Barn: Paradiset och flykten därifrån

by Kristoffer Leandoer

Vem sköt Askungen? Hur söt var Stalin som liten? Och varför är det alltid på sommarlovet som monstren kommer till stan?

Barndomen berättas alltid av någon annan. Barndomen har ingen egen röst, den buktalas av vuxna som alltid har en egen agenda. Barndomen används som ursäkt för gränslös självömkan, för hårdare tag, för sexuell utlevelse eller total avhållsamhet. Barndomen finns i författarnas gråtmilda förflutna. Barndomen finns i politikernas glänsande framtidslöften. Men finns den nu?

Barn paradiset och flykten därifrån är en resa till landet som egentligen inte finns, som bara dyker upp i form av löfte eller hot, mardröm eller lyckominne. I en vindlande upptäcktsfärd genom epoker och genrer undersöks barnens och barndomens egentliga roll i skönlitteraturen. Vi tas med på ett lekfullt litterärt strövtåg i linje med författarens prisbelönta essäböcker Mask och Slut.

230 pages, Paperback

First published October 15, 2018

Reviews

[Malin Magnusson Barle · Rating 4 out of 5]

Jag lyssnade till Leandoer på Bokmässan 2019 i ett samtal tillsammans med Pija Lindenbaum och moderatorn från Lilla Piratförlaget (som jag nog tyckte briljerade mest av alla tre! med det inte sagt att någon var alls dålig på scen), samtalet kretsade kring Barns Lek. Leker barn? Nej. Det är Leandoers slutsats som han framförde då och som är tydlig i hans bok. Den tes eller vad vi kan kalla det som han driver härdigast i Barndomen: Paradiset och flykten därifrån är att barndomen egentligen är ett nostalgiskt påhitt av vuxna. Det hänger ju ihop med att barn inte leker: för dem är det att vara, leken är på riktigt. På samma sätt är barndomen något som vuxna förfrämligat, idealiserat med start i förromantiken - vilket illustreras med exempel från litteraturhistorien. Barnen själva vill alltid så snabbt som möjligt växa, bli större, och äntligen få bestämma.
En väldigt intressant bok, som jag tycker kanske driver sina käpphästar rätt långt ibland. Är det verkligen så? tänker jag, eller är det bäst story på det här viset. Men det är otroligt rappt formulerat och bra schvung i texterna och väldigt roligt att läsa en hel litteraturhistorisk bok om temat Barndomen.

[Pontus Ridderstedt · Rating 5 out of 5]

Riktigt vass och ögonöppnabände essäskrivning