F. Marion Crawford (1854-1909) var på sin tid en ytterst framgångsrik romanförfattare, men det är för sina skräckberättelser vi minns honom idag. Hans mest kända novell, den odödliga klassikern "The Upper Berth", hyllades av H. P. Lovecraft och M. R. James, och är enligt många en av de bästa spökhistorier som någonsin skrivits.
Crawfords postuma samling "Uncanny Tales" (1911), nu för första gången i svensk språkdräkt, anses idag vara en milstolpe inom den fantastiska litteraturen. Dessa noveller spänner över ett osedvanligt brett register, från den säregna vampyrberättelsen "For the Blood is the Life" till den obehagliga spökhistorien "The Screaming Skull" och det vemodiga prosastycket "The Doll's Ghost".
"Gengångare" rymmer samtliga Crawfords skräckberättelser och spökhistorier, i översättning av Arthur Isfelt och med en initierad efterskrift av Jonas Wessel. Här presenteras alla sju noveller från originalutgåvan samt Crawfords "förlorade mästerverk", den suggestiva "The King's Messenger".
Innehåll: Det döda leendet Den skrikande skallen Man överbord! För blodet är livet Överkojen Vid paradisets vatten Dockans spöke Kungens budbärare
Francis Marion Crawford (1854-1909) was an American writer noted for his many novels. He was born at Bagni di Lucca, Italy. In 1879 he went to India, where he studied Sanskrit and edited the Allahabad Indian Herald. Returning to America he continued to study Sanskrit at Harvard University for a year, contributed to various periodicals, and in 1882 produced his first novel, Mr Isaacs. This book had an immediate success, and its author's promise was confirmed by the publication of Doctor Claudius: A True Story (1883). After a brief residence in New York and Boston, in 1883 he returned to Italy, where he made his permanent home. He also published the historical works, Ave Roma Immortalis (1898), Rulers of the South (1900) renamed Sicily, Calabria and Malta in 1904, and Gleanings from Venetian History (1905). The Saracinesca series is perhaps known to be his best work, with the third in the series, Don Orsino, set against the background of a real estate bubble, told with effective concision. A fourth book in the series, Corleone, was the first major treatment of the Mafia in literature.
Den här boken får två betyg, ett för dess litterära värden vilka är högst tveksamma och ett för dess kulturhistoriska vikt.
Crawford var en storsäljande författare i slutet av 1800-talet men skulle vara närmast helt bortglömd idag om det inte var för att en handfull morbida noveller ansågs vara av tillräcklig klass och originalitet för att bli ihågkomna och omskrivna av bland annat HP Lovecraft.
Denna samling ger oss översättningar av bland annat den mest kända av Crawfords noveller, Överkojen, ett kammarstycke av stämning och fysiskt äckel till havs. Andra av de mer minnesvärda och tidlösa styckena är Man överbord! som kombinerar spökskräck och relationsdrama på ett effektfullt sätt, och den suggestiva Kungens budbärare som mer återger en stämning och en filosofisk iakttagelse än någon faktiskt intrig.
Här finns även stycken som inte åldrats lika väl utan lider av ett ostrukturerat berättande och avsaknad av både stämning och stringens. Det märks tydligt att Crawford skrev i en brytning mellan den gamla gotiska överlastade och ofta pratiga stilen och ett mer fokuserat modernt skrivande. När han är som sämst får jag känslan att dessa noveller kanske inte var så genomarbetade utan nerklottrade eller dikterade och sedan inte genomgick någon vidare granskning eller omarbetning före tryckning. Litterärt värde 2.5/5.
Det som lyfter den här volymen är dels Jonas Wessels ambitiösa efterord som försöker ge både en biografisk bild och sätta novellerna i ett större sammanhang och den utmärkta översättningen. Alla nyanser av det något åldrade språket kommer med och översättaren lyckas bibehålla den tidstypiska tonen utan att det blir en pastisch. För en lekman känns det som en utmaning att i modern tid översätta såpass gammal skönlitteratur utan att helt modernisera texten men det lyckas väl. Betyg 4/5.
Såg den här boken av en slump på biblioteket, lockad av titeln. Visar sig att denne författare ( F Marion Crawford) var riktigt stor på 1800-talet, men att hans böcker fallit i glömska. I stället har han i modernare tid blivit känd för det här som är en novellsamling med spök och skräckhistorier som är långt från hans ordinarie berättande. De få skräcknoveller han skrev under sin levnadstid har nu föredömligt lagts in under samma pärm. Historierna är varierande men med viss maritimt tema för det mesta. En del berättelser är svaga så där-kort, men överlag, jösses vad fint han uttrycker sig. Framför allt "Det döda leendet" som är bisarr nekrofilidarr. Men även""Den skrikande skallen" som är kul läsning även berättartekniskt. Bäst är "Man överbord" som gav mig riktiga rysningar. Allt föredömligt översatt av Arthur Isfelt med omfattande efterskrift av Jonas Wessel. Kan vara värt att försöka få tag i någon av hans stora verk från 1800-talet i alla fall, så känner jag.
Novellerna varierar i kvalitet, men de som enligt mig är de bättre tycker jag verkligen om. Det är inga spökhistorier som kommer att skrämma upp dig, men de är stämningsfulla.