Fram till idag hade hon aldrig tänkt på att hon har en en mjälte. PlÃtsligt kom hon bara att tänka på den, varpå hon ryckte till, som infÃr något som glÃmts på spisen. Var är den? Hon klämde sig på bukens hÃgra del, sedan den vänstra. Vad gÃr den hela dagarna?PlÃtsligt går frågan att ställa Ulrika Nielsen skriver i en centraleuropeisk tradition där de stora drÃmmarna rämnat. Kvar finns halva samtal, oklara vänskaper, bÃcker, trÃgkrypare och tulpaner. I Korta texter om det Ãppna och ouppklarade kommer läsaren till marker där det enkla blivit svårt och det svåra roligt. Nielsens poetiska miniatyrnoveller är ett slags hemkomst i formen här finns intelligensen, humorn och allvaret i ett tonläge som är utpräglat nielsenskt. Ulrika Nielsen är uppvuxen i finländska Österbotten och bosatt i Sundbyberg. Hon har en central roll i den yngre finlandssvenska litteraturen, och har tilldelats flera litterära priser, bland annat Arvid MÃrnepriset och Svenska Yles litteraturpris. Hennes senaste bok Ömhetsmarker (2017) skrev hon tillsammans med poeten Lina Hagelbäck.
Ville läsa mer av Ulrika Nielsen efter att ha läst Ömhetsmarker, men den här boken var inte riktigt vad jag hade väntat mig. Jag sökte lyrik och fann en bok som precis som titeln berättar består av korta texter. Jag borde kanske inte bli förvånad över att jag är besviken. Ofta välskrivet, men jag är tydligen en läsare som behöver ett tydligare syfte med den här sortens bok. Mest tyckte jag kanske om delarna om katten, kanske inte bara för att jag är kattmänniska utan också för att de bildade en större helhet.
En knepig bok. Det finns många små saker som är så gnistrande bra och annat som knappt täcker papper. Kanske måste det gravt geniala bäddas in skyddande bubbelplast. Omläsvärd.