Hur känns kyla? Som minus 38. Som nyårsafton när man väntar på bussen hem utan att det kommer någon, för det går inga bussar här på röda dagar. Som långpromenad i tunnstrumpor så att man måste lägga sig i badkaret för att tina blåådrorna över benen mitt i natten. Som att Hemingway ska dö.
Karla längtar bort. Söderut, till storstan eller vart som helst där det inte är mörkt och isande kallt. Till en plats där hunden Hemingway inte är sjuk och behöver avlivas. För att rädda sin hund rymmer Karla hemifrån tillsammans med två kompisar. De ska söderut. Helst till Medelhavet. Där väntar ett nytt liv för dem alla. Genom att lifta och åka buss tar de sig söderut i ett vintrigt Sverige. De sover i tält, går på galna fester hos okända människor och när pengarna är på väg att ta slut får de en briljant idé: De ska kapa en buss.
Oj, vad den här boken grep tag och kändes. Den lyfte från mitten ungefär och fortsatte lyfta ända fram till slutet. Fick associationer till Jenny Jägerfeld, men det här var bättre.
Jag brukar inte förvänta mig så jättemycket av ungdomsböcker, men jag blev så sjukt positivt överraskad av den här boken. Språket är helt magiskt, det känns som att läsa poesi. Det finns liksom ingenting som jag saknar alls, den lyckas vara spännande och händelserik utan att den tippar över gränsen där det blir orealistiskt. Samtidigt är den lättsam och nära och det är väldigt lätt att verkligen känna med karaktärerna och man bryr sig på riktigt.
Älskar när jag läser böcker som verkligen berör mig på ett djupare plan än att bara vara en bra historia.
Läsarvänligheten var en femma. Väldigt rolig och välskriven. Svår bok att lägga ifrån sig. Samtidigt, rent krasst, en bok om självisk kärlek till ett djur. Hade svårt att hitta något förlåtande i att behandla en stackars sjuk hund så. Dessutom på tok för mycket stråkar i slutet för min smak. Hade älskat den som tonåring förmodligen, men är väl lite för purken idag.
Oj, vad jag gillade språket och personerna i den här boken! Gillade också vintern i den (lyssnade på den under vad som kändes som historiens regnigaste januari) och skildringen av Norrland.
Så jävla kalltär inte min typ av bok, och det av flera olika skäl. Även fast boken är underhållande, är handlingen så grund att boken inte skapar något engagemang eller några känslor. Språket är lättläst, men samtidigt lite för osmakligt i mina ögon. Jag gillar dock verkligen inslagen om Norrland som ger en alldeles unik krydda, och det är dem jag kommer minnas boken för.
Gillar språket, mest tror jag. Precis min typ av språk (vilket inte säger så mycket för någon annan...). Jag är helt ointresserad av hundar, så den biten väckte inget i mig, men jag gillade karaktärerna och deras relationer. De engagerade, sådär alldeles lagom.
Behöver inte dröja vid delar jag inte gillade mer än att vissa trådar kändes onödiga och bitvis den där överdrivet filosofiska tonårshjärnan som jag själv inte kan relatera mig själv eller andra till? Men en på riktigt medryckande berättelse, annorlunda relationer utan att de känns krystade och ett totalt hjärtsnörpigt slut. Stängde dörren till kontoret 😭 Hoppas den kan hitta till en elev, det är den värd!
2,5-3⭐ Blandade känslor för denna boken. Tror att jag skulle gillat den mycket mer för några år sedan.
Överlag gillade jag beskrivningarna som fick mig att längta till kyla och snö av någon anledning. Kände även igen mig VÄLDIGT mycket i att vägra ha varma och praktiska kläder på sig och istället gå runt i sommarskor mitt i vintern. Det gav mig ett och annat skratt.
3,5 ⭐️ Har en dov känsla, vilket inte är direkt dåligt utan bara lite tungt. Sköna karaktärer och berättelsen innehåller en roadtrip, vilket jag är svag för. Jag tror man gillar boken mer om man är en djurperson, även om mänskliga relationer också har en stor del.
En fantastisk fin berättelse om en roadtrip genom ett fruset Norrland. Språket gnistrar som iskristaller och när det är slut vill man bara ha mer. Ser med spänning fram emot fler böcker av Lova Lakso, läs!
Så himla fin o sorglig och vacker och allt däremellan. Om vänskap och att inse saker, att ingenting är vad man tror. Människor som finns där hela tiden, kanske lite trasiga men finns där för en.
Vackert skriven bok. Om värmen du kan hitta i dina närmaste, och i dig själv - även när det enda du är omringad av är snö, is och kalla vindar. Om viljan, om att fortsätta även när det känns som att alla odds är emot dig. Om sorg, om hur orättvist det kan kännas, om hur kallt allt kan vara. Men också om att äntligen se, om acceptans.
Läste ut på två dagar. En bok som inte går att lägga ner enkelt, drog ut mig från min reading slump snabbt som fan. 205 sidor av en fantastisk historia och fantastiska och inte alls perfekta karaktärer och en fantastisk liten hund och all kärlek i hela stora världen. Stjärnklara och mindre stjärnklara kvällar, fester, ännu mer snö, granar, frusna bilar, Norrlandsbussar, en dröm om SÖDERUT och en oförglömlig roadtrip. LÄS!!!
Debuten av denna författare. Intressant berättelse som dock inte passar mig då jag inte känns som rätt målgrupp. Annorlunda berättande om vad en tonåring kan göra för sin älskade hund, diverse impulsiva beslut blandat med beskrivandet av tonårsfester och ligg. Lite trög i början av boken men lossnar allt mer mot slutet.
Vilka minnen av kyla den här väcker! Om kalla vintrar i Lapplands inland. Brrr! Men framför allt är det fantastiskt hur berättelsen får en att känna vad huvudpersonen känner. Författar lyckas verkligen skildra hennes längtan efter att åka bort och hennes kärlek till hunden Hemingway.