Han har kallats den svenska rockjournalistikens prince of darkness. Hans skärpa har jämförts med Hattori Hanzo-svärdet i Kill Bill. 242 är en samling med Fredrik Strages bästa fredagskrönikor ur Dagens Nyheter. Innehåller bland annat luftgitarrister, ninjor, nazireggae, italodisco, bodysynthare, moshpits, kristdemokrater, Oreo Cookies, vinylfetischism, twerking, gangsterrap, zombieromantik, Depeche Mode, Lana Del Rey och enhörningar.
"...to read what Fredrik Strage writes about music is often better than listening to the music he writes about." (Thomas Seltzer, Turbonegro).
When it comes to Strage's fascination with the boring and stagnant (Gangsta) Rap-genre, this is a thousand times true. But again, I do like that we disagree about something, or otherwise I would have thought that he was my (extremely talented) lost twin. Except that he's a couple of years younger than myself. And from Linkoping - another thing we disagree about, if I was, I wouldn't be writing about it, but try to cover the fact up as much as possible. Yes, my loathing is probably a bit to do with my studying there at a bit too advanced age, trying to endure hazing, student traditions and student humor - all which I hated with a passion even at the target group age. But, just like Gothenburg happens to be where I did my military service, not all what's wrong with that city can be explained by that fact either.
Anyway - differences aside, Strage's columns (242 of them collected here) are probably among the smartest and funniest you can read in Swedish and I recommend this book wholeheartedly.
Åh Fredrik Strage, en skrivandets trollkarl! Verkligen bara en fröjd från början till slut. Även krönikor innehållandes band som jag aldrig hört talas om var riktigt kul att läsa, och fick mig ibland att kolla upp musiken som nämndes. Sedan blev jag HELT lyrisk så fort Kent-texter refererades, både uppenbart och lite mer sneaky. Så fort nån favoritmusiker nämndes kände jag mig utvald... Krönikorna om hans barn och vänner lämnade mig ofta emotionell (t ex Tandfen), och jag känner Metal-Christoffer och Hipster-Kristopher som om de vore vänner till mig. Dessutom jättekul att uppleva popkulturella som politiska händelser i kronologisk ordning, vissa som man kanske nästan glömt bort. Roligt att upptäcka mönster på vilka saker Strage nämner mest (typ Kent, Lana Del Rey, Depeche Mode, Dolly Style och Watain??) Ett måste för personer som likt mig är musik-freaks som har passion för skrivande :) Denna boken lirkade in ett flertal skratt i en 19-årings livskris. Så, du har inte bara fans hos folks mormödrar och farmödrar!
"Strage 242" är en samling krönikor med fokus på populärkulturella betraktelser. Strages lingo i samklang med hans djupa nörderi gör samlingen underhållande och tankeväckande. Krönikorna om "Terminator Salvation" och "Marilyn Manson" är två personliga favoriter.
Gillar Strages krönikor, och detta är en go samling. Allra bäst är han när han släpper sargen och embracear Dolly Style, osv. Intervjun med sig själv i slutet lite cringe dock.
Jag kastar mig med iver över allt som Strage skriver, så han alltid lyckas intressera mig för vad han än skriver. Språklig briljans, roliga ämnen och ofta extremt rolig gör att jag vet att jag kommer återkomma till den här boken.