Under mina närmare fyrtio år på Volvo har jag sett företaget förändras under olika sorters ledarskap och ägarkonstellationer. Sanningen om Volvo belyser tre mycket dramatiska skeenden i företagets historia, ur ett perspektiv som aldrig tidigare framkommit i den officiella debatten:
Renaultaffären på 1990-talet som blev Volvos okrönte kejsare Pehr G Gyllenhammars fall.
Den ödesdigra försäljningen av Volvo Personvagnar till Ford 1999 och det fackägda Konsortium Jakob som försökte köpa hela företaget cirka tio år senare.
Det senaste decenniets otroliga utveckling med kinesiska Geely som ny ägare och bilbranschens oerhört spännande men utmanade framtid.
I egenskap av facklig ordförande och ledamot i bolagsstyrelsen, har jag befunnit mig nära maktens centrum och tagit del av Volvo inifrån. I den här boken vill jag lyfta den lilla människans möjlighet och skyldighet att påverka sin egen arbetssituation och vilket sorts företag man vill arbeta för. De fackliga strider som jag har lett, har sällan varit av traditionell karaktär, utan istället utmanat synen på hur fackligt arbete bör bedrivas. Jag vill visa hur man kan sträva bort från en reaktiv offerkultur och i stället anta en aktiv och nyfiken attityd med ansvarstagande och framtidstro som ledord.
SANNINGEN OM VOLVO bjuder dig på en en personlig resa genom svensk industrihistoria, ger en unik inblick i ett av Sveriges mest betydelsefulla företag samt visar hur fackligt arbete kan nå oanade höjder genom modiga medlemmar och ett inspirerat ledarskap.
Jag har väldigt svårt att sätta ett betyg och formulera ett omdöme om den här boken. Det finns många perspektiv att utgå ifrån: Hur ser jag som anställd på Volvo Cars på Magnus berättelse? Hur ser jag personligen på hans tankar och idéer om ett proaktivt fack? Hur står sig boken utifrån vad den utger sig att handla om: "sanningen om Volvo".
Jag väljer att fokusera på det sistnämnda och lämnar de andra perspektiven till lämpligare forum.
Boken skildrar Volvo Cars i tre olika tider samt en framåtblickande del. Urvalet av dessa får anses reflektera författarens eget engagemang snarare än en analys av företagets utveckling genom åren även om de sammanfaller med uppmärksammade förändringar som är av stort näringslivlivsintresse.
Frågan är då om en fackordförandes "sanningar" förmedlar en rättvis bild? Jag kan inte peka på några direkta sakliga fel även om jag nog tror att det stora antalet omnämna personer skulle kunna ha ett och annat att säga om hur författaren återger deras roll. Men just kring detta "maktspel" bland direktörer (läs: män) blir boken ibland pekoral. Författarens egen (påstådda) involvering och vision framhålls framför de större analyserna.
Magnus är en man med stora tankar om hur företaget han jobbat på i decennier bör utvecklas och drivas. Men det i sig är ju inte någon "sanning". Inte heller hans återgivande av hur andra reagerat och agerat, förvånansvärt nära i tiden.
Därmed blir boken en naiv och inflytelselysten persons vittnesmål (och kanske revansch). Det blir också en styrka för Magnus driv återspeglas i att boken är svår att lägga ifrån sig.
Tyvärr spretar de tre delarna en del i sättet att återge ett skeenden i tiden. Den sista delen om åren med Geely som ägare känns mot slutet som en uppräkning av företagets olika (nuvarande) engagemang. Där ser jag fram emot Håkan Matsons bok som jag tror lyckas sätta det i ett större perspektiv. I den här boken får man känslan av att "Håkan [Samuelsson] tyckte/ville/gjorde" och därför blev det så.
Jag har lärt mig mycket av boken. Framförallt att jag aldrig vill bli som Magnus. Jag har respekt för hans engagemang, men för min egen del vore det omöjlig att investera den tiden och engagemanget i ett företag, som man själv inte äger, och framförallt inte på det sättet, att genom facket förändra företaget i syfte att säkra arbetstillfällen även i morgon.
Det är nog just kring det sistnämnda som Magnus skulle behöva fördjupa sig i, om sina tankar om medarbetarägda företag. Vad skulle skilja det från syndikalism? Hur skulle man driva företag utifrån en sådan modell? Vad ger delägarskap som inte enbart anställning ger? Vilka möjlighet/förutsättningar krävs för att utveckla storföretag åt det hållet? Vilken roll bör ett fackförbund ha i ett stort företag? Hur stor "plats" får en fackordförande ta? Och var går gränsen för fackligt arbete i medlemmarnas intresse?