Sånt här är jag ju lite svag för. Inte just bibliska historier (eller jo, kanske lite?), men kreativa återberättelser av historiska myter. Och Sjöberg gör det bra. Jag gillar hennes ton, hennes val av berättare (och att hon väljer flera röster) och att hon håller sig tillräckligt kort för att jag inte ska tröttna på historien.
Visst, det blir lite väl understrykande av "tänk om han bara hade en NPF-diagnos?" - och kanske (jag är inte expert där) tilldelar författaren Simson lite väl stereotypa drag...? För mig fungerar det dock, och är faktiskt rätt elegant (och respektfullt!) på sina ställen.
Jag har inte läst bibeln så jag kan inte jämföra (vilket ju inte är poängen med den här typen av kreationer), men jag gillar verkligen Regina Spectors "Samson"-låt.
Och nu också denna bok.