O sztuce czytania i pisania

by Olof Lagercrantz

Olof Lagercrantz 19112002 wybitny szwedzki poeta pisarz i dziennikarz mistrz eseju autor szkicow biograficznych i monografii min Dantego Swedenborga Prousta i Joycea Ksiazka O sztuce czytania i pisania jest swoistym podsumowaniem jego bogatego dorobku pisarskiego oraz zapisem licznych literackich fascynacji

Genres: Nonfiction, Writing, Essays, Swedish Literature, Literature

165 pages, Hardcover

First published January 1, 1985

About the author

Olof Gustaf Hugo Lagercrantz was a Swedish writer, critic, literary scholar (PhD 1951) and publicist (editor-in-chief of Dagens Nyheter 1960-1975).

Reviews

[Manny · Rating 5 out of 5]

A beautiful, elegantly written little book about "the art of reading and writing" by one of the giants of twentieth century Swedish literature. There's something you want to quote on almost every page.

Two passages in particular impressed me. Lagercrantz wrote many literary biographies, and he summarises his thoughts about what is involved in doing this. He said he always started with the text, what the author in question had written. He read it until he felt he had thoroughly digested it and made it his own. He says he would have liked to read it slowly, thinking over each word, but he couldn't; for him, the rhythm and music of language were its most important aspect, and he could only read at the tempo the author intended. He consequently had to go through the text many times, picking up a little new information on each repetition. In the end, though, he always felt he had succeeded.

As soon as he started looking at the author's life, Lagercrantz goes on to say that he lost all his certainty. In fact, he always ended up deciding that really he had understood nothing at all. He tried to trace the story forwards, from the author's birth until their death, but he knew that at the same time they were working in the opposite direction, looking back over what they had lived and turning it into writing. He was in effect fighting the author at each step, and from a hopelessly inferior position. He says that if, by some miracle, they were able to return and look at what he had written about them, it would collapse in an instant.

The other passage is at the end of the book. Lagercrantz, who is now in his mid seventies, gives a very simple and moving account of how age is taking his mind away. He often discovers that he is inadvertently repeating words, because he can't remember what he has just written, and has to revise his drafts many times to achieve the pure style he values so highly. He would like to believe that this means he is writing better, but he knows it is not true. At best, he says, he sometimes feels that there is a white light shining through his sentences.

I note that there is an English translation of Om konsten att läsa och skriva, but it seems hard to obtain. That's a pity. I think many people on Goodreads would like Lagercrantz's book as much as I did.

[Rafal · Rating 5 out of 5]

Jestem wielbicielem tej serii Czułego Barbarzyńcy. To kolejna po Listy do młodego poety pięknie wydana, mądra książeczka.

Zawiera pięknie podane rozważania o sztuce: jej tworzeniu i odbiorze. Lubie tę serię za to, że pobudza kreatywność. Po przeczytaniu naprawdę ma się ochotę sięgnąć po pióro i zacząć pisać. Dla przyjemności, niekoniecznie dla potomności.

Ta książka opisuje procesy twórcze z innego punktu widzenia niż Rilke. Nie uwzniośla ich tak bardzo; raczej opisuje - czasem dowcipnie a czasem wzruszająco - zwykłe, codzienne, rozterki pisarzy oraz jak sobie z nimi radzili albo nie radzili. Oczywiście chodzi o rozterki wyrażające się kryzysami twórczymi czy zwątpieniem w wartość tworzonej przez siebie sztuki.

Ta książka jest także o tym, jak czytać literaturę i do tego też podchodzi bez zbędnej pompatyczności. Po ludzku radzi jak przyswajać literaturę, by czerpać z niej jak najwięcej przyjemności.

Już na początku trafiłem na taki cytat, opisujący - wg mnie bardzo trafnie - dlaczego literatura jednocześnie podnieca i sprawia ból: "Ludzie, których spotykamy w książkach, przypominają żywych. Mówią jak my, oddychają jak my, płaczą i śmieją się podobnie jak my. Kiedy jednak wyciągamy do nich ramiona, odejmujemy pustkę". Takich spostrzeżeń jest w tej książce bardzo dużo, co powoduje, że dodaję ją do listy pozycji, które nie służą do przeczytania ale do czytania. Zamierzam do niej często zaglądać.

A dla chętnych jeszcze:


Po drugim czytaniu: Bez wątpienia jest to książka, do której po prostu warto czasem zaglądać dla przyjemności obcowania z pięknym słowem i mądrymi refleksjami na temat literatury.

[Matt · Rating 4 out of 5]

The Art of Reading and of Writing

What happens when we read? Should one read? Does reading make us better? Are people who read more reliable than others? Should one advise against reading? How should we read? Can one learn how to write? For whom does the writer write? What is the hardest thing about writing a biography about a poet? What drives the writer to their desk? Is there a secure method for a writer to assess their own value?

Olof Lagercrantz, influential Swedish writer, critic, literary scholar, and publicist provides answers to these questions in this surprisingly short but delicately written book. Naturally this is compulsory reading for all serious readers and therefore for all users on Goodreads (well, almost all). Fortunately, Lagercrantz heeds his own advice and leaves readers of his essay ample space to fill their roles in communicating with the author. Do read it twice, it's alright!

Regrettably, I can’t help but to quote from Manny’s review, which draw my attention to the book in the first place:

I note that there is an English translation of Om konsten att läsa och skriva, but it seems hard to obtain. That's a pity. I think many people on Goodreads would like Lagercrantz's book as much as I did.

This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License.

[Ella Reijs · Rating 3 out of 5]

vet inte om jag kan yttra mig om dess kvalitet för jag tog typ inte in ett ord? fatta inte vilka alla gubbar han snacka om var eller om han hade en tes?? oklart

[Jakob · Rating 4 out of 5]

Har man nået bunden når ens læsning handler om læsning?

[Jakob Stone · Rating 3 out of 5]

Småmysig en blåsig hemmalördag

[Anne]

hatade varenda minut

[kraefty · Rating 4 out of 5]

Trevlig bok att läsa. Gillar Olofs skrivsätt, väldigt klart med korta meningar och, i min mening, ett bra flyt. Kan kanske erbjuda lite nya infallsvinklar till just konsten att läsa och skriva. Själv har jag burit med mig flera tankar från denna bok.

[Daniel Kraft · Rating 4 out of 5]

En underbar bok. Olof Lagercrantz språk får mig att känna mig kramad när jag läser den här boken. Olof Lagercrantz skriver om hur han förhållt sig till läsning och skrivning under sin verksamhetstid. Han är väldigt avslappnad och skriver opretentiöst.

[Emma Jonasson · Rating 3 out of 5]

En bok som gav mig många tips om vad man ska tänka på när man skriver och jag kände att det finns mycket att ta till sig. Den var helt klart intressant och hade ett bra innehåll. Dock använde Lagercrantz vissa referenser som jag inte alltid kände till.

[Anders Teglund · Rating 5 out of 5]

Läser om denna pärla. Hittar alltid något nytt.

[Theo Milos · Rating 4 out of 5]

Lagercrantz skriver med ett bra, fint och levande språk. Det är en fröjd att läsa. Jag tycker det är mycket intressant när han skriver om olika författare som Gunnar Ekelöf, Strindberg, Fröding, Boye och Tegnér. Riktiga klassiker som bidrar mycket till den svenska historian och litteraturen. Det är viktiga författare som påverkat och format synen på lyrik, prosa och sant författarskap.

Å ena sidan känns det som man reser tillbaka i tiden när man läser boken, men å andra sidan känns det som man sitter bredvid Lagercrantz. Han tar upp tidlösa regler, litterära normer och företeelser. Han diskuterar vilka författarna skriver för, och vad deras syften är. Det kan vara att påverka människor, få utlopp för sina känslor och upplevelser eller beskriva något.

Lagercrantz berättar att han aldrig brukade läsa om böcker, men började med det efter ett tag. Det var ett viktigt beslut i hans litterära resa. Andra gången man läser en bok eller text kan man nämligen djupdyka i meningarna på ett helt annat sätt. Det tar jag med mig.

Författaren har många tänkbara tankar och idéer. Han tycker exempelvis att det är förkastligt att göra läsning till en "fin" sak, och löjligt när man försöker imponera på andra med vilka böcker man har läst. Däremot poängterar han läsningens (och skrivandets) betydelse:

"Man bör också komma ihåg att de, som predikar läsandets välgörande inflytande, talar i egen sak. Den som inte läser skriver inte heller och hans argument får vi därför inte höra — eller i vart fall
inte läsa.

Betänk också, ni som propagerar för läsning av god litteratur, att i samma ögonblick det blir klassat som fint att läsa, som något vilket sätter läsa- ren i en högre klass än andra, är katastrofen nära. Då är boken i farozonen. Det måste vara ett behov verkande inifrån som driver till läsning."

["Robert Ekberg" · Rating 4 out of 5]

Hålla gammal farbror i hand. Lyssna och nicka, ifrågasätta och lyssna, nicka och ifrågasätta och lyssna och avfärda allt och ångra det.

Här är det ett påtagligt pladder om Mörkrets hjärta, den läste jag ju inte ut, trol. för snarkig och filmen såg jag aldrig.

Makten och härligheten läste jag heller aldrig färdigt, eller färdigt läste jag väl men inte ut och filmen såg jag aldrig.

Samma gäller väl för Sofies värld är jag rädd, eller rädd och rädd, någon filmatisering såg jag aldrig.

Bokmärket i Don Quijote råkade den sedermera hustrun [djävla uttryck] pilla bort för 14 år sen och filmen såg vi aldrig.

Nån Dagerman och nån Paasilinna har jag väl supit bort mitt i.

Men nog om mig.

[Noa Lindqvist · Rating 4 out of 5]

Egentligen en femma i och med att boken är helt felfri; språket är ljuvligt, tankarna intressanta och stämningen mysig. Alla med äns ett litet literaturintressa borde läsa denna. Man får med sig oerhört mycket med tanke på hur kort den är. Så koncist är det att resonemangen aldrig kan spinna iväg och ingen tanke är riktigt djupsinnig. Det är egentligen därför jag inte kan ge den en femma, sifferbetyg är ju faktiskt väldigt seriöst.

"Det finns läsning som liknar narkomani. Då kan man inbilla sig att bokhandlare och bibliotekarier är tjänsteandar i väldiga förlustelselokaler. De skyndar mellan hyllor och bord med Balzacs morfin, Hamsuns kokain och Klas Östergrens konjak. Snart sänker sig en djup sömn över lokalen och drömmarna växer som japanska pappersblommor"

[Emil · Rating 4 out of 5]

Om man bara går på njutning var det här en femma för mig. Varje kapitel ägde sin egen charm. Sen var det inte alla kapitel som höll sig speciellt nära bokens ämne. Jag tror att Lagercrantz kände en något överdriven fasa för att det skulle bli en handbok. Han ger några enstaka skrivtips, som är så bra att man misstänker att han sitter på en massa fler. Lite synd.

[Oskar Brandt · Rating 5 out of 5]

A marvellous, quiet book which tacitly screams about the wonders of reading and writing and how intertwined they are with life and living itself. To read is to live. To live not just in books is reading the Book of Life itself. Your writing in turn gets better with all kind of reading.

[Ulrika Mars · Rating 5 out of 5]

Man kanske inte borde vräkt i sig hela boken i jakt på nåt användbart på högstadiet, utan liksom mer, smakat på varje kapitel o reflekterat o gett ett klokt leende till förbipasserande under tiden, det hade man kunnat.
Inte jag tydligen, med du kan.
go on, läs den!

[Axel Klasson]

Svårt att ge denna bok ett betyg men bra och intressant va den! Boken får en att vilja skriva, läsa alla böcker och lära sig nya språk. Blev ganska inspirerad faktiskt så rekommenderar verkligen!

[Alma Nyström Larsson · Rating 2 out of 5]

Början var bra. Men inte så intresserad av hans beskrivningar av andra författare

[Agnes]

Min pappa gav mig denna, och trodde att jag skulle gilla den eftersom själva titeln omfattar det som ger mig glädje här i världen. Det var en mycket inspirerande och intressant liten bok.

[John Airaksinen · Rating 5 out of 5]

Underbar liten bok! Bara 80 sidor, men gav mig nya tankar om språk, läsande och skrivande. En av de bättre investeringarna i lästid du kan göra.

[Natalia · Rating 4 out of 5]

Fin hyllning till läsare och skribenter!
Tummen ner för att alla Lagercrantz väl utvalda exempel och citat är av manliga författare. Av alla namn han kunde komma på i kontexten "läsande och skrivande", kunde han inte komma på ett enda av kvinnligt kön?! Men det säger nog mer om Lagercrantz och hans tid (boken är från 1985) än om boken.
Tummen upp för att boken annars är klarsynt och välskriven, samt att Lagercrantz ger James Joyce ett litet tjuvnyp (fy farao för Ulysses).

[Mina Widding · Rating 4 out of 5]

Omläsning tre: höjer ett snäpp. Det finns ändå mycket här som han sätter fingret på. Denna läsning var det som att de delarna stod ut mycket mer, än de utsvävningar som litegrann skymde min blick förra omläsningen.

Omläsning inför användning på min kurs som diskussionsmaterial. Den ÄR lite gammal, och han svävar iväg en del på delar som kanske inte är så himla intressanta, men det finns också bra tankegångar att använda just som utgångspunkt i ett samtal om vad läsande och skrivande är och hur de hör samman. Varning för att n-ord förekommer, åtminstone i gamla utgåvor.

[Coki · Rating 2 out of 5]

Småmysig och behaglig läsning som jag läste som del av en kurs. Kändes lite som en lång essä med vindlande tankegångar, ibland svåra att följa, lite pratig och osammanhängande. Det var okej, däremot störde jag mig på de smått elitistiska tankegångarna kring lyriken och att diktkonsten gång på gång på sattes på en piedelstal, förhöjd över all annan litteratur, vilket jag fann svårsmält och ålderdomligt.

[O* · Rating 3 out of 5]

Något föråldrad bok som innehåller en hel del värdefulla tankar och även handfasta råd, och en del tankar som inte "fungerar" idag - bland annat skriver han om att man "måste läsa för att kunna skriva" och utvecklingen idag, där många skriver på bloggar etc utan att läsa alls visar väl att tiden har gått. Lagercrantz skriver med lätt penna och det är stilistiskt välskrivet och njutbart.

Det är en kort och lättläst bok. Rekommenderas.

[Fredz Zetterlund · Rating 1 out of 5]

Unnecessarily complicated and pretentious, with poorly structured sentences and too many thoughts going in different directions at the same time. I felt this book used a lot of grammatical acrobatics (in my opinion, it failed to do so) without really conveying anything of value to the reader. It also focused too much on endlessly discussing Swedish poets like Strindberg, etc., and overpraising them above everything else. This felt very pretentious, disturbing, and extremely boring for me as a reader. As a much better substitute for this book, I warmly recommend reading Stephen King's "On Writing: A Memoir of the Craft," which I absolutely loved and found to be so much more tangible, filled with insightful and practical information for aspiring writers. King's book has everything good that this book lacked.

[Hanna Bergström · Rating 4 out of 5]

Köpte på en loppis förra helgen och blev verkligen positivt överraskad. En fin bok med otroligt välskrivna betraktelser över läsande och skrivande och många stora författare (givetvis flest män vilket är synd, men uppenbarligen präglad av sin tid). Det är lätt att hänföras över Lagerkrantz förmåga att formulera sig, om alltifrån diktens varande, kraften i brevskrivning och att skilja på verk och person.

[Henning · Rating 4 out of 5]

Den här boken handlar egentligen om mycket mer än konsten att läsa och skriva. I flera fall övergår texterna i sorts självbiografiska anteckningar, fyllda av vemod. Vissa av essäerna är gruvligt vackra, andra går snabbare förbi. Men Lagercrantz' stilsäkra och effektiva ton lyckas hela tiden hålla kvar intresset.

[Sanna · Rating 4 out of 5]

En tunn men klok bok med betraktelser från en människas liv. Det är ingen handbok i läsande och skrivande, utan just betraktelser av en människa som älskar att läsa och skriva. Jag tycker mest om att läsa om hur han beskriver gamla vänner, släktingar och kärlekar. Trivsam och familjär läsning för en likasinnad.

[Charlotta Haapakorpi]

En gammal man som skrivit en bok om att skriva. Att en ska behöva läsa för att skriva ser jag som självklart. Om samma bok skrivits av en kvinna hade den fått dåliga recensioner. Känns ganska förlegad desvärre idag. Förstår dock att han i den tiden inte kunde göra annat, eller? Kanske tagit in lite exempel från litteratur skrivet av kvinnor.