Haggan

by Aase Berg

Thelma och Victor älskar bortom tid och rum. Men när Thelma inser att hon har varit värddjur åt ett utsvultet äktenskap, det vill säga älskarinna, förvandlas hon till Haggan. Hon krossar familjefasaderna och den förljugna idyllen, blottlägger klasskillnadernas gap, kulturbranschens narcissism och manlighetens skrävel om Frihet och Integritet. "Haggan" är en roman för den som har fått nog av underordning i kärlek; en stridsskrift för kvinnlig frihet.

Genres: Feminism, Fiction, Sweden, Swedish Literature, Novels

288 pages, Hardcover

Published February 8, 2019

About the author

Poet, fiction writer, critic, translator, and one of the founding members of the Stockholm Surrealist Group.

Reviews

[Lena · Rating 5 out of 5]

SÅ vass. Så jävla knivskarp!

#Haggan.

(4,5 för att den trots sin briljans blev lite tjatig)

[Cecilie Östby · Rating 3 out of 5]

Haggan. Jag vill tycka om den. Jag vill vara träffad och känna någon slags gemenskap. Jag vill att Haggan ska sätta luppen på något strukturellt, så som hon påstår att hon gör. Därför läser jag till slutet. Men Haggan lämnar mig tyvärr oberörd. Om jag ändå hade blivit upprörd hade det varit bättre. Det Haggan gör är att föra krig i privat sak. En otrohetsaffär där den ena parten lämnar sitt äktenskap för älskaren, men han inte gör samma sak. Måhända är han notoriskt otrogen och aldrig har för avsikt att lämna sin fru. Måhända är Haggan skadad i grunden, känner sig sol- och vårad. Men det når inte ut över den enskilda relationens gränser. Tyvärr. Jag ger den en trea för att Aase Berg har ett intressant språk, även om jag också tycker att språket är på onödig offensiv hela boken. Det är också trist att läsa om en person som i sina egna ögon är så komplett, medan alla andra är grisar och idioter.

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 4 out of 5]

-4⭐️⭐️⭐️⭐️
Jäklar så vass! Rasande och rolig. Lite tröttsam dock.

[Agnes Stenqvist · Rating 4 out of 5]

Jag tyckte ändå om denna mycket!! En gurlesk gryta! Manifest, essä och roman i samma. Vild och farlig och arg men ändå människa. Ibland var den lite seg, främst i återberättandet av relationen till Victor, de mer prosaiska bitarna. Det kom ändå fram bättre och tydligare i det essäistiska. Men den tog sig alltid. Bra.

[Jaana V · Rating 4 out of 5]

Tämä on kirja, jonka taidan ostaa vielä omaan hyllyyn, sillä luulen, että tulen palaamaan siihen vielä monesti.

Akka on hurja, häiritsevä, häpeilemätön romaani valtasuhteista, erityisesti miesten ja naisten sekä luokkien välillä. Romaanin kertoja on "Akka", joksi päähenkilö Thelma teoksessa muuttuu, paetakseen "naisansasta" ja karatakseen patriarkaatilta:
" Olen naisansassa. Nyt minä perkele karkaan sieltä. Karkaan akka-aseen kanssa. Minusta tulee nyt akka. Ja akka on myös verbi. Akata. Se on teko. Helvetin aktiivinen teko. Varokaa, miehet! - - En aio enää elää maailmassa, jonka olette luoneet. Palvelijana, tunneorjana ja seksileluna olen sukupolvien ajan oppinut kuuliaisuutta. Olen kiihko ja kylmyys. Tarkkailen kaikkea, tiedän kaiken, ja aion hyötyä siitä. Näette silmieni mustuvan nyt: lennokin pikselit, mustahehkuiset helmet yön hämyisessä valossa", julistetaan heti romaanin alussa- ja jatketaan samanlaisella paatoksella loppuun asti.

Romaanin juonena kulkee Thelman ja Victorin tuhoisa rakkaussuhde- tuhoisa siksi, että molemmat ovat tahoillaan naimisissa, ja Thelmasta tulee Victorin rakastajatar. Tarina ei tietenkään pääty hyvin. Fragmenttimaisissa, löyhissä luvuissa tätä suhdetta ja siihen kietoutuvia valta-asetelmia puretaan osiin ja atomeiksi vimmalla, voimalla ja katkeruudella. Akan yhteiskuntaan, luokkiin, erityisesti ylempään kulttuurieliittiin, ja patriarkaattiin kohdistuva kritiikki on vimmaista ja (luultavasti tarkoituksella) yksinkertaistettua, ja juuri siksi niin kipunoivaa ja voimakasta. Kieli on voimakkaan runollista ja rujoa, ja sen suomentaminen tuntuu onnistuneen Jyrki Kiiskiseltä erinomaisesti.

Paikoin Akka (tai päähenkilön esittämät ajatukset) on kyllä häiritsevissä määrin sitä yksisilmäistä valkoista feminismiä, joka suhtautuu vähätellen esimerkiksi keskusteluun rodullistamisesta, mikä tuntui lukiessa hyvin kiusalliselta, mutta ei onneksi noussut teoksessa sen enempää esiin vaan jäi lähinnä häiritseväksi, yksittäiseksi kohdaksi. Toisaalta on hyvä muistaa, että päähenkilö onkin korosteisen epäluotettava, yliampuva ja monella tapaa kohtuuton, ja sitä voisi analysoida loputtomiin. Romaanin sivuilla korostetaan myös useaan kertaan kertojan epäluotettavuutta, mikä houkuttelee ajattelemaan, että tarkoitus onkin paikoin hyvin yksiulotteisella paatoksellisessa ränttäyksellä herättää lukija ajattelemaan ja analysoimaan syvempää, kertojan(kin) kyseenalaistaen.


Tästä tekisi mieleni keskustella ja kirjoittaa lisää! Monenlaisia ajatuksia heräsi ja jäi, myös niitä kiusallisia ja häiritseviä. Hyvä niin!

[Emy Larsson · Rating 4 out of 5]

Så jävla vass och förbannad, jag älskar den 💪❤️

[Hannah Heliosson · Rating 5 out of 5]

Haggan är än så länge min absolut starkaste läsupplevelse under 2020, det är verkligen ett stridsmanifest för kvinnlig frihet och hon sätter ord på varenda tankegång jag har haft under såväl bra som dåliga relationer, redan andra sidan skriver hon följande:

”En man lämnar aldrig sin bekvämlighet. Hela hans väsen utgår från medhavda rättigheter. En man förväntar sig: världsherravälde, vård och omsorg. Världsherravälde skaffar han själv, i sin rivalitet med andra män. Vård och omsorg finns det personal för: kvinnorna.
Män sviker alltid. På ett eller ett annat sätt kommer de att svika.”

Det fortsätter löpande och med varje sida blir hon argare och ältar mer och mer och mer och MER. Jag älskar det, och det kan såklart ha att göra med att jag själv är i en situation som korrelerar mycket med det haggan upplever.

”I efterhand ser man dem tydligt: de avgörande ögonblicken då allt vänder. Man tänker tillbaka på det och säger till sig själv: det där borde jag ha begripit redan från början.
I själva verkar var det just det man gjorde. Det värsta med en insikt är att den är ögonblicklig och närmast kan liknas vid en stympning så svår att kroppen genast börjar producera morfin för att smärta inte ska bli outhärdlig.”

Jag kan fortsätta hylla denna boken i all evighet men alla, ALLA måste läsa den

[Julia · Rating 1 out of 5]

Vad fan läste jag just? Mer hyckleri får man fan i mig leta efter.

[Tuomas Aitonurmi · Rating 4 out of 5]

Akka on romaani, pamfletti, essee ja teoksen kertoja. Kohtuuton, vihainen ja käyttää kieltään kuin teroitettua metallia, lyömällä. Huutaa vittua ja perkelettä runon tavoin ilmaisevalla, kirkkaalla ja vahvan kuvallisella kerronnalla. Alkusivut innostavat ja sähköistävät, Natascha Kampuschin sieppauksesta kertovan omaelämäkerran kutsuminen avioliittokuvaukseksi meinaa tiputtaa tuolilta. Myöhemmin toisteinen ryöpytys alkaa hieman puuduttaa. Ajoittain kirja on ruumiillinen rakkausromaani rönsyilevine vertauksineen: ”Kuin valkokultaa suoraan vereeni. Kuin olisimme ottaneet ekstaasia.” (s. 170) Ajoittain revitään avioliitto ja perhe riekaleiksi, kaivetaan esiin luokkien välinen juopa, petollisten miesten ohella heidän vaimonsakin riepotellaan sievässä kodissa joogaavina botox-Madonnina, joiden Murhe on manipulaatioteatteria. Onko solidaarisuus kuollut, vai haluaako Akka pelastaa myös vaimot? ”On paras outouttaa Perhe isolla P:llä. Autetaan pyyhkimään iso kirjain pois.” (s. 244) Ehkä se on riittävästi. Miksi perheistä ja avioliitoista tulee ahtaita paikkoja, joiden vertauskuvina voidaan käyttää kokemuksia väkivaltaisen sieppaajan vankina? Toisaalta, kuten Helena Ruuska huomauttaa HS:n arviossa, Akkaa edeltänyt Thelma olisi itse tahtonut vaimon paikalle enemmän kuin mitään. Onko tämä vain rehellistä katkeruutta? Naisansa koostuu petollisuudesta, luottamuksen kääntymisestä itseään vastaan. Sinänsä ikiaikainen aihe. Jyrki Kiiskinen on tuonut Hagganin Akaksi elävästi.

”Miellyttävyys, viehättävyys, kiltteys. Ei taistele ikinä ilmiselvää alistettua asemaansa vastaan. Kompensoi sitä harsomaisella kosmeettisella ja äidillisellä suopeudellaan. Aistii miinat huikealla hajuaistillaan ja luovii höyhenenkeveänä hehkupisteiden ohi.” (s. 51-52)

”Mitä teille maksaa tämä viehkeä, paljas pehmeys, tämä katse joka syö teidät rakastaen, mitä se maksaa? Rakastaa miehiä paljon, paljon, heitä kestääkseen, onko se sen arvoista?” (s. 98)

”Te ette vittu arvaa, miten metalli-ihoinen olen. Rakkaus kiehuu. Se uudelleenohjelmoi koko maan.” (s. 288)

[Pernilla (ett_eget_rum) · Rating 4 out of 5]

4.5!!!
Thelma och Victor är ett par, båda gifta med andra. De älskar besinningslöst och lovar varandra att skiljas. Thelma håller sitt ord men inte Victor, så Thelma blir älskarinnan, och efter att Victor dumpar henne blir hon haggan.
Haggor frigör sig från män och genomskådar allt från klass till äktenskap.

Detta är ett rasande vredesmanifest om att älska, bli sviken och frigöra sig som kvinna, med sån språklig briljans att jag blir helt matt.

Började läsa, stark inledning men tappade ca 80 sidor in, tröttnade på textens massa, tjatet, orden, började lyssna istället, perfekt lyssningsbok och JAG ÄLSKAR HAGGAN, the osympatiskas kvinnors queen!
Läs eller lyssna, Haggan måste upplevas!

[Johan Arvas · Rating 4 out of 5]

Trots att många referenser antagligen flög rakt över mitt huvud så uppskattade jag verkligen den här boken. Den har ett flyt som gör att det är svårt att inte ryckas med, rolig och smart är den också.

[Peter · Rating 5 out of 5]

Läsning på liv och död. Jag identifierar mig hårt med haggan och vänder på perspektiven. Snyggt skriven med ett raseri som är befriande. Den här boken är terapi

[Marléne Ärlemalm Dahlin · Rating 3 out of 5]

I ”Haggan" slaktar Aase Berg äktenskapets konventioner och låter Thelmas bitterhet över Viktors svek slå ut i full blom. Inga filter, inga polerade fasader, inga förskönande ord. Kort sagt; Haggan skonar ingen. Romanen är en bitterljuv uppgörelse med den moderna älskarinnerollen och patriarkatet. Tre av fem.

[Moa · Rating 3 out of 5]

Den började väldigt starkt, men jag känner att jag tappade intresset ungefär halvvägs igenom. Den var väldigt repetitiv och vissa kapitel kändes som att jag redan läst dem.

[wilma · Rating 3 out of 5]

Känner mig så kluven till denna. Många relevanta poänger men också onödig bashing av hustrun och liknande. Skickligt skriven men tjatig. Svår att poängsätta :(

[Monica Persdotter · Rating 1 out of 5]

Nästan oläslig! Bitter och osammanhängande. Knappt värd en etta.

[Fanderay · Rating 3 out of 5]

Lite väl svamligt (”poetiskt”) med referenser till Emir Kusturica, Hjalmar Söderberg, Antoine de Saint-Exupéry, Martina Haag, Stephen King. Någonstans i mitten tänker jag att det inte är dåligt, men att jag mycket hellre hade läst om Egenmäktigt förfarande. Men sen suger den in mig ändå och blir en trea. Jag vill också vara en hagga.

[Readerwhy]

Muistatteko Nasse-sedän, joka oli hyvin hyvin vihainen?
Voi kuulkaa, Nassen viha oli laimean lempeää, kun sitä vertaa siihen, miten vihainen on Akka.

Nyt saavat kyytiä Avioliitto ja Perhe.

[Crystal Miu · Rating 4 out of 5]

Valloittavan hullu, vihainen, katkera ja auki venytetty kuvaus rakkaudesta ja sydänsurusta. Mahtava, ihanan kreisi ja överi, tykkäsin! Aina tekstissä ei ollut päätä eikä häntää, ihan kuten tunteitakaan ei saa aina järjestettyä siistiksi pinoksi tai piiloon. Pidin myös lukuisista popkulttuuriviittauksista ja hämmentävän oudoista true crime -kudelmista ja analogioista.

[Tilde Aune · Rating 4 out of 5]

önskar att jag var lite mer som haggan typ

[Alva Rasmussen · Rating 3 out of 5]

SPRÅKET i denna! Det brinner. Men skulle kanske ha redigerats hårdare?

[Claes Ljungholm Barth · Rating 1 out of 5]

Kattkåt? Vattensnopp?

[Sofia Hedberg F Bjurström · Rating 2 out of 5]

En besvikelse! Jag hade höga förväntningar men det är omöjligt att känna vare sig sympati eller förståelse, eller se något allmängiltigt i berättelsen. Haggan menar att hon aldrig litat på någon så som hon litade på Viktor, vilket är jättemärkligt med tanke på hur han beter sig mot sin fru. Inte heller går det att känna igen sig i äktenskapshustruns torftiga tillvaro. K-ordet förekommer extremt frekvent!

[Christine · Rating 1 out of 5]

Klarar inte av att läsa klart den här smörjan. Aggressivt, fult och fullt med förakt mot alla som inte är någon typ av vänsterfeminister i hennes smak.
Slog ihop pärmen när hon skrev att hon inte nedlåter sig till att umgås med white trash från bruksorter. Det finns helt enkelt för mkt bra att läsa för att slösa mer tid på denna.

[Sara]

Orka nt

[Isabell · Rating 3 out of 5]

Slagfärdig och rå. Om hur kvinnan författar sig i patriarkets olika roller och om vi någonsin kommer kunna leva utanför den manliga panoptikens radar. Blir lite tröttsam och repetitiv efter 170 sidor då ilskan och kritiken mot hustruns ”frivilliga” upprätthållande av mannens ansvarslöshet börjar angränsa till smått hyckleri. Också en någorlunda otippad slutsats till texten som jag själv inte håller med om. Ändå en rolig bok med en säregen röst som inte håller tungan för något eller någon.

[Embla Jernstig · Rating 2 out of 5]

Jag vet inte riktigt. Velade mellan en tvåa och en trea. Tidvis njuter jag av den hänsynslösa ilskan och råheten, samtidigt zonar jag ut konstant och behöver läsa om sidor för att jag slutat registrera vad jag läser. Jag gillar många stycken, men som roman fångar den inte mitt intresse. Jag vet inte, kanske är jag bara jävligt less på att läsa om hala män och heterorelationer. Långsammaste läsningen i år.

[Elise · Rating 3 out of 5]

Jag VILL älska, det är otroligt välskrivet, och, som många redan sagt, slipat som fan. Länge sedan jag läste något så hårt, som en käftsmäll hela boken. Där lyckas den. Men den tappar mig redan halvvägs, om inte tidigare, jag finner den mest tröttsam, tjatig. Jag älskar ilskan, men ilskan känns också för det mesta konstgjord. Jag berörs inte, uppfattar inte rösten som uppriktig.

[Sanna Halt · Rating 3 out of 5]

Bra på sina ställen, men lite seg. Vissa feta quotes!

(Lyssnad)

[Anna Björklund · Rating 4 out of 5]

Argt, bittert, rättvist, klart och tydligt om skillnaderna som inte borde finnas.