Serien Begravningsbyrån Tranan är en varm och härlig serie om vardagen på en begravningsbyrå och livet i en svensk småstad!
Sandra ska äntligen ge sig ut på den Sverigeresa som hon har sett fram emot så länge. Med tio veckors semester i ett varmt och vackert sommarlandskap hoppas hon hinna besöka mängder av gamla kloster, ruiner och andra historiskt viktiga platser. Men först ska Sandra passera sin moster Majken i Tranås och fira hennes 70-årsdag.
Sandra hinner nätt och jämt komma fram till mosterns begravningsbyrå innan hon får en död kropp på halsen. Och en blir snart fler. Det som skulle bli en kravlös och evighetslång sommar blir något helt annat. Istället får Sandra ägna semestern åt val av kistor, rekrytering och märkliga dödsfall.
Där rosor faktiskt dör är en härlig roman om livet i en småstad och om en kvinna som med stort tålamod och successiv finess räddar andras framtid.
Ewa Klingberg skriver romaner i genren feelgood, historiskt och romance. Hon är välkänd bland de svenska veckotidningsläsarna för sina omtyckta noveller och följetonger. På fritiden läser hon massor, fixar med mat och bak när andan faller på, gillar att lägga pussel, släktforska och sticka. Hon tackar inte heller nej till ett pass på gymmet eller en god fika.
Den andra ljudboken i världshistorien som jag lyckats lyssna klart på! Den handlar om Begravningsbyrån Tranan i Tranås. Och hur Sandra, egentligen bosatt i Västerås, hux flux under en ovanligt varm sommarsemester blir djupt involverad i mosterns nämnda företag som hotas av konkurs. Jag kämpar på med att bli en god boklyssnare. Det går sådär. Så de två ynkliga (kan man tycka) stjärnor av fem som jag betygsätter den här gulliga historien med speglar kanske mer min oförmåga att kunna fokusera på lyssnad text än hur bra boken faktiskt är. För jag har ju förstått hur mycket och hur många det är som verkligen gillar den här bokserien.
Där rosor faktiskt dör är en välskriven och lättläst feelgood. Den är mysig och som en liten pralin – söt och fin men ganska snart uppäten. I en värld av tegelstenar är det alltid befriande med lite kortare böcker, som visar att man visst kan få fram en historia på ganska få sidor. Den är skriven i en ton som jag gillar, med en lätthet i språket. Där rosor faktiskt dör passade mig utmärkt när jag läste den, jag behövde feelgood, och Där rosor faktiskt dör var precis rätt. Efter läsningen kände jag mig mer harmonisk.
Att sätta en feelgood i en miljö där döden står i fokus kan tyckas konstigt. Men Ewa Klingberg förmår ändå att få fram känslan av att det här är en arbetsplats, där man försöker göra något tragiskt så bra som möjligt för de efterlevande. Då måste man ha värme och omtänksamhet. Karaktärerna som befolkar Begravningsbyrån Tranan är rätt speciella, och jag har lite svårt att komma dem in på livet. Sandra tycker jag både är enkel och knepig på samma gång. En sak som jag tycker är oklart är hennes förhållande till Andreas. Ena stunden har de en paus över sommaren, i nästa är de (tillfälligt?) ihop, efter att ganska kort därefter benämns han som hennes ex.
I berättelsen dyker det upp en del oförklarade händelser, men det kan vara sådant som kommer att få en förklaring i följande böcker. Lite ovanligt så har del två redan kommit ut och del tre är på väg, vilket gör att det känns som att det mer är delar i en och samma bok. Jämfört med hennes andra serie kan jag sakna det historiska inslaget, som förvånansvärt har varit något som jag gillar.
Det stora plusset är ändå den varma feelgoodkänsla som infinner sig efter läsningen. Slutet känns lite som att det är ”mitt i” men det lockar ytterligare till läsning av nästa bok i serien, Blott en begravning, som redan kommit ut. Den vill jag definitivt läsa.
Omdöme: Lättläst lite feelgoodpralin i en ovanlig miljö Betyg: 4-
”Där rosor faktiskt dör” är första delen i Ewa Klingbergs serie om Begravningsbyrån Tranan. En serie som jag länge tänkt att läsa eftersom jag tycker om Ewas andra serier. Jag började på boken igår och läste ut den idag. Vilken underbar charmig bok som utspelar sig kring en begravningsbyrå i Tranås med härliga karaktärer.
Väntade mig mer intriger och fulspel bland de olika karaktärerna än det faktiskt var när Begravningsbyrån Tranan gjorde mig sällskap under helgen. Istället blev det en rolig, trevlig och mysig samvaro och det gladde mig stort. Helt klart en serie som jag kommer att följa i framtiden. Och har jag tur kommer det bara att bli bättre och bättre.
En härlig feelgoodbok, lättlyssnad och fängslande. Ibland blev jag lite irriterad på huvudpersonen Sandra, som så uppenbart blir manipulerad av sin moster. Vips var boken slut och jag började genast lyssna på nästa. Rekommenderar den varmt!
Feelgood på begravningsbyrå? Ja, det är faktiskt möjligt. Jag har sett många läst den här serien och tänkt att jag ska ge mig på den. Jag blev inte besviken, den är precis vad jag förväntade mig. Småmysig, smårolig, småstad.
Först ut i April blev Ewa Klingberg 's nya serie om begravningsbyrån tranan.
Tyvärr gillade jag inte riktigt den här men jag tror det beror mer på uppläsaren än innehållet i boken. Jag har ingenting emot Rachel Mohlins röst i sig men rösten hon ger Angelica går mig på nerverna. Och det känns ibland som om meningarna bara matas på utan paus, och det blir ibland konstigt innan jag inser att jahaa det är en ny dag.... Jag hade nog gillat boken mer om jag läst den själv
Sjukt dålig! Av någon anledning hade jag svårt att hänga med i handlingen och kan nu i efterhand knappt återberätta boken. Enligt mig är karaktärerna platta och ointressanta och gör därför att boken blir tråkig.
Jag fick upp ögonen för Ewa Klingbergs böcker i och med hennes deltagande på Feelgoodfestivalen i Mariefred ifjol sommar, och har efter det läst de två senaste böckerna i Huskvarnaserien. Gillade småstadskänslan som målades upp i dem, och naturligtvis de historiska temana, historienörd som jag är.Därför var jag oerhört nyfiken på denna nya serie böcker med begravningsbyrån Tranan i fokus!Småstadskänslan har Ewa tagit med sig , men de historiska inslagen har hon denna gång ställt åt sidan. (Vi _var _ iofs på väg att få oss lite historia till livs, men det kom visst ett dödsfall emellan!)Jag tyckte att Sandras planer att ta 10 veckor ledigt och bara frossa i historia lät helt underbara, och jag kände verkligen med henne när samvetet (och Majken) tvingade henne att stanna i Tranås.Sandra är en person som jag inte får riktigt kläm på. Ena stunden upplevs hon som ganska färglös och mjäkig, för att i nästa stund kliva fram och ta plats. Hennes beslut är ibland också lite märkliga; flera av dem förstår man inte alls var de kommer ifrån. Men det finns ännu tid för henne att utvecklas i de kommande böckerna! Jag gillar att Ewa låter handlingen kretsa kring något lite annorlunda som en begravningsbyrå. Och i en mysig småstad som Tranås.I motsats till vad man skulle kunna tro, med dödsfall, begravningsbyrå och allt, så är inte detta alls någon sorglig bok. Den är varm, humoristisk och (ganska) kärleksfull.Jag ser med spänning fram emot de tre kommande delarna som kommer nu i april, i juni och i augusti. Det ska bli intressant att se var Sandra "tar vägen" i sin utveckling, och vad som händer henne och de andra.
En mysig och charmig bok om livet på en begravningsbyrå i en småstad. Där de som arbetar är alla väldigt olika varandra, smågnabb här och var men som ändå hyser stor kärlek till varandra. Sandra som ska rädda byrån då hennes mosters man hastigt går bort, och lämnar en salig röra efter sig med stora skulder. Men som oftast så löser det sig till slut och vi får ett lyckligt slut. Jag tyckte nog att vissa saker löste sig lite väl enkelt, lite som att handlingen gick på snabbspolning. Nu är detta del 1 i en serie om fyra böcker (tror jag det är) så det blir kanske mer bakslag i nästkommande delar! Men ja, helt klart läsvärd, men ingen direkt wow.
Vet inte vilken kategori man ens aka klassa denna bok. Är det en romans? Inte nog med nått för att få kalla den det. Feel Good? Ja kanske, jag mådde bra när boken var äntligen var slut. Ett problem efter det andra som löste sig så fort det hade kommit fram. Oj jag har ingenstans att bo… Här har du ett hus! Ingen kompetent personal? här har du 2 personer som vet mer än du (i en by på 50 pers??). Berättelsen är inte trovärdig och orimlig. Den enda karaktären som har nån slags personlighet är Angelica men hon ska slut-shameas 5 gånger per kapitel.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Ljudbok Helt rimlig ock trevlig feelgood bok. Tills det blev förstulna blickar, darrande knän och skälvande kroppar. Man får ta det tramsiga helt enkelt, standard formeln för feelgood måste nog innehålla ett visst mått av åtrå för någon.
Enkelt, underhållande och lättsamt - en skön motvikt när man läst något djupt och tragiskt. Perfekt för sin genre och jag vill gärna läsa fortsättningen!
Söt utan att vara för orealistiskt! Romansen var den svagaste punkten dock, men jag beundrar verkligen att köra på konceptet av ”feelgood begravningsbyrå” och faktiskt lyckas. Otippat men roligt
En välskriven men väldigt lättsam feelgood som utspelar sig i en annorlunda miljö. Främst miljön som tillför något nytt. Perfekt läsning en regnig sommardag.