Tredje delen om Max Anger, en spänningsroman på internationell nivå.
September 2001. En UD-anställd man kastar sig ut genom ett fönster från en kontorsbyggnad i Kairo. Max Anger får i uppdrag att utreda mannens död. När han kartlägger den dödes sista tid upptäcker han mönster som påminner om kalla krigets politiska skandaler och ouppklarade dödsfall.
I jakten på sanningen kommer Max en internationell konspiration på spåren, med förgreningar i näringslivets topp. När han utmanar den vänds allt emot honom och han anklagas för att själv ligga bakom det dödsfall han utreder. Medan han försöker rädda sig själv tickar klockan obönhörligt ner mot en katastrof av oanade proportioner. Den döde mannen i Kairo var bara startskottet.
Jag säger bara wow. Fångad från sidan 1 till sidan 440. Man kan säga att jag blev allt annat än besviken och förväntningarna överträffades. Jag har alltid gillat deckare, historia och konspirationer. När jag sedan träffade Martin Österdahl på CrimetimeGotland 2016, där jag jobbade som volontär och även lyssnade på bland annat hans samtal om konspirationteorier så visste jag direkt att hans böcker var något för mig. Jag köpte hans första bok där på festivalen, den enda som då var utgiven, och det jag framförallt älskar i hans böcker och som utmärker sig mycket i Järnänglar är tempot. Språket är filmiskt på ett bra sätt, jag kan se allt framför mig medan jag läser. I slutsidorna var jag så inne i boken att jag inte ens märkte att min mobil ringde förrän vibrationerna dog ut. Martin Österdahl pusslar ihop berättelsen på ett sätt som får allt att flyta på bra och verka logiskt. Det är en berättelse som knyter an verklighet och konspirationer på ett bra sätt, fakta med fiktion omgjort till något riktigt spännande. Jag säger bara läs den, och har du inte läst hans första två så läs dem först.
Vilken rafflande historia! Spänning och tempo är nog de två orden som bäst beskriver den här boken. Det är välskrivet men inte riktigt min typ av berättelse. Något saknas för mig men kan inte sätta fingret på vad. Kanske att jag inte läst de två första böckerna i serien så att jag inte fastnar riktigt?