Kolejne śledztwo najsprytniejszego ze szwedzkich detektywów – po raz pierwszy po polsku!
Wiekowa posiadłość lorda Hubbarda – tak jak i cały Londyn – tonie w gęstej mgle. Tej jesieni dzieje się tu coś dziwnego. Na korytarzach słychać jakieś kroki, służące donoszą o wizytach podejrzanych hydraulików, kotka Polly syczy. Kiedy lord Hubbard zauważa czubki butów wystające zza zasłony w bibliotece, stwierdza, że tego już za wiele. Czas zwrócić się po pomoc do Ture Sventona.
— Zacznijmy od razu — powiedział Sventon. — Jedynym sposobem na skuteczną ochronę domu jest przebranie. Proszę uprzejmie zdjąć ten kraciasty garnitur! Od teraz to ja jestem lordem Hubbardem. — Rozumiem — powiedział lord Hubbard. — Ale kim w takim razie jestem ja…? — Jest za wcześnie, by wyrażać na ten temat jakąkolwiek opinię.
När Ture Sventon, som egentligen heter Sture Svensson (han läspar och kan inte uttala bokstaven ”s”) löser fall så är det alltid spännande. Han beger sig med hjälp av Herr Omar, några barn, en flygande matta och en burk med temlor (semlor) till alla världens hörn för att hitta en förbrytare – Ville Vessla i många fall. ”Ture Sventon i London” är inte annorlunda. I den dimmiga staden där man inte ser handen framför sig försöker Vessla utpressa pengar med hjälp av en stulen angorakatt. Lord Hubbard är inte amused men är glad att Ture Sventon en gång till uttrycker ”Det är för tidigt för att yttra sig om den saken ännu!” och löser fallen galant med hjälp av Omar, barnen och pitolerna.
Humorn är inte bara för barn, det finns så mycket ironi, ordvits och snabba vändningar att en vuxen som berättar sagan för barnen får en rolig timme meddetsamma. Är det mycket kliché? Javisst, men ibland älskar man bara att höra ”>Ständigt denna Vessla! Jag tar en temla först!”
Ljudbok. Uppläst av Ture Sventon själv, eh, Helge Skoog menar jag. Fenomenalt uppläst på det. Det var länge sedan som jag hade så här roligt när jag tog del av en bok, av en svensk författare dessutom. Ett väldigt roligt äventyr väntar Ture och hans vänner i London.
I0ve read this book in the Italian edition, published in 1955.
Here is my review in Italian.
'Tiegelmann a Londra' è il terzo romanzo (su dieci – di cui uno è però una raccolta di racconti) scritto dallo svedese Åke Holmberg sulla figura di Teffan Tiegelman. Dopo i casi risolti in 'Teffan Tiegelmann investigatore privato' e 'Tiegelmann nel deserto', Teffan Tiegelmann è ormai un amico dei bambini e ci si può tuffare immediatamente nelle incredibili avventure dell’investigatore privato di Stoccolma, accettando per normali tutte le cose assurde che capitano nella storia (inclusi i trasferimenti tra nazioni grazie al tappeto volante o un paio di baffi finti ed una giacca che rendono dei camuffamenti assolutamente perfetti!). Lo stile rimane impeccabile, ricco di ironia e di acutezza, rendendo la lettura uno spasso e i capitoli uno più divertente dell’altro. Notevole anche la caratterizzazione degli inglesi (in particolare Lord Hubbard), delineati nella loro albagia e distacco dal mondo e le loro conversazioni sul tempo.
Complessivamente si tratta di un libro eccezionale, che dovrebbe essere presente in ogni biblioteca per ragazzi. Tradotto con un italiano moderno ma al tempo stesso elegante, il libro entusiasma piccoli e grandi e non è un caso che in Svezia sia considerato un capolavoro.
Ett kattmysterium blev det denna gång. Dock förstår jag inte varför katten behövde bli stulen eller vad Vessla tänkte på men... Tjuvar är väl tjuvar. Roligt hur pistolerna användes i ett avsnitt.
Böckerna om Ture Sventon är mysiga. Det finns nog lite influenser från PG Wodehouse och det är många återkommande fraser och uttryck som jag uppskattar. Kul bok!
I grew up with these books, though I haven't read this one in particular before. Out of a sense of nostalgia I decided to listen to the audio-book of this, because it's narrated by the actor who played detective Sventon in the tv-adaption of some of the stories.
It was really nice, but it also made me aware of the... eh, time-typical way this was written. The character Omar is from the Near East, and does everything in a "Near East way"... even breathe. Which is just... weird. On the other hand, the Persian cat does everything in a "Persian Cat way" so part of it is just the author's writing style. There was also a use of certain descriptors over and over again, that I guess is effective in a children's book, but as an adult I kept getting hung up on the repetition.
Out of all of the Ture Sventon books this is not the best but definitely worth reading. Åke Holmberg really captures the feeling of the London fog and amusingly describes the delicate little habits of an aristocrathic family of the town. Ture Sventon is solving the mystery of a stolen cat and the mirth is running high!