Lucianatten 1987 brinner en dansbana i en skånsk stugby ner till grunden. En ung kvinna dör i lågorna, och i polisutredningen som följer ställs vänner mot varandra, förtroenden sviks och familjer splittras innan en ung mordbrännare till sist erkänner.
Trettio år senare får Laura Aulin ärva den nedgångna stugbyn av sin faster Hedda. Som tonåring tillbringade hon loven där, och fastern och vännerna i trakten var en trygg punkt. Ända tills branden förändrade allt.
Nu tvingas hon återvända till bygden, där tragedin satt djupa spår. Hennes närvaro rör upp känslorna, och när flera bränder anläggs blir stämningen än mer fientlig. Medan bränderna kommer allt närmare stugbyn upptäcker Laura att även Hedda haft hemligheter. Dessutom verkar fastern ha kommit något på spåren. Något som får både den gamla tragedin och Lauras egna minnen av natten att framstå i ny, fasansfull dager.
Med Vintereld har Anders de la Motte än en gång återvänt till landsbygden i sin barndoms nordvästra Skåne och skrivit en spänningsroman om starka släktband, svek och ärr som aldrig bleknat.
Anders de la Motte, a former police officer, made his debut in 2010 with the award-winning thriller Game and has since then been one of Sweden’s most beloved and popular crime writers. He is the author of several acclaimed and bestselling crime fiction series, among them the suspenseful Skåne Quartet. Published in 2022, The Mountain King is the first bestselling installment in his new Leo Asker series.
LOVED this book! Anders de la Motte is a favorite author of mine and I decided to go for the audio version of this and I was engrossed with it from the beginning until the end. I do love crime stories with dual stories and here we get a story about a fire that killed a young girl. What really happened 30 years ago? And what has it to do with the death of an old woman in the present time? Could it be a connection?
Η φωτιά του χειμώνα τιτλοφορείται το τρίτο βιβλίο της τετραλογίας του Σκόνε του Σουηδού Anders de la Motte. Ακολουθώντας το άτυπο μοτίβο της συγκεκριμένης σειράς, όπου κάθε βιβλίο αντιστοιχεί σε μια εποχή, εδώ ο συγγραφέας καταπιάνεται με άλλη μια συναρπαστική αστυνομική ιστορία, έχοντας ως φόντο αυτή τη φορά τις χιονισμένες εκτάσεις της επαρχίας Σκόνε, στη νότια Σουηδία.
Δεκέμβριος 1987. Όπως κάθε χρόνο, η δεκαπεντάχρονη Λάουρα περνά τις διακοπές των Χριστουγέννων με τη θεία της, που κατοικεί στις όχθες μιας λίμνης στην περιοχή του Σκόνε, και τους φίλους που έχει κάνει εκεί. Όμως αυτή τη χρονιά κάτι διαφορετικό πλανάται στην ατμόσφαιρα, μια αμηχανία ανάμεσα στους εφήβους. Οι σχέσεις τους δοκιμάζονται και η ένταση μεταξύ τους κορυφώνεται τη βραδιά του χορού για τη γιορτή της Σάντα Λουτσία, η οποία καταλήγει σε τραγωδία όταν ξεσπάει πυρκαγιά και μια κοπέλα από την παρέα βρίσκει τραγικό θάνατο. Η Λάουρα, τραυματισμένη σωματικά και ψυχικά, φεύγει και δεν ξαναβλέπει ποτέ ούτε τη θεία της ούτε τα άλλα μέλη της παρέας. Τριάντα χρόνια αργότερα, η Λάουρα ενημερώνεται για τον θάνατο της θείας της και ότι η ίδια είναι η μόνη κληρονόμος του συγκροτήματος κατοικιών που διέθετε εκείνη. Επιστρέφει λοιπόν στο Γερντσνέσετ για την κηδεία και για να πουλήσει όσο το δυνατόν γρηγορότερα τον μισοεγκαταλειμμένο οικισμό, ώστε να κλείσει οριστικά όλους τους λογαριασμούς με το παρελθόν της. Η επιστροφή της όμως στο μέρος που πέρασε ορισμένες από τις πιο ευτυχισμένες αλλά και πιο τραγικές στιγμές της ζωής της θα ανοίξει τον ασκό του Αιόλου, τόσο για την ίδια όσο και για κάποιους από τους κατοίκους της περιοχής, που έχουν τα δικά τους σχέδια για την εν λόγω έκταση. Κι ενώ η Λάουρα έχει να διαχειριστεί τις αναμνήσεις και τα φαντάσματα του παρελθόντος της και να αξιολογήσει τις προσφορές για την κληρονομιά της, ξεσπούν κάποιες πυρκαγιές μικρής έκτασης στην περιοχή και, σε συνδυασμό με την παρουσία της εκεί, ρίχνουν τις υποψίες πάνω της. Παράλληλα, καταλήγει στο συμπέρασμα πως η θεία της είχε ανακαλύψει κάτι για τη μοιραία νύχτα της πυρκαγιάς πριν από τριάντα χρόνια και ίσως αυτό να αποδείχτηκε μοιραίο για την ίδια. Γιατί αν ο θάνατος της θείας της δεν οφειλόταν σε καρδιακή προσβολή αλλά ήταν δολοφονία, πιθανότατα ο δολοφόνος εξακολουθεί να κυκλοφορεί ελεύθερος στην περιοχή. Η Λάουρα καλείται τώρα να αναλογιστεί και αυτό το ενδεχόμενο, ενώ οι αποκαλύψεις που έρχονται στο φως θα την αναγκάσουν να αντιμετωπίσει ένα κομμάτι του παρελθόντος της που ποτέ δεν πίστευε πως εξακολουθούσε να είναι ζωντανό…
Το τρίτο βιβλίο της τετραλογίας του de la Motte χαρακτηρίζεται όχι μόνο από τα οικεία στοιχεία της γραφής του, αλλά και της εποχής στην οποία διαδραματίζεται η πλοκή: του χειμώνα. Σκοτεινό όπως τα βάθη της παγωμένης λίμνης, ψυχρό όπως ο κρύος αέρας, μυστηριώδες όπως όσα κρύβονται κάτω από ένα παχύ στρώμα χιονιού και μυστηριακό όπως οι τοπικοί θρύλοι για στοιχειά και νύμφες, σαν αυτή που λέγεται πως κατοικεί στον βυθό της λίμνης. Οι επιβλητικές, ποιητικές περιγραφές των φυσικών τοπίων ταξιδεύουν τον αναγνώστη στον σουηδικό Νότο, όπου μεγάλωσε και από τον οποίο εμπνέεται ο συγγραφέας, κι αναδεικνύουν ακόμα περισσότερο το ευρύ ταλέντο της πένας του. Το φυσικό περιβάλλον όπου εκτυλίσσεται η όλη δράση παίζει μεγάλο ρόλο σ’ αυτήν με τον έναν ή τον άλλον τρόπο, επιδρώντας στην εξέλιξή της και στον ψυχισμό των ηρώων και συμβάλλοντας στη δημιουργία μιας ιδιαίτερης, σκοτεινής, μελαγχολικής και άκρως χειμερινής ατμόσφαιρας. Η κεντρική ηρωίδα του βιβλίου, Λάουρα, είναι ένας χαρακτήρας περίπλοκος, πολυεπίπεδος, ρεαλιστικός. Διαθέτει προτερήματα κι ελαττώματα, δεν είναι καθόλου εύκολος άνθρωπος, είναι εσωστρεφής και επιφυλακτική με τους άλλους, κουβαλά τραύματα φανερά και κρυφά και προφανέστατα δεν έχει καταφέρει να κάνει ειρήνη με το παρελθόν και να το αφήσει πίσω της. Ο συγγραφέας έχει πλάσει ένα εξαιρετικό ψυχογράφημα για εκείνη, που αγγίζει τον αναγνώστη. Μπορεί να τη συμπαθήσει ή να την αντιπαθήσει, σίγουρα όμως δεν θα τον αφήσει αδιάφορο. Γύρω της, οι υπόλοιποι ήρωες: παλιοί φίλοι και αντίπαλοι, νέοι φίλοι και σύμμαχοι, ένας κρυφός κίνδυνος, άνθρωποι που είτε θέλουν να πάρουν κάτι από εκείνη είτε να της δηλώσουν πως στέκονται στο πλάι της και τη στηρίζουν. Όλοι τους ολοκληρωμένοι χαρακτήρες, που κουβαλούν τις προσωπικές τους ιστορίες και οδηγούνται από την προσωπικότητα, τις συνθήκες αλλά και τα συμφέροντά τους στο να πράξουν κατά το δοκούν. Όλοι τους, λίγο-πολύ, θα κληθούν να αντιμετωπίσουν τις συνέπειες των πράξεών τους και να αντικρίσουν την αλήθεια που κρυβόταν επιμελώς για παραπάνω από τρεις δεκαετίες, με απρόβλεπτες συνέπειες για το μέλλον τους. Η αφήγηση κινείται παράλληλα σε δύο χρονικούς άξονες, τον Δεκέμβριο του 1987 και το παρόν, έτσι ώστε σταδιακά να αποκαλύπτονται όσα συνέβησαν τότε και να «κουμπώνουν» με όσα συμβαίνουν στο σήμερα. Με κάθε κεφάλαιο φανερώνεται ένα καινούριο γεγονός που κινεί τον τροχό της δράσης και προστίθεται ένα ακόμα κομμάτι στο περίπλοκο παζλ που καλούνται να επιλύσουν τόσο οι ήρωες, όσο και οι αναγνώστες. Οι ανατροπές και οι αποκαλύψεις δεν λείπουν, η ένταση που υποβόσκει ανάμεσα στους ήρωες είναι συνεχώς παρούσα και το αδύνατο φαντάζει όλο και πιο δυνατό. Ώσπου όλα τα στοιχεία βρίσκουν τη θέση τους, η ολοκληρωμένη εικόνα σχηματίζεται και η τελική αποκάλυψη ανατρέπει και σαρώνει τα πάντα, φέρνοντας και την πολυπόθητη κάθαρση.
Η Φωτιά του χειμώνα είναι ένα συναρπαστικό, εθιστικό αστυνομικό θρίλερ με έντονα κοινωνικά στοιχεία. Όχι απλώς το πιο ώριμο και ολοκληρωμένο συγγραφικά της τετραλογίας του Anders de la Motte, αλλά κι ένα από τα πιο καλογραμμένα αστυνομικά μυθιστορήματα της σκανδιναβικής λογοτεχνίας των τελευταίων χρόνων.
Best of 3. Enthralling, unputdownable and with lots of twists. Only meh is that is stalls right after the middle and a little too much action for my taste.
Absolut den bästa boken jag har läst, så länge. Jag rekommenderar den väldigt starkt, men läs noga! Varenda liten detalj, som verkar vara oviktig, kommer att så småningom falla på plats som en pusselbit. 🧩 Familjedrama och en gammal olöst gåta, vars lösning vänder alla karaktärernas liv upp och ner. Spännande? Japp!
Anders de la Motte har återigen lyckats överraska mig med hans oväntade tvister i böckerna. Jag önskar att boken hade gjorts till en film 🎥 Nu får vi se vad som väntar på oss i hans nästa bok i Årstidskvartetten, Våroffer.
Eftersom jag var ledig nästan en vecka in på det nya året så gick läsningen betydligt snabbare än vad min planering hade tagit hänsyn till. Jag behövde en bok inemellan de andra och valet föll på Vintereld. Tredje delen i Årstidskvartetten.
Trots att detta kallas en serie så är böckerna, ovanligt nog, fristående. Inga gemensamma karaktärer, vad jag har upptäckt, tema och geografi är dock gemensamt. Även denna utspelar sig i ett litet (fiktivt) samhälle i nordvästra Skåne. Även här kommer någon (tillbaka) och börjar nysta i något som hände för längesedan, men som påverkar nuet.
Vintereld är liksom sina två föregångare inte en renodlad deckare. Den är mycket mer ett familjedrama, men med en knorr i form av ett mysterium. Den är både vemodig och olycksbådande. Tempot är långsamt och jag gillar att saker och ting inte bara hastas förbi utan de får en chans att landa.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
Anders de la Motte tillhör verkligen en av mina absoluta favoritförfattare. Vintereld är hans åttonde bok, och jag har läst dom allihopa. Först ut är trilogin Geim, Buzz, och Bubble. Sedan duon MemoRandom och UltiMatum. Och nu dom tre första i Årstidskvartetten: Slutet på sommaren, Höstdåd, och den här boken: Vintereld. Jag har verkligen tyckt om alla författarens åtta böcker, och länkarna går till mina recensioner av dom.
Även om jag har gillat alla Anders de la Mottes böcker, så är dom hittills tre böckerna i Årstidskvartetten dom som jag har tyckt bäst om. Och Vintereld gjorde mig absolut inte besviken. För den var minst lika bra som dom två tidigare böckerna i serien, om inte ännu lite bättre. Jag tycker att böckerna i Årstidskvartetten är så mycket mer än kriminalromaner. Dom är lika mycket stora familjedraman, tycker jag.
Vintereld är, precis som dom två tidigare böckerna i serien, mycket välskriven, oerhört spännande, väldigt gripande, och totalt oförutsägbar. Och tyvärr så kunde jag knappt lägga ifrån mig boken, så den tog slut alldeles för fort. Jag längtar ju nu redan efter Vårboken.
Jag rekommenderar absolut boken Vintereld till alla, både till deckarälskare, men även till dom som inte läser deckare. För det här är så mycket mer än en kriminalroman, tycker jag. Böckerna i serien är helt fristående från varandra, så egentligen spelar det väl ingen roll i vilken ordning som man läser dom. Men läs alla tre, för dom är mycket, mycket bra allihopa.
Det tog lite längre tid för mig att komma in i den här berättelsen jämfört med de tidigare böckerna i Årstidskvartetten men sedan kunde jag inte släppa boken, vilket resulterade i att jag var vaken halva natten för att ta reda på hur boken slutade. Jag tycker väldigt mycket om att kapitlen växlar mellan nutid och dåtid, sättet de la Motte beskriver människor och miljöer, samt kombinationen deckare/kriminalroman och familjedrama.
Jag rekommenderar den här boken och de andra böckerna i Årstidskvartetten till alla, även till dem som inte gillar deckare (vilket jag själv inte gjorde innan jag började läsa de la Motte).
The third book in the seasonal quartet is just as addictive as the previous novels - I read it fast, a real page turner.
Again the past present vibe is cleverly plotted keeping you invested in the characters and dying to know what happened. The setting is atmospheric, a real small town feel and the characters are intriguing and layered.
Od autora som kedysi davno pradavno citala Hru a hoci si uz nepamatam o com bola, zrejme ma neohurila kedze som nasledujuce roky jeho dalsie knihy veselo ignorovala. Na tuto najnovsiu ma presvedcili reklamy a odporucania, nakopla ma zaujimava obalka a fakt, ze anotacia sa zdala byt na temu mojmu srdcu blizku. A ako zaplesalo, ked sa po jemne nudnej uvodnej casti hlavna hrdinka Laura z mesta presuva do odlahlej dediny medzi horami !!! Preco? Lebo: zima, sneh, mraz, hory, tma, cierne jazero plne ladovych krih. Stari znami, davna minulost, tragedia z mladosti,ktorej nasledky si Laura nesie az do dospelosti. Bodku tomu dava opustena chatova oblast, kedysi hrajuca ludskym smiechom, radostou zo zivota,stastim a pevnymi priatelstvami. Dnes z nej ostala prazdna centralna chata plna haraburdia, spiny, vlhkosti a nevabnej vone. Laurino dedicstvo. Ladove jazero,ktore prinieslo smrt, jazero, v ktorom potichucku plava jazerna vila a ona jedina vie, preco to tu vyzera tak, ako to vyzera.. "Jeden chleba tatovi, jeden chleba mame, jeden vile obetuj, ktera bydli na dne." Dobra kniha, dobra. Urcite som ovplyvnena prostredim, v ktorom sa dej odohrava, take ja mozem. Spravi to vela. Milujem opisy, vdaka ktorym si vsetko viem podla seba predstavit v hlave. Autor ich nesili, nechava citatelovi priestor, do mojich predstav mi od zaciatku nijako nevstupil, nicim ich nepokazil. Dej bol putavy. Neustale sa nieco dialo, hoci Laura nechcela, postupne sa vracia do svojich pubertalnych cias a odkryva spomienky,ktore mala schovane v sebe velmi hlboko. A s nimi suvisi to, co sa deje teraz. Troska ma nahneval zaver. Tak ako mi dovtedy nic neprislo nasilu, koniec sa mi zdal az prilis prekombinovany. Viac by mi sedelo nieco jednoduhsie, toto mi pokazilo celkovy dojem. Skoda. Napriek tomu teda cumim ako puk na toto podarene dielko a s autorom sa nelucim.
Wow! I was really mystified at all the black herrings that were involved in this book. Anders was really good in telling this story I gave him 5 stars. I liked how he did it making everything happen as if it were real, and then making it end up being different. I'll add more later my kindle died. Hedda was the first death encountered in the story which is what the whole story revolves around. What happens after this is Laura who Hedda leaves her property to after not seeing her for 30 years comes to look at the property. Several things happen after this there are two bidders for the property. Her car is scratched with a key and a cat is brutally murdered on her car a message is left for her to sell and leave. What is interesting is that there was a Lucia fire that a girl was killed and this is what Laura finds who it was that was killed. It's much more complicated than this and it's really a great story to read.
My third of de la Motte's seasonal quartet and probably the best yet.
As with the other books myths and legends play a large part in the underlying premise of the book, in this case Lucia Day, as does the dual time line devise. The author's plotting is excellent, the characters well drawn, the pacing carries you along and the story, as a whole, is well written and believable. For the first time I actually guessed the solution but this in no way deterred from the reading. Looking forward to the forth in the series.
Alldeles för lätt att räkna ut mängder av gåtor och vem som är vem och det är lite trist när svaren är så uppenbara MEN - trots det ger jag den högt betyg för stämningen och spänningen. Här skulle jag vilja kunna ge betyget 3,5 men jag är snäll eftersom jag verkligen tyckte om föregående bok Höstdåd.
S autorem jsem přišla do styku již dříve, kdy jsem si přečetla jeho román Konec léta. Zaujal mě jeho styl. Ani nevím jak, druhý díl mi nějak utekl a musím se k němu vrátit. Nakonec jsem se pustila do Zimního ohně a opět se mi potvrdilo, že jsem nesáhla s výběrem vedle. Kniha je čtivá, napínavá a strhující. Navíc obsahuje spoustu neočekávaných zvratů. Četbu jsem si opravdu užila a knihu mohu vřele doporučit pozornosti dalších čtenářů.
Tredje bok i årstidskvartetten til Anders de la Motte ble slukt på lydbok gjennom et par kvelder og en biltur fra Haugesund til Oslo. Jeg går snart tom for superlativer når det kommer til bøkene i denne serien. Har sannsynligvis brukt dem før, men ord som fengslende, trollbindende og altoppslukende, kommer over meg når jeg skal beskrive «Vinterild». Vakkert, nesten drømmende språkbilde som trekker deg inn i historien og lar deg få bli med inn i landskap og miljø. Lar deg få bli kjent med karakterene og gjør dem så levende at du føler du kjenner hver minste falsett og fargenyanse ved dem. Men, så er det akkurat det du ikke gjør ... Ingenting er nemlig slik du tror i denne fortellingen.
Laura returnerer til sitt ferieparadis i Skåne for å gjøre opp boet etter en gammel tante som hun ikke har hatt kontakt med på over 30 år. Ikke siden hun og vennene hennes brant inne i en gammel dansesal. Henne aller beste venninne, Iben Jensen, dør i brannen, mens Laura har bært et helt liv på arrene fra den skjebnesvangre Luciakvelden. Brannsårene brenner fremdeles sammen med skyldfølelsen, skammen og følelsen av at det var noe med den gamle historien som ikke stemte ...
Samtidig som historien pensles ut over lerretet med myke, varlige penselstrøk, så baker forfatteren inn gamle lokale segner og myter som fyller ut de mørke krokene av bildet, og litt etter litt avdekkes grusomheter skjult under harde lag av is, snø og kulde. Hemmeligheter mange er villige til å drepe for å holde skjult.
I flew through this book in two audiobook "sittings" (what do you call those?). Not so much thanks to it being very good, but I can't deny it is an easy read. Since the author is a former policeman, I think I was hopeful for a more procedural crime novel. It tells a story of a woman in her 40s coming back to the town of her childhood where a tragedy took place 20+ years ago. She is certainly haunted by it still. And so are the townspeople. While trying to get her recently deceased aunt's estate in order she also starts uncovering more and more about the past events. I didn't find the main character - Laura - compelling, neither as a teenager, nor as her adult self in "the present". I'm not a big fan of teenage characters (with some exceptions). The fact that we spent half of the book following them around in 1987 while they quarreled & romanced each other wasn't something I could appreciate. More disappointing yet was finding that "grown-up" version of Laura was just as annoying. Finally, the twist was too unbelievable for me. At the same time it wasn't original enough. I think I've read 2-3 books last year with a similar ending idea and sadly that trope doesn't work for me. Overall, had high hopes for this author, I might give him another chance with The Rites of Spring. But unless you love dual timelines and angsty teenagers (which remain angsty middle-aged) I would say there are books out there much more worth our time.
Jag gillar Anders de la Mottes berättarstil, det är ett bra flyt och handlingen förs framåt i ett ganska jämnt tempo utan långa transportsträckor. Vintereld utspelar sig i en fiktiv omgivning i Hallandsåsens södra skugga. Laura kommer ner från Stockholm för att ta hand om arvet från sin bortgånga faster, Hedda. Arvet består av en gammal stugby (Gärdsnäset) som är rätt förfallen då den inte underhållits sedan en tragisk brand Lucia 1987. I branden skadas Laura och hennes tidigare bästa kompis Iben omkom. När Laura kommer ner visar det sig att det finns rivaliserande anbud på Gärdsnäset och det börjar plötsligt brinna i trakten igen. Boken har ett litet irriterande tics, jag vet inte hur många gånger svetten rinner ner för Lauras ärr på ryggen, säkert 15-20 gånger. I övrigt en bok för sträckläsning. Tyvärr är inläsningen på ljudboken inte särskilt bra.
Laura återvänder till sin fasters ägor som hon ärvt. Hon har inte varit där på 30 år, sen en brand en Lucia-natt där en av hennes vänner dog. Huset är sunkigt, men området är vackert och utvecklarna står i kö. Det blir lite tjatigt till slut - vad hände Lucia-natten, vem ska Laura sälja till. Slutet var oväntat och drog upp omdömmet ett hack.
Detta är tredje delen i författarens serie som går under namnet Årstidskvartetten, de tidigare delarna heter Slutet på sommaren och Höstdåd. Denna kom ut 2018 och är författarens åttonde bok.
Boken är som sagt en del i en serie, men den är helt fristående från de tidigare delarna. I varje bok så möter vi nya karaktärer som inte har med de andra böckerna att göra, så det går bra att läsa böckerna i vilken ordning som man vill.
Det som gör böckerna till en serie är att de har alla har en gemensam stil och uppbyggnad, nu har jag förvisso inte hunnit att läsa den sista boken i serien men jag antar att den inte kommer att skilja sig från det gemensamma.
Det som knyter ihop böckerna är att de har alla en slags hemvändare-berättelse i grunden, det blir lite av det lilla samhället, som kanske inte alltid följer reglerna, möter storstaden. Denna kulturkrock, eller vad man skall kalla den, gör att stämningen fort i böckerna blir väldigt spänd mellan den lokala befolkningen och den hemvändare, som nu räknar mer eller mindre som en främling som inte har något att göra där.
Men det är inte bara det som knyter ihop handlingarna. I samhället som det utspelar sig i har något hänt för många år sedan, ett tragiskt dödsfall som satt sina djupa spår bland befolkningen. En händelse som man inte vill prata om och som är mer eller mindre döljer en hemsk hemlighet.
Boken är uppbyggd så att den hoppar fram och tillbaka i tiden. För det mesta så utspelar den sig i nutid men vi får även gå tillbaka till tiden precis innan den tragiska handlingen, som i denna bok är att en dansbana brann ner och en ung kvinna dog i elden.
Det var först i denna bok som jag kopplade att författaren har använt två olika skrivsätt. Nutids-berättelsen är skriven i presens medan tillbakablickarna är skrivna i imperfekt. Detta är ett smart knep då man kan se dem som att dåtiden är ju något som redan har inträffat, och kan inte ändras på då man vet utfallet av händelsen, medan det som utspelar sig i nutid är något som händer nu och man vet inte vad som kommer att hända i den delen. Kollade att han hade gjort det samma med boken innan denna.
Jag skulle inte klassa boken för en deckare, inte om man klassar deckare som att ett brott skall utredas. Ser denna mera som en spänningsroman eller thriller, samtidigt som den är en skildring om hur en grupp människors öden ändras på grund av en händelse i deras liv som för alltid kommer att hänga över dem.
Boken är riktigt spännande, utan att ha de adrenalinpumpande actionscenerna, författaren tar sin tid att bygga upp berättelsen, samt ger ett djup till sina centrala karaktärer. Men ändå är det ett bra driv i språket och handlingen som gör att boken blir något som är svårt att lägga ifrån sig, det är en riktigt bladvändare.
Denna bok, likt de tidigare, osar av en stor dos av melankoli. Det finns skuldkänslor och ångest över vad som hände, samt en del har både psykiska som fysiska sår som de måste bära på, och det är inte alltid som de orkar med det. Det blir aldrig så tung att man inte orkar läsa vidare utan författaren håller nivån på detta mörker på en precis lagom nivå.
Sedan måste jag ge en eloge till författaren när det kommer till klurigheten i berättelsens mysterium, för det finns ett mysterium över händelsen då allt inte är helt klart för en i början av boken. Under resans gång så tänkte jag olika scenario och jag trodde mig ha det klart för mig, men så lyckas han att ta handlingen ett varv till. Skall ju inte avslöja något, men hatten av till författaren att jag inte såg det slutliga slutet.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en välskriven och spännande berättelse som jag tror att vissa bitar kommer att träffa läsarna hårt. Det är en finstämd handling samtidigt som den är hemsk på ett sätt, vi får se alla aspekter av mänskligheten som visar upp sina mörka sidor, en del totalt synliga och andra mera subtila.
Ich habe eine Zeit lang so viele Krimis gelesen, dass ich eigentlich völlig das Interesse verloren habe, aber die Winterfeuer-Nacht von Anders de la Motte hat mich mit ihren vielen unerwarteten Wendungen dann doch gepackt. Die Protagonistin Laura hat als Teenager nur knapp ein Feuer in der Feriensiedlung ihrer Tante Hedda überlebt und kämpft noch Jahrzehnte später mit den Folgen. Als ihre Tante, die ihr Gårdsnäset vermacht hat, stirbt, muss sich Laura der Vergangenheit stellen. Dabei werden ihre Erinnerungen gehörig durcheinandergewirbelt und die Wahrheit über ihre Freunde und die Ereignisse der Feuernacht kommen Stück für Stück ans Licht. Ein richtig packender, unvorhersehbarer, unterhaltsamer Krimi! <3 Und ich geh jetzt für Bookstagram zündeln ;)
Anders de la Motte - to je prostě spisovatelský Bůh. Je to člověk, který je políbený múzou a talentem. A tak jako u ostatních knih z knižní série Roční období, i v Zimním ohni předvedl svůj spisovatelský talent. Čtení jeho knih mě baví. Do čtení jste vtaženi tak rychle, že knihu prostě nelze odložit. Jeho cit pro detail a popisování událostí a postav je obdivuhodný. Máte-li rádi dobré detektivky, tak se rozhodně nebojte sáhnout po této. Vím totiž, že vás zaručeně nezklame. Tak ať se líbí :)
Deserved a 2 but I try to avoid 1 and 2 stars bc it seems mean and I’m not a writer so . Repetitive (omg the WINTER FIRE, the sweating, the reminders on every page what happened the 2 pages before), convoluted ending. Great use of suspense for the first half but no one was likable, the plot fizzled, the style lost steam —so by the end I had zero investment. I liked Mountain King but I would avoid this one.
WOW! To se absolutně nedalo přestat číst! A měla jsem pravdu, ani jedna moje teorie nebyla správná :D Zatím nejlepší kniha série!!! Celá zápletka i její rozuzlení mě strašně bavily. Neodhadla jsem konec a vlastně žádnou část knihy. Nebylo možné to přestat číst a chvílemi jsem se normálně bála a měla pocit, že při čtení další věty se leknu! To se knize povede málokdy…takže klobouk dolů! 🤯
Vid det här laget kan vi formen. Många år senare återvänder en traumatiserad huvudpersonen till den lilla skånska orten där allt hände. Nutid och återblickar och allt är inte som vi trodde. Det är bra men inte toppen, och författaren har svårt att få ihop allt på slutet.