What do you think?
Rate this book
Jag som var så rolig att dricka vin med: Rapport från ett år som nykter alkoholist
Rebecka bor i London och lever ett kreativt liv med familj, vänner och en frilanstillvaro som ger henne obegränsade möjligheter att dricka. Kanske på det sätt som hon egentligen alltid har velat?
Kvällen innan hon ska fylla fyrtio går hon gatan fram när hon upptäcker en grupp människor hon älskar komma mot henne. Hennes första tanke är: Fan, de har kommit för att lägga in mig på rehab. Men det är en överraskningsfest. Lättad blir Rebecka full igen, som vanligt.
Några veckor senare sitter hon i en källare under en kyrka och säger för första gången: Jag heter Rebecka och jag är alkoholist.
Med smärtsam uppriktighet och drastisk humor berättar Rebecka Åhlund om att vara mamma, partner, yrkesmänniska, dotter, syster och alkoholist. Om ångesten, skammen och skulden. Men också om det livsbejakande i att sluta bedöva sig och våga möta tillvaron som den är.
Det här är en berättelse om en människas kamp för att bli frisk, men också en skoningslös betraktelse av en kultur marinerad i alkohol. Den blir en appell för ärlighet kring hur vi dricker och modet att våga vara en hel människa.
Kvällen innan hon ska fylla fyrtio går hon gatan fram när hon upptäcker en grupp människor hon älskar komma mot henne. Hennes första tanke är: Fan, de har kommit för att lägga in mig på rehab. Men det är en överraskningsfest. Lättad blir Rebecka full igen, som vanligt.
Några veckor senare sitter hon i en källare under en kyrka och säger för första gången: Jag heter Rebecka och jag är alkoholist.
Med smärtsam uppriktighet och drastisk humor berättar Rebecka Åhlund om att vara mamma, partner, yrkesmänniska, dotter, syster och alkoholist. Om ångesten, skammen och skulden. Men också om det livsbejakande i att sluta bedöva sig och våga möta tillvaron som den är.
Det här är en berättelse om en människas kamp för att bli frisk, men också en skoningslös betraktelse av en kultur marinerad i alkohol. Den blir en appell för ärlighet kring hur vi dricker och modet att våga vara en hel människa.
270 pages, Hardcover
First published January 12, 2019
5 people are currently reading
288 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 70 reviews
Read
May 26, 2019Liksom Rebecka Åhlund har jag haft en period i livet när jag var övertygad om att mina närmaste konspirerade och att en intervention väntade bakom nästa krök(höhö). Det hände aldrig och när 00-talet övergick i 10-tal slutade jag vakna upp i cykelställ, snödrivor, hos främlingar och i trappuppgångar. Bråken och pinsamheterna upphörde, samt de nattliga vändorna till Södersjukhuset. För mig blev en djup trötthet på det livet, följt av en nykter period, vändningen. När jag började dricka igen var det på ett annat sätt. Säkert för ofta, men (nästan) aldrig för mycket.
*
Rebecka Åhlund tillhör de där andra, som inte satte punkt någonstans runt 35 utan fortsatte, trots familjebildning och ett vuxenliv bortom klubbnätterna. Fyllan tog inte slut, den anpassade sig bara. Några glas hos frisören, till lunch, innan dagishämtning, på barnkalaset och sedan innan middagen, till middagen, framför teven, och de där sista innan sängen.
*
Åhlund skildrar både beroendet, där allt handlar om att hitta tillfällen att dricka, och den nyfunna nykterheten, med en förrädisk lätthet. Ibland provoceras jag av det glättiga, av teppanyaki livet i London, där Åhlund på ena sidan skriver att hon aldrig varit rik, för att på nästa redogöra för hur hon brände tretusen i veckan på barer och vin, för lyxsemestrar och shopping.
*
Samtidigt tänker jag att det gör boken ännu viktigare, att hela livsstilsgrejen öppnar upp den, gör den tillgänglig för läsare som annars inte skulle ta sig igenom.
*
Fastnar särskilt för hur Åhlund skildrar glidningen från att bara vara någon som dricker lite för mycket, för ofta, till det som blev hennes alkoholism. Det förrädiska när alkohol ständigt är närvarande, hur enkel den blir att dölja för andra och rationalisera för sig själv.
*
Och slutligen tomheten, när det nyktra livet tagit vid, hur meningslöst det gamla ter sig i perspektiv av det nya. Även där kan jag känna igen mig, trots att jag inte är torrlagd. När min fru frågar hur jag ser tillbaka på mitt 00-tal är det just det, inte festen i sig, men att den fick pågå så länge, att den hann bli så smutsig, ja meningslös.
*
Rebecka Åhlund tillhör de där andra, som inte satte punkt någonstans runt 35 utan fortsatte, trots familjebildning och ett vuxenliv bortom klubbnätterna. Fyllan tog inte slut, den anpassade sig bara. Några glas hos frisören, till lunch, innan dagishämtning, på barnkalaset och sedan innan middagen, till middagen, framför teven, och de där sista innan sängen.
*
Åhlund skildrar både beroendet, där allt handlar om att hitta tillfällen att dricka, och den nyfunna nykterheten, med en förrädisk lätthet. Ibland provoceras jag av det glättiga, av teppanyaki livet i London, där Åhlund på ena sidan skriver att hon aldrig varit rik, för att på nästa redogöra för hur hon brände tretusen i veckan på barer och vin, för lyxsemestrar och shopping.
*
Samtidigt tänker jag att det gör boken ännu viktigare, att hela livsstilsgrejen öppnar upp den, gör den tillgänglig för läsare som annars inte skulle ta sig igenom.
*
Fastnar särskilt för hur Åhlund skildrar glidningen från att bara vara någon som dricker lite för mycket, för ofta, till det som blev hennes alkoholism. Det förrädiska när alkohol ständigt är närvarande, hur enkel den blir att dölja för andra och rationalisera för sig själv.
*
Och slutligen tomheten, när det nyktra livet tagit vid, hur meningslöst det gamla ter sig i perspektiv av det nya. Även där kan jag känna igen mig, trots att jag inte är torrlagd. När min fru frågar hur jag ser tillbaka på mitt 00-tal är det just det, inte festen i sig, men att den fick pågå så länge, att den hann bli så smutsig, ja meningslös.
April 27, 2021
Jag kom över Rebecka Åhlunds recension av "En runda till", dagen efter jag märkte att jag börjat trippla min dagliga 6:a whiskey. När det är pandemi kan man dricka under föreläsningar, skrivkurser, och jobbmöten utan att det syns. Det är dessutom ansvarstagande, med hänsyn till smittspridningen, att dricka ensam. Utöver den bakgrunden intresserade Åhlunds recension mig på grund av vinkeln – fritt citerat "Hade jag ännu druckit om jag var en charmig, rufsig man?" Jag tror att det för mig finns ett samband mellan könsuttryck och beroende; se t. ex. min förfäran över att såväl pyttesmå e-girls som Della Q-tjejerna snusar, och approprierar det som var min lowkey masc-grej.
Jag laddade därefter ner en gratis e-bok av "Jag som var så rolig att dricka vin med", med samma spontana nyfikna inställning som när jag trålar Reddit av självhjälp- eller självdiagnossyften. Boken var inte riktigt för mig, rent igenkänningsmässigt. Vår hjältinnas skäl att bli nykter framstår främst som att bli en bra mamma och förverkliga sig själv. Hon är en typisk Chick lit-karaktär: en sarkastisk HSP med höga krav på sig själv, en 40-årig Lisa Simpson. Berättelsens beteckning "rapport" och dess dagbokslika form gör autenticitetsanspråk och signalerar, enligt mig, en undersökande text som omprövar sina förutsättningar och resonemang. Men den här boken är statisk och rustad till tänderna. Jaget täcker ständigt alla sina svaga punkter genom att visa sig medveten om dem: egocentrism, fåfänga, medelklassighet, tråkighet, präktighet, sektighet och så vidare. Det lämnar inget utrymme för mig att vara delaktig som läsare. Det finns ingen blottad punkt som tillåter mig att bilda min egen uppfattning.
Jag laddade därefter ner en gratis e-bok av "Jag som var så rolig att dricka vin med", med samma spontana nyfikna inställning som när jag trålar Reddit av självhjälp- eller självdiagnossyften. Boken var inte riktigt för mig, rent igenkänningsmässigt. Vår hjältinnas skäl att bli nykter framstår främst som att bli en bra mamma och förverkliga sig själv. Hon är en typisk Chick lit-karaktär: en sarkastisk HSP med höga krav på sig själv, en 40-årig Lisa Simpson. Berättelsens beteckning "rapport" och dess dagbokslika form gör autenticitetsanspråk och signalerar, enligt mig, en undersökande text som omprövar sina förutsättningar och resonemang. Men den här boken är statisk och rustad till tänderna. Jaget täcker ständigt alla sina svaga punkter genom att visa sig medveten om dem: egocentrism, fåfänga, medelklassighet, tråkighet, präktighet, sektighet och så vidare. Det lämnar inget utrymme för mig att vara delaktig som läsare. Det finns ingen blottad punkt som tillåter mig att bilda min egen uppfattning.
October 12, 2019
Rebecka dricker mycket. Och med mycket menar jag två till tre flaskor vin om dagen. Plus några drinkar på det.
Trots det lyckas hon på något sätt leva ett flashigt liv i London. Frilansa, hantera sina barn och allt det där andra som är livet.
Dagen efter hennes mycket blöta fyrtioårsfest brister det. Rebecka inser att det gått för långt och går på sitt första AA-möte. Vi får följa hennes kamp för att klara de tolv stegen under det första året.
Detta är en ärlig och tankeväckande bok, men den kändes lite ytlig ändå. Kanske var det språket? Krönikörens lätta och snabba sammanfattningar passar inte alltid så bra för längre format.
Trots det lyckas hon på något sätt leva ett flashigt liv i London. Frilansa, hantera sina barn och allt det där andra som är livet.
Dagen efter hennes mycket blöta fyrtioårsfest brister det. Rebecka inser att det gått för långt och går på sitt första AA-möte. Vi får följa hennes kamp för att klara de tolv stegen under det första året.
Detta är en ärlig och tankeväckande bok, men den kändes lite ytlig ändå. Kanske var det språket? Krönikörens lätta och snabba sammanfattningar passar inte alltid så bra för längre format.
February 3, 2019
På det stora hela en bra, och framför allt ärlig, bok om en persons väg ut ur ett missbruk. Lite för repetitiv och lite för lite problematiseringar för min smak. Börjar starkt, men tappar mot slutet.
February 5, 2019
Lättläst, ärlig och fick mig att reflektera över alkoholkulturen samt vilka överlevnadsstrategier människor tar till för att stå ut med livet.
July 3, 2019
3,5 kanske. Fint och berörande ibland, framför allt det som handlar om barnen. Kan absolut bidra med perspektiv på alkoholsamhället och hur sjukt det är. Dock inget litterärt mästerverk.
June 4, 2019
Hm, denna var jobbig att läsa. Dels för att jag led av beskrivningen av drickandet när det var som värst, led av att tänka på förnedringen, på barnen, på de sumpade relationerna osv. Dels för att den var som en spegel på vissa sätt. Så. mycket. kretsar. kring. alkohol. Så många sociala tillställningar, möten, kontakter, tillstånd - ja, vad allt kan inte handla om alkohol? Det var också smärtsamt att läsa om hur hon nystade tillbaka i sitt liv och såg mer och mer vad som egentligen varit, så att säga. Såklart mycket mindre smärtsamt att läsa om än att uppleva, men eftersom jag berördes så tänker jag att den var bra skriven. Äkta och nära. Dessa tomma ord. Det som jag hade lite svårt för var delar av vägen tillbaka. Men strunt samma. Önskar henne all lycka. Klart läsvärd och klart värt att tänka på nu inför sommarens vinflod...
February 26, 2020
Jag som var så trist att skriva böcker: Första kapitlet när Rebecka är fast i alkoholens garn är högoktanig feelbad, man blir glad och förväntansfull. Sen kommer nykterheten och ältandet. Lågoktanigt. 1) alkoholism är ett tillstånd, inte en sjukdom. Du väljer själv. 2) uppskattar självreflektionen men allt är skrivet på kvällstidningskrönikespråk, man tröttnar väldigt fort. 3) pga. tristessen som följer på 2) sitter man och hoppas på ett återfall: Ta det! Ta det nu! Så det blir lite nerv i detta. Så ska man inte behöva känna. 2/5.
November 20, 2019
Tack Rebecka för att du är så modig. Det är fint och klarsynt berättat och sätter fingret på rädslan, ångesten och det där krypande i kroppen som gör att man vill fly undan och pausa verkligheten under vinets sammetslena filt. Lättsamt men med djup besvarar hon frågorna. Vem är jag om jag inte dricker och hur gör man?
April 23, 2019
Bra! Kultur och norm kring alkohol är vansinnig. Borde sättas i händerna på alla alkoholromantiker.
Förvånad över att adhd inte nämns en enda gång, hade nog varit annorlunda om författaren levt i Sverige.
Förvånad över att adhd inte nämns en enda gång, hade nog varit annorlunda om författaren levt i Sverige.
November 19, 2020
Denna läsning var en upplevelse, jag känner mig tursam som har fått ta del av den.
March 19, 2019
Självbiografi om Rebeckas tilltagande alkoholism och hur hon helt enkelt slutar och får sitt liv tillbaka. Man har hört det förr och det är förstås helt sant: plötsligt börjar hon leva med alla sinnen. Jag var förstås förvånad över de otroliga mängder hon drog i sig varje dag, man tänker att ingen man känner skulle kunna få i sig de här mängderna. Jag blir också lite svenskt, norrländskt naiv, chockad över att de röker på hela tiden. Det är väl förstås mycket vanligare än man kan tro, men här handlar de om en relativt välbärgad medelklass som efter maten röker en joint. Visst vet man att vår tid är marinerad i alkohol och boken bekräftar detta.
April 25, 2019
Viktig, ärlig bok som uppmanar till reflektion kring alkoholkultur och missbruk. Lättläst, härligt språk. Kanske ingen spännande historia eller djupgående analys, men nu är den ju ”bara” en rapport från ett år som nykter alkoholist. Bra så.
July 5, 2019
Skrämmande och lättillgänglig läsning om hur stark alkoholnormen och -romantiseringen är, skildrat med svärta, humor och värme av en tillfrisknande alkoholist första år som nykter. Rakt och hjärtskärande. Läs!
February 16, 2020
En stark och ärlig berättelse om hur lätt det är att hamna någonstans där man inte vet hur man ska ta sig upp. Bitvis sjukt rolig och samtidigt djupt tragisk.
Också den första bok jag hört som ljudbok, intressant upplevelse ändå? Som en sjuuukt lång podd!
Också den första bok jag hört som ljudbok, intressant upplevelse ändå? Som en sjuuukt lång podd!
March 12, 2019
GOLVAD!!!!! Vilken bok!!! Så viktig och så bra!
May 12, 2019
Rebecca Åhlund, Jag som var så rolig att dricka vin med – rapport från ett år som nykter alkoholist. En självutlämnande rannsakan, en rannsakan på riktigt. Lättläst och läsvärd.
June 9, 2019
3,5. Absolut en bra bok, lättläst, välskriven, intressant. Inte jätteminnesvärd dock.
August 12, 2019
Personligt (privat) om att sluta dricka. Rapp och kul krönikörprosa som blir rejält platt och enahanda i långt format. Kan nog vara viktig för den som känner igen sig.
October 2, 2019
Lättläst med korta kapitel och bra språk. Skildringarna av skammen och skulden gentemot barnen är de mest gripande delarna.
March 8, 2021
Sorglig, brutal, ärlig, rå. En fröjd att läsa (och lyssna på).
Andra gången: tyckte om den lika mycket som första gången. Dock är sista tredjedelen något segare än första delarna.
Andra gången: tyckte om den lika mycket som första gången. Dock är sista tredjedelen något segare än första delarna.
August 4, 2022
Jag har varit nykter i 88 dagar. Jag vet inte om jag är en alkoholist eller inte men jag kände igen mig väldigt mycket i det som Åhlund beskriver i sin bok. Jag delar erfarenheter om hur svårt det är att sluta dricka, att man alltid vill öppna en flaska till, om hur det känns att vara utan alkohol, hur stabil hjärnan, måendet och livet känns efter år av missbruk. Den här boken rörde mig så mycket att jag beställde hem den som fysisk bok, ska bläddra igenom den och markera alla delar som känns viktiga för mig och där jag känner igen mig, för att ha som påminnelse, för att minnas och kunna sätta ord på hur allt har känts och känns nu.
November 19, 2020
En väldigt, berörande, naken och generös skildring om att bli nykter och att lära känna sig själv på nytt. Sträckläste den på några timmar och ville inte att den skulle ta slut, var så fint att få följa hennes inre resa och ta del av hennes insikter.
November 30, 2022
Svag 2:a. Gav inte mkt.
January 27, 2020
Deep, raw, interesting, sad, emotional and still very easy to understand.
I've never had a problem with alcohol, but I've had other things I've been obsessed over and other types of addiction. I also have a family background of alcoholism. It has killed family members. It's an awful sickness.
I went into this audio book completely blank, with no expectations. Somewhere in my mind though I probably expected it to be very dark, sad and grim at times, but that never happened. The stories she tells are, of course, far from rainbows and sunshine but it never made me anxious or sad myself. That felt good. I also highly suspects this has to do with the narrator, who has the most clean, smooth and calm voice I've heard in many, many years - I loved her! Maybe with another narrator my experience with the book would've been totally different.
This was one of those books I couldn't stop listening to. I wanted to continue, all the time. The narrators sweet voice, the uplifting story about stepping up from a destructive habit, the success in doing so. It made me calm. Honestly, I did suspect her to fall back and eventually talk about how she had a relapse and how she'd struggle with that (mostly because everyone in my own surroundings with alcohol problems have had one or many relapses) but no, that never happened. It felt very satisfying.
I also love how she talks about how privileged she is during the end of the book. It wasn't something I was actively thinking about throughout the book but it's still very true; she has been very lucky with her addiction. It could've gone so much worse but it didn't. Thank fucking lord for that.
January 27, 2019
Det här är en ärlig bok. En gripande läsning. En bok att läsa om man kanske misstänker att man själv är alkoholist eller lever tillsammans med någon som är det.
Jag gillar också att det är en kvinna som skrivit om drickande, till skillnad från svåra män som det kryllar av.
Jag gillar också att det inte är en massa tjafs om olycklig kärlek, dålig självbild och skuldbeläggande på hemska män eller olycklig kärlek som det kan vara i kvinnliga biografier.
Jag gillar Åhlunds osentimentala rättframma språk och ganska så "normala" familje liv. Och att det handlar om henne och hennes drickande.
Sen gnager den lite i mig. Det gnager alltid i mig när folk är "framgångsrika" och lyckade och skriver om sina svårigheter när de åker på dyra semestrar.
Det gnager också lite i mig därför att jag upplevt motsatsen. Jag har aldrig fattat vitsen med att berusa mig och har fått så mycket skit för det. Jag gillar helt enkelt inte alkohol.
Men det har mer med mig att göra än med själva boken.
Så läs den!
Jag gillar också att det är en kvinna som skrivit om drickande, till skillnad från svåra män som det kryllar av.
Jag gillar också att det inte är en massa tjafs om olycklig kärlek, dålig självbild och skuldbeläggande på hemska män eller olycklig kärlek som det kan vara i kvinnliga biografier.
Jag gillar Åhlunds osentimentala rättframma språk och ganska så "normala" familje liv. Och att det handlar om henne och hennes drickande.
Sen gnager den lite i mig. Det gnager alltid i mig när folk är "framgångsrika" och lyckade och skriver om sina svårigheter när de åker på dyra semestrar.
Det gnager också lite i mig därför att jag upplevt motsatsen. Jag har aldrig fattat vitsen med att berusa mig och har fått så mycket skit för det. Jag gillar helt enkelt inte alkohol.
Men det har mer med mig att göra än med själva boken.
Så läs den!
March 9, 2020
Vilken fin och viktig bok. Jag önskar att var och en som fortfarande tror att det är något fint och roligt med vindrickande skulle läsa det här. Jag har alltid varit lite skeptisk mot 12-stegs-programmet och inte velat läsa böcker som beskriver metodet, tyckt att det låter så tråkigt och fånigt. Men i Rebecka Åhlunds bok ser jag allt i ett nytt ljus. Hennes liv i London är modernt, lätt att igenkänna. Hon har nästän supit ihjäl sig utan att någon märkt något - "alla gör ju det", "alla dricker ju vin", man dricker hela tiden och alla händelser från barndop och skolans evenemang till kvällsitser och rockkonserter. Men sen, ganska plötsligt, är det slut för henne. Hon slutar dricka med en gång, och håller sig nykter i ett år (och jag hoppas verkligen att det har gått bra med henne). Hon talar om skammen, skuldkänslor, ångesten, oron, ljugandet - allt som hör ihop med alkoholistens vardag. Hon berättar om "fight club"-möten och hennes döttrar. Det är verkligt intressant, kanske inte ett litterärt mästerverk men värt läsa och tänka på i alla fall.
February 4, 2019
En bok om en alkoholists första år som nykter hade kunnat bli både tungt och tråkigt, men denna b9 är varken eller. Det är väldigt hoppfullt att läsa om en människa som genomgår en verklig, positiv förändring och det känns aldrig präktigt. Det finns en humoristisk ton men allt är på allvar. En av de stora behållningarna är då hon skriver om alkoholens plats i vår kultur, invävt i dagboksberättandet av livet som nykter. En annan behållning är acceptansen av livet och alla dess känslor. Nog har vi alla våra flyktbeteenden och många av oss skulle ha nytta av det sanningssägande som är centralt i tolvstegsprogrammet.
February 21, 2019
Bra.
Framförallt tyckte jag att Rebecka Åhlund belyser hur det sociala "drickandet" så ofta döljer alkoholism. Alkohol är en så naturlig del av umgänge och även arbetssammanhang och det ifrågasätts inte. Eller iaf inte tillräckligt. Det är lätt att bli beroende, det är lätt att få återfall om man redan är alkoholist och det är egentligen ganska onödigt att ständigt hälla i sig alkohol bara för att man träffas.
Framförallt tyckte jag att Rebecka Åhlund belyser hur det sociala "drickandet" så ofta döljer alkoholism. Alkohol är en så naturlig del av umgänge och även arbetssammanhang och det ifrågasätts inte. Eller iaf inte tillräckligt. Det är lätt att bli beroende, det är lätt att få återfall om man redan är alkoholist och det är egentligen ganska onödigt att ständigt hälla i sig alkohol bara för att man träffas.
February 24, 2019
Intressant bok, lite igenkänning i min egen London-tid med stadens puls, bekanta platser och normaliseringen av alkohol. Sen var det aldrig för mig i närheten av nivåerna, vilket ändå var ganska skönt att höra att man själv inte är i samma riskzon. Lyssnade på boken och var väldigt trevligt sällskap i lurarna. Gillade boken starkt och intressant porträtt om alkoholen och alkoholismens påverkan inifrån. Läsvärd tankeställare!
Displaying 1 - 30 of 70 reviews