En skildring av en man i medelålderskris, speglat genom en modern hustomtemyt. Mannen under trappen, som hjälper till med små hushållsbestyr, lagar, fixar läckor etc men i sig inte är något snällt väsen utan kanske ganska vulgär. Eller snarare: hur du behandlar honom påverkar hur han kommer att behandla dig.
Fredrik är en modern man, som inte på några villkor vill ha någon inkräktare i huset, som blir vän med hans son och vinner hans hustrus beskydd, när han beter sig alltför hårt mot den oinbjudna hyresgästen. Det kan man ju förstå, men lär han sig av sina misstag? Jag skulle inte tro det... Istället eskalerar han sitt trängda beteende gentemot hustomten, och allt i hans liv börjar spinna utom kontroll.
Jag läser det som en manifesterad metafor för Fredriks osäkerhet och vilsenhet i livet. Det har inte riktigt blivit som han tänkt, och sin lycka i livet (hustrun, familjen), har han på sätt och vis inte förtjänat, och tom ljugit för att inte skapa en ofördelaktig bild om sig själv. På sätt och vis grundar sig hela hans identitet på förställning, och det är det jag tänker krackelerar här, när de hittat de perfekta huset och borde vara som lyckligast i livet. Det som skaver inom honom kommer ut som en påtaglig verklighet. Självklart är det OCKSÅ helt enkelt en övernaturlig varelse som bor under hans trappa, och det är det jag gillar med det här.
Kanske kan man invända mot stereotypiska, klyshiga karaktärer, att frun inte riktigt blir någon helgjuten person, att Fredrik beter sig så förutsägbart etc, men parat med de helt märkliga och knäppa händelserna med Kwådd (en kaststjärna? herregud), så blir det en berättelse i sig, en satir över den moderna, klassresande mannen som är ihålig. Jag gillar't.
Lyssnat som ljudbok.