Tilda bor i en liten landsort långt bort från allting, hon går i åttan med samma klasskompisar som hon haft sedan lågstadiet. Den sociala hierarkin är stenhård, och vem som har status eller inte bestäms av killarna. Det värsta brott en tjej kan begå är att inte vara snygg. Tilda befinner sig ganska lågt i hierarkin och vill inget annat än att komma bort. Hon hänger med blyga Stella och missunnsamma Alice. De pratar om killar, snor sprit i schampoflaskor och går på fester där ingen förväntar sig att de ska dyka upp.
Tildas enda räddning är Emmy. De har aldrig träffats, men chattat och sms:at dagligen sedan ett halvår tillbaka. Med Emmy kan Tilda prata om allt. Om kärleken, tristessen och andra svårare saker. Tillsammans fantiserar de om London.
När Emmy föreslår att de ska åka till England på språkresa väcks drömmen om att börja om, bli någon annan. Men är det möjligt att göra sig fri från sin påtvingade roll i den sociala hierarkin eller är positionerna orubbliga?
Är det nu allt börjar? är en stark tonårsskildring om utanförskap: om försöken att behaga men inte räcka till, om att tillhöra den samhällsklass som inte räknas, om att aldrig vara förstahandsvalet. En skoningslös feministisk uppgörelse med högstadiet.
En lärare funderade över vilken bok hon skulle välja till sin klass. Den ena Är det nu allt börjar? är helt ny så den hade ingen av oss läst, och i corona-tider kände jag att det var nemas problemas att klämma en bok för att ge ett omdöme.
Tilda bor i byn Knivsjö i Dalarna och håller på att ledas till döds. Hon är alltid bara fula kompisen som hänger med Thea på fester. Hon känner sig aldrig riktigt rätt och trånar över killar hon aldrig pratat med. Den enda som egentligen förstår henne är Emmy, tjejen hon dagligen chattar med för att stå ut med sitt liv. De är båda svartsynta och längtar till England, och visp ser drömmen ut att kunna bli sann. En språkresa till Brighton som båda åker på, men inget blir som Tilda tänkt sig när hon och Emmy möts. En fyllefest och ett Insta-inlägg senare börjar Tilda fundera på vems blickar hon egentligen vill ha.
Från början av boken kände jag mig trött på Tilda som är mycket tonårig. Siri Spont har exakt fångat självupptagenheten, spelet mellan ungdomarna och känslan att la tittar på mig. Ett effektivt grepp och för många, tror jag, är igenkänningen hög. Kanske för hög? Mycket verklighetstroget i alla fall, och Tildas "uppvaknade" eller hur jag nu ska beskriva det är inte heller dramatiskt utan en långsam process som vi bara får se början av, men med gott hopp om att Tilda kommer att kunna växa och bli den hon vill vara.
Tyckte om Är det nu allt börjar? och tänker att det finns en hel del att prata om ifall man läste den i helklass. Frågor om tjejer/killar, alkohol/droger, sociala hierarkier, integritet exempelvis. Den är också mycket mer komplex än en del ungdomsböcker som gärna vill skriva oss som läser på näsan. Tilda har många lager, ingen hjältinna på det sättet, utan mänsklig.
SPOILER! Det enda minuset, enligt mig, var att Emmys ångest handlar om en storasyster död i cancer. För mig hade det gärna fått vara mer ospecifik ångest, sådan många ungdomar lever med idag. Nu tyckte jag den historien blev rumphuggen. Men med det sagt, bra bok!
Kommer aldrig åka på språkresa och kan inte avgöra om magontet under läsning beror på bra skriven bok eller dåligt skriven bok.
Va taggad på att läsa denna, då jag sällan har något emot svenska böcker om tonåringar (kan tänka mig de mesta), men hade lite problem med att det kändes som att händelserna i boken var lite frikopplade från ”storylineen”. Vanligt vis brukar det väl vara lite hoppigt och hattigt i början av boken, för att sen bli mer stabilt igenom mitten och sen i slutet knyts de samman totalt? I denna boken var det liksom hoppigt hela tiden, saker hände konstant, men man fick inte chans att bearbeta det, då inte huvudkaraktären reflekterade över det på något (som Tilda sagt) ”djupt sätt”.
Fast än jag har mycket problem med boken får den ändå tre stjärnor för att den var, även fast man inte vill erkänna det, realistisk för många tonåringar. Som sjutton årig tjej är det här med nystart ibland det ända man kan tänka på. Att Tilda alltid gick runt och tänkte att något val att vara modig var det som skulle forma henne, när det egentligen var precis det andra hon behövde göra för att förändras. Det var fint tycker jag, och gillar också hur det liksom inte bara ”poof, nu är jag en annan människa”, utan att det skedde gradvis.
Det jag gillade minst med boken var egentligen slutet, eller brist på. I början av boken fick man intrycket av att Tilda och Emmy skulle vara huvudkaraktärerna, att boken skulle handla om deras vänskap. Mer och mer gick det över till killdrama, och när jag kom till sista de kapitlen var Emmy spårlöst försvunnen? Som läsare blev man först introducerad till Emmy, innan alla andra karaktärer på språkresan, och därför kanske mest investerad i hennes liv. Ändå fick man mer avslut med Alex som gick från statist till bi-roll sista sidorna. Dessutom känns det svårt att tro på att Tilda skulle vara villig att lämna det som hon lämnade det på Tilda-och-Emmy-fronten. Det tydligaste budskapet kring deras vänskap som jag lyckades uppfatta är ju ”ja, säg inte till dina vänner vad du går igenom, för de kommer inte våga prata om det, faktum är att de inte kommer våga prata med dig alls.” Det känns fullt seriöst som att jag MÅSTE missat en del av boken, typ glömt eller fått minnesluckor, för det här KAN ju inte varit slutet mellan dom. Även fast att jag inte älskade boken hade jag varit villig att läsa lika mycket till om det hade handlat hur Tilda och Emmy redde ut det. Hade varit spännande att få veta hur mycket Tilda kunde tänka sig skylla på Emmy mående, och hur mycket Emmy kunde tänka sig att skylla på hur full Tilda var. men men, det blev en lång jävla recension istället
This entire review has been hidden because of spoilers.
Tilda går i åttan och är noll procent populär. Men det kommer ändras på när hon och internetkompisen Emmy åker till Brighton på språkresa, det är hon säker på. Äntligen kan hon bli någon annan, och kanske till och med bli kär... Ingenting blir som Tilda tänkt sig. Emmy är inte alls den hon trodde och allt blir bara fel...
Bra bok om att längta bort och vilja vara någon annan, stor igenkännning på det!
Fick hänga med på den där språkresan jag aldrig själv åkte på, och det var precis vad jag förväntade mig. Tonårsångest, pirr, för höga förväntningar, sliskiga killar, bakfyllor, kompissvek, sunkiga lokaler, blaskig öl och dåliga värdfamiljer.
Klockren beskrivning av högstadietiden. Siri Spont är bra på att skapa en historia som känns både trovärdig och intressant. Jag hoppas att många läsare hittar till Tilda och att vi får återse Tilda när hon börjar gymnasiet.
Jag tycker att boken var bra. Det var väldigt sorgligt hur hon blev behandlad av sina “vänner”. Den var intressant och jag ville fortsätta att läsa den.