För det unga vårdbiträdet Moa öppnar sig en ny värld då hon ror hem ett förlagskontrakt på sin självbiografiska och omskakande inifrånskildring av äldreomsorgen.
Romanen får stor uppmärksamhet och över en natt blir Moa både äldreomsorgsexpert och en ny lovande arbetarförfattare.
Men framgången har sina baksidor. Det är inte bara den nya rollen som författare Moa ska axla. Hon ska också hantera sveket mot sin chef och sina kollegor som känner sig både uthängda och förrådda. Dessutom blir hennes redan trassliga kärleksliv ännu trassligare när hon låter sig bli förförd av en nästan tjugo år äldre författarkollega på Bokmässan.
Sara Besicher is a Swedish teacher turned author, born in 1983. She had her book debut in 2012 with Jag ska egentligen inte jobba här. Her second book, Det finns råttor överallt utom på Antarktis, came out in 2013. When not busy writing books, Beischer still teaches Swedish and religion in the city of Halmstad. She is also a columnist, lecturer and ambassador for Ung Berättare.
Awards (2012) • Hallands författarsällskaps stipendium • Årets äldreomsorgspris • Stipendium från Stina och Erik Lundbergs stiftelse, Svenska Akademien (2013) • Halmstads kulturstipendium (2015) • Robespierrepriset
Helt okej men inte lika bra som den första boken. Den första tredjedelen var så mycket cringe att jag knappt klarade av det. Det är ju fruktansvärt när karaktärer trasslar in sig i så pinsamt onödiga saker. Men helt klart läsvärd.
Jag gillar Sara Beischers sätt att ta sig an den grå vardagens allehanda detaljer och mixa det med relationsdrama som i och för sig ligger helt utanför min egen föreställningsvärld av ingredienser men det liksom passar ihop. Jag hade höga förväntningar på den här boken efter att ha läst föregångaren, blev inte helt fångad här tyvärr. Betyg tre för verklighetsskildringarna i både det direkta tilltalet men också mellan-raderna-innehållet och för flytet i att växla mellan scener. Kunde lätt ha blivit betyg fem om situationerna med männen i Moas liv varit mindre destruktiva för just Moa. Jag hoppas hon ges balans, glädje och kärlek i kommande berättelser.
Jag kan inte avgöra vad jag egentligen tycker. Huvudpersonen är en av de mest osympatiska jag läst. Men det kanske beror på att hon påminner om mig som yngre. Boken mer eller mindre sträckläste jag. Men den kändes ganska...banal.
Sånt dilemma det kan bli när man skriver om det som är i ens absoluta närhet, blir populär men också på bekostnad av andra. Det är vad som händer i den här boken. Bra skriven, högt tempo och intressanta karaktärer.
Som ofta är fallet är inte heller den här uppföljaren lika bra som första boken (”Jag ska egentligen inte jobba här”). Men jag tycker om Saras sätt att skriva, så läsningen var inte på något sätt bortkastad tid.