En helt underbar liten bok, fylld av vemod och hemlängtan, en längtan efter tider som inte längre är, tider då arbetet var hårt och mycket, men då man till stor del arbetade för sig själv, mer än för någon annan som betalte en. Längtan efter en barndom då det ännu fanns en mormor där långt uppe i norr, dit en for om sommaren, badade i sjön (fast den var farlig), stred mot myggen, plockade hjortron, körde in hö, for med båten på älven och fiskade. En berättelse om tider som förändras, om strider mot skogsbolagen för att få månadslön, om jobben som inte längre finns hemmavid, om att stämpla och sköta sin egen skog, hjälpa mor med potatisen. En släktsaga om alla dem som en gång levde i det lilla Raatamaapörtet där långt upp i norr, dit inga vägar fanns, och om alla dem som flyttade därifrån när vägen väl kommit.
En bok med en speciell sinnesstämning, som inte kan läsas när som helst, utan bäst tas till sig när en har tid att sjunka ner i denna sinnesstämning och minnas sin egen barndom, med mormor, som bodde långt söderut, efter somrar av aprikosskörd, vinbärsgelekokning, söndagsmiddagar med alla kusinerna.
Läses bäst när man har tid att bege sig iväg längs minnenas stig.