Om falsk och äkta liberalism

by Lena Andersson

"Att vara liberal är att vara kluven", brukar det sägas. Är det alltså för att ingen vet vad som är rätt och sant som vi bör vara fria enligt liberalismen? I så fall lever friheten farligt. I denna skrift argumenterar jag för motsatsen. Friheten kommer av att vi någorlunda väl kan tänka oss fram till vad som är rätt och sant. Frihetens grund är inte tankens velighet, hos den finns inget lojt och sladdrigt. Friheten är tankens påle i köttet. För vem finns människan till, för henne själv eller för något "högre" syfte? Hur mycket vi än flyr in i framtiden undkommer vi aldrig antiken och filosofins grundläggande frågor. Än i dag sliter de i samtiden. Från ena hållet drar en samhällssyn där tillväxt överordnas allt, från det andra identitetspolitiken. Hos bägge är friheten människan till låns och hennes bara så länge den uppfyller "samhällets" mål. De gör också anspråk på "frihet". De är skenliberala.
Lena Andersson menar att filosofin och det rationella tänkandet är liberalismens bästa försvar. Hon börjar, kanske något oväntat, med att sluta upp bakom Platon i kampen mot sofisterna. Hon jagar sedan deras efterföljare - in i dagens identitetsvänster, högernationalism och skenliberalismens andra nästen.

202 pages, Paperback

Published March 12, 2019

About the author

Lena Andersson (born 18 April 1970 in Stockholm) is a Swedish author and journalist. She won the August Prize in 2013 for the novel Wilful Disregard . In the same year, the same book, won her the Literature Prize given by the Swedish newspaper Svenska Dagbladet.

Reviews

[Bakunin · Rating 4 out of 5]

Lena Andersson is a swedish author and columnist for the second largest newspaper in Sweden (SvD). Her professional life has been concerned with truth and critical thinking. During the recent years she has gone from being a social democrat to a classical liberal and this book certainly bears the fruit of that transition. She takes arms against the false liberals and sluggish thinking perpetrated by modern philosophy (that is positivism, constructivism, postmodernism, nominalism, empiricism etc).

Lets start by quickly defining the terms, shall we? Andersson defines them as follows: empiricism (as well as positivism) states that we can only know things about the world through our sense experiences and by measuring things. Constructivism is collective term for several ideas which view everything that humans take for true are really constructed by her through language. These schools of thought easily lend themselves to subjectivism and an abandonment of our faculty of reason all together. To fight for the value of reason Andersson returns to both Plato and Aristotle (but mostly Platos 'idea world').

I am certainly not an expert in all these areas but my understanding of Plato is quite different from Anderssons. She views Plato as arguing against the subjectivists of his time, namely the sofists. Her interpretation of Plato is that he viewed philosophy (i.e. reason) as essential for us to understand who we are and how we are to live. Abstract thinking and ideas are not completely arbitrary, nor unrelated to nature but are a part of it. They are like maps we use to understand the human world. From there Andersson goes through Locke and his idea of natural rights: we own our bodies and therefore the fruit of our labor. Once again this postulate is not something you can find in nature by observing it but is instead a conclusion reached by reason.
In order to prove the validity of this postulate she explores its opposite: if I don't own my body, who does?

I have long intuitively believed in reasoning and in philosophy in particular. It always seemed to me that my chances of happiness would dramatically increase if I a) believed that there is an objective reality and b) that I can understand it through my use of reason. I haven't up until reading this book found such a profound examination of these ideas. I felt dumb not having been able to explain these ideas quite as clearly as Andersson and was really pleased that she had taken time to defend this universal ideas. I agree with her that no other defense of classical liberalism is possible but I am still uncertain as to how much one should believe in the concepts we use. For example: if there is no "I" scientifically, should I still believe that there is one because we have created a concept which says so? I interpret her point of view as dealing mainly with how people should live in daily life and how society should be organized in accordance with that principle. All in all I recommend it to anyone interested in political thought (although it is in swedish).

[Edvin Ek · Rating 3 out of 5]

En väl genomarbetad uppgörelse med poststrukturalism och empirism, där redogörelsen för alla resonemang är stringenta och slutsatserna ett naturligt resultat av argumentationen. Jag uppskattar även hur boken i huvudsak inte antar en alltför raljerande form, även om kritiken mot samtiden ibland kan bli något hårddragen.

Tyvärr lyser den torra humorn från andra verk av Lena Andersson i stort sett med sin frånvaro, och över tid kan resonemangen mellan kapitel flyta ihop. Intrycket blir något torftigt, och det är värt att nämnas att boken förutsätter relativt avancerade kunskaper inom filosofi för att kunna begripas.

Även om jag själv i många avseenden skiljer mig från Lena Anderssons uppfattningar kring metafysik, fasta övertygelse i klassisk liberalism och svepande förakt gentemot postmodernism, är det uppskattat med ett djupt ideologiskt och mer teoretiskt verk i en tid av nästan uteslutande sakpolitiskt fokus i svensk debatt.

[Nils Janlöv · Rating 4 out of 5]

Ett försök till sammanfattning av LA:
Skillnaden mellan förnuft och känsla är milsvid likaså den mellan att analysera och mäta. Fundamenten i mänskligheten är de förstnämnda och friheten sitter i dessa essenser snarare än i betraktarens och omständigheternas ögon. Liberalism är att spänna denna båge, mot att skenliberalism är söka sanningen i alla världens spända bågars utfall och mäta dessa i relation till det på förhand antagna (brustna) utfallet.

[Per Kraulis · Rating 1 out of 5]

Ledsen, men detta är inte bra. Krångligt skriven, till att börja med. I delar intellektuellt ohederlig, eftersom Andersson inte explicit beskriver vad hennes liberalism, som innebär strikt naturrätt enligt Robert Nozick, egentligen leder till. Jag kritiserar detta i en artikel som jag hoppas få publicerad på annan plats.

Jag sympatiserar visserligen med hennes kritik av postmodernismen, men den diskussion är alldeles för trubbig. Hennes enträgna påståenden om essens-tänkandets förträfflighet och den därmed kopplade idoliseringen av Platon är ytterst märklig.

Hennes beskrivning av Karl Poppers idéer är ganska omfattande, men den är häpnadsväckande missvisande, och i delar direkt felaktig. Hon nämner Upplysningen i positiva ordalag, men det finns ärligt talat inte så mycket upplysning i den här boken.