What do you think?
Rate this book
Internet är trasigt : Silicon Valley och Demokratins kris
"Detta är ingen moralistisk tjatbok om skärmtid, inte om filterbubblor, våld eller porr. Den handlar klart och tydligt om att sätta sociala medier i ett större sammanhang, om centralisering av makt, uppmärksamhetsekonomin, tidningsdöden, informationsglappet." Värmlands Folkblad
Silicon Valleys drömmande visionärer skulle rädda demokratin och frälsa världen, men istället har deras uppfinningar banat väg för en antidemokratisk revolution som nu tycks hota hela vår mänskliga civilisation. Vad var det som gick så fel?
Silicon Valleys drömmande visionärer skulle rädda demokratin och frälsa världen, men istället har deras uppfinningar banat väg för en antidemokratisk revolution som nu tycks hota hela vår mänskliga civilisation. Vad var det som gick så fel?
- GenresNonfictionPolitics
300 pages, Hardcover
First published October 4, 2018
11 people are currently reading
128 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 16 of 16 reviews
January 12, 2019
Det här, skulle jag vilja säga, är en av de viktigaste böcker som skrivits på senare tid. Internet ÄR trasigt och om vi inte gör något åt det så finns nog inte den liberala demokratin kvar särskilt länge till. En kan ha många uppfattningar om just "liberal" demokrati, men i betydelsen "frihet" i motsats till auktoritarianism så vet jag var jag föredrar. (Demokratiskt socialism. Men iallafall...)
October 20, 2018
Finns många guldkorn i boken men många exempel känns tyvärr redan daterade och lite uttjatade. Det kom ju en våg av internetkritiska böcker 2017-2018. För dig som helt missat dessa tycler jag dock att denna bok är en lysnade introduktion till ämnet "intentetkaos".
December 28, 2019
Om jag var lite mer kantig skulle boken kunna sammanfattas relativt kort: Två liberala journalister gråter över hur såväl liberalismen som journalistiken under det senaste decenniet fått helt nya förutsättningar. Dessa journalister saknar copingstrategier så till den grad att de själva förespråkar censur och en kraftig begränsning av det fria ordet på internet, troligtvis utan att ens en gång förstå det själva.
Demokratins kris var det ja. Det är svårt att inte stanna upp och fundera kring begreppet demokrati och vad det har kommit att betyda. Det är i varje fall absolut inte i betydelsen ’folkstyre’ författarna Gelin och Pettersson använder termen utan snarare i den senmoderna och nebulösa betydelsen 'liberal demokrati' som är väldigt svår att greppa fullt ut. Just ordets breda omfång och svårighet att specificera är också en av ordets styrkor då det kan användas av journalister och politiker för att svinga vilt mot diverse oönskade element som de senaste åren med hjälp av folkets röster tagit plats i den allmänna debatten och på den politiska arenan. Men det är just dessa röster som är det så kallade hotet mot demokratin.
Bokens ytterst få förtjänster kommer i förklaringarna av hur sociala medier fungerar gällande datainsamling, hur de strävar efter att vara beroendeframkallande och dess funktion eller begränsade funktion i olika länder runtom i världen. När författarna börjar redogöra för hur de (eller de påstådda experter som återkommande intervjuas och citeras) anser att de sociala medieplattformarna bör "ta ansvar" faller resonemangen däremot ofta platt. Delar av boken skildrar dissidenter i länder som Turkiet och Hong Kong som kämpar mot sina respektive regimer och det hårda grepp de har över sociala medier. Detta hårda grepp och samarbetsvilligheten från t. ex. Facebook i relation till Kina och andra länder är något som kritiseras hårt av författarna. När den amerikanska och europeiska situationen därefter beskrivs är det dock det omvända som är problemet; sociala medier är alltför fria och öppna, vem som helst kan komma till tals och det leder till att "demokratin hotas". Krav ställs på att Facebook, Twitter och Google/Youtube måste ta sitt ansvar för den rådande situationen och radera innehåll som hotar liberala kandidaters chanser att vinna val. Man behöver inte ens vara särskilt kritiskt tänkande för att se det uppenbara självmålet. Censur på liberala grunder är bra eller rentav nödvändig för att bli av med saker som 'falska nyheter' och 'konspirationsteorier'. En outtalad utgångspunkt är att saker som Brexit, Trump och utvecklingen i länder som Polen är katastrofala. Lever man i den typ av filterbubbla som dessa journalister troligtvis gör är det samtidigt svårt att klandra dem för dessa utgångspunkter, men de innebär att de omöjligt kan nå fram till fler personer än de redan frälsta.
Ibland kunde man nästan önska ett mer Orwellianskt språk eftersom liberalismens totalitära delar – som dess förespråkare allt som oftast är duktiga på att dölja – lyser igenom starkt. Låt oss ta ett exempel: ”[Facebook började] beskyllas för att ha orsakat ett kaotiskt informations- och nyhetsklimat, som tycks ha bidragit till den omfattande krisen för den liberala demokratin i dussintals länder”. Kan det här läsas på ett annat sätt än ännu en i raden av klagosånger över journalistikens minskande makt i samhället? Problemet är återigen inte att demokratin på något sätt hotas utan snarare att mediehus, publicisters och journalisters makt att filtrera politiska budskap, åtminstone för tillfället, är ett minne blott. Att som politiker tala direkt till folket är i liberalers ögon en synd, och när man dessutom skördar framgångar den vägen verkar journalister inte veta hur de ska agera. En grej är i alla fall tydlig, att begränsa det fria ordet på sociala medier står högt på agendan.
Återkommande i boken är berättelsen om hur många, kanske framför allt liberaler, drömde om den demokratisering som internets ankomst skulle innebära. Det de inte förväntade sig var just möjligheten för politiker att tala direkt till folket eller för anonyma opinionsbildare att sprida åsikter och narrativ som inte når fram (eller tillåts nå fram) via traditionell media. De traditionella mediehusen och deras format (TV, radio och tryckta tidningar) är vad Gelin och Pettersson ger epitetet ’seriösa medier’ och allt annat är trollfabriker med rysslandskopplingar. Elitismen är slående.
Till sist vill jag bara understryka att jag inte är någon vän till de globala sociala medier-företagen. Tvärtom ser jag dem som en av de mest diaboliska krafterna i vår samtid. Där är de förvisso i gott sällskap med just den ”seriösa journalistik” som denna boks två författare rimligen anser sig representera. Om det finns något positivt med boken så är det att ana deras tårar mellan raderna.
Demokratins kris var det ja. Det är svårt att inte stanna upp och fundera kring begreppet demokrati och vad det har kommit att betyda. Det är i varje fall absolut inte i betydelsen ’folkstyre’ författarna Gelin och Pettersson använder termen utan snarare i den senmoderna och nebulösa betydelsen 'liberal demokrati' som är väldigt svår att greppa fullt ut. Just ordets breda omfång och svårighet att specificera är också en av ordets styrkor då det kan användas av journalister och politiker för att svinga vilt mot diverse oönskade element som de senaste åren med hjälp av folkets röster tagit plats i den allmänna debatten och på den politiska arenan. Men det är just dessa röster som är det så kallade hotet mot demokratin.
Bokens ytterst få förtjänster kommer i förklaringarna av hur sociala medier fungerar gällande datainsamling, hur de strävar efter att vara beroendeframkallande och dess funktion eller begränsade funktion i olika länder runtom i världen. När författarna börjar redogöra för hur de (eller de påstådda experter som återkommande intervjuas och citeras) anser att de sociala medieplattformarna bör "ta ansvar" faller resonemangen däremot ofta platt. Delar av boken skildrar dissidenter i länder som Turkiet och Hong Kong som kämpar mot sina respektive regimer och det hårda grepp de har över sociala medier. Detta hårda grepp och samarbetsvilligheten från t. ex. Facebook i relation till Kina och andra länder är något som kritiseras hårt av författarna. När den amerikanska och europeiska situationen därefter beskrivs är det dock det omvända som är problemet; sociala medier är alltför fria och öppna, vem som helst kan komma till tals och det leder till att "demokratin hotas". Krav ställs på att Facebook, Twitter och Google/Youtube måste ta sitt ansvar för den rådande situationen och radera innehåll som hotar liberala kandidaters chanser att vinna val. Man behöver inte ens vara särskilt kritiskt tänkande för att se det uppenbara självmålet. Censur på liberala grunder är bra eller rentav nödvändig för att bli av med saker som 'falska nyheter' och 'konspirationsteorier'. En outtalad utgångspunkt är att saker som Brexit, Trump och utvecklingen i länder som Polen är katastrofala. Lever man i den typ av filterbubbla som dessa journalister troligtvis gör är det samtidigt svårt att klandra dem för dessa utgångspunkter, men de innebär att de omöjligt kan nå fram till fler personer än de redan frälsta.
Ibland kunde man nästan önska ett mer Orwellianskt språk eftersom liberalismens totalitära delar – som dess förespråkare allt som oftast är duktiga på att dölja – lyser igenom starkt. Låt oss ta ett exempel: ”[Facebook började] beskyllas för att ha orsakat ett kaotiskt informations- och nyhetsklimat, som tycks ha bidragit till den omfattande krisen för den liberala demokratin i dussintals länder”. Kan det här läsas på ett annat sätt än ännu en i raden av klagosånger över journalistikens minskande makt i samhället? Problemet är återigen inte att demokratin på något sätt hotas utan snarare att mediehus, publicisters och journalisters makt att filtrera politiska budskap, åtminstone för tillfället, är ett minne blott. Att som politiker tala direkt till folket är i liberalers ögon en synd, och när man dessutom skördar framgångar den vägen verkar journalister inte veta hur de ska agera. En grej är i alla fall tydlig, att begränsa det fria ordet på sociala medier står högt på agendan.
Återkommande i boken är berättelsen om hur många, kanske framför allt liberaler, drömde om den demokratisering som internets ankomst skulle innebära. Det de inte förväntade sig var just möjligheten för politiker att tala direkt till folket eller för anonyma opinionsbildare att sprida åsikter och narrativ som inte når fram (eller tillåts nå fram) via traditionell media. De traditionella mediehusen och deras format (TV, radio och tryckta tidningar) är vad Gelin och Pettersson ger epitetet ’seriösa medier’ och allt annat är trollfabriker med rysslandskopplingar. Elitismen är slående.
Till sist vill jag bara understryka att jag inte är någon vän till de globala sociala medier-företagen. Tvärtom ser jag dem som en av de mest diaboliska krafterna i vår samtid. Där är de förvisso i gott sällskap med just den ”seriösa journalistik” som denna boks två författare rimligen anser sig representera. Om det finns något positivt med boken så är det att ana deras tårar mellan raderna.
March 22, 2020
Informativ men en del kände jag redan till så då skummade jag vissa passager. Upprörande att de stora techbolagen fortfarande har så stor makt och monopolställning på internet. Retar upp mig på korrfel, särskilt att författarna, som dessutom är journalister, konstant skriver plural efter företagsnamn.
May 16, 2019
Ögonöppnare! Mycket bra om sociala medie-krisen som berör oss alla. Rekommenderar varmt.
January 4, 2021
Viktig, givande och ganska torr.
July 24, 2019
Den här boken äs skitläskig! Jag är själv ett gammalt troll och spenderar noll tid på sociala medier, men det har varit riktigt skrämmande att läsa om hur onda/naiva socialamediaföretagen är, speciellt Facebook. Innehållet i den här boken, tycker jag, hör till viss del till den moderna allmänbildningen och kanske kan den få läsaren att tänka om när det gäller sociala medier. Min stora take away är att sociala medier är riggade för att polarisera och amplifiera negativa åsikter, och att deras inverkan på demokratin är skadlig, inte tvärtom.
January 26, 2019
Boken har många upprepningar och ett språk som inte fångst mig, men temat känns viktigt och boken välresearchad vilket gör att jag kommer på mig själv med att både tänka på och tala om den gång efter annan. En läsvärd bok om storföretag och frihet på Internet.
September 27, 2019
Välskriven och intressant bok om några av vår tids största utmaningar avseende internet och de mäktiga techbolag som kommit att dominera detsamma. Känns något grund vad gäller ett par ämnen men en bra introduktion till ämnet och lyckas bra med vad jag tror att den vill åstadkomma.
August 22, 2020
Efter att ha hört mycket bra om den så var den här boken en ganska stor besvikelse. Tycker dock att den är väldigt bra som en introduktion till ämnet. Håller inte riktigt det den lovat, hade önskat fler presentationer av lösningar.
December 29, 2018
Utmärkt reportage som ger en god överblick av problemen med dagens internet och sociala medier. Time well spent (pun intended).
March 12, 2019
Helt banbrytande bok som ligger så rätt i tiden! ALLA borde läsa den, handlar om så mycket mer om beroendet av sociala medier.
April 15, 2019
Bra perspektiv på nutiden och dess problem men borde vara mer om alternativen som står till buds
June 24, 2020
Oinspirerad, obegåvad bok.
June 30, 2020
Viktig! Får dig att fundera över vilka sociala medier du konsumerar och hur.
Displaying 1 - 16 of 16 reviews