Jag tyckte mycket om första delen. Där var intressant, men på något sätt också mindre personligt. Tecknandet är bra och ger en humoristisk distanserat grepp på historien.
I den andra delen får man visst hålla kopplet stramt; det går längre mellan bra och kortade mellan slarv. Detta renderar i en totalsumma av tre krumelurer och det är åtminstone jag mycket nöjd med.
Denna del var klenare och mjäkigare än ettan tyvärr. Får se om trilogin återhämtar sig och fördjupas i del tre, eller om den fartfyllda tonåriga frälsningsskildringen förblir hela verkets starkaste inslag.
Här går Arnroth med i Livets ord på allvar, med start på deras bibelskola. Denna del är mindre personlig. Delvis märker man att det handlar om något slags integritetsskäl; i en serieruta får vi veta att Arnroth har gått och gift sig med nån tjej från kyrkan, vars ansikte täcks av en pratbubbla och i övrigt får vi inte veta något alls om saken.
Boken ska nu alltså på allvar gräva i det hastigt växande Livets ord, så som Arnroth uppfattade denna skandalösa institution inifrån. Fast också på samma gång hur han uppfattar det hela i efterhand. Han försöker återge den lojala Ulf Ekman-anhängarens perspektiv på verksamheten, men gör vaga instick om retrospektiv ånger: hade/borde han kunnat bryta tidigare med församlingen? Det blir hur som helst resonemang som står och trampar lite, babbliga talking heads som ibland ger intressanta perspektiv, men som ärligt talat till stor del håller sig på ganska ytlig nivå.
Ytligast, vagast och/eller oklarast tycker jag det är när Arnroth vill ta spjärn mot den gamla mediarapporteringen om sekten (?) Livets ord, och om de otäckheter som församlingen (faktiskt) stod för. Det är en ganska stor del av boken att gamla tidningsklipp visas upp i collage. Jag uppfattar det som att Arnroth (inte bara den dåtida lojala Arnroth, utan även den retrospektiva Arnroth) vill poängtera att media inte alltid gav en rättvisande bild, men samtidigt förblir det faktiskt ganska oklart för mig vad som konkret skulle ha varit fel i rapporteringen.
Fördelen jämfört del ett är att del två i varje fall är lite mer välordnat redigerad. Del ett hade många inskjutna textsidor, som ibland berättade lite samma grejer som seriesidorna, före eller efter dem. Här är det inte alls lika mycket sådant stök.
Mina förväntningar på bok två var klart lägre än på bok ett. Vilket kan spegla betyget. Men jag upplevde fortsättningen som mycket mer intressant och spännande. En svaghet i båda böckerna är att det stundtals känns som att lyssna på ett barns smått osammanhängande historieberättande där det hoppas hit och dit i tiden och händelser. Men det är också charmigt för det förstärker den naiva bilden som beskrivs av Thomas (författaren och huvudkaraktären). Hans kristliga glädje som han prickat så väl är klockren. Obehaglig men verkligen rätt. Jag rekommenderar att läsa dessa två för man får en insikt i Livets Ord och dess absurda historia.
Tänkvärt om hur galet det kan bli när man blint låter sig ledas av andra och bristen på autenticitet och ödmjukhet i ledarskap. Och hur viktigt det är att förstå Bibeln ur ett helhetsperspektiv.