I den första delen får vi följa Vide på 1100-talet. Hans far är stenhuggare vid byggandet av Domkyrkan i Lund och Vide drömmer om att gå i hans fotspår. Men när Vides vägar korsas med hemlösa Ylvas förändras allt. Plötsligt måste de försöka undvika de vuxna, något som till sist tvingar dem söka skydd i Domkyrkans mörka krypta.
Först om formgivningen av boken. I slutet, vid de sista sidorna står det hur Hegas förlag har lagt upp läsnivån. Vad nivå 1-5 betyder och så samt hur man ser det på framsidan. Det finns även lite information om bokens arbetsmaterial sant att boken finns som ljudfil. Jag tycker att denna information är bra för konsumenten/läsaren.
Denna bokserie anses vara läsnivå 4. Tydligen är det en lättläst bokserie för de som vill lära sig svåra ord och att boken innehåller ett språk som ställer lite högre krav på ens ordförråd och grammatik.
Väldigt tydligt att boken är lättläst. Fina illustrationer. Berättelsen i denna bok handlar om Vide som bor i Lund. Han träffar tiggarflickan Ylva och känner något för henne, sympati om man vill uttrycka sig rätt. Vide hjälper Ylva att gömma sig i domkyrkan och får veta lite kort om varför hon är ensam. Dagen efteråt måste Vide hem och hämta mat. Men han lämnar kvar sin dyrbaraste ägodel, en mejsel. Antagligen för att ge Ylva en trygghet och försäkring. När Vide återvänder till Domkyrkan anklagas Ylva för att vara tjuv. Det är sedan när Ylva visar sin talang med mejseln och stenhuggning som hon blir förlåten och adopterad.
Lite för kort berättelse för min smak men väldigt trevlig ändå. Det handlar om godhet, sympati och vänskap. Men även lite smak om historia också. I slutet av boken finns det lite fakta om Lunds domkyrka och lite ord.
This entire review has been hidden because of spoilers.
På det hela taget en fin (nåja) beskrivning av ett äldre Lund och folket som bodde där. Kanske känns berättelsen lite krystad på sina ställen när karaktärer ska introduceras, men i slutändan är det ändå en trevlig historisk skildring. Att boken innehåller lite lättillgänglig fakta i slutet är bara trevligt och jag kan lätt föreställa mig hur boken kan användas i undervisningssyfte.