Alice börjar som "timmis" på Systembolaget och jobbar sig upp till en tillsvidareanställning. Hon ser nya muskler utvecklas i sin kropp och lär sig ett språk som bara kan användas i Butiken – ett slags organism som lever i samklang med löneutbetalningar, helger och årstider och vars anställda årligen samlar sig till den strid som stavas JULHANDELN. "Monopolet" är Måns Wadensjös fjärde roman. (Beskrivning från förlaget.)
Väldigt stillsam men ändå väldigt bra! Händer typ ingenting, men välskrivna, lättigenkännliga och roliga vardagsbetraktelser. Skulle gärna läsa något mer av honom men med mer dramaturgi och karaktärsdrivet berättande
Nja jag har kommit fram till att realism inte är min typ av genre. Det hände ingenting i den här boken och jag fick verkligen pina mig igenom de sista sidorna (ska inte ljuga, hoppade över en del sidor). Jag tycker att boken hade potential till en början och det var mycket som jag själv kände igen mig i eftersom att jag jobbar på Systembolaget. Men skulle inte rekommendera den.
Brutal realism, så vill jag beskriva den här boken. Här finns inget häpnadsväckande. Det är bara verkligheten, sedd från insidan av en svensk nationalsymbol: Systembolaget.
Jag har aldrig jobbat där själv men har fd anställda i min bekantskapskrets. Det finns något mystiskt med alkoholmonopolet som kläs av i sin alldagligt, genom arbetsplatsens rutiner, företagets attityder, butikens klientel och i interaktionen mellan kollegor och mellan personal och kunder.
Den här boken är ett tidsdokument, vars värde kan närma sig kultstatus beroende på hur vi och våra politiker ser på bolaget i framtiden.
Idag är det en bok som klär av den minsta gemensamma nämnaren i det svenska samhället: förhållandet till alkoholen genom det statliga monopolet som skapar vår identitet genom utbud och begränsning.
Den som klär av monopolet är huvudpersonen Alice. Om henne vet vi inte mycket men vi får följa hennes väg in i monopolet och hur hon från insidan skapar definierar identiteter genom alla de som passerar genom hennes butik och arbetsplats.
Den här boken måste översättas! Något mer unikt porträtt av Sveriges har inte gjorts på länge.
Denna bok utspelar sig i vad som sägs vara ett akvarium, ett Systembolag i Stockholms utkanter. En affär många svenskar besöker, och ofta återkommer till, men vet vi egentligen vad som försiggår där mellan våra besök?
I boken följer vi Alice genom sina vardagar i affären, kunderna hon möter, de andra anställda och arbetet bakom kulisserna. Det är lågmält, det är fint beskrivet, serviceyrkets ve och mödor hamnar i fokus, men samtidigt kan jag inte låta bli att fråga mig själv; blir det inte lite tråkigt? Eller är det bara för att jag är van vid att det hela tiden ska hända något?
Akvarium-känslan följer med hela boken, och ibland känns det verkligen som att jag står utanför och tittar in, jag förstår inte världen där inne, det är kanske därför jag har svårt att ta till mig boken. Men kanske kommer jag spana runt lite extra nästa gång jag besöker systembolaget.
Skurkbolaget spelar huvudrollen här. Ett närmast mytiskt fenomen, en organism som slukar sina anställda. Den här boken handlar kanske i grunden om stolthet och skam, det två pelare som bolaget vilar på. Kanske definierande för folksjälen rentav? Berättaren som guidar oss genom sina första år på skurkis får vi överhuvudtaget inte lära känna, hon förblir ett neutrum. Det är flaskorna, boxarna, kartongerna de levereras i, butikslokalen och kunderna som får texten att leva. En väldigt rolig bok i sin torra, redovisande form.
3.5. Rekommenderad läsning för alla som vet hur det känns att formligen bada i ett krossat flak med öl, och sedan vara tvungen att jobba en hel dag med hår som luktar avslagen Stout. Eller, annorlunda uttryckt... den som någon gång har jobbat i butik (särskilt av alkoholsäljande sort). Igenkänningen är verkligen kuslig och den absolut största behållningen med boken! För alla andra, särskilt de som aldrig har jobbat inom handeln, riskerar boken att blir lite för intern och händelselös.
uppskattar igenkänningsfaktorn, den är rolig. annars är boken bitvis rätt tråkig att ta sig igenom. jag fattar att meningen är att den ska skildra arbetsplatsen och inte personer, men det känns trist att alla karaktärer är platta och inte väcker intresse.