Fredrik Ekelund was born in Uppsala in a medical family. When he was nine years old the family moved to Malmö, where he lived during his childhood. He worked for five years at a stevedoring company in Malmö and then studied comparative literature in Lund and Paris. He has since lived in France for several periods. He has also worked as a translator and interpreter. He is now living in Malmö.
In 1984, he debuted with the novel Stuv Malmö, Kom!. Fredrik Ekelund has since been published both poetry and novels.
Vilken fin bok. Vackert skriven - berörande, ärligt, naket, sårbart. Poetiskt och beskrivande, varierat. Om ett ämne som intresserar mig, och jag tänker... den där tu-delad-heten som Ekelund beskriver, undrar om inte vi alla mer eller mindre upplever den, om än kanske i andra former, att det tar sig olika uttryck. Bara de olika roller man kan ha inom ett och samma "upplevt kön", mamma, egenföretagare, hustru... så därmed är det en bok om att vara/bli människa.
Mest en dagbok/biografi, med alltför långa partier som inte tillför särskilt mycket. Jag förstår heller aldrig Fredrik/Marisol på djupet, bortom alla sexuella aktiviteter - som jag inte heller riktigt förstår.
Jag vill gilla denna bok. Den beror ett så viktigt ämne och skulle kunna vara en del i debatten kring könsidentitet. Istället känns det lite som om den faller platt i sina försök.
Fredrik Ekelund, en känd författare inser runt 60 års ålder att han är transvestit. Vad som följer är hans resa in i sitt kvinnliga jag, Marisol, och resan in i en för honom och henne en ny värld. Medan Fredrik lever och verkar i Malmö blir Köpenhamn Marisols arena, på de klubbar, restauranger och föreningar för HBT-folket (sic).
Det känns som en bok skriven i terapeutiskt syfte. I början är det spännande, första gångerna Fredrik blir Marisol, när han kan leva ut en sida av honom som länge legat gömd, styrkan i Marisol, de trevande stegen in i en ny värld, nya gemenskaper, känslan av att tillhöra en utsatt grupp. Men efter det blir det repetitivt. Bitvis känns boken som en guide till Köpenhamns HBT-värld, en ändlös beskrivning av festkvällarna, vilka klubbar som besöks, personer med vilka Marisol bygger mer eller mindre betydande relationer med.
Ryggraden i boken är en brevväxling mellan Marisol och Soledad, en transvestit Marisol träffar tidigt i sin egen förändring. Dessa brev är öppna, ärliga och djupa, de diskuterar trans-frågor, känslor, livet i stort och smått. Breven är intressanta att läsa och här får vi som läsare lära känna Marisol på djupet, som en mer komplex person än den som bara går ut och festar.
Det är en viktig bok, men den känns skriven för att författaren ska bearbeta sina känslor och beslut. Den känns inte skriven för läsaren.
I denna bok får vi läsa om hur Fredrik Ekelund en dag förstår att han är transperson. Vi får följa Fredriks förvandling till sitt andra ansikte och persona, Marisol. Det blir ett sökande fyllt av festande i Köpenhamn och en vacker brevväxling mellan en annan transperson som Marisol träffar som heter Soledad. Språket är vackert och vi går tillsammans med Fredrik/Marisol i dennes tankar som är som dagboksanteckningar. Jag har svårt för vissa saker och de har tagits upp förr, av andra skribenter. Rasistiska utpekanden samt den närmast svulstiga objektifieringen av "det kvinnliga", men som jag förstår är en sorts överlevnadsinstinkt. Det är trots allt väldigt många transpersoner som blir mördade och då gäller det att skydda sig själv så mycket det går, på alla sätt som bjuds. Överlag en vacker och intressant bok!
3+/4- På sätt och vis en viktig bok om att landa i sig själv/-a. Men lite för pratig, lite för mycket redovisning av utekvällar/-nätter. Och det stör mig att det kvinnliga reduceras till mjukhet, känslor, smink och höga klackar, medan t ex fotboll och det kalla tänkandet med hjärnan tydligen hör till det manliga. På plussidan att just detta får mig att tänka efter mycket under läsningen.
De känslomässiga intima bitarna: Jättebra. De lite svamliga rabblande bitarna av gatupromenader: Mindre bra. Som alltid med verkliga historier känns slutet inte som ett slut, men det är ju inte Fredriks fel. Fin historia ändå. Lite förlegat språkbruk.