What do you think?
Rate this book
Ät din jävel : en bok om matglädje, dödsångest, vitlök och smör
Ät din jävel är en bok om att äta mat, laga mat och att tänka på mat. Etnologen och livsnjutaren Malin Haawind blandar personliga betraktelser med etnologiska nedslag, varvat med delikata och oväntade recept. Här finns recept för mycket specifika tillfällen, som hur man bäst firar en lyckad tur till återvinningscentralen. Boken tar upp gastronomins största fiende: den rådande hälsohetsen; den diskuterar vad mat betyder för oss och om hur vi bygger identitet med hjälp av en särskild sorts oliver. Och den spär på livsdrömmen om att infoga ostbågar i en tjusig varmrätt.
- GenresNonfiction
298 pages, Hardcover
Published September 25, 2018
1 person is currently reading
55 people want to read
About the author
Malin Haawind
12 books24 followersMalin Haawind romandebuterade 2021 med boken De kom från öar som tar sin början strax efter krigsslutet 1945. De kom från öar handlar om vuxenblivande och familj, om systerskap, arbete och längtan. Det är första delen i en romantrilogi som formar berättelsen om en familj i folkhemmet, från små kustsamhällen till nybyggda höghus i industristaden. Andra delen i serien, Och havet gav igen kommer i september 2022, och tredje delen, In mot stenig strand, hösten 2023.
Malin Haawind har tidigare skrivit fyra fackböcker om gräl, föräldraskap, mat och smuts. Hon är även verksam som redaktör och skrivarkursledare.
Malin Haawind har tidigare skrivit fyra fackböcker om gräl, föräldraskap, mat och smuts. Hon är även verksam som redaktör och skrivarkursledare.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 13 of 13 reviews
November 29, 2020
Det hade kunnat bli ett högre betyg men jag blir provocerad när folk hatar på andra pga vad de tycker om eller inte tycker om i matväg. Det ska säkert läsas som humoristiskt men det är faktiskt inte roligt. Och det ger absolut inte matglädje.
January 27, 2019
Stundtals spretig bok, men nästan alltid träffsäker och putslustig. Om jag får göra en egen matspaning i Malins anda så vill jag raljera mot den nya kokbokstrenden med "nyttiga" recept på tårtor och kakor och fika. För alltså - kan vi inte släppa dödsgreppet på nyttighetstänket i en sekund och baka en vanlig jäkla tårta?
February 3, 2019
3,5
Bokens styrkor:
- inspirerande
- kärleksförklaring till mat (jag älskar också mat)
- trevlig och lättläst
- bra diskussioner om mat och kroppsideal, dieter och vår syn på mat idag
Bokens svagheter:
- lite spretig (vilket Malin Haawind själv också påpekar i slutet av boken). Det fungerade inte riktigt för mig. Några kapitel (eller del-kapitel) förstod jag inte alls poängen med. T.ex. det jättekorta om bufféer
- upprepar och återkommer till samma saker flera gånger
- önskade mer av vissa diskussioner (t.ex mat och kön, mat och klass)
- den negativa och dömande tonen om vissa grejer störde mig lite
Ett minus som inte påverkade betyget. Vem hatar ens pannkakor?! sjukaste jag läst.
Bokens styrkor:
- inspirerande
- kärleksförklaring till mat (jag älskar också mat)
- trevlig och lättläst
- bra diskussioner om mat och kroppsideal, dieter och vår syn på mat idag
Bokens svagheter:
- lite spretig (vilket Malin Haawind själv också påpekar i slutet av boken). Det fungerade inte riktigt för mig. Några kapitel (eller del-kapitel) förstod jag inte alls poängen med. T.ex. det jättekorta om bufféer
- upprepar och återkommer till samma saker flera gånger
- önskade mer av vissa diskussioner (t.ex mat och kön, mat och klass)
- den negativa och dömande tonen om vissa grejer störde mig lite
Ett minus som inte påverkade betyget. Vem hatar ens pannkakor?! sjukaste jag läst.
December 29, 2018
Likt Glenn Hysén, värd sex getingar
🐝🐝🐝🐝🐝🐝
🐝🐝🐝🐝🐝🐝
August 29, 2022
Det är inte allt för ofta som man får skratta när man läser, men Ät din jävel från mig både att skratta och bli på gott humör efter jag lagt ihop boken. Författaren Malin Haawind är journalist och etnolog och skriver numera skönlitterära böcker. Hon började dock sin författarkarriär med tre faktaböcker med de (i mitt tycke) härliga titlarna Dra åt helvete (handlar om gräl) Sluta skrik för fan (handlar om att ha barn) och Ät din jävlen som rör sig kring mat. Mat som njutning och näring, men också mat som skuld och skam. Hur det kan var allt från klassmarkör till hur man ska akta sig för människor som inte gillar sås.
Boken börjar med matminnen från en Vietnam-resa och redan där var jag fast. Jag var i Vietnam för x antal år sedan och jag har sällan ätit så vansinnigt mycket god mat. Malin Haawind delar också med sig om sin egen kamp ”mot” mat för att vara smal och där tänker jag att kort och gott alla kvinnor på jorden kan relatera.
Under läsningen tog jag bilder och skickade till syrran och vänner. Det handlade om fikarums diskussionerna om dieter och de där farliga sås-hatar-människorna och hur bantningsindustrin har halva befolkningen som målgrupp, vilket ju är rätt många.
En del har invänt mot Haawinds raljerande och absoluta påståenden, men jag ser det bara som humor. Har länge följt Haawind på Insta och har kanske en förförståelse för hennes stil. Gillar den mycket (tangerar väl kanske min egen humor) men det där med vad som är roligt är ju ytterst svårt. Mig passar det, men jag fattar att det inte är allas tekopp. En del har också sagt "spretig" om boken, men det störde mig inte heller. I faktaböcker accepterar jag en viss spretighet som skulle ha skavt i skönlitterär form.
Ät din jävel var för mig (som kvinna, tjock, Vietnam-fantast och mat-ät-njutning-person) mycket underhållande läsning. Jag har redan tryckt ner den i händerna på en kollega och hon kommer inte att vara den enda.
Boken börjar med matminnen från en Vietnam-resa och redan där var jag fast. Jag var i Vietnam för x antal år sedan och jag har sällan ätit så vansinnigt mycket god mat. Malin Haawind delar också med sig om sin egen kamp ”mot” mat för att vara smal och där tänker jag att kort och gott alla kvinnor på jorden kan relatera.
Under läsningen tog jag bilder och skickade till syrran och vänner. Det handlade om fikarums diskussionerna om dieter och de där farliga sås-hatar-människorna och hur bantningsindustrin har halva befolkningen som målgrupp, vilket ju är rätt många.
En del har invänt mot Haawinds raljerande och absoluta påståenden, men jag ser det bara som humor. Har länge följt Haawind på Insta och har kanske en förförståelse för hennes stil. Gillar den mycket (tangerar väl kanske min egen humor) men det där med vad som är roligt är ju ytterst svårt. Mig passar det, men jag fattar att det inte är allas tekopp. En del har också sagt "spretig" om boken, men det störde mig inte heller. I faktaböcker accepterar jag en viss spretighet som skulle ha skavt i skönlitterär form.
Ät din jävel var för mig (som kvinna, tjock, Vietnam-fantast och mat-ät-njutning-person) mycket underhållande läsning. Jag har redan tryckt ner den i händerna på en kollega och hon kommer inte att vara den enda.
February 4, 2024
Boken har pendlat mellan 1 och 5 stjärnor. Ibland blir den onödigt tramsig, dömande och hoppig. Ibland insiktsfull och rolig. Till största del har den dock varit underhållande så de blir en svag fyra till slut.
November 21, 2023
Håller med om bokens poänger angående hälsohets, men samtidigt har jag aldrig läst någon som hetsar så mycket över vad andra människor äter som Haawind. I början var det mest irriterande men efter ett tag gjorde det boken rent av oläslig.
Till exempel har hon ett helt avsnitt som handlar om hur vuxna inte borde äta mellanmål, inte bara för att det tydligen är "präktigt", utan hon skriver rakt ut att det är grejen att äta för att "klara sig"(!) snarare än "för njutningens skull" som är det dåliga. Som tur är har de flesta människor inte samma sjuka syn på mat som Haawind men tror ändå att jag hellre riskerar att verka präktig än att svälta, tack så mycket. Ironiskt nog väljer Haawind också att spy galla över en hel typ av måltid på det här sättet precis efter ett avsnitt om ätstörningar och självsvält.
Haawind konstaterar att det inte är okej att "trycka upp sin diet i ansiktet på andra människor" eller "lasta andra" med den, inte minst då det kan ha negativ inverkan på folk med "svåra ätstörningserfarenheter", men samtidigt är hon själv väldigt bekväm med att trycka upp inte bara vad hon själv äter och inte äter i ansiktet på läsaren utan också vad andra människor borde äta och inte äta, tycka om och inte tycka om.
Haawind förespråkar att äta vad man tycker är gott, njuta av maten, njuta av livet - men bara om det handlar om sådant som Haawind själv tycker om. Att gilla raw food, chiapudding, sallader, pannkakor ("stekt mjöl"), makaroner ("kokt mjöl") och vegetariska "kött"produkter är fel. ("enormt svårt att förstå varför man vill undvika att äta kött och samtidigt låtsas som att man gör det..." FÖR ATT DET ÄR GOTT.)
Att tacka nej till mat man inte gillar är fel (och om man är vuxen måste man tycka om spenat).
Att gilla att springa (specifikt i elljusspår av någon anledning), klä sig i funktionskläder, åka Vasaloppet och gilla att sova är fel.
Haawind försöker framställa sig själv som livsbejakande och mot strömmen på ett väldigt konstlat sätt, men är i själva verket i det närmaste besatt av att inte framstå som just "präktig" eller "foträt" (hon verkar avstå mellanmål mer för att det är "präktigt" än för att hon inte behöver dem, och var tveksam inför att göra egen marmelad för att det verkade för "foträtt"). För hon är minsann inte som andra svennar. Och inte som andra kvinnor - intressant nog är det just kvinnor som Haawind dömer som hårdast för att de inte är som hon, oavsett om det handlar om att steka omeletter till vardagsfrukost, ge ut "pastelliga" böcker om kakor och sötsaker, eller att som nybliven mamma ha på sig dyr jacka och mascara (till skillnad från Haawinds egna billiga jacka, "oplockade ögonbryn" och "knallrosa läppstift" som vi antagligen ska uppfatta som mer autentiskt än den neurotiskt självmedvetna attityd Haawind tillskriver de andra mammorna).
Jag hade haft mer respekt för det ständiga raljerandet och de starka åsikterna om Haawind i alla fall kunde vara konsekvent med dem:
Haawind lovsjunger ostbågar som en sina stora kärlekar, men när det handlar om vego-"kött" är det plötsligt fel och dåligt med "helt konstjorda hittepå-livsmedel skapade i labb".
s. 104: "När du blir äcklad av det jag äter så blir du äcklad av mig. Och det gör ju ont." s. 150: "Men de som äter Quorn har inte mycket att sätta emot i en äckelmätning." Jaha.
Också intressant när hon påtalar hur länge människor ätit lagad mat, potatis och bröd, långt innan snyggt förpackade dadlar såldes för "1000 kronor paketet", för dadlar är ju ett väldigt nytt påfund.
Slutligen håller jag som sagt med om att hälsohetsen är för stor i samhället i sig, i medier och så vidare, men Haawind pratar som om gemene man tvingar i sig raw food och aldrig äter bröd, och jag misstänker att det säger mer om hennes egna sociala krets och/eller klasstillhörighet än hon kanske inser.
Till exempel har hon ett helt avsnitt som handlar om hur vuxna inte borde äta mellanmål, inte bara för att det tydligen är "präktigt", utan hon skriver rakt ut att det är grejen att äta för att "klara sig"(!) snarare än "för njutningens skull" som är det dåliga. Som tur är har de flesta människor inte samma sjuka syn på mat som Haawind men tror ändå att jag hellre riskerar att verka präktig än att svälta, tack så mycket. Ironiskt nog väljer Haawind också att spy galla över en hel typ av måltid på det här sättet precis efter ett avsnitt om ätstörningar och självsvält.
Haawind konstaterar att det inte är okej att "trycka upp sin diet i ansiktet på andra människor" eller "lasta andra" med den, inte minst då det kan ha negativ inverkan på folk med "svåra ätstörningserfarenheter", men samtidigt är hon själv väldigt bekväm med att trycka upp inte bara vad hon själv äter och inte äter i ansiktet på läsaren utan också vad andra människor borde äta och inte äta, tycka om och inte tycka om.
Haawind förespråkar att äta vad man tycker är gott, njuta av maten, njuta av livet - men bara om det handlar om sådant som Haawind själv tycker om. Att gilla raw food, chiapudding, sallader, pannkakor ("stekt mjöl"), makaroner ("kokt mjöl") och vegetariska "kött"produkter är fel. ("enormt svårt att förstå varför man vill undvika att äta kött och samtidigt låtsas som att man gör det..." FÖR ATT DET ÄR GOTT.)
Att tacka nej till mat man inte gillar är fel (och om man är vuxen måste man tycka om spenat).
Att gilla att springa (specifikt i elljusspår av någon anledning), klä sig i funktionskläder, åka Vasaloppet och gilla att sova är fel.
Haawind försöker framställa sig själv som livsbejakande och mot strömmen på ett väldigt konstlat sätt, men är i själva verket i det närmaste besatt av att inte framstå som just "präktig" eller "foträt" (hon verkar avstå mellanmål mer för att det är "präktigt" än för att hon inte behöver dem, och var tveksam inför att göra egen marmelad för att det verkade för "foträtt"). För hon är minsann inte som andra svennar. Och inte som andra kvinnor - intressant nog är det just kvinnor som Haawind dömer som hårdast för att de inte är som hon, oavsett om det handlar om att steka omeletter till vardagsfrukost, ge ut "pastelliga" böcker om kakor och sötsaker, eller att som nybliven mamma ha på sig dyr jacka och mascara (till skillnad från Haawinds egna billiga jacka, "oplockade ögonbryn" och "knallrosa läppstift" som vi antagligen ska uppfatta som mer autentiskt än den neurotiskt självmedvetna attityd Haawind tillskriver de andra mammorna).
Jag hade haft mer respekt för det ständiga raljerandet och de starka åsikterna om Haawind i alla fall kunde vara konsekvent med dem:
Haawind lovsjunger ostbågar som en sina stora kärlekar, men när det handlar om vego-"kött" är det plötsligt fel och dåligt med "helt konstjorda hittepå-livsmedel skapade i labb".
s. 104: "När du blir äcklad av det jag äter så blir du äcklad av mig. Och det gör ju ont." s. 150: "Men de som äter Quorn har inte mycket att sätta emot i en äckelmätning." Jaha.
Också intressant när hon påtalar hur länge människor ätit lagad mat, potatis och bröd, långt innan snyggt förpackade dadlar såldes för "1000 kronor paketet", för dadlar är ju ett väldigt nytt påfund.
Slutligen håller jag som sagt med om att hälsohetsen är för stor i samhället i sig, i medier och så vidare, men Haawind pratar som om gemene man tvingar i sig raw food och aldrig äter bröd, och jag misstänker att det säger mer om hennes egna sociala krets och/eller klasstillhörighet än hon kanske inser.
April 26, 2019
Jag har blandande känslor efter denna bok. Den roliga lite lätt dömande tonen i hennes åsikter är roliga i början men efter ett tag lite tröttsamt. Det är väldigt tydligt att vissa saker är vi överens om medan vissa saker anser att hon går lite för långt. Språket är bitvis väldigt vackert, jag sugs in i hennes beskrivning av Vietnam men så är vi tillbaka i kritiken av andra. Som sagt, jag vet inte vad jag ska tycka i slutändan.
June 9, 2019
Fem stjärnor trots två faktafel:
1. Det används inte linneservetter i franska skolbespisningar. Har två barn som genomlidit komplett fransk skolgång och alltid sett skymten av en linneservett. (Däremot stämmer det att det är fyra-rätters varje dag.)
2. Pannkakor är gott. Särskilt med kallt smör och socker, nu får du se till att prova, Malin!
1. Det används inte linneservetter i franska skolbespisningar. Har två barn som genomlidit komplett fransk skolgång och alltid sett skymten av en linneservett. (Däremot stämmer det att det är fyra-rätters varje dag.)
2. Pannkakor är gott. Särskilt med kallt smör och socker, nu får du se till att prova, Malin!
April 11, 2021
Spretig bok, tidvis väldigt intressant fakta och reflektioner och tidvis inte fullt lika intressanta utvikningar. Härligt att läsa en bok av någon som verkligen älskar mat, även om det dock fanns en hel del hon även hatade. En utmaning att läsa boken vid sänggåendet, då man blev hungrig av alla goda beskrivningar och recept. Kommer nog också att testa några av dem, exempelvis paprikasåsen.
April 18, 2022
Älskar den här boken som håller med mig själv och mina åsikter i mångt och mycket. Heja heja att få sig själv bekräftad. Skrattar högt åt humorn. Men samtidigt är den lite för lång, lite för mycket upprepningar ("har jag inte nyss läst detta?"), och för spretig för att vara klockren.
August 28, 2019
Gillade verkligen Haawlinds inställning till mat och livet. Hon avhandlar massor av olika ämnen och infallsvinklar på temat mat och det blir aldrig ointressant. Rekommenderas verkligen!
October 10, 2021
Störde mig på att trots att det kändes på titeln som om det skulle vara en bok som inte handlade om att må dåligt över mat så var det just det som kom att störa mig genom den. Författaren har alldeles för mycket "jag lovar, jag äter hälsosamt OCKSÅ!" för att jag ska klara av den.
Dessutom kändes den mest som en lovsång till Vietnam och alltså en reseberättelse snarare än en bok om mat?
Dessutom kändes den mest som en lovsång till Vietnam och alltså en reseberättelse snarare än en bok om mat?
Displaying 1 - 13 of 13 reviews