En enkel fråga och en varm hand får Josefins tillvaro att rasa samman. Det hon tidigare trott var viktigt blir plötsligt hennes värsta mardröm. Det hon tidigare varit bra på, att tänka logiskt och dra slutsatser, fungerar inte längre. Hon känner sig tom och värdelös och väldigt ensam.
Rädslan är värst. Att kanske aldrig bli hel, att inte räcka till för sina barn, att bli lämnad, att spärras in. Att inte veta.
Josefin söker efter svar, medan människorna runt henne blir allt mer otåliga. Hur länge ska detta pågå? Vem har Josefin blivit?
Ovissheten drabbar hårt och till slut ställs hon inför beslut hon länge fruktat. Delar av sig själv har hon redan förlorat, vill hon behålla andra måste hon konfrontera sina värsta rädslor.
Förr ramlade det ofta in överraskningsböcker som jag kanske inte hade valt själv, men det är ganska intressant att ibland ta sig utanför sin bekvämlighetszon och ge sig på något annat än det vanliga. Jag kan inte sluta gråta var en sådan bok och det har tagit mig lång tid att samla ihop den kraft som behövdes för att ta mig an den. Först när jag själv lyckats ta mig ifrån en ... inte så hälsosam arbetsmiljö ... hittade jag tillräckligt med energi för att orka.
Utmattad och/eller utbränd har jag inte varit, men de senaste åren har jag med jämna mellanrum drabbats av något jag kallar för hjärntrötthet. Så klart hade jag kanske behövt en längre vila, men en veckas sjukskrivning tog hand om det mest akuta. Åtminstone så jag kunde hålla näsan över vattenytan. Så till viss del är det stor igenkänning i den här boken. Även om det inte gick så långt som för Josefin.
Jag kan inte sluta gråta är väldigt stark och väldigt berörande. Trots sitt tunga ämne så är den lättläst. Det är en mycket viktig bok, kanske än mer för de som har en utmattad i sin närhet. Kanske kan den öka förståelsen.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
ag kan inte sluta gråta är en mycket välskriven berättelse om hur det är att vara utbränd/utmattad. Jag har under årens lopp då och då försökt läsa böcker, mest populärvetenskapliga, om utbrändhet och utmattning. Mest har det handlat om att jag själv haft symptom och har velat förstå och hitta strategier. Ibland har de hjälpt, ibland inte. Jag har också varit sjukskriven, om än kortare perioder. Jag kan inte sluta gråta är en skönlitterär berättelse, men det är den bästa och mest trovärdiga beskrivning av hur det är att vara utbränd (eller på gränsen till) som jag har läst hittills. Eller ja, faktiskt den bästa jag läst om depression, oavsett orsak.
Josefin, som är huvudkaraktär, är väl tecknad. Det handlar mycket om hur hon agerar och reagerar utifrån att hon är så nerkörd i botten, men man får också en insikt i hur hon var innan bägaren rann över. Där tror jag många av oss känner igen sig. Det finns några vänner (och kollegor) i boken, även om det är få som står kvar. Några av dem verkar förstå, andra inte, och ibland får jag lust att ropa ”sluta” åt dem. Den karaktär som jag har svårast för är Josefins man. Jag begriper inte alls hans oförståelse och ännu mindre hans agerande från början till slut. Varför söker inte han tidigare hjälp och kunskap om vad Josefins utbrändhet innebär? Han verkar tro att det handlar om att hon bara ska rycka upp sig.
Beskrivningen av utbrändhet i Jag kan inte sluta gråta är mycket bra, men jag hade önskat mig att det kom ur en annan arbetssituation än Josefins. Den är så extrem, och karakteristisk för privat verksamhet med vinstkrav, att det känns självklart att man inte orkar i längden. Jag hade velat läsa om en person som jobbar på en annan typ av arbetsplats (kanske offentlig verksamhet), och som har en orimlig arbetssituation utan att ha galna chefer. Sen var slutet av boken inte riktigt det jag hade velat ha, det drog ner helhetsintrycket.
För tre år sedan hände det som jag aldrig hade tänkt skulle hända just mig : jag blev sjukskriven på grund av utbrändhet. Det som började med en månads vilande hemma blev till slut nästan ett fullt år av tvivel, rädsla, tårar och skam. "Jag kan inte sluta gråta" är den första boken jag läst om ämnet som lyckas beskriva känslorna på ett realistiskt sätt. Som om jag reste tillbaka i tiden och var med om allt en gång till. Inte lätt att läsa, men mycket läsvärt. Applåder till Anne Liljeroth; modig hon är för att sätta ord på något otroligt många drabbas av men väldigt få vågar prata om.
En enkel fråga och en varm hand får Josefins tillvaro att rasa samman. Hon hamnar i sin egen värsta mardröm, för utmattning är något som drabbar andra, inte henne. Hon som alltid varit den starka, den som är bra på att tänka logiskt och dra slutsatser är plötsligt tom och värdelös och väldigt ensam.
Väldigt informativ och man kommer in i den väldigt lätt. Man känner sig igen med henne lite på nåt sätt och förstår vad det är hon menar. Lite tråkigt vid slutet men fortfarande bra :)
Jag blir bara så ledsen när jag läser om hur dåligt andra människor mår, så det här är inte en bok jag hade valt att läsa om jag inte hade fått den som recex. Men Anne Liljeroth är en fantastisk författare och skriver på ett sätt som engagerar och skapar en förståelse för utmattning. Eftersom jag själv har en diagnos som gör att mitt mentala batteri laddar ur konstant så känner jag igen mig i vissa delar, men som sagt är det här en ganska svår läsning för min del.
Inkännande beskrivning av vad som kan hända när en person arbetar sig in i utmattning. Lätt att leva sig in i berättelsen. Bra påminnelse att jobbet inte är allt här i livet och att man kan välja att leva på ett annat sätt.
Viktig bok men svårt att omplantera egna upplevelser till annan miljö. Den skulle nog blivit bättre rent självbiografiskt. Personerna är svartvita och helt enkelt inte trovärdiga. Sen huxflux ett lyckligt slut.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Uppläsaren var bra men annars så njae, det här var ingen bok för mig. Den är inte så lång men på något sätt ändå seg och repetitiv, kanske är meningen? Hursomhelst funkade det inte för mig. När det kom vändpunkter eller spännande partier så bara schabblades det bort vilket var synd.
Det är egentligen svårt för mig att sätta betyg på boken, den engagerar och det är ett sådant hemskt och jobbigt ämne. Det ligger mig nära och det är nog därför jag blir så arg på alla i den.
Utbrändhet gör sig dåligt som litteratur pga helt ospännande. Kvinna jobbar på vidrigt ställe och blir utbränd, gråter jämt. Efter ett tag är hennes man otrogen.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Denna föll mig inte i smaken. Arbetsplatsen hade inte behövt vara riktigt så jävlig som den beskrevs, det kändes både överdrivet och onödigt. Boken var alldeles för enkel för att riktigt beröra.