Det är hos mig han har varit

by Eva Seeberg

Hardcover

Reviews

[ellen · Rating 5 out of 5]

åh gud. aj mitt hjärta. så otroligt fantastisk bok om kärlek, skev, otrohet och att vara så beroende av någons uppmärksamhet/kärlek att man går emot alla sina principer för att få det. hundra procent fem stjärnor

[Ofelia]

Jag fann den här boken när jag höll på att packa upp gamla böcker som min fästman fått av sina farföräldrar. Så när jag började läsa boken visste jag varken vad den handlade om eller om den skulle vara något för mig. Och jag blev glatt överraskad. Vad jag främst tyckte mycket om med den här boken var författarens skrivstil, den var mycket vacker: “himlen var ljus omkring månen som delade med sig en hemlighet - den var inte en gammal man med is i skägget, den var en ung flicka som dansade slöjdans med vita moln, slet långa otåliga revor i dem medan hon slängde dem ifrån sig.” och flera gånger kändes det som att hon träffade rätt i prick gällande tankar och känslor jag själv har haft.

Det är märkligt egentligen hur mycket man kan gilla en bok trots att man ogillar huvudkaraktären. Jag tyckte att hon var självisk och riktigt elak ibland. Speciellt hur hon haft flera kärleksaffärer med gifta män och menade att hon inte spelade en del i otrohetsaffären. Samtidigt kunde jag känna igen mig mycket i henne: speciellt ensamheten och hur den tycks äta upp en efter att man blivit medveten om den. Hur ont det faktiskt gör när ett rum står tomt igen.

Jag tyckte också om valet av berättarstil som författaren hade gjort, historien (som bestod av huvudkaraktärens affär med en gift man) återberättas till den bedragna frun i ett telefonsamtal under nattens mörker. Både hur avståndet dem emellan, och den applicerade likgiltigheten av att prata med någon utan att behöva se dennes ansikte, gjorde att huvudkaraktären kunde kasta ut allt hon kände och varit med om. Det fanns ingen skiljevägg mellan henne och sanningen. Det var iallafall vad jag trodde, tills sista sidan, då det visar sig att hela monologen, där huvudkaraktären berättar allt för frun, visar sig vara inget mindre än huvudpersonens egna återblick till hennes relation med den gifte mannen, hur hon tänker sig att hon ska berätta den för frun som tyst väntar på andra sidan telefonluren (som ringt för att höra om hennes man är i bakgrunden) men i sista sekunden bestämmer sig huvudkaraktären för att låtsas tala till en annan man i bakgrunden (hon säger ett namn till en annan kollega) och därmed lägger frun på samtalet. Och hela sanningen försvinner ut i tomma intet. Och får förmodligen aldrig se ljuset av dagen.