What do you think?
Rate this book
Urtidsbilder
Urtidsdjur av alla de slag vackert illustrerade av Simon Stålenhag.
Skapade för Naturhistoriska muséets stora utställning om urtidsdjur samlas här ett urval av Stålenhags illustrationer och skisser. Allt från dinosarier till ammoniter visas i de fantastiska miljöer de en gång levt. Bilderna kompletteras med texter om vår planets urtidshistoria skriven av vetenskapsjournalisten Anna Davour.
Skapade för Naturhistoriska muséets stora utställning om urtidsdjur samlas här ett urval av Stålenhags illustrationer och skisser. Allt från dinosarier till ammoniter visas i de fantastiska miljöer de en gång levt. Bilderna kompletteras med texter om vår planets urtidshistoria skriven av vetenskapsjournalisten Anna Davour.
- GenresNonfictionArtScience
92 pages, Hardcover
First published March 25, 2019
195 people want to read
About the author
Simon Stålenhag
21 books883 followersKonstnären och författaren Simon Stålenhag är mest känd för sina digitala målningar som ofta visar vardagliga scener med fantastiska inslag. Efter sitt genombrott 2013 har Stålenhag publicerat två böcker om ett alternativt 1980- och 90-tal på Mälaröarna utanför Stockholm. Ur varselklotet (2014) och Flodskörden (2016) har hyllats både i Sverige och utomlands. Den ansedda tidningen The Guardian korade Ur varselklotet till en av tidernas bästa dystopier, i sällskap med Franz Kafkas Processen och Andrew Niccols Gattaca.
Simon Stålenhags evokativa och filmlika bildspråk har väckt uppmärksamhet även i film- och datorspelsvärlden. Han har verkat som konceptillustratör och manusförfattare i ett flertal projekt. Stålenhag har medverkat i Searching for Sugarman (regisserad av Malik Bendjeloull) och i datorspel så som Ripple Dot Zero (2013).
Simon Stålenhags evokativa och filmlika bildspråk har väckt uppmärksamhet även i film- och datorspelsvärlden. Han har verkat som konceptillustratör och manusförfattare i ett flertal projekt. Stålenhag har medverkat i Searching for Sugarman (regisserad av Malik Bendjeloull) och i datorspel så som Ripple Dot Zero (2013).
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 15 of 15 reviews
May 24, 2021
Priznám sa, že som bola stereotypné dievčatko a o dinosauroch a iných toroch, čo obývali Zem predtým, ako sa zjavil človek, som nevedela prakticky nič. Nezaujímali ma. Ale - osud chcel, aby som tieto medzery vyplnila a daroval mi dvoch synov. Keď som si myslela, že doma máme na túto tému už všetky staré a nové vydania, prišiel Praživot.
Bol to vlastne darček pre mojich chalanov i pre mňa. Im patrí téma, mne ilustrácie zbožňovaného Simona Stålenhaga. Spolu s vedeckou novinárkou Annou Davour stvoril knihu, v ktorej sa stretnete s tvormi, aké ste zrejme ešte v žiadnej klasickej dinoknihe pre deti nenašli. Niektoré až vyrážajú dych. Vyzerajú ako tie, čo poznáme, ale predsa sú v niečom bizarne iné.
Sériu malieb Stålenhag pôvodne vytvoril na výstavu Prírodovedného múzea v Štokholme. Našťastie ale nezostala len tam a máte možnosť mať ju v knižnici, či už máte dieťa alebo nie.
Bol to vlastne darček pre mojich chalanov i pre mňa. Im patrí téma, mne ilustrácie zbožňovaného Simona Stålenhaga. Spolu s vedeckou novinárkou Annou Davour stvoril knihu, v ktorej sa stretnete s tvormi, aké ste zrejme ešte v žiadnej klasickej dinoknihe pre deti nenašli. Niektoré až vyrážajú dych. Vyzerajú ako tie, čo poznáme, ale predsa sú v niečom bizarne iné.
Sériu malieb Stålenhag pôvodne vytvoril na výstavu Prírodovedného múzea v Štokholme. Našťastie ale nezostala len tam a máte možnosť mať ju v knižnici, či už máte dieťa alebo nie.
June 20, 2021
Život na Zemi si za milióny rokov prešiel rôznymi formami. V tejto knihe sa prostredníctvom neuveriteľne živých obrazov Simona Stalenhaga zoznámite s hlavonožcami, vtákojaštermi, dinosaurami, veľrybami a inými pradávnymi živočíchmi v prostredí, v ktorom kedysi žili. Každý obrázok predstavuje vstupnú bránu do iného obdobia dlhých dejín našej planéty.
Simon Stalenhag sa vo svete preslávil svojimi pozoruhodnými obrazmi robotov a iných fantastických strojov, zasadených do prostredia bežného každodenného života. V tomto prípade sa jeho záujem o prírodu pretavil do série malieb, ktoré pôvodne vytvoril na výstavu Prírodovedného múzea v Štokholme. Vedecká novinárka Anna Davour obrazy doplnila textami, vďaka ktorým sa o pravekých tvoroch dozviete všetko podstatné a preniknete hlbšie do súvislosti vývoja života na Zemi.
V tomto prípade to nie sú futuristické stroje a Simon Stålenhag je teraz primárne kresličom. Text Anna Davour je tá nosnejšia časť, kde obrázok dotvára atmoféru i informácie. Ale ak poznáte jeho diela ako Ur varselklotet a Flodskörden: Illustrerade sägner ur Slingans landskap 1995-1999 nemusíte mať obavy, že budete ukrátení čo i len o čiarku... Lebo Simon proste vie kresliť aj dinosaury. A týmto odkazom by som to mohla aj uzavrieť :) lebo ak si človek pozrie obrázky viac mu netreba...
Kniha ide od najstarších informácii k najmladším, každý obrázok je doplnený informáciou o druhu jaštera-vtáka či ryby, plus odhadom času kedy žili a nejakými zaujímavosťami.
Udelené 4 jašteromačence potulujúce sa prehistorickou dobou až do dnešných dníííí :)
Prvá veta: "Máš rada dinosaury?" spátal sa ma raz NIls z vydavateľstva Fria Ligan.
Posledná veta: Presne tak, ako to bolo doteraz.
Goodreads Challenge 2021: 40. kniha
Simon Stalenhag sa vo svete preslávil svojimi pozoruhodnými obrazmi robotov a iných fantastických strojov, zasadených do prostredia bežného každodenného života. V tomto prípade sa jeho záujem o prírodu pretavil do série malieb, ktoré pôvodne vytvoril na výstavu Prírodovedného múzea v Štokholme. Vedecká novinárka Anna Davour obrazy doplnila textami, vďaka ktorým sa o pravekých tvoroch dozviete všetko podstatné a preniknete hlbšie do súvislosti vývoja života na Zemi.
V tomto prípade to nie sú futuristické stroje a Simon Stålenhag je teraz primárne kresličom. Text Anna Davour je tá nosnejšia časť, kde obrázok dotvára atmoféru i informácie. Ale ak poznáte jeho diela ako Ur varselklotet a Flodskörden: Illustrerade sägner ur Slingans landskap 1995-1999 nemusíte mať obavy, že budete ukrátení čo i len o čiarku... Lebo Simon proste vie kresliť aj dinosaury. A týmto odkazom by som to mohla aj uzavrieť :) lebo ak si človek pozrie obrázky viac mu netreba...
Kniha ide od najstarších informácii k najmladším, každý obrázok je doplnený informáciou o druhu jaštera-vtáka či ryby, plus odhadom času kedy žili a nejakými zaujímavosťami.
Udelené 4 jašteromačence potulujúce sa prehistorickou dobou až do dnešných dníííí :)
Prvá veta: "Máš rada dinosaury?" spátal sa ma raz NIls z vydavateľstva Fria Ligan.
Posledná veta: Presne tak, ako to bolo doteraz.
Goodreads Challenge 2021: 40. kniha
April 30, 2021
Det börjar för ca 400 miljoner år sedan, med ammoniter, en slags bläckfisk. Sedan får vi träffa en mängd djur, fram till jättebävern Castoroides, som dog ut för kanske 10 000 år sedan.
Illustrationerna är fantastiska och texterna intressanta. Det är fascinerande att tänka sig att alla dessa djur levt på jorden en gång i tiden. Inget av dem finns kvar idag. Det får en att fundera över hur länge människan kommer att överleva?
Illustrationerna är fantastiska och texterna intressanta. Det är fascinerande att tänka sig att alla dessa djur levt på jorden en gång i tiden. Inget av dem finns kvar idag. Det får en att fundera över hur länge människan kommer att överleva?
April 3, 2019

Jag kommer att skriva om Stålenhags tidigare utgivning framöver, men för dig som inte är alls bekant: Simon Stålenhag är en författare och illustratör och rent objektivt det största som hänt svensk scifi sedan Harry Martinsons ”Aniara”, i god konkurrens med Johannes Anyurus ”De kommer drunkna i sina mödrars tårar”. Inte för att de är speciellt lika, men de skapar stora läsupplevelser som lämnar tunga avtryck efter sig (mina två tydligaste kriterier för att verkligen kunna älska en bok).
Men, den här senaste boken, ”Urtidsbilder”, släpptes i måndags och avviker från de tidigare. Den är inte scifi, utan vetenskaplig historia. Som jag förstår det så utgjorde bokens bilder grunden till en utställning på Naturhistoriska i Stockholm, som sedan har textsatts av vetenskapsjournalisten Anna Davour och nu ges ut tillsammans i den här bokformen.
Jag kan ingenting om färgval, perspektiv eller tekniker i målad konst. Men jag märker tydligt hur Stålenhag har ett sätt att måla (teckna? Rita? Vad kallas det han gör på den där digitala plattan?) som når rakt in i lillpojken i mitt hjärta. Han når också rätt in i min treårige son, vilket inte är det lättaste: med en hel myrstack i brallorna har han svårt att sitta stilla mer än några minuter i taget. Men då lådan med fyra Stålenhagböcker kom i brevlådan och vi tillsammans började kolla på bilderna så satt han stilla över en timme och häpnade. Vi pratade inte, tittade bara på bilderna och bläddrade. Med jämna mellanrum mumlade han: "Wow". Efter den kvällen kommer han nu dagligen balanserande med någon av de vackra coffetableböckerna, sätter sig ned och förundras.
 Lillpojkeetiketten är alltså långt ifrån någon diss från min sida, och för genustydlighetens skull så tänker jag att på samma sätt som att gubbe eller tant är personlighetstyper som kan finnas i vem som helst snarare än någt kopplat till kön eller ålder, så kan flickor, kvinnor och damer nära småpojkar inuti sina hjärtan. (Ett bergsäkert sätt att se efter om ni har en i er är att låna hem en Stålenhagbok. Om det kittlar i bröstet, då är det lillpojken som sprattlar förtjust).
Det Stålenhag skildrar i sin tidigare utgivning är tentakelmonster, robotar, svävare, rymdskepp, dinosaurier, gamla tevespel, datorer med tjocka skärmar, alltsammans i en skönt diskbänkigt åttiotal (själv handlingen lämnar jag till senare blogginlägg, anar förtjust lite hård scifi mitt i de sprakande fantasierna?). Men iallafall, även om effekten är liknande så avviker ”Urtidsbilder”. Såhär: steget mellan robotar och urtidsdjur är tydligt och klart kvar inom lillpojketemat, och bilderna i den här senaste boken är nog så fantasieggande, men skillnaden är att grunden inte är Stålenhags fantasier utan paleontologi och evolutionär forskning. Det är galet att bilderna triggar fantasin på liknande sätt, men istället för att njuta av fantasier så njuter jag av något som faktiskt funnit på jorden. Jävla svindel! Samtidigt så gestaltas tider och varelser som ingen människa sett i verkligheten och där blir väl föreställningsförmågan och fantasin centrala, hos både författare och läsare, trots den vetenskapliga settingen.
”Urtidsbilder” fungerar som ett slags djupt tittskåp bakåt i jordens historia och skapar en hisnande känsla inför hur små vi människor är, hur kort tid vi knallat omkring här på jorden, hur mycket som hänt innan oss, hur många som levt, och hur underbart intressant naturen är.
Jag vet inte hur urvalet av skildrade urtidsdjur har gått till, godtyckligheten gör mig ingenting och jag uppskattar att jag får bekanta mig mer fler dinosaurier än de som syntes i Jurassic Park. Men mina favoriter är faktiskt ickedinosaurier. Amfibien Gerrothorax som simmar runt med munnen öppen och fångar mat, det sexhorniga däggdjuret Uintatherium, eller Castoroides: jag menar, 2,5 jättebäver är stoff till både barnböcker och mardrömmar! Och, om jag någonsin skulle ha ett Mastodon-coverband skulle det givetvis heta Dorudon.
 Anna Davours texter fungerar väl som krydda och sammanhang till bilderna. Lek till exempel med insikten att månens dragningskraft får jordskorpan att bukta. Eller berättelserna om den fattiga fossilletaren Mary Anning på Engelska landsbygden på artonhundratalet, en historia som verkar vara värd sin egen bok bara den. Tyvärr känner jag ändå att texterna är bokens svaghet, de spretar en del och exempelvis skulle det varit fint om det avgjordes om mottagaren (läsaren) ska tilltalas som ett barn eller inte. Jag har inget emot varesig det ena eller det andra, men stör mig på att riktningen och tonen pendlar (och varför heter inte boken ”Urtidsdjur”?).
I en tid där den människoskapade klimatkatastrofen blir allt tydligare tycker jag att ”Urtidsbilder” har en ödmjukande effekt på sin läsare. Boken trycker mjukt ner respekt i mig. Vi människor ska inte tro att vi är så fristående från naturen, och även om varje tidsperiod av urtidsdjur skiljs åt av olika katastrofer så är det bara vi som arbetar aktivt för att vår katastrof ska komma tidigare. Vi är bara en art i raden av många. Vi kommer också att dö ut. Förhoppningsvis kommer vi ersättas av nya arter (om inte vår uppfinning kapitalismen redan gjort vidare liv på jorden omöjligt).
Jag hoppas att den här boken blir rikligt inköpt till grundskolebibliotek runt om i världen (och ja, att den överhuvudtaget kommer ut på fler språk än svenska), för den hjälper oss förstå att jorden är värd att bevara.
Jag närde ett tag en fantasi om att jag skulle älskat att se Stålenhag skildra något X-files inspirerat, tiden och tidigare teman känns som att de passar ihop. Jag kan fortfarande verkligen se honom göra flygande tefat, storögda aliens, eller varför inte yetis, bigfoots och kletiga monster som krälar i avlopp. Jag gillar fortfarande den tanken, men ”Urtidsbilder” har visat mig att Stålenhag har en större bredd och är djupare förankrad i forskning och verklighet än vad jag tidigare förstått. Nu gissar jag att det snarare blir rymdfärder som han tar sig an. Oavsett blir det spännande att se åt vilket håll Stålenhags författarskap tar oss. Jag, min son och tusentals andra lillpojkar, i alla åldrar och kön, väntar spänt.
Det känns ärligt att skriva ut att jag mottagit recensionsex av den här boken. Det är smickrande, men jag tror inte det färgat min text alltför mycket. Det här är en bra bok och givande läsning.
Boken släpps i samband med Vetenskapsfestivalen här i Göteborg i helgen. Författarna kommer finnas både på Scifi-bokhandeln och i Nordstan. Kanske vågar jag mig in och får boken signerad.
Jag kommer att skriva om Stålenhags tidigare utgivning framöver, men för dig som inte är alls bekant: Simon Stålenhag är en författare och illustratör och rent objektivt det största som hänt svensk scifi sedan Harry Martinsons ”Aniara”, i god konkurrens med Johannes Anyurus ”De kommer drunkna i sina mödrars tårar”. Inte för att de är speciellt lika, men de skapar stora läsupplevelser som lämnar tunga avtryck efter sig (mina två tydligaste kriterier för att verkligen kunna älska en bok).
Men, den här senaste boken, ”Urtidsbilder”, släpptes i måndags och avviker från de tidigare. Den är inte scifi, utan vetenskaplig historia. Som jag förstår det så utgjorde bokens bilder grunden till en utställning på Naturhistoriska i Stockholm, som sedan har textsatts av vetenskapsjournalisten Anna Davour och nu ges ut tillsammans i den här bokformen.
Jag kan ingenting om färgval, perspektiv eller tekniker i målad konst. Men jag märker tydligt hur Stålenhag har ett sätt att måla (teckna? Rita? Vad kallas det han gör på den där digitala plattan?) som når rakt in i lillpojken i mitt hjärta. Han når också rätt in i min treårige son, vilket inte är det lättaste: med en hel myrstack i brallorna har han svårt att sitta stilla mer än några minuter i taget. Men då lådan med fyra Stålenhagböcker kom i brevlådan och vi tillsammans började kolla på bilderna så satt han stilla över en timme och häpnade. Vi pratade inte, tittade bara på bilderna och bläddrade. Med jämna mellanrum mumlade han: "Wow". Efter den kvällen kommer han nu dagligen balanserande med någon av de vackra coffetableböckerna, sätter sig ned och förundras.
 Lillpojkeetiketten är alltså långt ifrån någon diss från min sida, och för genustydlighetens skull så tänker jag att på samma sätt som att gubbe eller tant är personlighetstyper som kan finnas i vem som helst snarare än någt kopplat till kön eller ålder, så kan flickor, kvinnor och damer nära småpojkar inuti sina hjärtan. (Ett bergsäkert sätt att se efter om ni har en i er är att låna hem en Stålenhagbok. Om det kittlar i bröstet, då är det lillpojken som sprattlar förtjust).
Det Stålenhag skildrar i sin tidigare utgivning är tentakelmonster, robotar, svävare, rymdskepp, dinosaurier, gamla tevespel, datorer med tjocka skärmar, alltsammans i en skönt diskbänkigt åttiotal (själv handlingen lämnar jag till senare blogginlägg, anar förtjust lite hård scifi mitt i de sprakande fantasierna?). Men iallafall, även om effekten är liknande så avviker ”Urtidsbilder”. Såhär: steget mellan robotar och urtidsdjur är tydligt och klart kvar inom lillpojketemat, och bilderna i den här senaste boken är nog så fantasieggande, men skillnaden är att grunden inte är Stålenhags fantasier utan paleontologi och evolutionär forskning. Det är galet att bilderna triggar fantasin på liknande sätt, men istället för att njuta av fantasier så njuter jag av något som faktiskt funnit på jorden. Jävla svindel! Samtidigt så gestaltas tider och varelser som ingen människa sett i verkligheten och där blir väl föreställningsförmågan och fantasin centrala, hos både författare och läsare, trots den vetenskapliga settingen.
”Urtidsbilder” fungerar som ett slags djupt tittskåp bakåt i jordens historia och skapar en hisnande känsla inför hur små vi människor är, hur kort tid vi knallat omkring här på jorden, hur mycket som hänt innan oss, hur många som levt, och hur underbart intressant naturen är.
Jag vet inte hur urvalet av skildrade urtidsdjur har gått till, godtyckligheten gör mig ingenting och jag uppskattar att jag får bekanta mig mer fler dinosaurier än de som syntes i Jurassic Park. Men mina favoriter är faktiskt ickedinosaurier. Amfibien Gerrothorax som simmar runt med munnen öppen och fångar mat, det sexhorniga däggdjuret Uintatherium, eller Castoroides: jag menar, 2,5 jättebäver är stoff till både barnböcker och mardrömmar! Och, om jag någonsin skulle ha ett Mastodon-coverband skulle det givetvis heta Dorudon.
 Anna Davours texter fungerar väl som krydda och sammanhang till bilderna. Lek till exempel med insikten att månens dragningskraft får jordskorpan att bukta. Eller berättelserna om den fattiga fossilletaren Mary Anning på Engelska landsbygden på artonhundratalet, en historia som verkar vara värd sin egen bok bara den. Tyvärr känner jag ändå att texterna är bokens svaghet, de spretar en del och exempelvis skulle det varit fint om det avgjordes om mottagaren (läsaren) ska tilltalas som ett barn eller inte. Jag har inget emot varesig det ena eller det andra, men stör mig på att riktningen och tonen pendlar (och varför heter inte boken ”Urtidsdjur”?).
I en tid där den människoskapade klimatkatastrofen blir allt tydligare tycker jag att ”Urtidsbilder” har en ödmjukande effekt på sin läsare. Boken trycker mjukt ner respekt i mig. Vi människor ska inte tro att vi är så fristående från naturen, och även om varje tidsperiod av urtidsdjur skiljs åt av olika katastrofer så är det bara vi som arbetar aktivt för att vår katastrof ska komma tidigare. Vi är bara en art i raden av många. Vi kommer också att dö ut. Förhoppningsvis kommer vi ersättas av nya arter (om inte vår uppfinning kapitalismen redan gjort vidare liv på jorden omöjligt).
Jag hoppas att den här boken blir rikligt inköpt till grundskolebibliotek runt om i världen (och ja, att den överhuvudtaget kommer ut på fler språk än svenska), för den hjälper oss förstå att jorden är värd att bevara.
Jag närde ett tag en fantasi om att jag skulle älskat att se Stålenhag skildra något X-files inspirerat, tiden och tidigare teman känns som att de passar ihop. Jag kan fortfarande verkligen se honom göra flygande tefat, storögda aliens, eller varför inte yetis, bigfoots och kletiga monster som krälar i avlopp. Jag gillar fortfarande den tanken, men ”Urtidsbilder” har visat mig att Stålenhag har en större bredd och är djupare förankrad i forskning och verklighet än vad jag tidigare förstått. Nu gissar jag att det snarare blir rymdfärder som han tar sig an. Oavsett blir det spännande att se åt vilket håll Stålenhags författarskap tar oss. Jag, min son och tusentals andra lillpojkar, i alla åldrar och kön, väntar spänt.
Det känns ärligt att skriva ut att jag mottagit recensionsex av den här boken. Det är smickrande, men jag tror inte det färgat min text alltför mycket. Det här är en bra bok och givande läsning.
Boken släpps i samband med Vetenskapsfestivalen här i Göteborg i helgen. Författarna kommer finnas både på Scifi-bokhandeln och i Nordstan. Kanske vågar jag mig in och får boken signerad.
October 14, 2020
Simon! A pravek! Skvelé kombo #trebacitat
September 8, 2021
This book mixtures incredible illustrations of dinosaurs with facts about them. As well as facts about the way the earth looked millions of years ago.
Was drawn in by Stålenhags illustrations since I love his work, but it was fun revisiting the love for Dinosaurs I had as a child.
This book also puts such a perspective on earth and the short amount of time we as humans have been inhabiting it.
Was drawn in by Stålenhags illustrations since I love his work, but it was fun revisiting the love for Dinosaurs I had as a child.
This book also puts such a perspective on earth and the short amount of time we as humans have been inhabiting it.
January 6, 2023
Fakt som si myslel, že tie texty písal niekto, ktosa dinosaurom venuje. A potom si v úvode prečítate, že autorka “ako novinárka obvykle píšem vedecké články, najmä o fyzike.” A tak to aj dopadlo. Výpovedná hodnota nulová, nové informácia žiadne, usporiadanie knihy hrozné. A mňa neberú ani Stalendačove ilustrácie 🤷🏻♂️
November 4, 2022
Картинки красивые, текст слабый, русский перевод так себе, научного редактора явно не было, а жаль.
April 9, 2019
Rika färgbilder, korta men läsvärda artiklar, och nya och gamla varelser från svunna världar.
Jag har inte konsumerat bilderböcker om dinosaurier och andra djur från forna tider sen jag var ett barn, men Davour och Stålenhags samarbete gör mig nyfiken på att se vad mer som finns där ute.
Det är härligt att se djuren i miljöer, även om jag på vissa också gärna hade fått detaljbilder. Jag gillar texterna blandning mellan rak fakta om djuren, paleontologihistoria och mer övergripande skildringar av epokerna.
Bokens färgtryck är av hög kvalitet och layouten enkel, tillåter bilderna att tala för sig själva. Riktigt fin!
Jag har inte konsumerat bilderböcker om dinosaurier och andra djur från forna tider sen jag var ett barn, men Davour och Stålenhags samarbete gör mig nyfiken på att se vad mer som finns där ute.
Det är härligt att se djuren i miljöer, även om jag på vissa också gärna hade fått detaljbilder. Jag gillar texterna blandning mellan rak fakta om djuren, paleontologihistoria och mer övergripande skildringar av epokerna.
Bokens färgtryck är av hög kvalitet och layouten enkel, tillåter bilderna att tala för sig själva. Riktigt fin!
April 5, 2019
Podcast, in Swedish: https://lashart.podbean.com/e/simon-s...
January 3, 2024
Fina bilder med en text kring djuret. Bilderna var bra texten si så där.
November 13, 2024
Jag ville läsa mer!
September 30, 2025
Fina bilder och intressant läsning. Några man kände igen och några nya. Bra att upptäckarna blev uppmärksammade!
May 13, 2020
Fantastiska bilder och bra text. Kort och enkelt. Tycker verkligen om hur Stålenhag placerar djuren i sin natur och hur de bildar en ekologi. Allt för ofta består bilder av urtidsdjur av 80% djur och någon klippa eller slätt som de står vid/på. Tycker också om hur han våga sätta färg på djuren. Fantastisk bok som jag också kunde läsa med 5.5 åringen.
June 2, 2019
Fantastisk läsning! Min recension här: http://elilaserochskriver.se/bilder-a...
Displaying 1 - 15 of 15 reviews