Cirkulation

by Magnus Florin

Det var ett trägolv. Hur kan ett trägolv sträcka sig ända till banken?

Cirkulation berättar om en man som i unga år kom till en bank och blev där. Varför kom han till banken? Han kom till banken eftersom huset som han bodde i såldes för att täcka dödsboets skulder.

Hade han ingen annanstans att ta vägen? Han hade ingenstans att ta vägen annat än till adressen som stod på lappen som låg i innerfickan till fracken som han ärvde av sin farfar.

155 pages, Hardcover

First published January 1, 2001

Reviews

[David Karlsson · Rating 3 out of 5]

En ung man som bott hos sina farföräldrar blir hemlös när huset måste säljas efter deras död, och finner som enda råd att vandra till staden där hans farfars bror tidigare varit direktör på banken. Genom släktbandet får han anställning, först på botten men så sakteligen arbetar han sig upp genom hierarkin. På vägen samtalar han med den övriga personalen - kamrerer, kassörer, assistenter och direktörer - och försöker förstå sig på vad en bank egentligen är.

Florins författarskap hör till de mer egensinniga i Sverige, och den här boken är inget undantag. Handlingen utspelar sig nästan uteslutande genom dessa korta samtal och det ligger ofta något lätt absurdistiskt över det hela, både genom vad som sägs och hur det gestaltas.

Samtidigt finns här som jag läser det en vilja i att verkligen tränga in i bankväsendets väsen, om än på ett annorlunda vis. Boken tar sin början någon gång under 1900-talets första hälft och under de årtionden den pågår (återigen högst oklart hur tidsspannet verkligen ser ut) får man följa både hur saker förändras men även hur saker upprepas gång på gång.

Det kanske tydligaste exemplet är Bankinspektionens regelbundna besök som alltid slutar i att såväl direktör som bankstyrelse får avgå eftersom de inte hållit sig inom lagens råmärken. Men oavsett detta står banken som sådan alltid intakt, dess position och ställning ligger utanför vad som kan rubbas.

Att det vilar något absurt och osunt över bankväsendet är kanske ingen nyhet, bankerna har blivit en så central del i eknomin att de inte kan tillåtas gå omkull och därför tvingas samhället gå in och rädda dem varje gång de på egen förskyllan hamnar i kris. Vill man läsa en mer faktabaserad framställning kan man till exempel plocka upp Andreas Cervenkas "Vad gör en bank?", men då får man leva med hans ständiga putslustiga liknelser som kan trötta ut den bästa. En mer litterär men nästan lika tankeväckande upplevelse får man då istället hos Florin.

[Pascale · Rating 3 out of 5]

Although I'm not exactly sure what to make of this book, I enjoyed its quirky, slightly hypnotic quality. Left behind by his parents who have mysteriously emigrated to America, the nameless narrator gets a job in a bank where, year after year, he moves up the ranks without any visible efforts on his part. Directors embezzle money, are found out and sacked. The narrator courts a fellow employee who happens to be his cousin, marries her and has children. The whole book consists of short paragraphs, mostly bits of dialogue between bank employees obsessed with promotions and office parties or pseudo-aphorisms on the nature of money and banking. Overall it reads like some kind of enigmatic fable which instead on ending on a sinister note stops rather abruptly with a celebration of the narrator's domestic happiness.
Note: I read this in a new French translation published by Cambourakis but since this website was updated I can't find out how to add editions not already in the system. Grrr!

[Pete · Rating 4 out of 5]

one of the odder books i've read this year, hard to describe. it reads like a long series of tweets which highlight the absurdity (and, more subtly, the cruelty) of our banking and monetary systems (by extension, our economic system). other novels-in-tweets i've read tend to be naive and blunt; this has more intellectual heft, if for no other reason than it invites critical interpretation, sort of like looking at a surrealist painting and wanting to decode the symbolic code. it's got a compelling rhythm, a page-turner but not what anyone thinks of when hearing that descriptor.