Odenplan

by Daniel Gustafsson Pech

Han glömmer att ge sin son vantarna på morgonen. Men att ta sig till skolan med ett par nya blir svårare än han tänkt. Från den tillfälliga lägenheten rör han sig ut i stadslandskapet vid Odenplan, där de fashionabla, nyrika gatorna måste ge plats även åt det trasiga och bortsållade. Såväl ovan som under jord pågår livet, eller den livsfientliga strävan efter ordning. I romanen Odenplan bryts personliga skuldtrauman mot omvärldens hårda former, centraleuropeiska minnen slår in i ett sönderfallande medvetande och gör stadens färger och lukter fantasmagoriskt påträngande. Och ett par vantars värde omförhandlas ständigt.

Daniel Gustafsson, född 1972, är översättare från engelska och ungerska, med bland andra László Krasznahorkai på meritlistan Odenplan är hans första roman.

Genres: Fiction, Swedish Literature

288 pages, Hardcover

First published January 1, 2019

Reviews

[Matilda · Rating 3 out of 5]

Fiktion som utspelar sig över en dag är alltid så himla trevligt tycker jag, för att inte tala om imponerande. Eller ja, jag skulle väl heller inte påstå att stämningen i den här boken är direkt trevlig, utan snarast på gränsen till mardrömslik. Protagonisten ramlar runt i ett samtida Vasastan och mår piss. Sonen - den enda strimman av lycka efter en omskakande separation - är på fritids utan vantar, något som han ständigt återkommer till och som för boken och huvudkaraktären framåt, om än långsamt. Som genom en lins alldeles grumlig av känslor och minnen framställs människor på gatan såväl som människor från episoder ur hans liv.

Jag tycker att Gustafssons språk är vackert och att han beskriver känslor skarpt och levande, även om det ibland kan bli lite väl mycket av det hela. Kanske har vissa här rätt i att boken egentligen är lite för lång, kanske är det DET som gör att jag ibland tycker det blir lite väl långa beskrivningar och kapitel som inte riktigt får fäste. Exempelvis delen där en lite för lång scen med en nedgången gammal vän från studieåren vid Uppsala tar plats precis utanför stadsbiblioteket. Det blir liksom övertydligt och lite vagt på samma gång utan att egentligen leda nånvart. Dock ett ömt porträtt av biblioteket! Att få så mycket Odenplansstilleben (och en liten dos akademiska Uppsala) i en och samma veva passade mig som handen i vanten (höhöh) som ni kanske förstår.


Velar mellan 3 och 4 stjärnor. Modern stream-of-consciousness med ganska mycket ångest. Egentligen nog lite uttjatad Stockholmsglorifiering, men tyckte ändå att Gustafsson gestaltar även de mindre vackra delarna av stan. Det brutala. Började lite segt, slutade fint. Vissa delar fastnade som sjutton hos mig och vissa meningar känns det rentav som jag vill citera, men det var även en del jag hade kunnat vara utan. 3,5 egentligen då, antar jag.

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 4 out of 5]

Gillar det franskklassicistiska upplägget där handlingen är enahanda, utspelar sig på en dag och en plats. Romanen är en variant av ”stream of consciousness” likt Virginia Woolfs stil. Men till skillnad från med Woolfs romaner, tappar jag intresset en stund i mitten. Odenplan kunde gärna varit 150 sidor kortare.
Suggestivt utan att skriva läsaren på näsan komponerar Gustafsson sin läskiga protagonist. Mycket berörande utan kladd. Inifrånperspektivet är trovärdigt. Plus för den realistiska skildringen av stockholmsmiljön (som jag iofs är ganska trött på) där utsatta människor får ta rimligt mycket utrymme.
Fyra svaga stjärnor som kunnat vara fem om den kortats ner.

[Marieinsweden · Rating 4 out of 5]

En pappa på väg att lämna vantar till sin son som är i skolan. Händelser vid Odenplan som blir till en berättelse om ett helt liv. Jag tänker på Mrs Dalloway.

[Online Stig · Rating 3 out of 5]

En trea, varken mer eller mindre.

[Oliver · Rating 5 out of 5]

A wonderful book about a half a day spent wandering around Odenplan. He is on his way to bring new gloves to his 7 year old son at school, but small events make him late. A lot of associative thinking along the way, reflecting over events that came before and a deep wish to connect and build trust with his son in a relationship that he hasn’t treated as well as he could have.

Very moving and well written. It is a debut novel from Daniel Gustafsson, who has translated works from Hungarian to Swedish prior to writing a novel.

[Jennie · Rating 5 out of 5]

Lysande, smart & skickligt skriven!

[Liselotte Howard · Rating 2 out of 5]

Jag har så svårt att beskriva alla de här böckerna. Eftersom jag - utan att kunna sätta fingret på det - tycker att det är just "alla" de här böckerna; de svenska, samtida, seriösa... Varenda gång känns det som att jag har läst det förr.
Inte för att jag har läst om en man som glömmer att ta med vantar till sonens skoldag, förr (såvitt jag minns i alla fall?). Men det är nåt med den - tyvärr - pretentiösa tonen. Fokuset på det alldeles alldagliga. "Verklighetens folk" - fast med PK-tonart.
Sorry, nu låter jag som en sån där svensk som tror att hen kan skriva, utan att det blir så mycket innehåll.
Gustafsson Pech är en helt okej skribent, men en sträng redaktör borde tala med honom om adjektiv och adverb. Om att man inte behöver använda de mest högtravande - att många av dem faktiskt inte ens passar i sammanhanget författaren puttar in dem i. I början stör jag ihjäl mig på språket. Sedan börjar det flyta. Jag förstår att jag inte kan låta ögonen vila på meningarna, utan istället får suga in en hel sida i taget. Då lossnar det lite. Då följer jag med på vant-dags-debaklet - vilket nog är det mest imponerande med den här romanen; förmågan att skriva så många ord om så lite.
Det kan säkert bli något av den här författaren - precis som med "alla" andra likadana.

[Nilla Westin · Rating 3 out of 5]

Jag vet inte riktigt vad jag förväntar mig inför romanen Odenplan (Nirstedt) av Daniel Gustafsson. Titelns funktionalistiskt intetsägande ton och omslagets stiliserade design – båda eleganta på sitt sätt – ger intrycket av en modern, lite ytlig, lite distanserad men snyggt skriven urban ”story”. Istället dras jag nästan omedelbart in i en mans – i en pappas – kris. En kris återhållen och kontrollerad just innanför huden. Mannen, pappan, tampas med fadersrollen och bristen på förmåga att uttrycka sina känslor och sin kärlek för sonen, som också genom hela boken aldrig omtalas annat än som ”pojken”. Och så var det det där, det oförlåtliga, som hände en dag och som gnager i samvetet. Denna skärande, smärtsamt kvästa inre konflikt är berättelsens kärna och röda tråd – som mannen rastlöst följer i tanken och också fysiskt i kvarteren runt just Odenplan i Stockholm. Stadsdelsporträttet är minst sagt fragmentariskt, men ett besök i Stadsbiblioteket, ”den svårmodiga borgen” (något av bokens höjdpunkt rent litterärt, här briljerar Gustafsson i gestaltningen av en byggnad och dess besökare), blir en suggestiv bild av inte enbart bokpalatsets mening och mål, utan lika mycket de alternativa användningarna av detta offentliga rum.
Berättelsens enkla dramaturgiska upplägg; irrfärder på stadsgatorna (en pappa har tappat bort sitt barns vantar och försöker återfinna dem) går emellanåt något vilse, känns ofärdig men binds ihop fint till slut. Också den existentiella skildringen är ojämn fast där finns som sagt ögonblick av briljans, där existensens mörker reflekteras i en kort och underbar minimalistisk tankevridning. Som när vår man i depressiv distraktion kliver ut i gatan och är nära att bli överkörd av en buss, men i sista ögonblicket räddas av en stark, ung kille som "slet honom tillbaka in i det som var allt han hade”.
Gustafssons Odenplan är en lågmält drabbande, välskriven skildring av en av de där tysta, till synes frånvarande, rent av osynliga männen, man kan möta på gatan i vilken stad som helst. Läsvärd för den som inte räds en bok utan omedelbar ”action”.

[Britt-marie Ingdén-Ringselle · Rating 3 out of 5]

En mycket fascinerande bok, som drar in en i sitt nästan ändlösa ordflöde, och allt utspelar sig under en enda dag. Jag började läsa boken eftersom den delvis utspelar sig på Stadsbiblioteket. Det är alltid intressant att läsa en skildring av ens arbetsplats ur ett besökarperspektiv:-)
Men det är endast 13 av bokens 288 sidor som handlar om Stadsbiblioteket, resten forsade jag igenom av bara farten!
Daniel Gustafsson är översättare från engelska och ungerska, vilket säkerligen har inspirerat hans författarskap. Jag upplevde samma ändlösa ordflöde och känsla av att sugas in i en berättelse när jag läste hans översättning från ungerska av László Krasznahorkais Motståndets melankoli. Så den boken passar jag även på att rekommendera här:-)

[Jonathan · Rating 2 out of 5]

Har länge sett fram emot att läsa denna. Och på ett sätt får man väl säga att Gustafsson infriade förväntningarna; boken innehåller tänkvärda episoder jag som pappa lätt kan relatera till. Men, och det är dessvärre ett stort men, man får läsa på tomgång bra många sidor för att hitta dessa guldkorn.

Enligt mig spenderas allt för mycket av bokens knappa 300 sidor på olidligt pompösa miljöbeskrivningar som dessutom går illa ihop med en i övrigt ganska återhållsam berättelse.

[Emma · Rating 2 out of 5]

En rätt seg läsning, man kunde hoppa över flera sidor och inte missa något. Det ska vara om en dag vid Odenplan men med tanke på alla tillbakablickarna som tar upp mer än hälften av boken, så är det snarare dåtiden som blir den viktigaste faktorn. Då den har ett slött tempo så var den inte för mig, men intressant ämne.

[Maja · Rating 1 out of 5]

alltså den här boken var säkert bra egentligen och en etta känns som ett väldigt hårt och elakt betyg, men jag kan inte ge den något annat med tanke på att jag helt och hållet zonade ut efter 100 sidor. kan inte säga något som händer därefter. hade jag läst den vid ett annat tillfälle hade den kanske varit bättre, jag vet inte, men nu var den verkligen inte för mig

[Inez Da Silva · Rating 2 out of 5]

Beklagligt att författaren slösar sin talang på tillståndslitteratur. Det skulle kanske fungera om protagonisten var en kvinna, som en slags omvänd feelgood, men här läste jag och undrade vad författaren velat säga till sin läsare egentligen. Läsarperspektivet saknas helt. Du måste med andra ord vara tokig i tillståndslitteratur för att kunna uppskatta den här boken.

[Anna · Rating 3 out of 5]

En dag...
En vante
En berättelse

[Anders · Rating 3 out of 5]

Intensiv dag för namnlös, lite mystisk pappa (nyskild? Utbränd? Sjukskriven?) som irrar runt Odenplan mellan hämtning o lämning. Blandning mellan Falling Down isch och kanske Pappaklausulen.

[Elsa Göthlin · Rating 2 out of 5]

det här är en bok jag verkligen borde gilla, men det är konstant så outhärdligt många miljöbeskrivningar att det verkligen inte går att ge boken mer än en tvåa i betyg

[wilma · Rating 3 out of 5]

Bra bok! Bra skriven men jag kände lite distans bitvis tyvärr:( men gillade ändå

[Julia]

Littvet läsning