Lotta trivs med sitt arbete som svensklärare, men så börjar saker hända. Eleverna bråkar om sina betyg och skolledningen har åsikter om undervisningen. Ett efter ett uppträder så symptomen: hudutslag, värk och sömnsvårigheter. Efter en tids tvivlande landar Lotta i insikten om att hon blivit elöverkänslig. Det här är starten på en resa in i en sjukdom, eller snarare en identitet, som inte ens slutar när Lotta tvingas lämna hus och hem bakom sig och dra till skogs. Till slut bestämmer hon sig för att slå tillbaka. Högspänningär en berättelse om en stigmatiserad människa i fritt fall i vår moderna välfärdsstat. En udda skildring av en helt vanlig person som drabbas av ett lika omdebatterat som plågsamt tillstånd. Det är Henrik Bromanders fjärde roman, efter den uppmärksammade Bara en kram.
"Till slut blev jag tilldelad en handläggare på försäkringskassan."..."Boel var så uppfylld av en genuin vilja att hjälpa att jag ibland undrade vad som drev henne, kanske var hon frireligiös? Jag hade läst en artikel en gång om den nya vågen av hippa kristna som omfamnade det tusenåriga budskapet i ny form. Eller så var hon bara solidarisk och medmänsklig, en vara som det råder sådan brist på idag att vi förvånas så mycket när vi väl stöter på den att vi famlar efter förklaringsmodeller."
En man som med hjälp av fotnoter lyckas skapa hög spänning i en berättelse om en kvinnlig, elöverkänslig medelålders lärare...Hur bär han sig åt?
Henrik Bromanders förmåga att beskriva väldigt unika livsöden är SÅ imponerade. Så mycket tid och efterforskning som gör att allt känns väldigt trovärdigt, men ändå tydligt fiktion. Så snyggt att kunna göra det
Hysteriskt rolig och sorglig samtidigt. Älskar alla väl utvalda detaljer och samtida referenser som gör karaktärerna så verklighetstrogna och att stämningen målas upp riktigt bra. Fotnoterna störde min läsning ibland, men samtidigt är valet att skriva boken som en avhandling så kreativt och stärker Lottas karaktärsdrag ännu mer.
Så rolig att man skrattar rakt ut flera gånger. Det är härligt att följa Lotta in i galenskapen, hon är en perfekt huvudperson för den här besynnerliga historien.
Den här var väldigt mycket igenkänning, tyvärr, ingen överdrift överhuvudtaget. Eftersom jag själv råkar vara en medelålders kvinna med stort litteraturintresse och diffus diagnos (med elöverkänslighet som ett av många symptom - tro det eller ej Hanne Kjöller och Täppas Fågelberg) så är jag alltför bekant med "foliehatts-stämpeln" och den marginalisering man utsätts för när man inte passar in i samhällets mall. Och numera behöver man inte alls ha en ifrågasatt sjukdom för att vara tvungen att gå rond efter rond av Kafkaartad blanketthysteri med Försäkringskassan, som redan från första samtal går ut på att förneka alla mänskliga brister och behov. De som faller utanför deras åtgärder har inte mycket att hålla fast vid, så att hon till sist beslutar sig för en drastisk final är väldigt mycket parallellt med hur man ofta beskriver att människor i krigszoner som tidigare haft familj och mening låter sig värvas till terroristgrupper när de infråntagits allt. Varför ska jag delta i uppräthållandet av en gemenskap som inte bara struntar i mig, utan även skadar mig?
Jag skulle önska att denna roman blev obligatorisk läxläsning över sommaren för alla i riksdagshuset (framförallt socialförsäkringsministern), till alla i ledningen på FK, samt alla konservativa och liberaler som är av den uppfattningen att uttdragen sjukdom bara drabbar de lata, och att piska och väldigt lite morot alltid är bättre än vila. Steget till "tokig kattkärring" är mycket kortare än ni tror.
Spänner nog åter upp min Faradays bur i sovrummet, det är bara så besvärligt att den samlar så mycket damm...
Det största problemet tycker jag är den bristande dramaturgin. Känns som om Bromander gjort avkall på intriger till förmån för gestaltande av vardagshändelser. Det kanske fortfarande hade varit OK om Lotta varit tillräckligt intressant som person, vilket jag inte tycker hon är: Hon är för skruvad för att framstå som trovärdig men inte tillräckligt för att räcka till satir. Under läsningen fann jag mig grubblandes på vad för slags bok Bromander egentligen föresatte sig att skriva?
En annan sak som jag störde mig på var de här fotnoterna som boken försetts med. Dessa har ju Lotta skrivit själv och, antar jag, ska belysa de alternativa källorna hon inhämtar sin information från. Bortsett från att noterna tar bort flytet i texten och tillför väldigt lite tycker jag även själva bruket av dem inte gestaltar den vetenskapsfientlighet Lotta i övrigt uppvisar.
Någonting som jag dock tycker Bromander lyckas med är gestaltningen av Lottas utanförskap genom hennes upplevda allergiska reaktioner. Men det räcker ju liksom inte till när så många andra bitar saknas.
A read for school but Im glad I read it that way or else I would probably never picked it up beacuse I never Heard about it Before. This book has alot of fun sarcasm and it was very funny that most of the story took Place in my home Town and that the main character lived in the same area I lived for 4 years so I could imagine exactly how the area look like when she described it. Also the Swedish school system was very reconizable. Even if this book is far from a light hearted fun story and actully quite depressing about the main character down fall in society after she get allergic symtoms to electricity. The novel had many intresting themes about society works and how obsest many people are towards technology. Högspänning by Henrik Bromander get a 8.2/10 stars.
Min fjärde Bromander-bok på en månad, och kanske den bästa av honom jag läst. Som vanligt med Bromanders böcker så är det väldigt intressant att få sätta in sig i huvudet på en person som har idéer väldigt långt ifrån mig själv, här i en mentalt sjuk kvinna som tror hon har blivit allergisk mot el.
Om det inte finns det så borde det finnas en behandling för folk som tror de är allergiska mot el. Eller det kanske finns? Terapi?
Nåväl, läste ut den här lika snabbt som de andra, den körde på 100% hela vägen igenom.
Första 3/4:delen var 4/5, men slutet sänkte boken överlag. Genom resten av boken kan man sympatisera med huvudkaraktären och hennes destruktiva spiral kändes som en möjlig konsekvens av hennes omständigheter, men i slutet blev den plojig för att på något sätt erbjuda en twist och lite chockvärde, trots att det förstör bokens trovärdighet. Tyckte mycket om språket och formen i övrigt.
Kul att läsa samtida och svenskt. En enkel och skön bok att läsa nu på sommaren. Bromanders tidigare böcker är väldigt bra men denna når inte riktigt upp dit. Vänta tills den kommer på pocket och läs den då!
Gillar verkligen Bromanders sätt att ta sig an nutida fenomen, göra dem mänskilga och förståeliga genom att sakta och detaljrikt berätta om hur en persons vardag förändras och försämras. Det är svårt att urskilja fakta från upplevelse och känslor i böckerna, precis som i den riktiga världen.
Kände flera gånger ett behov av att googla. Fantastiskt sätt att integrera fotnoter i en roman på ett helt sömlöst sätt. Och man kom nära. Stark 3a, absolut läsvärd!
Den var bra. Typisk bromandersk researchig anda i sin bästa form!!! Gillade att den var lite kortare och styckesuppdelningen som skulle likna en uppsats!!
En strålkärrings berättelse från de första stickningarna ner i vansinnet. Grejen är att det inte spelar någon roll om vi "tror" på huvudpersonen, Bromander skapar karaktärens trovärdighet genom sitt ekonomiska, exakta och underhållande språk. Det är också en berättelse, som alltid med Bromander, om Sverige och samtiden, kanske den skickligaste svenska samtidsskildringen sen hans förra bok.