What do you think?
Rate this book
Sönderfallets symfoni #1
Skärvor av en brusten värld
Ett gnistrande sandkorn i en evighet av mörker. Det är allt som finns kvar av vår värld. Ändå bävar jag inte inför tanken på en oändlig tomhet. Tvärtom. Det som får benen att skälva är tanken på att mörkret kanske inte är tomt. Tanken på att något väntar på oss. Väntar, betraktar och bidar sin tid.
Den söndertrasade världen Lyraak är blott en skärva av vad den en gång var. Sliten itu för trettio mansåldrar sedan svävar dess kontinenter i luften likt flytande öar över ett hav av ingenting. Och än är det inte över. Den blinde pojken Daewar, hans plikttrogna syster Adea, den tungsinta krigardottern Olem och den svårbegriplige opportunisten Spelemannen måste välja. Och valen i en värld där misstro och hunger är markens enda gödsel är aldrig självklara. Inte heller deras konsekvenser.
Skärvor av en brusten värld är första delen i den episka fantasytrilogin Sönderfallets symfoni. Det är en mörk värld. En värld där hopp, vänskap och kärlek är svårfångade drömmar. Likt flämtande ljus i en avgrundslös natt.
Den söndertrasade världen Lyraak är blott en skärva av vad den en gång var. Sliten itu för trettio mansåldrar sedan svävar dess kontinenter i luften likt flytande öar över ett hav av ingenting. Och än är det inte över. Den blinde pojken Daewar, hans plikttrogna syster Adea, den tungsinta krigardottern Olem och den svårbegriplige opportunisten Spelemannen måste välja. Och valen i en värld där misstro och hunger är markens enda gödsel är aldrig självklara. Inte heller deras konsekvenser.
Skärvor av en brusten värld är första delen i den episka fantasytrilogin Sönderfallets symfoni. Det är en mörk värld. En värld där hopp, vänskap och kärlek är svårfångade drömmar. Likt flämtande ljus i en avgrundslös natt.
- GenresFantasyEpic Fantasy
806 pages, Paperback
Published September 28, 2018
6 people are currently reading
133 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 15 of 15 reviews
July 28, 2019
Det måste sägas från början att 800-sidiga låtsas-medeltidssagor med féer och demoner och sönderrivna världar inte är min favoritgenre. Med detta sagt blev jag glatt överraskad av denna tegelsten. Den var spännande med sympatiska karaktärer som jag brydde mig om, roligt språk och trovärdig (nåja) story. En av de bästa inom genren (som brukar få 1* av mig om jag ens läser till slutet).
December 13, 2023
2023
reread same thoughts remain
2021
I don’t read much Swedish fantasy, and I found this hidden gem by total chance while browsing for another book at the bookstore. And for a big paperback it was crazy cheap so I bought both this one and the next book (the price for both was like the price of one standard paperback, told you it was crazy cheap). This book actually was a pleasant surprise. High or epic adult fantasy is not a huge genre here in Sweden. The amount of Swedish produced is very scarce, so finding something good is a great feeling.
It’s a huge book. My edition is just shy of 700 pages. The pacing is bit slow and it take its time getting to places. But it’s not clogged down with heavy info-dumps and world-building came in good amounts. It's pretty cool too. We have in this world, Lyraak, our elves and humans. And from other worlds there are this cat-like people and also demons (there’s a whole range of demons). Lyraak is also called the dying world. 30 years it ago was torn apart and now its continents are flowing in the air over an ocean of nothingness.
Starting this book, I had almost no idea what it would be about. The blurb on the back is pretty vague and pretty much just says Lyraak is a suffering world and our main characters has to make decisions that might have huge consequences. There’s a war going on, and though it’s not in the forefront for the most part, it’s definitely affecting the characters. The war does get more prominent as stuff progresses and there’s also conspiracies going. There are dimensional rifts from where the cat-people came through and also the demons. The demons pose a great threat and will be focused on even more in the next book.
Also, there’s magic. It’s pretty cool. There’s both light magic and dark magic. It’s pretty soft so far, and we mostly learn about the dark magic, since that’s what the MC with magic learns.
The book follows four characters: the siblings Daewar and Adea, who are roughly separated in the beginning of the book; the warrior Olem; and The Fiddler/musician. They are all four taken on different journeys. I think I enjoyed all the characters POV’s, especially Daewar, Olem and the Fiddler’s.
reread same thoughts remain
2021
I don’t read much Swedish fantasy, and I found this hidden gem by total chance while browsing for another book at the bookstore. And for a big paperback it was crazy cheap so I bought both this one and the next book (the price for both was like the price of one standard paperback, told you it was crazy cheap). This book actually was a pleasant surprise. High or epic adult fantasy is not a huge genre here in Sweden. The amount of Swedish produced is very scarce, so finding something good is a great feeling.
It’s a huge book. My edition is just shy of 700 pages. The pacing is bit slow and it take its time getting to places. But it’s not clogged down with heavy info-dumps and world-building came in good amounts. It's pretty cool too. We have in this world, Lyraak, our elves and humans. And from other worlds there are this cat-like people and also demons (there’s a whole range of demons). Lyraak is also called the dying world. 30 years it ago was torn apart and now its continents are flowing in the air over an ocean of nothingness.
Starting this book, I had almost no idea what it would be about. The blurb on the back is pretty vague and pretty much just says Lyraak is a suffering world and our main characters has to make decisions that might have huge consequences. There’s a war going on, and though it’s not in the forefront for the most part, it’s definitely affecting the characters. The war does get more prominent as stuff progresses and there’s also conspiracies going. There are dimensional rifts from where the cat-people came through and also the demons. The demons pose a great threat and will be focused on even more in the next book.
Also, there’s magic. It’s pretty cool. There’s both light magic and dark magic. It’s pretty soft so far, and we mostly learn about the dark magic, since that’s what the MC with magic learns.
The book follows four characters: the siblings Daewar and Adea, who are roughly separated in the beginning of the book; the warrior Olem; and The Fiddler/musician. They are all four taken on different journeys. I think I enjoyed all the characters POV’s, especially Daewar, Olem and the Fiddler’s.
September 13, 2019
Det var tyvärr alldeles för länge sedan jag läste den här, vilket gör att recensionen kommer bli betydligt kortare och ytligare än den förtjänar. För det här är bra, riktigt bra.
Vi får en värld som bokstavligt talat är brusten. Skärvor av den tidigare världen flyter runt med ett ingenting emellan. Skärvor av landmassa som flyter ovanför andra skärvor och ger skärvan under evigt mörker. Med fyra huvudpersoner och en profetia i den här brustna världen tror man ändå på något sätt att man vet ungefär hur det ska gå. Tankarna flyger fram under läsningen. Är det hon som är den utvalda? Nej, det måste vara han som är den utvalde. Eller vänta, finns det ens en utvald? Och det visar sig att vi inte vet någonting alls.
Kuldkepp bygger skickligt upp våra förväntningar och gissningar, för att därefter gira iväg åt ett helt annat håll vilket gör berättelsen totalt oförutsägbar. Lägg till ett världsbygge i världsklass och ett språk som verkligen har det där lilla extra, så tar Kuldkepp en välförtjänt plats i det absoluta toppskiktet bland våra svenska fantasyförfattare.
Boken blir lite långsam i mitten och hade tjänat på att vara aningen kortare, men det är en petitess i sammanhanget. För det finns nog inte en rad i boken som inte är bra, det är mer så att allt kanske inte behövs. Jag är heller inte superförtjust i omslaget. Jag tycker inte riktigt det förmedlar det färgsprakande världsbygget och den nästan poetiska berättartonen vi får.
Jag älskar dock innehållet och det finns nog en favoritkaraktär till alla. Min är Spelemannen som med sin humoristiska ton förstärker det mörka och sorgliga vi också får. En fantastisk bok som jag verkligen varmt kan rekommendera!
https://bokhuset.ax/2019/09/09/skarvo...
Vi får en värld som bokstavligt talat är brusten. Skärvor av den tidigare världen flyter runt med ett ingenting emellan. Skärvor av landmassa som flyter ovanför andra skärvor och ger skärvan under evigt mörker. Med fyra huvudpersoner och en profetia i den här brustna världen tror man ändå på något sätt att man vet ungefär hur det ska gå. Tankarna flyger fram under läsningen. Är det hon som är den utvalda? Nej, det måste vara han som är den utvalde. Eller vänta, finns det ens en utvald? Och det visar sig att vi inte vet någonting alls.
Kuldkepp bygger skickligt upp våra förväntningar och gissningar, för att därefter gira iväg åt ett helt annat håll vilket gör berättelsen totalt oförutsägbar. Lägg till ett världsbygge i världsklass och ett språk som verkligen har det där lilla extra, så tar Kuldkepp en välförtjänt plats i det absoluta toppskiktet bland våra svenska fantasyförfattare.
Boken blir lite långsam i mitten och hade tjänat på att vara aningen kortare, men det är en petitess i sammanhanget. För det finns nog inte en rad i boken som inte är bra, det är mer så att allt kanske inte behövs. Jag är heller inte superförtjust i omslaget. Jag tycker inte riktigt det förmedlar det färgsprakande världsbygget och den nästan poetiska berättartonen vi får.
Jag älskar dock innehållet och det finns nog en favoritkaraktär till alla. Min är Spelemannen som med sin humoristiska ton förstärker det mörka och sorgliga vi också får. En fantastisk bok som jag verkligen varmt kan rekommendera!
https://bokhuset.ax/2019/09/09/skarvo...
April 2, 2021
Detta är en fantastisk bok på många flera sätt. Sättet som Kuldkepp beskriver miljöer och handlingar på är i toppklass och jag vågar mig nästan påstå att jag aldrig läst något liknande. En fantastisk episk värld av genren grim dark genomsyrar boken. Handlingen är snygg, välskriven och fängslande för ögonen, miljöerna är spektakulära och påminner mig ibland om Legenden om Aang (Avatar) och dess öar som airbenders lever på. Jag är, efter att ha läst klart den, totalt mållös. Bästa boken jag läst på länge! Det bästa av allt är att jag inte vet vart sagan ska ta vägen. Att läsa en oförutsebar saga är mystiskt spännande och jag kan kliva in i nästa bok utan att ha förutbestämda åsikter om den. Magiskt, episkt och grim dark. Så som jag vill ha det!
February 28, 2022
Har nu läst ut första delen av denna svenska fantasy-serie med det vackra namnet ”Sönderfallets symfoni” och första boken heter ”Skärvor av en brusten värld”.
Världen vi reser till är i sönderfall precis som titeln visar. Den är brusten, i skärvor och i början av boken och genom hela berättelsen får vi reda på att den är döende. Finns det hopp för den? Det vet vi inte men får följa några som försöker kämpa sig vidare i denna brutala värld.
Jag älskar idén för världen i Mattias Kuldkepps bok! Skärvorna av världen som svävar omkring sätter igång min fantasi och jag älskar även de mystiska gamla städerna med sina torn. Det ska bli intressant att läsa vidare och se vad som händer och om världen kan räddas.
Jag gillar också att följa karaktärerna och deras utveckling. Särskilt Olem är intressant att följa för det går liksom inte att ana vad nästa steget för henne blir. Hon växer till en väldigt mångsidig karaktär. Men mest av allt tycker jag om att läsa om Daewar!
Denna bok satte igång min läslust i februari! Jag har haft den på gång länge men nu blev den utläst.
Världen vi reser till är i sönderfall precis som titeln visar. Den är brusten, i skärvor och i början av boken och genom hela berättelsen får vi reda på att den är döende. Finns det hopp för den? Det vet vi inte men får följa några som försöker kämpa sig vidare i denna brutala värld.
Jag älskar idén för världen i Mattias Kuldkepps bok! Skärvorna av världen som svävar omkring sätter igång min fantasi och jag älskar även de mystiska gamla städerna med sina torn. Det ska bli intressant att läsa vidare och se vad som händer och om världen kan räddas.
Jag gillar också att följa karaktärerna och deras utveckling. Särskilt Olem är intressant att följa för det går liksom inte att ana vad nästa steget för henne blir. Hon växer till en väldigt mångsidig karaktär. Men mest av allt tycker jag om att läsa om Daewar!
Denna bok satte igång min läslust i februari! Jag har haft den på gång länge men nu blev den utläst.
December 29, 2022
Året 2022 ställde jag och mina vänner oss frågan, kan vi inte hitta svensk fantasy?
Vi har letat med ljus och lykta för att hitta något som intresserar men språket har alltid känts fel, karaktärerna namnges på sätt som inte flyter etc. Etc.
Mattias Kuldkepp, var har du hållit hus?
Skärvor av en Brusten Värld är en helt enastående bok. Inte på ett sätt som "det är bra för att vara svensk fantasy". Det här kan mäta sig med de bästa jag läst. Historien är helt fantastisk, alla karaktärer är intressanta och driver berättelsen framåt. Världen är kreativ, magin är intresserant, språket är målande och berättelsen är så förjävla tragisk!
Jag har ett utvecklingsområde, tidshopp/ändringar i tid. I första delen är det lätt förvirrande hur de olika personerna påverkas av tiden. That's it.
Jag kan knappt bärga mig att hoppa in i nästa bok!
Vi har letat med ljus och lykta för att hitta något som intresserar men språket har alltid känts fel, karaktärerna namnges på sätt som inte flyter etc. Etc.
Mattias Kuldkepp, var har du hållit hus?
Skärvor av en Brusten Värld är en helt enastående bok. Inte på ett sätt som "det är bra för att vara svensk fantasy". Det här kan mäta sig med de bästa jag läst. Historien är helt fantastisk, alla karaktärer är intressanta och driver berättelsen framåt. Världen är kreativ, magin är intresserant, språket är målande och berättelsen är så förjävla tragisk!
Jag har ett utvecklingsområde, tidshopp/ändringar i tid. I första delen är det lätt förvirrande hur de olika personerna påverkas av tiden. That's it.
Jag kan knappt bärga mig att hoppa in i nästa bok!
This entire review has been hidden because of spoilers.
November 15, 2018
Detta är, om jag har gjort mina sökningar på nätet rätt, Mattias Kuldkepps fjärde bok och det är första i en trilogi. Jag har tidigare läst Konsten Att Rädda Sitt Skinn, läs här vad jag tyckte om den, som är en humoristisk fantasyroman. Även i denna bok så fortsätter Mattias att röra sig bland fantasy, som riktar sig till en vuxen publik, men denna är lite av ett annat slag. Denna är inte humoristisk, men det finns element av det även i denna, som den tidigare är utan detta är riktigt episk fantasy av det mera mörka och allvarliga slaget.
Jag är helt golvad och lyrisk och måste bara få ut mig detta först. Det är mörkt, det är episkt, det är brutalt och skoningslöst. Det är helt underbart.
Från första sidorna får vi känna att det är en mörk och skoningslös värld vi har framför oss att ta del av. Det är en värld är inte ens familjeband är värt något när det kommer till att överleva. Vi får ta del av denna världs bakgrund på ett smart och medryckande sätt, allt blir inte förklarat för oss utan bara skymta av det är en värld som kämpar för att överleva. Man sugs in i historien och man riktigt upplever smutsen och mörkret sin ligger över världen.
Språket som jag gillade i Mattias tidigare bok som jag läst finns där och jag tycker att han till och med har stigit ett, eller flera, snäpp högre. Jag blir riktigt imponerad när jag läser boken, det känns om att varje mening och handling är väl valda och genomarbetade för att långsamt och medryckande låta oss få serverat små skärvor som tillsammans bildar en innehållsrik värld. Jag tycker att det är mästarklass på världsbygget.
Karaktärerna är otroligt färgstarka och jag får svårt att utse en favorit att följa, man blir lika intresserad av alla huvudkaraktärer och då menar jag att man verkligen blir intresserad för man vill veta hur det går för alla. I vanligt fall så hittar man en favorit och längtar tills den dyker upp ingen. I denna bok blir alla favoriter. Man lever sig verkligen in i handlingen och man upplever det som karaktärerna hamnar i som om man själv var där.
Karaktärerna är komplexa och mångbottnade. Det är inte alltid klart om de är onda eller goda, om de har ett val eller om det är något annat som driver dem till att göra det de gör. Det är situationerna som driver dem till att agera och utföra handlingar som kan vara onda eller goda. Allt resultatet av den hårda tillvaron i en förstörd värld.
När man tror att man har listat ut den klassiska fantasykaraktären, visar det sig att det kanske inte stämmer till fullo och karaktären gör något oväntat. Detta gillar jag verkligen. Berättelsen innehåller även många bikaraktärer, men det blir aldrig svårt att hålla dem isär.
Det är en härlig läsupplevelse som man inte har känt så ofta. Det är som när man upptäckte fantasy för första gången och slukade David Eddings och Robert Jordan. Detta är som det men ännu bättre, det är mera vuxet, i klass med Robin Hobb.
Det är klassiska teman i denna bok när det kommer till fantasy, men det är gjort på ett sätt som känns fräscht och nyskapande ändå utan att försöka ändra på något som redan funkar. Jag hoppas och tror att detta verk kan vara en av dem som visar sig kunna ta sig ut på den internationella marknaden för fantasy. För med denna visar att svensk fantastik är att räkna med och att den håller hög kvalité. För detta är högsta kvalité även när vi kommer till internationella mått mätt. Jag känner att just kvalitén på svensk fantasy blir högre och högre vilket är riktigt roligt.
Detta är en av de bästa svenska fantasyböcker jag läst eller rättare sagt en av de bästa fantasyböcker jag läst så jag rekommenderar den till alla som gillar fantasy oavsett om man läser på svenska eller engelska. Hatten av till Mattias som har gjort ett digert jobb med allt som rör boken, det otroliga världsbygget som vi bara fått skymta, karaktärerna med sina djup för att inte säga språket och berättarglädjen som lyser starkt igenom alla 800 sidor. Det finns bara ett problem med boken och det är att jag vill läsa nästa del och delen efter den nu. Det kommer bli en allt för lång väntan till att få besöka denna värld igen.
http://hakanshylla.blogspot.com
Jag är helt golvad och lyrisk och måste bara få ut mig detta först. Det är mörkt, det är episkt, det är brutalt och skoningslöst. Det är helt underbart.
Från första sidorna får vi känna att det är en mörk och skoningslös värld vi har framför oss att ta del av. Det är en värld är inte ens familjeband är värt något när det kommer till att överleva. Vi får ta del av denna världs bakgrund på ett smart och medryckande sätt, allt blir inte förklarat för oss utan bara skymta av det är en värld som kämpar för att överleva. Man sugs in i historien och man riktigt upplever smutsen och mörkret sin ligger över världen.
Språket som jag gillade i Mattias tidigare bok som jag läst finns där och jag tycker att han till och med har stigit ett, eller flera, snäpp högre. Jag blir riktigt imponerad när jag läser boken, det känns om att varje mening och handling är väl valda och genomarbetade för att långsamt och medryckande låta oss få serverat små skärvor som tillsammans bildar en innehållsrik värld. Jag tycker att det är mästarklass på världsbygget.
Karaktärerna är otroligt färgstarka och jag får svårt att utse en favorit att följa, man blir lika intresserad av alla huvudkaraktärer och då menar jag att man verkligen blir intresserad för man vill veta hur det går för alla. I vanligt fall så hittar man en favorit och längtar tills den dyker upp ingen. I denna bok blir alla favoriter. Man lever sig verkligen in i handlingen och man upplever det som karaktärerna hamnar i som om man själv var där.
Karaktärerna är komplexa och mångbottnade. Det är inte alltid klart om de är onda eller goda, om de har ett val eller om det är något annat som driver dem till att göra det de gör. Det är situationerna som driver dem till att agera och utföra handlingar som kan vara onda eller goda. Allt resultatet av den hårda tillvaron i en förstörd värld.
När man tror att man har listat ut den klassiska fantasykaraktären, visar det sig att det kanske inte stämmer till fullo och karaktären gör något oväntat. Detta gillar jag verkligen. Berättelsen innehåller även många bikaraktärer, men det blir aldrig svårt att hålla dem isär.
Det är en härlig läsupplevelse som man inte har känt så ofta. Det är som när man upptäckte fantasy för första gången och slukade David Eddings och Robert Jordan. Detta är som det men ännu bättre, det är mera vuxet, i klass med Robin Hobb.
Det är klassiska teman i denna bok när det kommer till fantasy, men det är gjort på ett sätt som känns fräscht och nyskapande ändå utan att försöka ändra på något som redan funkar. Jag hoppas och tror att detta verk kan vara en av dem som visar sig kunna ta sig ut på den internationella marknaden för fantasy. För med denna visar att svensk fantastik är att räkna med och att den håller hög kvalité. För detta är högsta kvalité även när vi kommer till internationella mått mätt. Jag känner att just kvalitén på svensk fantasy blir högre och högre vilket är riktigt roligt.
Detta är en av de bästa svenska fantasyböcker jag läst eller rättare sagt en av de bästa fantasyböcker jag läst så jag rekommenderar den till alla som gillar fantasy oavsett om man läser på svenska eller engelska. Hatten av till Mattias som har gjort ett digert jobb med allt som rör boken, det otroliga världsbygget som vi bara fått skymta, karaktärerna med sina djup för att inte säga språket och berättarglädjen som lyser starkt igenom alla 800 sidor. Det finns bara ett problem med boken och det är att jag vill läsa nästa del och delen efter den nu. Det kommer bli en allt för lång väntan till att få besöka denna värld igen.
http://hakanshylla.blogspot.com
October 21, 2019
Återigen visar Mattias Kuldkepp var skåpet ska stå inom den svenska episka fantasyn. Vid min förra recension liknade jag Kuldkepps språk och skrivstil vid Terry Pratchett och Douglas Adams och jag tänker fortsätta med det. Själva världsbygget och till viss del också berättelsen får mig att tänka på första delen i Discworld-serien av Pratchett och den sarkastiska och ironiska tonen många av karaktärerna har känns igen från både Pratchett och Adams, vilket gör mig barnsligt förtjust eftersom Douglas Adams nog är min favoritförfattare genom alla tider. Att då hitta en svensk version av det är som att hitta en nedgrävd skatt. Däremot verkar Sönderfallets symfoni-serien vara mörkare än Den ofrivillige hjältens handbok-serien.
Skärvor av en brusten värld är första delen i en serie och är hopknuten snyggt med öppna slut. Vi följer fyra huvudpersoner genom boken. En nackdel här är att det blir väldigt långt och oerhört många personer att komma ihåg. Jag hade önskat mig den här första delen uppdelad i två – en med Adea och Daewar och en med Spelemannen och Olem, jag tror att det hade fungerat minst lika bra.
Persongalleriet är som skrivet väldigt stort. En fördel här är att Olem och Spelemannens historia är tätt sammanknuten så det blir inte lika många att minnas. Jag älskar, med emfas, Spelemannen som karaktär och personlighet. Jag skulle garanterat avsky att ha honom runt mig en längre tid men medan jag läser om honom vill jag ha honom som absolut bästa vän. I den här spillran av en fungerande värld skulle jag inte kunna tänka mig någon bättre för att hålla uppe humöret, och för att sänka det igen. Jag gillar också Olem, en komplex karaktär som jag direkt vill att allt ska gå bra för. Jag har lite svårare för Adea och Daewar, men det tror jag beror på att jag ofta vill skaka om dem för att de beter sig som oeftertänksamma ungar, vilket de också är. Dock är jag oerhört fascinerad över Daewar och hans historia och det ska bli spännande att läsa fortsättningen. Han kommer lite i skymundan bakom Olem och Spelemannen, vilket också är en anledning till att jag tror att det hade passat att dela upp boken i två delar.
Språket är fullt av beskrivningar, målande, lysande och sådär magiskt som jag vill att den här typen av fantasy är. Det ligger en oerhörd mängd arbete bakom Mattias Kuldkepps verk, det blir tydligt när man läser en sådan här gediget genomarbetad bok med eget världsbygge och språk. Dessutom känner man igen Kuldkepps skrivstil väldigt väl om man läst något annat av honom, och det uppskattar jag alltid hos författare.
Del två har inte utkommit än, men det ska bli oerhört spännande att få veta vad som händer med alla de här karaktärerna.
Det enda i texten jag kan klaga på är att den kursiva delen i början av varje kapitel ibland blir lite väl liten och svårläst. Det är en lång och gedigen bok men avskräcks inte av längden, den är väl värd läsningen.
Skärvor av en brusten värld är första delen i en serie och är hopknuten snyggt med öppna slut. Vi följer fyra huvudpersoner genom boken. En nackdel här är att det blir väldigt långt och oerhört många personer att komma ihåg. Jag hade önskat mig den här första delen uppdelad i två – en med Adea och Daewar och en med Spelemannen och Olem, jag tror att det hade fungerat minst lika bra.
Persongalleriet är som skrivet väldigt stort. En fördel här är att Olem och Spelemannens historia är tätt sammanknuten så det blir inte lika många att minnas. Jag älskar, med emfas, Spelemannen som karaktär och personlighet. Jag skulle garanterat avsky att ha honom runt mig en längre tid men medan jag läser om honom vill jag ha honom som absolut bästa vän. I den här spillran av en fungerande värld skulle jag inte kunna tänka mig någon bättre för att hålla uppe humöret, och för att sänka det igen. Jag gillar också Olem, en komplex karaktär som jag direkt vill att allt ska gå bra för. Jag har lite svårare för Adea och Daewar, men det tror jag beror på att jag ofta vill skaka om dem för att de beter sig som oeftertänksamma ungar, vilket de också är. Dock är jag oerhört fascinerad över Daewar och hans historia och det ska bli spännande att läsa fortsättningen. Han kommer lite i skymundan bakom Olem och Spelemannen, vilket också är en anledning till att jag tror att det hade passat att dela upp boken i två delar.
Språket är fullt av beskrivningar, målande, lysande och sådär magiskt som jag vill att den här typen av fantasy är. Det ligger en oerhörd mängd arbete bakom Mattias Kuldkepps verk, det blir tydligt när man läser en sådan här gediget genomarbetad bok med eget världsbygge och språk. Dessutom känner man igen Kuldkepps skrivstil väldigt väl om man läst något annat av honom, och det uppskattar jag alltid hos författare.
Del två har inte utkommit än, men det ska bli oerhört spännande att få veta vad som händer med alla de här karaktärerna.
Det enda i texten jag kan klaga på är att den kursiva delen i början av varje kapitel ibland blir lite väl liten och svårläst. Det är en lång och gedigen bok men avskräcks inte av längden, den är väl värd läsningen.
August 17, 2025
Episk fantasy är en väldigt svår genre, för den balanserar ständigt på gränsen till det överdrivet melodramatiska och fastnar lätt i schabloner om oövervinnerliga hjältar och genomonda skurkar. Kuldkepp klarar den här genren mycket bra.
Karaktärerna är inte tydligt onda eller goda, hjältarna går ibland den onda sidans ärenden utan att veta om det eller förråder sina vänner av ren svaghet, och är ibland rent klantiga vilket fler bokkaraktärer borde vara. Kuldkepp skapar en trovärdig medeltidskänsla utan att fastna i långrandiga detaljer om föremål och byggnader. Handlingen är härligt invecklad med en värld som består av lossprängda stycken som svävar fritt i rymden och dessutom olika dimensioner där onda väsen lurar, men det går att följa med i trådarna utan större problem. Min favoritkaraktär är den mystiske Spelemannen vars ursprung är dolt till och med för honom själv.
Karaktärerna är inte tydligt onda eller goda, hjältarna går ibland den onda sidans ärenden utan att veta om det eller förråder sina vänner av ren svaghet, och är ibland rent klantiga vilket fler bokkaraktärer borde vara. Kuldkepp skapar en trovärdig medeltidskänsla utan att fastna i långrandiga detaljer om föremål och byggnader. Handlingen är härligt invecklad med en värld som består av lossprängda stycken som svävar fritt i rymden och dessutom olika dimensioner där onda väsen lurar, men det går att följa med i trådarna utan större problem. Min favoritkaraktär är den mystiske Spelemannen vars ursprung är dolt till och med för honom själv.
March 17, 2022
I liked it. The characters are interesting and fun to follow. Well, fun, their lives are pretty horrible but still.
TW on this book. There are a few mentions of sexual assault. And one graphic one. Since I hate stuff like that I had to skip a few pages because I just can't deal with it.
It's a thick book. The stories are interesting, though, so it's fine. However, I have realised that it does not matter how invested I am in a character or the story, if the book is too long I will skip sentences or paragraphs. Another personal preference is short chapters. Many chapters were way too long, and then the chapter after were about the same character. Then why couldn't it be cut into even more chapters? I want short chapters because it's easier to move forward somehow. I don't like stopping in the middle of a chapter.
There is no "bigger" plot. It is about these characters and their awful lives, trying to survive and find somewhat easier lives, although they never will. Just different.
Deawar was such a pain. I wanted more about Nea, but instead had to read about this whiny and weak boy. I did end up being invested in his story, and I get why he was who he was, but somehow he annoyed me a lot.
This whole book felt like the origin story and not the main story. I'm gonna read at least the second one as well and then we'll see if the story changes or if it is similar to this, but yeah, it felt like in the end of this book the "real" fantasy story started, so this one is just to set the mood. I'm not saying you should skip this one, it was good, but the general feel of if was like that.
All in all I liked it. Some parts could have been shortened, but I think that is something most fantasy authors struggle with. They create these big intricate worlds and want to show every part of them, but maybe there should be some killed darlings. No hate though. Like I said, it was good and the story of each character was fun.
TW on this book. There are a few mentions of sexual assault. And one graphic one. Since I hate stuff like that I had to skip a few pages because I just can't deal with it.
It's a thick book. The stories are interesting, though, so it's fine. However, I have realised that it does not matter how invested I am in a character or the story, if the book is too long I will skip sentences or paragraphs. Another personal preference is short chapters. Many chapters were way too long, and then the chapter after were about the same character. Then why couldn't it be cut into even more chapters? I want short chapters because it's easier to move forward somehow. I don't like stopping in the middle of a chapter.
There is no "bigger" plot. It is about these characters and their awful lives, trying to survive and find somewhat easier lives, although they never will. Just different.
Deawar was such a pain. I wanted more about Nea, but instead had to read about this whiny and weak boy. I did end up being invested in his story, and I get why he was who he was, but somehow he annoyed me a lot.
This whole book felt like the origin story and not the main story. I'm gonna read at least the second one as well and then we'll see if the story changes or if it is similar to this, but yeah, it felt like in the end of this book the "real" fantasy story started, so this one is just to set the mood. I'm not saying you should skip this one, it was good, but the general feel of if was like that.
All in all I liked it. Some parts could have been shortened, but I think that is something most fantasy authors struggle with. They create these big intricate worlds and want to show every part of them, but maybe there should be some killed darlings. No hate though. Like I said, it was good and the story of each character was fun.
December 31, 2024
Kuldkepp är, med all rätt, väldigt kär i sin skapade värld. Det för däremot med sig både positiva och negativa konsekvenser; boken är lång och informationstung. Världen är detaljrik och genomtänkt. Toppen, men... många detaljer är intressanta, men hade helt kunnat uteslutas och andra detaljer är helt ovidkommande och skrymmande i en redan lång berättelse.
Kapitlen är uppdelade i olika karaktärers berättelser, ibland vävs de samman men för det mesta följer vi dem på olika håll i världen. Just den typen av uppdelning ligger mig väldigt nära hjärtat eftersom det ger möjlighet att uppleva och lära känna hela världen från olika synsätt. Däremot för det med sig att en snabbt hittar sina favoriter och gärna skummar de kapitlen som följer karaktärer en inte uppskattar lika mycket. Nea till exempel. Allteftersom boken fortskred minskade mitt intresse för de flesta av huvudkaraktärerna, men ökade för flera av sidokaraktärerna som vi bara flyktigt blev introducerade till men aldrig fick någon djupare information om. Jag tröttnade på stycken som kunnat redigeras bort, stavfel som borde upptäckts innan publicering, till synes irrationellt agerande sidokaraktärer och för mig underliga kast i handlingen.
Det är en stabil fantasyvärld, men jag har svårt att se Skärvor av en brusten värld som något annat än en extremt lång prolog - en introduktion utan något större mål annat än att skjutsa oss vidare till nästa del av trilogin den är del av. En trilogi som jag efter att ha läst första delen på 803(!!) sidor inte är så sugen på att fortsätta.
Jag läser sällan svenska författare men är ändå, trots att jag låter skeptisk, glad över att Kuldkepp sätter ribban högt för svenska fantasyförfattare.
Kapitlen är uppdelade i olika karaktärers berättelser, ibland vävs de samman men för det mesta följer vi dem på olika håll i världen. Just den typen av uppdelning ligger mig väldigt nära hjärtat eftersom det ger möjlighet att uppleva och lära känna hela världen från olika synsätt. Däremot för det med sig att en snabbt hittar sina favoriter och gärna skummar de kapitlen som följer karaktärer en inte uppskattar lika mycket. Nea till exempel. Allteftersom boken fortskred minskade mitt intresse för de flesta av huvudkaraktärerna, men ökade för flera av sidokaraktärerna som vi bara flyktigt blev introducerade till men aldrig fick någon djupare information om. Jag tröttnade på stycken som kunnat redigeras bort, stavfel som borde upptäckts innan publicering, till synes irrationellt agerande sidokaraktärer och för mig underliga kast i handlingen.
Det är en stabil fantasyvärld, men jag har svårt att se Skärvor av en brusten värld som något annat än en extremt lång prolog - en introduktion utan något större mål annat än att skjutsa oss vidare till nästa del av trilogin den är del av. En trilogi som jag efter att ha läst första delen på 803(!!) sidor inte är så sugen på att fortsätta.
Jag läser sällan svenska författare men är ändå, trots att jag låter skeptisk, glad över att Kuldkepp sätter ribban högt för svenska fantasyförfattare.
March 21, 2019
Läs min recension här:
https://lexiekon.blogspot.com/2019/03...
Skärvor av en brusten värld imponerar med ett makalöst världsbygge utan dess like, samt med intressanta och unika karaktärer med spännande bakgrunder och utvecklingar. Det blir dock i övrigt för mycket och för spretigt, och jag hade önskat att boken var en helhet istället för som två böcker i en bok. Kuldkepps underbara värld har dock en potential som jag ser fram emot att upptäcka mycket mer av, för jag har aldrig tidigare läst om fantasyvärldar i stil med denna!
https://lexiekon.blogspot.com/2019/03...
Skärvor av en brusten värld imponerar med ett makalöst världsbygge utan dess like, samt med intressanta och unika karaktärer med spännande bakgrunder och utvecklingar. Det blir dock i övrigt för mycket och för spretigt, och jag hade önskat att boken var en helhet istället för som två böcker i en bok. Kuldkepps underbara värld har dock en potential som jag ser fram emot att upptäcka mycket mer av, för jag har aldrig tidigare läst om fantasyvärldar i stil med denna!
September 5, 2020
En fantasy som för det mesta utspelar sig i medeltida städer. Boken är för detaljerad för min smak. Älskar Daewar, vars aningslöshet och nyfikenhet ställer till det för honom.
Det jag saknar i boken är friheten och naturen. Naturen känns långt borta, ungefär som i våra dagars liv i städerna. Är man verkligen fri i en stad, avskärmad från naturen?
Hur ska det gå? Vilka makter kommer i deras väg?
Det jag saknar i boken är friheten och naturen. Naturen känns långt borta, ungefär som i våra dagars liv i städerna. Är man verkligen fri i en stad, avskärmad från naturen?
Hur ska det gå? Vilka makter kommer i deras väg?
June 6, 2024
Unik idé för världsbyggnad. Men som många andra fantasyböcker kändes världen lite väl liten, dock kanske menat då den föll samman på sig själv. Karaktärerna kändes (oftast) som riktigt människor. Lyckades också hålla storyn ungefär lika intressant mellan de olika storylinesen.
Förtjänar definitivt en större läsarkrets.
Förtjänar definitivt en större läsarkrets.
Displaying 1 - 15 of 15 reviews