Alfhild Agrell (1849 1923) var en av sin tids mest mångsidiga och betydande författare. Tillsammans med bland andra Victoria Benedictsson och Anne Charlotte Leffler lyfte hon jämställdhetsfrågan i litteraturen under Det moderna genombrottet på 1880-talet. Och efter framgångarna som dramatiker på Stockholms teatrar använde hon sin penna till att belysa situationen i norra Sverige, med både allvar och humor.
I denna bok har vi samlat noveller från hela Alfhild Agrells karriär, från debuten i Dagens Nyheter 1879 till den sista novellsamlingen 1919. I novellerna får vi möta flera sidor av Agrells författarskap, och kan upptäcka att de frågor som var viktiga för henne då fortfarande är aktuella för oss i dag.
Ebba Witt-Brattström står för ett initierat efterord.
Alfhild Teresia Agrell (January 14, 1849 in Härnösand, Ångermanland –November 8, 1923 in Flen) was a Swedish writer and playwright.
She temporarily used the pseudonyms Thyra, Lovisa Petterqvist and Stig Stigson, but she soon begun to use her own name, which was unusual for a woman; other famed female Swedish playwrights of the century, such as the sisters Louise and Jeanette Granberg, both used male pseudonyms. The subject that she concentrated on, sexual double standards, was very shocking for her time.
Alfhild Agrell was an important contributor to the cause of gender equality in regards of sexuality; in her work, she handles the questions and consequences of sexual injustice, the sexual double standards such as the fact that a woman is subjected to contempt when she does the same thing as a man in sexual matters, the questions of having "a bad reputation", the questions of the blame put on the woman and not the man when a child is born out of marriage, and the difficulties when a woman of the people and a man of the upper classes falls in love and the consequences of such a relationship.
Feminist och norrlandsskildrare, vad mer kan man begära? Även om det finns en viss ojämnhet i samlingen (som ju inte är skriven för att vara en samling utan just är hennes samlade noveller) så finns det både en förunderligt stark kvinnotematik (förunderlig för att det är slutet på 1800-talet) och dessutom en lek med språket, med berättarformen (mer sinnestillstånd än handling ibland), Agrell är en skicklig litterär talang. Förstår att hon är störst som dramatiker, så jag får ge mig på de texterna härnäst. Roligt också att läsa en västernorrländsk författare, behöver fylla på med fler (eftersom jag nu är västernorrlänning)