Regnmannen: En trädgårdsberättelse

by Jonas Karlsson

Ingmar är en pensionerad regissör, änkeman sedan en tid, som lever lite desillusionerat, men nu återfått glädjen i tillvaron på egen hand genom att ägna tiden åt sin frus rosenträdgård. Men sommaren är ovanligt het, det var väldigt länge sedan det regnade och rosorna behöver vatten. På baksidan av huset, gömd bland sly och ogräs, hittar Ingmar en gammal rostig kran som visar sig ha oväntade egenskaper.

Genres: Fiction, Swedish Literature, Contemporary, Audiobook, Grief, Sweden, Book Club

243 pages, Hardcover

Published April 4, 2019

About the author

Sven Bert Jonas Karlsson is a Swedish actor and author. He won a Guldbagge Award for Best Actor in 2004 for the movie Details. He published his first book, a collection of short stories, in 2007.

Reviews

[Lena · Rating 4 out of 5]

Höjer upp betyget för alla rosors skull :-)
Madame Hardy, Eden, Captain Christy, Finlands
vita ros, Persisk gulros, Baronne Prévost...
Det närmaste feelgood jag kommer...
En bagatell med en underliggande berättelse
om åldrande, saknad, längtan, humor, teater
och så rosor.
Och så miljön förstås, "Det här att vi talar om
miljöförstöring, fortsatte Ingmar, är egentligen
missvisande. För miljön klarar sig alltid. Det har
den alltid gjort och kommer alltid att göra. Naturen
klarar vilka översvämningar eller torkor eller
kärnavfallsutsläpp som helst. Det tar några tusen år
bara, sedan är den på banan igen. Det är vi människor
som kommer att stryka med. Det är vi som
inte klarar det."

Var på trädgårdsmässa igår och gick och tänkte
på Ingemar och hans (eg Ingers) alla rosor.
Köpte en Coral Dawn :-)

[Paria Izadi · Rating 4 out of 5]

توصیفات خیلی ساده بود و میتونستی داستان رو تصویرسازی کنی. ولی پر از سوالات و احساسات زیاد بود. همینطور میشد تو شخصیتهای داستان آدم خودش رو پیدا کنه.
یک نقدی هم هست اینه که وسط داستان یک شخصیت جدید رو معرفی میکنه و انگار شخصیت اصلی رو تا فصلهای آخر روی هوا نگه میداره،(بعد وسطهای کتاب همش میگفتم پس اون چی شد؟)

[Деница Райкова]

Юнас Карлсон - "Дъждовният човек", изд. "Колибри" 2025, прев. Стефка Кожухарова

Прочетох една чудна книга.
И казвам това "чудна" във всеки най-прекрасен смисъл и значение на думата - чудна, защото в историята, която тя разказва, има нещо, което може да се нарече "чудо", но и защото - и то в много по-голяма степен - заради самите чувства, които събужда, докато я четеш, и усещането, което оставя накрая.
Но нека се опитам да карам поред.
Как бихте се почувствали, ако случайно откриете, че едно ваше привично действие поражда явление, което няма как да зависи от човешка намеса? И че не се случва само веднъж? И че може би то би донесло добро на мнозина?
Точно това се случва на "сърдитото старче" Ингмар. Вече години наред погълнат от болката на личната си загуба, той не очаква нищо, не иска нищо, може само да обвинява света, който му е крив за всичко. И тогава отрива, че притежава странна способност.
Ще спра с разкриването на сюжета дотук и ще се опитам да подредя собствените си мисли.
Първо, нека кажа, че авторът описва всичките си герои с топлота, съчувствие, разбиране и хумор. Дори "сърдитото старче" Ингмар, дори вечно готовия да раздава непоискани съвети съсед Бурман, дори "будната квартална съвест" Лилан. Споменавам поименно само тях, но всеки в тази история в крайна сметка се оказва нещо повече, отколкото изглежда на повърхността.
Лично за мен, историята напомня донякъде за онези приказки, в които обикновен човек се сдобива неочаквано с вълшебна дарба. Получава я, за да помогне безкористно на някого. И я губи в мига щом се възгордее или реши да злоупотреби с нея. Тук историята минава през всички тези етапи - почуда, осъзнаване, благодарност, подозрение, че никой друг не бива да разбира, разгласяване... и накрая отнемане на полученото, защото първоначалната цел е била опорочена.
Но ако някой си мисли, че историята завършва с този горчив край - не, не се случва това. Дарбата е отнета, но всеки е научил нещо за себе си. Един човек е открил силата на любовта и признателността. Един син се е научил да разбира малко по-добре баща си. Един човек се е научил да изслушва другите. И може би най-важното - всички са осъзнали, че понякога най-важното не е да спасиш целия свят. А онова малко късче от света, в което живееше самият ти. Само за удовлетворението от това. Без да търсиш огромни лични облаги.
Не, Ингмар няма да продава вода в пустинята.
Местните политици няма да се облагодетелстват от умението му.
Дарбата е отнета, защото е злоупотребено с нея.
Но една розова градина у спасена. А някой се усмихва от небето.
Какво по-голямо чудо и по-голяма награда от това?
И аз затварям книгата с усмивка и чувство за лекота.
Благодаря!

[John Hatley · Rating 4 out of 5]

This is another great book by a great Swedish author. Ingmar, a retired widower who devotes himself to gardening once he has overcome his grief at the death of his wife, discovers while gardening one day in an unusually warm and dry spring, something very interesting, which in the end uncovers some of the characteristics of human nature that both he and the people around him might have preferred not to put on display.
If given the option I'd have assigned this one 4.5 stars. I've never been good at writing a proper review. I'm now beginning to realise that I'm not very good at assigning stars, either.

[Elitsa Ivanova · Rating 3 out of 5]

На мен лично ми беше доста скучна, добре че е кратка.

[Åsa · Rating 5 out of 5]

Som vanligt med Jonas Karlssons texter är det intressanta fokus, underhållande dialoger och funderingar, roliga karaktärer och inkännande relationsförvecklingar (här främst ett fint beskrivet far-sonförhållande). De träffsäkra gestaltningarna och det sociala samspelet kombineras med roande överdrifter (inte minst knasiga grannar och självmedvetna lokalpolitiker) och mystik på ett oefterhärmligt sätt, ett sätt som jag nog aldrig kan läsa mig mätt på. Man vet liksom aldrig riktigt vart historien skall ta i vägen medan man läser, vad allt det egendomliga som sker betyder, hur det egentligen är/har varit, vad det vill ha sagt... vilket förstås gör det extra oförutsägbart och spännande. Fullständigt omdöme bokblogg: https://ibokhyllan.blogspot.com/2019/...

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 3 out of 5]

Trevlig aningens rörande historia som lockade fram några skratt. Bröllopstalet från A-Ö 😂

[Mindy Svenlin · Rating 4 out of 5]

Det är lätt att gilla den här. Det är en finstämd berättelse om sorg och saknad kryddat med fnissframkallande humor. Personskildringarna har en air av Fredrik Backman, och kanske just därför faller jag pladask. Kärnfullt och vackert. Och fnissigt!

[Hristina Todorova · Rating 3 out of 5]

Симаптична история, подходяща за феновете на Уве от романа на Бакман (говоря като персонаж, стилът е по-различен).

[Teolinda Stark · Rating 4 out of 5]

Vilken underbar beskriving, vilken dialog, vilken total läsupplevelse på ett så enkelt sätt.
Jonas Karlsson går hårt in för att bli en av mina stora författarfavoriter.
Rosor och påtande i trädgården ligger inte mig varmt om hjärtat men att se denna ensamme, tillbakadragne man lysa upp när han har fått veta en hemlighet som han måste berätta för alla fast han kanske inte borde...det är underbart, det är roligt och det är vackert att se.
Jag kommer klura länge på vad det egentligen var som hände.

[Maria Strale · Rating 3 out of 5]

Riktigt bra.
Det sista jag läste av Jonas Karlsson trodde jag skulle bli det sista. Jag tyckte det var för mycket underfundigt men för lite substans.
Så fick den här ligga i hörlurarna under dagen (ganska kort) och jag gjorde min mea culpa.
Bra innehåll, jättebra personskildringar och lysande uppläst.
En fördom mindre.

[Nina · Rating 3 out of 5]

En kort och lättläst bok med fantastiskt fint omslag. Ett tag våndades jag för en katastrof på slutet, men det ordnade sig till sist. Tänkvärd sensmoral - vad styr vi över egentligen?

[Aneta Batakchieva · Rating 4 out of 5]

Трогателна история, на моменти наивно смешна, но и крайно поучителна. Много харесвам този тип кратки истории. Възрастният човек ми напомни на Уве от Бакман, въпреки че доста се и различават.

[Axel W · Rating 3 out of 5]

Trevlig liten historia som verkligen hade kunnat nå hela vägen om det fanns d där lilla extra... X-factorn... Misstag (som så ofta) att skriva ur flera personers perspektiv; bör typiskt sett gå att lyfta eller åtminstone antyda olika synvinklar när man skriver ur ett subjekts perspektiv kan jag tycka.

Minns ni den boken i skolbiblioteket som första halvan var ur en mobbad persons perspektiv och nästa halva ur mobbarens?? Det va fan omvälvande när man va 9, att folk kunde tycka olika saker. Aja tyvärr lyfte inte den här boken riktigt, vet inte ens om avsikten var att den skulle det

[lina · Rating 2 out of 5]

2,5 ⭐️

Hade hoppats att den här boken berörde mig mer än vad filmen gjorde men den föll typ tyvärr lika platt :/

[Elin · Rating 2 out of 5]

Lite konstig, mycket folk med egetfokus, egencentraliserade. Men fint slut.

[Слави Балалова · Rating 4 out of 5]

Сантиментална и чаровна по най-чудния начин

[Mind the Book · Rating 3 out of 5]

Existentiell komik, eller vad ska man kalla det. Jonas Karlsson uppfann genren, känns det som, före Backman och andra.

Ett par kapitel in ångrade jag att jag inte valde ljudboksvarianten, inläst av författaren. Efter ytterligare ett par kapitel började jag störa mig på att det kändes som att några karaktärer och zeitgeistiga observationer återvunnits från en tidigare bok; den organisationspsykologiska julsagan om kommunhuset. I övrigt bra, som vanligt.

[Cecilie Östby · Rating 5 out of 5]

Tonen, den lätt absurda, känns igen från Jonas Karlssons noveller. Blicken är kärleksfullt ironisk och sätter strålkastaren på människans önskan om att vara något större än de kanske förmår att vara.
Jag lyssnade på Jonas Karlssons egen uppläsning av boken och hans lite nasala röst tillför en ytterligare dimension.
Och jag skrattade. Tack!

[Karin Ågren · Rating 4 out of 5]

En fin berättelse om en man och hans rosor. Och regnet. Enkelt skriven, men väcker ändå många känslor och frågor. Personerna känns äkta och det går att känna igen sig själv och andra i dem. Väl värd att läsa.

[Ingrid · Rating 2 out of 5]

Jag hade nog lite väl höga förhoppningar på denna bok, den var långsam och inte särskilt handlingsbärande. Synd för en språkligt kunnig författare!

[Anna Björklund · Rating 5 out of 5]

Genial! Jonas Karlsson är en mästerlig berättare!

[Kajsa · Rating 2 out of 5]

Rörande men inte tillräckligt för att få mig som är totalt ointresserad av allt som har med trädgård att göra att tycka om boken. Omslaget är däremot helt oemotståndligt.

[LenA · Rating 4 out of 5]

En skön underfundig skröna i makligt tempo. Jag vill absolut läsa mer av Jonas K.

[Monika · Rating 3 out of 5]

En bagatell.

[Kajsa · Rating 4 out of 5]

Mysig

[Malin · Rating 4 out of 5]

Väldigt mysig

[Kristine Ridiko · Rating 3 out of 5]

Rolig dialog. Mystisk och mysig sommarläsning.

[jazmin · Rating 3 out of 5]

An enjoyable, cozy read! Bonus point for the pretty cover.

[E · Rating 3 out of 5]

3+++