Den populära deckarförfattaren Ninni Schulman har skrivit en drabbande spänningsroman med hög igenkänningsfaktor. Om vårt behov av att vara både omhändertagna och behövda i en tid som hyllar frihet och självständighet. Det är en stark historia om ensamhet och kärlek, beroende och besatthet.
Pål arbetar som spärrvakt i Stockholms tunnelbana. Efter några tunga år är han redo att möta kärleken igen.
Iris är frilansande formgivare och lever singelliv med alla dejtingappar ett klick bort. Men hon är trött på ensamheten och har länge letat efter den perfekte mannen, han som älskar henne på riktigt och inte lämnar henne hur besvärlig hon än är.
Till slut hittar de varandra.
Pål är alldeles underbar och ibland får Iris nästan för sig att han känner henne bättre än hon själv gör. Han verkar alltid veta precis vad hon behöver. De tillbringar alltmer tid tillsammans och försakar allt annat. Till slut börjar vännerna undra om allt verkligen är som det ska. Det är det inte. I själva verket är de på väg mot en katastrof.
Me ha recordado a las pelis de antena 3 de después de comer de hace unos años. Una novela extremadamente ligera que no oculta su trama ni sus costuras y yo diría que casi ni su desenlace, pero que de todas formas sigues leyendo como si nada porque tira para adelante sin descanso. En resumen: chica conoce a chico perfecto y encantador, empiezan a salir y de pronto a ella todo empieza a irle mal.
Para leer con palomitas y sin pretensiones. Entretenida.
När en etablerad deckarförfattare kliver ur sin vanliga genre och vågar sig på att skriva något annorlunda, då blir man ju nyfiken. Ninni Schulman har tidigare skrivit väldigt omtyckta deckare om journalisten Magdalena Hansson som sålt i mer än 600 000 exemplar. Hennes senaste roman, Bara du, är visserligen en spänningsroman, men det är ingen deckare utan en psykologisk thriller. Jag gillar den.
När livet känns ensamt och Tinderdejtandet aldrig leder vidare till något seriöst, dyker oväntat Pål upp i Iris liv. Han visar sig vara den drömman som Iris tappat tron på existerade. Han är lyhörd och omtänksam, han bjuder på fantastiska frukostar på sängen, lagar middagar och gör hennes matlådor. Han är nästan för bra för att vara sann. Alla hennes vänner tycker om honom och gläds med Iris som är så lycklig. De skall alltid vara tillsammans, vad som än händer.
När Iris börjar oroa sig för både sin fysiska och mentala hälsa, och plågas över vad hon kan vara kapabel att göra, finns Pål hela tiden oförtröttligt vid henne sida. Obehaget stiger i takt med att Iris tappar greppet mer och mer.
Historien berättas omväxlande av Pål i första person och om Iris i tredje person. Redan i första kapitlet vet vi vad som hänt Pål, men inte varför. Vad som hänt Iris vet vi däremot inte, eftersom hennes historia berättas i i kronologisk ordning, från tiden strax innan hon träffade Pål och framåt. Det berättargreppet bidrar till att skapa den nagelbitande spänning som successivt blir starkare ju längre in i historien vi kommer. Jag var ganska klar över vad som pågick, men säker gick det inte att vara.
Bara du är en långsamt berättad historia som redan i första kapitlet väcker nyfikenheten och sedan inte släpper greppet förrän boken är utläst.
En spänningsroman som börjar lugnt och stilla och där nerven ökar så sakteliga och man kan inte släppa boken. Pål och Iris verkar som gjorda för varandra som om det verkligen meningen att det ska vara de två. Pål vet precis vilka strängar han ska spela på Iris och allt är så perfekt, så overkligt perfekt... ett tag, tills det vänder och går rakt mot mörkret. Verkligen spännande och bra skriven. Jag tycker verkligen om att Iris inte är ett skört mähä eller våp utan en tjej med skinn på näsan som snart förstår att det är något som är fel och vågar utmana Pål. En stark tjej!
Wauw, wat een fantastisch spannend verhaal. Het hield me helemaal in de greep tot het einde. Het leest heerlijk weg. En de verhaallijnen passen zo goed in elkaar. 5/5
Op de cover staat: “psychologische thriller”. Dan denk ik: een verhaal waarbij je moet nadenken en dat een uitdaging vormt voor je brein. Helaas... het boek leest vlot, dat wel. De spanning is helaas ver zoek. Vanaf pagina 100 had ik door hoe de vork in de steel zat. Ik heb het boek uitgelezen enkel en alleen om bevestiging te krijgen dat ik juist zat. En ja hoor, tot in de details... Het is geen origineel verhaal & tijdens het hele boek had ik de indruk dat ik het verloop kende (wat niet zo was, aangezien ik nooit boeken herlees)... Jammer dit..
Het boek viel me qua schrijfstijl tegen, vooral in het eerste deel, dat meer aanvoelde als een filmscript dan als een boek. Toch geef ik het drie sterren, omdat het verhaal me wel boeide en ik benieuwd was naar het einde, ook al kon ik het plot halverwege al voorspellen.
Bara du är en helt fristående bok från författarens tidigare böcker. Ninni Schulman har tidigare gett ut fem böcker i Hagforsserien. Jag har läst dom allihop och tyckt mycket om dom. Alla fem fick det näst högsta betyget från mig. Här är en länk till min recension av den senaste boken i serien, Välkommen hem, och i det inlägget finns länkar till tidigare böcker.
Men nu har författaren skrivit en helt fristående bok, Bara du, som inte är en kriminalroman utan mer en psykologisk thriller. Och den tycker jag är till och med ännu bättre än hennes tidigare böcker, och den får högsta betyget från mig.
Man får följa Iris och Pål i vartannat kapitel, och från början förstår man inte riktigt vad som har hänt. Men mer och mer uppdagas, och boken blir mer och mer spännande.
Bara du är enkelt skriven, men på ett väldigt positivt och smart sätt. Den är lättläst, och väldigt svår att lägga ifrån sig.
Jag rekommenderar varmt boken, och jag hoppas på att Ninni Schulman skriver fler böcker i samma stil.
2,5*. Voorspelbaar verhaal. Niet echt spannend. De schrijfstijl is dan wel weer vlot en ook de korte hoofdstukken waren prettig, maar verder..... Viel het verhaal me wel tegen.
Min ena kollega tipsade om att den skulle vara spännande och lät en annan kollega och sen mig läsa den. vi alla läste ut den i ett nafs. Handlingen är inget nytt under solen men den lyckades i alla fall med att vara väldigt lättläst, en bladvändare och spännande. Sista delen av boken läste jag är jag åkte Roslagsbanan och det var helt mörkt ute, vågade knappt kliva av på Östra station. En tre är kanske lite högt betyg för den var ganska vanlig och tjejig... men ändå, spänningen lyfter den en aning.
Eigenlijk weet je al vanaf het begin hoe het precies zit, maar door de schrijfstijl begin je toch soms te twijfelen. Het boek wordt geschreven vanuit de twee hoofdpersonen en wat ik erg storend vind is dat er bij de mannelijke hoofdpersoon een verschil is tussen heden en vroeger, maar dit steeds niet gemeld wordt. Dat maakt het lezen soms wat onprettig. Prima verhaal, maar te voorspelbaar voor mij, 3 sterren.
Dawno nie czytałam czegoś tak mocno średniego, żeby nie powiedzieć, że tragicznego. Nudny wstęp, za długie opisy i jeszcze gorsza końcówka. Fabuła ma potencjał ale musiałoby to zostać napisane w inny sposób.
Ég var með hnút í maganum við að lesa bókina, varð að taka hana í hollum. Bókina er góð og svo sannarlega þess virði að lesa en hún er spennandi en líka óþægileg. Sjúk ást er þarna í miklu aðalhlutverki.
Jag tror det är första gången jag har läst en bok som så verklighetstroget skildrar aktiviteten på sociala medier. Därtill är det en fin beskrivning av Stockholm (mysigt då jag läste boken när jag var utomlands). Spännande och svår att lägga ifrån sig (jag läste den på två dagar). Måste dock säga att jag var lite besviken på slutet.
Inte övertygad, helt ärligt talat. En riktig bladvändare, utan tvekan, men ganska förutsägbar och det kräver ingen insats alls av läsarna, vilket gör mig besviken. Det blir tydligt ganska snabbt hur det hela hänger ihop och sedan gjorde slutet mig besviken. Jag har läst bättre böcker. Lättlast och spännande dock enkel och lite "tom".
Wow! En enkel historie med temmelig kompleks hovedperson. Når du begynner å tvile på om hovedpersonen er til å stole på i en thriller – da har du en god thriller!
Et ganske enkelt språk, men fine beskrivelser, sakte oppbygging og ja.. hele leseropplevelsen er bare veldig klaustrofobisk. Anbefales!
Deze debuutroman van Helen Fields laat ons kennismaken met inspecteur Luc Callanach en zijn nieuwe team. Omdat hij half Frans is, en half Schots maakt hem dat niet erg geliefd bij zijn Schotse teamgenoten. Hij wil zich dan ook maar wat graag bewijzen.⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀ ⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀ 📚 Callanach is amper in zijn nieuwe kantoor getrokken wanneer hij een moord moet onderzoeken. Elaine Buxton is verbrand. Het enige wat overblijft dat haar kan identificeren is een tand en een stukje stof niet te ver van haar lichaam.⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀ ⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀ Het duurt niet lang voordat een andere succesvolle vrouw voor haar deur wordt ontvoerd en Callanach bevindt zich in een race tegen de klok. Dat denkt hij tenminste. Het echte lot van de vrouwen is nog veel erger dan hij zich ooit had kunnen voorstellen.⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀ ⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀ Ook al kennen we de moordenaar vanaf het begin van het boek, dit neemt niets weg van de spanning. Deze moordenaar is slim en blijft de politie altijd ten minste één stap voor tijdens het onderzoek. Hij is slecht, kwaadaardig en de reden dat hij de dingen doet die hij doet, zijn werkelijk ongelooflijk.⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀ ⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀ Geen boek voor tere zieltjes, zoveel is zeker. In het begin vond ik het wel even wennen aan de schrijfstijl, en wilde ik het boek ook weer wegleggen, maar eenmaal een stuk doorgelezen ging het toch wat vlotter, en nu kijk ik vol spanning uit naar de vertaling van deel 2.⠀⠀⠀⠀⠀
Enda boken av Ninni Schulman som jag inte har älskat eller ens tyckt om..
Första halvan av boken handlar om hur Pål och Iris träffar varandra, blir förälskade, bygger upp en relation som verkar helt perfekt, det var så pluttinuttigt att jag satt och gäspade, hade svårt att hålla mig vaken.
Mer om bokens handling:
Iris jobbar som frilansande formgivare, hon brinner för sitt yrke, spenderar en stor del av sin tid med sina kollegor och är en flitig användare av sociala medier.
Pål jobbar som spärrvakt och har varit gift sen tidigare med en kvinna som dog. Han är en dedikerad pojkvän till Iris, skickar med henne matlådor till jobbet varje dag, hittar ständigt på nya sätt att uppvakta henne på.
Iris har en pappa som är allvarligt sjuk i schizofreni, något hon inte gärna pratat om. I samband med att hon får sitt livs chans för att klättra i karriären börjar hon jobba mycket övertid. Hon börjar få hallucinationer och andra tecken som tyder på att hon tagit i för mycket (det är detta som händer efter ungefär halva boken) Pål tvingar iväg henne till en läkare, hon blir sjukskriven och de börjar undra om hon kommer gå samma öde tillmötes som sin pappa.
Varför gillade jag inte boken?
Hela boken kändes oerhört utdragen och språket var väldigt "platt" - det hade inte alls den vanliga gnista som i Ninnis övriga böcker (för vanligt ÄLSKAR jag sättet hon skriver på, det brukar ha ett helt annat flyt, inte en massa korta, avhuggna meningar utan någon känsla bakom som jag tyckte att det var här)
Karaktärerna var inte alls speciella, det var svårt att fastna för dem. Även det är ovanligt för att vara Ninni som brukar få sina karaktärer att bli väldigt levande och personliga.
Hela storyn kändes som sagt väldigt utdragen och var (enligt mig) väldigt förutsägbart. Tyvärr kändes de oväntade twistarna inte ett dugg oväntade.
Jag förväntade mig mycket mer än detta för Ninni är en otroligt begåvad författare och kan på rak arm säga att detta är enda boken hon har misslyckats med.
This entire review has been hidden because of spoilers.
3 fær þessi. Hún er mjög lengi að komast í gang. Plottið er hinsvegar fínt og gengur alveg upp sérstaklega í þessum samskiptaforritaheimi sem við vinnum í. Þetta er samt önnur sagan sem ég les á stuttum tíma þar sem sögupersónan verður veikari og veikari án þess að það sé nokkur grundvöllur fyrir veikindum. Kannski erum við konur bara svona trúgjarnar? Ha? Nei ég neita að trúa því Ég hlustaði á þessa á Storytel og það er ástæðan fyrir því að ég er búin að vera nærri 2 mánuði að klára. maðurinn sem les gerir það nefnilega án nokkurra blæbrigða og varla stoppar við punkta. Þurfti stundum að fara aðeins til baka því ég fattaði ekki að nú væri verið að fjalla um aðra manneskju. Setti þetta á endanum á miklu meiri hraða bara til að ná að klára og ná plottinu því ég gat ekki alveg skilið þetta eftir í svona lausu lofti og þá hafðist það. Myndi ráðleggja fólki eð lesa hana, ekki hlusta.
Jag hade väl inga förväntningar innan jag började läsa boken. Har aldrig läst något av Ninni Schulman innan, men visste att hon mest skrev deckare, vilket inte alls är min genre. Först blev jag lite besviken över hur kapitlen var indelade, men kom snabbt över det när jag kom allt mer in i berättelsen. Under första halvan (som jag läste på ett par timmar) satt jag och spekulerade och drog olika slutsatser. Allt var väldigt spännande och jag ville hela tiden veta mer. Den andra halvan (som jag också läste på ett par timmar) tänkte jag att jag typ visste vad som skulle hända. Till viss del hade jag rätt, men ändå inte. Jag är liiiite besviken över att berättelsen inte känns klar. Jag vill veta hur det gick! Men är i det stora hela jäkligt nöjd. Läser man ut en bok på 5 h så är boken ganska bra, eller hur?