Paris 1965: Rum nummer ett på lilla Hôtel d Amour på rue d Amour i det sjätte arrondissemanget är större och finare än de andra, och det är rummet som berättar historien om de människor som kommer och går. Till sin hjälp har hon La clé, nyckeln som följer med gästerna ut på stan och kan avslöja vad som sker där; La fenêtre, fönstret, som berättar vad som händer ute på gatan och Bakélite, den gamla telefonen som skvallrar om inkommande samtal. Berättelsen handlar också om den unga städerskan Estelle som tvingats fly från sin onde far i en landsortsby, om hennes längtan efter kärlek och om rummets ständiga oro för henne. Under historiens gång upplever rummet glädje och sorg, kärlek och svek, hopp och förtvivlan, lögner och svidande sanningar. Och till och med ett giftmord! Som om detta inte vore nog är rummet och hennes vänner nervösa för att den skrikande, svärande och ytterst labile ägaren Darcel Chagal ska göra allvar av sitt hot om att sälja hotellet. Det lilla hotellet på rue d Amour är en mysig feelgood fylld med härlig Parisnostalgi och ett och annat oväntat spänningsmoment.
Jag tyckte faktiskt jättemycket om den här boken. Den är precis vad den utger sig för att vara, en fel-good. SÅ mysig och otroligt lättläst.
Det är en spännande vinkling där rummet på ett hotell är berättarrösten. Får en att tänka på ”om väggarna kunde tala”. Hela boken består av små anekdoter om de som kommer och besöker rummet samt personer som rör sig däromkring.
Kan verkligen rekommendera om man är sugen på en feel-good!
Annorlunda författargrepp där rummet är berättarrösten tillsammans med fönstret, telefonen och nyckeln. De ser mycket hända i rummet - våld, passion och olika framtidsplaner. Jag tycker boken känns äldre än 60-tal. Dialog, handling och synsätt som kommer fram mellan raderna känns inte alls så modernt utan mer efterkrigstid och 40-tal.
Jag hade förväntat mig lite mer på något sätt. Men den var helt okej att läsa/lyssna på. Det kändes som rn lite löjlig berättelse med tanke på att hotellrummet, fönstret, telefonen och nyckeln har huvudrollerna. De pratar med varandra men kan inte prata med människorna.
Hur många gånger har man inte tänkt ”Tänk om väggar kunde tala?” ... Jag som dessutom som liten hade svårt att växla från att leka intensivt med en leksak till att plötsligt bara ägna mig åt en annan ”Tänk om den blir ledsen...” I Dag Öhrlunds ”Det lilla hotellet på rue d’Amour” berättas historien av ett hotellrum i dialog med ett fönster, en nyckel och en telefon.
Ja, visst låter det lite skruvat - men faktum är att det inte alls är det (förutom om man börjar fundera på rent fysiska saker som ”När hotellrummet säger att h*n blundar - var sitter ögonen?”) utan det är ett mysigt sätt att skildra människor och deras små skärvor av öden som utspelar sig i och runt det lilla enkla hotellets största och bästa rum.
Att jag sedan lyssnat på den, uppläst av mästerliga Maria Lyckow gör inte saken sämre. Hon har läst på (eller kan franska) och dramatiserar inte för mycket. Hon är en av mina absoluta favorituppläsare!
När man läser denna bok är det svårt att se att det är samma författare som till kommisarie Truut-böckerna eller Silfverbielke-serien.
Huvudpersonen i den här boken är något så ovanligt som ett hotellrum. Man får följa ett antal personer under några månader på 60-talet som kommer och går i hotellrummet, både personal, hotellägare och gäster. Rummet suffleras av fönstret, telefonen och nyckeln och på så sätt får man mer info än vad som händer i själva rummet.
Det är en betraktelse av människans förtjänster och tillkortakommanden, små banaliteter och livsavgörande händelser. En bok som puttrar på i lugnt tempo, som gjord för en längre tåg elelr flygresa att läsa eller lyssna till
Denna bok hade en annan infallsvinkel då berättarrösten bestod av rum nummer ett. Ett rum som under sina hundra år har mött många olika människor, livsöden, kärlek, glädje och sorg. Vi har nog alla en eller annan gång funderat på vad som skulle berättats om väggar kunde tala. Det är en mysig bok men samtidigt kan jag sakna att man inte lite djupare, eller över tid, får följa karaktärerna. Även om både hotelldirektören och den unga städerskan finns med genom hela boken så blir det ändå, i mitt tycke, endast ytliga bekantskaper. Så kanske inte den bok som kommer stanna kvar hos mig under längre tid men ändå en trivsam bok att läsa med en annorlunda vinkel.
Tyckte verkligen om boken och särskilt berättarperspektivet! Favoritförfattare. Superdålig.. lägg ner.. inte ödsla tid på.. Novellsamlings-stuk-nya gäster; svårt att hålla en röd tråd. Spännande, charmig. Helt annorlunda från författarens tidigare verk. Blev stressad .Som ljudbok: störd mej på rösterna ( förställda/störiga) händer det nåt framåt?! Genialiskt! Upplägget var så spännande! Känslan av Paris; storstadspuls -Nej; en liten by någonstans på franska landsbygden!!
Småputtrig bok med en minst sagt annorlunda berättarröst. Jag tyckte om språket som var rakt på sak utan att bli banalt. Skulle dock velat ha lite mer fördjupat kring åtminstone några karaktärer - det blev i längden lite väl splittrat.
Verkligen inte en favorit från min sida, jag tyckte tyvärr den var seg, det var för mycket karaktärer och namn så jag kom inte ihåg vilka som hade varit i rummet förut och så vidare. Det fanns fina glimtar i boken också men som sagt inte en favorit.
Paris på 60-talet. Hotellrummet berättar om olika gäster som kommer och går. Till sin hjälp har rummet fönstret, nyckeln och telefonen. Riktigt charmigt.
Helt underbart härlig bok! Överraskande, med minst sagt annorlunda huvudpersoner. Hur många gånger har man inte undrar vad allt som händer i ett hotellrum? Rekommenderar varmt, härligt udda!
Vilken underbar bok detta är, en riktig pärla! Dag Öhrlund är ju mera känd för bla sina råa böcker om psykopaten Christopher Silverbielke. Så jag blev såklart föga förvånad när jag såg att han skulle skriva i en helt annan genre för detta är så långt ifrån Silverbielke kan man komma.
Det lilla hotellet på rue d´Amour är en otroligt charmig och annorlunda feelgood om ett rum på ett hotell. Det är själva rummet som berättar gästernas historia och den unga städerskan Estelle´s historia, tillsammans med fönstret La fenêtre, nyckeln Le clé och telefonen Bakélite. Vilka som har bott i rummet, vad som skett innanför dess dörrar. Jag älskade verkligen konceptet om att det är just hotellrummet som berättar, det är så intressant och annorlunda att just själva rummet är berättarrösten. Alla vi har väl någon gång undrar om hur gästerna beter sig bakom stängda dörrar.
En rolig och fantasifull bok som jag varmt rekommenderar. Dag Öhrlund har tydligen flera böcker på gång i denna genre, det ser jag verkligen fram emot.