What do you think?
Rate this book
Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort
Hemma hos Erics pappa är allt noggrant ordnat. Sven Rosén kan bädda sängen, skala räkor och sjunga godnattsång. Han kan recitera Ekelöf och till och med köra bil. Så länge han tar sina Stesolid, Doloxene och Sobril är han en rolig, varm och nästan helt normal pappa. Så när Eric är 17 och telefonen ringer, och hans bror i andra änden berättar att pappa misstänks ha mördat en kompis från Kolmårdens behandlingshem, kommer det som en chock. Hans pappa är på många sätt hopplös, både som förälder och samhällsmedborgare. Men mördare?
Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort är en bok om att bli vuxen i skuggan av ett brott. Det är en bok om missbruk, fängelsestraff och konsten att ta konsekvenserna av sina handlingar. Men också om den märkliga kärlek som kan finnas till en pappa som gjort något helt oförlåtligt.
En stark och djupt berörande relationsskildring.
Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort är en bok om att bli vuxen i skuggan av ett brott. Det är en bok om missbruk, fängelsestraff och konsten att ta konsekvenserna av sina handlingar. Men också om den märkliga kärlek som kan finnas till en pappa som gjort något helt oförlåtligt.
En stark och djupt berörande relationsskildring.
251 pages, Hardcover
Published March 15, 2019
7 people are currently reading
212 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 22 of 22 reviews
Read
March 23, 2019I mitt lilla läshörn av universum är Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort en av årets stora litterära händelser. Jag har följt Eric Rosén i snart femton år, ända sedan bloggtiden i mitten av 00-talet, och under en period drack vi vid samma småbarer på Söder, vilket gör det svårt att förhålla sig helt neutralt till texten.
Delar av boken, som till huvudsak handlar om Erics relation till sin pappa Sven Rosén, en missbrukare och dömd mördare, men naturligtvis också så mycket mer, har jag tidigare läst om på bloggen Det ljuva livet eller fått återberättat vid någon av de där barerna. Oklart vad. Men det blir som ett avlägset eko där texten fyller i många och stora luckor.
Faller extra för hur den börjar som en rätt traditionell uppväxtskildring men smalnar in på Eric och Svens relation tills det till slut är där och enbart där fokus ligger. Resultatet är fint och effektivt. Under andra halvan, där Sven sitter i fängelse för mord, får vi ta del av deras brevväxling. Jag ryser när det går upp för mig var Eric fått sin exakta, men samtidigt slängigt nonchalanta skrivstil ifrån, som framför allt var framträdande under bloggåren och som jag många gånger avundats honom.
Eric ställer tidlösa frågor om brott och straff, om att se människan bakom brottet, att någon kan vara behövd och högt älskad förälder och samtidigt skyldig till det värsta av brott, om att våga ställa krav eller (våga att) bara strunta i krav, att bygga ett eget liv i skuggan av ett som långsamt förgås.
Tack för en omtumlande läsupplevelse, Eric! Och till er andra, det här är en bok ni verkligen inte vill missa.
Delar av boken, som till huvudsak handlar om Erics relation till sin pappa Sven Rosén, en missbrukare och dömd mördare, men naturligtvis också så mycket mer, har jag tidigare läst om på bloggen Det ljuva livet eller fått återberättat vid någon av de där barerna. Oklart vad. Men det blir som ett avlägset eko där texten fyller i många och stora luckor.
Faller extra för hur den börjar som en rätt traditionell uppväxtskildring men smalnar in på Eric och Svens relation tills det till slut är där och enbart där fokus ligger. Resultatet är fint och effektivt. Under andra halvan, där Sven sitter i fängelse för mord, får vi ta del av deras brevväxling. Jag ryser när det går upp för mig var Eric fått sin exakta, men samtidigt slängigt nonchalanta skrivstil ifrån, som framför allt var framträdande under bloggåren och som jag många gånger avundats honom.
Eric ställer tidlösa frågor om brott och straff, om att se människan bakom brottet, att någon kan vara behövd och högt älskad förälder och samtidigt skyldig till det värsta av brott, om att våga ställa krav eller (våga att) bara strunta i krav, att bygga ett eget liv i skuggan av ett som långsamt förgås.
Tack för en omtumlande läsupplevelse, Eric! Och till er andra, det här är en bok ni verkligen inte vill missa.
July 12, 2019
En självbiografisk bok om Eric Roséns missbrukande pappa, som fälls för ett mord. Pappan är tämligen värdelös, men Eric kan ändå inte låta bli att älska honom! Han kommer ursprungligen från fin familj, men knark och sprit gör honom omöjlig i arbetslivet. Fadern lever för sitt missbruk, som alltid kommer före familjen.
Det är en rörande och tragisk historia, men inte utan humor, och författaren lyckas göra sin berättalse allmängiltig - jag börjar tänka på min egen frånvarande far, och fundera över om han kanske var lite lik Sven Rosén?
Vår bokklubb hade förmånen att få träffa författaren på en frukost hos förlaget, vilket fördjupade insikterna - t ex berättade han att han alltid älskat sin far, trots paradoxen att han mycket väl visste att fadern älskade knarket mer än något annat. Och han berättade, att alla hans kompisar som växte upp utan någon far ändå var avundsjuka på honom...
De citerade brevavsnitten i boken bekräftade han för övrigt är direkta citat, om än i utvalda kortare avsnitt. Vi hade också en intressant diskussion kring social- och fångvårdens misslyckanden, men ändå hur det till syvende och sist avgörs av om missbrukaren själv verkligen vill förändra sig.
Mycket rörande om en sårig familjs kamp, som även beskriver författarens egen framgångssaga, han är ju nu en etablerad journalist.
Det är en rörande och tragisk historia, men inte utan humor, och författaren lyckas göra sin berättalse allmängiltig - jag börjar tänka på min egen frånvarande far, och fundera över om han kanske var lite lik Sven Rosén?
Vår bokklubb hade förmånen att få träffa författaren på en frukost hos förlaget, vilket fördjupade insikterna - t ex berättade han att han alltid älskat sin far, trots paradoxen att han mycket väl visste att fadern älskade knarket mer än något annat. Och han berättade, att alla hans kompisar som växte upp utan någon far ändå var avundsjuka på honom...
De citerade brevavsnitten i boken bekräftade han för övrigt är direkta citat, om än i utvalda kortare avsnitt. Vi hade också en intressant diskussion kring social- och fångvårdens misslyckanden, men ändå hur det till syvende och sist avgörs av om missbrukaren själv verkligen vill förändra sig.
Mycket rörande om en sårig familjs kamp, som även beskriver författarens egen framgångssaga, han är ju nu en etablerad journalist.
March 28, 2019
En gripande kärlekshistoria mellan far och son. Barnets villkorslösa kärlek till den missbrukande fadern gör ont att läsa, jag grät flera gånger. Samtligt är det vackert.
Något som fascinerade mig var klasskildringen. Familjen befinner sig i skiljelinjen där klasser möts. Fadern med adlig bakgrund är mångfacetterad och dras till det destruktiva. Bildningen och intellektet bryts ner av ledan och depressionen som i sin tur leder till missbruk och skulder, försummande av relationer och möglig mat i kylskåpet.
Skildringen av missbrukets kraft är stark. Jakten på artificiell lycka överskuggar även ömheten för barnet.
Det vackraste är ändå faderns orubbliga tro på sonens kapacitet. Den här boken berör mig på djupet. 🧡
Något som fascinerade mig var klasskildringen. Familjen befinner sig i skiljelinjen där klasser möts. Fadern med adlig bakgrund är mångfacetterad och dras till det destruktiva. Bildningen och intellektet bryts ner av ledan och depressionen som i sin tur leder till missbruk och skulder, försummande av relationer och möglig mat i kylskåpet.
Skildringen av missbrukets kraft är stark. Jakten på artificiell lycka överskuggar även ömheten för barnet.
Det vackraste är ändå faderns orubbliga tro på sonens kapacitet. Den här boken berör mig på djupet. 🧡
January 23, 2021
Rapsodisk berättelse om två personer, far och son, som genomgående framstår som osympatiska utan någon vidare psykologisering. Jag blir aldrig särskilt berörd eftersom jag inte upplever att den går speciellt djupt in i någonting.
December 1, 2019
En vackert skriven skildring av en relation mellan en far och son, där fadern är vad som kan kallas dysfunktionell och till slut hamnar i fängelse för ett brott han inte minns att han begått. Jag fångas särskilt av att Eric Rosén inte har skrivit en bok som går ut på att "göra upp" med fadern utan snarare är det en skildring av hur det är att älska någon som inte alltid är så lätt att älska. Jag tycker också om de brev som finns med i boken och som fadern skrivit till sin son. De är språkligt välskrivna och rymmer både kärlek och egoism, som det kan vara i alla relationer mellan barn och förälder tänker jag.
October 8, 2020
Så rakt igenom ärligt, sorgligt och smärtsamt.
June 21, 2020
Han talar bland annat om uppväxten med en alkoholiserade och drogmissbrukare pappa som hamnar i fängelset, en mamma som tar hand om allt men som senare blir utbränd.
Erik skriver ärligt om sin uppväxt och de problem han stöter på men detta är ur hans synvinkel, undrar hur andra uppfattar honom.
Undrar om reflektionerna som sker under berättelsens gång skedde medans eller efter, då detta är en självbiografi.
S. 41."Men bara med den trygghet och säkerhet som mamma bygger runt mig är det möjligt att koppla av och njuta när jag umgås med pappa."
S.70 "Ingen gillar en pundare, men de flesta verkar fatta att det är missbrukarens fel att det går åt helvete."
"Mamma är nykterist och får bära skulden ensam." Hon är deprimerad, utbränd och fattig.
S. 72 "Jag har slutat lyssna, börjat ljuga och dölja stora delar av mitt liv.Jag vet själv att jag inte går att lita på men stör mig på att hon också vet det. Jag vill inte ha det så men pallar inte att ändra på det. Jag koncentrerar mig hellre på mitt liv tillsammans med mina vänner. Det är vi mot alla andra. "
S. 175" Bara mina känslor återstår och dem får jag inte hänvisa till."
S.222" En kollega säger till mig om att det värsta med att jobba i skolan är att man får se eventuellt positiva resultat av sitt arbete först 10 år efter att man slutar jobba med dem. Och inte ens då kan man med säkerhet säga att man verkligen bidrog positivt till deras utveckling.
Erik skriver ärligt om sin uppväxt och de problem han stöter på men detta är ur hans synvinkel, undrar hur andra uppfattar honom.
Undrar om reflektionerna som sker under berättelsens gång skedde medans eller efter, då detta är en självbiografi.
S. 41."Men bara med den trygghet och säkerhet som mamma bygger runt mig är det möjligt att koppla av och njuta när jag umgås med pappa."
S.70 "Ingen gillar en pundare, men de flesta verkar fatta att det är missbrukarens fel att det går åt helvete."
"Mamma är nykterist och får bära skulden ensam." Hon är deprimerad, utbränd och fattig.
S. 72 "Jag har slutat lyssna, börjat ljuga och dölja stora delar av mitt liv.Jag vet själv att jag inte går att lita på men stör mig på att hon också vet det. Jag vill inte ha det så men pallar inte att ändra på det. Jag koncentrerar mig hellre på mitt liv tillsammans med mina vänner. Det är vi mot alla andra. "
S. 175" Bara mina känslor återstår och dem får jag inte hänvisa till."
S.222" En kollega säger till mig om att det värsta med att jobba i skolan är att man får se eventuellt positiva resultat av sitt arbete först 10 år efter att man slutar jobba med dem. Och inte ens då kan man med säkerhet säga att man verkligen bidrog positivt till deras utveckling.
May 27, 2019
Läs min recension här ---> Romeoandjuliet
February 5, 2021
Den här storyn borde ju vara att bara berätta. Men den gubben gick uppenbarligen inte. Och nu är allt för sent.
August 22, 2019
Det här är väldigt fint formulerat av hur komplicerat det är att vara anhörig till en missbrukare. Det är frustration och sorg samtidigt som man förstår den enorma kärlek som finns mellan sonen och hans pappa. Riktiga brev från pappan blandas in i historien, vilket också ger en insikt i hans värld, och en typ av förståelse.
Jag gillar verkligen hur författaren växlar mellan åldrarna på sig själv när han skriver - plötsligt är den som berättar tolv år, och texten förändras utan att det blir larvigt eller för uppenbart.
Det är också så ärligt skrivet och lätt att förstå alla känslor, det kan inte vara lätt att beskriva ett så komplicerat förhållande, men han lyckas verkligen.
Jag gillar verkligen hur författaren växlar mellan åldrarna på sig själv när han skriver - plötsligt är den som berättar tolv år, och texten förändras utan att det blir larvigt eller för uppenbart.
Det är också så ärligt skrivet och lätt att förstå alla känslor, det kan inte vara lätt att beskriva ett så komplicerat förhållande, men han lyckas verkligen.
May 12, 2019
Kanske läste den för långsamt men lyckades aldrig riktigt bli greppad.
June 10, 2019
Modigt och berörande.
February 4, 2022
Livet är komplicerat. Att ha familjemedlemmar som är missbrukare är mycket svårt. "Det vet vi alla"; men speciellt naturligtvis de som upplever det.
Fadern har valt drogmissbruket över allt annat, inklusive familjen, men visar ändå stor kärlek till sonen och är ett stöd i vissa lägen, inte minst intellektuellt. Författaren visar hur det kan finnas uppriktig kärlek, och tidvis närhet mellan en son och den missbrukande fadern. Trotts allt; trotts alla svek.
Sveken upplevs ibland också varande ömsesidiga; i vart fall skildrar sonen det som ett slags eget svek när han inte finns där för fadern i perioder. Det är en tung börda att bära, och kanske typisk för relationer mellan missbrukare och familjemedlemmar. Var går gränserna för vår lojalitet, för vårt stöd och för vår närvaro i någons liv som är så självdestruktiv som (till exempel) författarens far? - Det finns det inga enkla svar på, och det är en fråga som varar livet ut - som tär på familjen och individerna livet ut.
Brottet, mordet, som fadern oftast säger sig inte kunna ångra, för att han säger sig inte minnas det blir nästan som en parentes. Det kan ju verkligen aldrig bli en parentes i offrets och offrets anhörigas liv; men hur hanterar omvärlden detta? Kriminalvården? Hur hanterar förövarens familj detta? Konsekvenserna för förövaren är långvariga och förutsägbara. För sonen som växer upp i skuggan av brottet blir livet ännu mer svårhanterligt och tungt att navigera.
Boken är mycket läsvärd. Kanske är den lärorik, även om man i viss mån börjar förstå faderns nihilism (gentemot allt UTOM familjen); en inställning till livet som definitivt är en börda för omgivningen. Detta inkännande blir också en slags börda för mig som läsare, för boken ger inga tydliga motföreställningar mot faderns nihilism; däremot ger boken tydliga motföreställningar mot faderns självdestruktivitet. Boken ger också mer hopp om "nästa generation" - den generation som väljer en annan väg än faderns.
Fadern har valt drogmissbruket över allt annat, inklusive familjen, men visar ändå stor kärlek till sonen och är ett stöd i vissa lägen, inte minst intellektuellt. Författaren visar hur det kan finnas uppriktig kärlek, och tidvis närhet mellan en son och den missbrukande fadern. Trotts allt; trotts alla svek.
Sveken upplevs ibland också varande ömsesidiga; i vart fall skildrar sonen det som ett slags eget svek när han inte finns där för fadern i perioder. Det är en tung börda att bära, och kanske typisk för relationer mellan missbrukare och familjemedlemmar. Var går gränserna för vår lojalitet, för vårt stöd och för vår närvaro i någons liv som är så självdestruktiv som (till exempel) författarens far? - Det finns det inga enkla svar på, och det är en fråga som varar livet ut - som tär på familjen och individerna livet ut.
Brottet, mordet, som fadern oftast säger sig inte kunna ångra, för att han säger sig inte minnas det blir nästan som en parentes. Det kan ju verkligen aldrig bli en parentes i offrets och offrets anhörigas liv; men hur hanterar omvärlden detta? Kriminalvården? Hur hanterar förövarens familj detta? Konsekvenserna för förövaren är långvariga och förutsägbara. För sonen som växer upp i skuggan av brottet blir livet ännu mer svårhanterligt och tungt att navigera.
Boken är mycket läsvärd. Kanske är den lärorik, även om man i viss mån börjar förstå faderns nihilism (gentemot allt UTOM familjen); en inställning till livet som definitivt är en börda för omgivningen. Detta inkännande blir också en slags börda för mig som läsare, för boken ger inga tydliga motföreställningar mot faderns nihilism; däremot ger boken tydliga motföreställningar mot faderns självdestruktivitet. Boken ger också mer hopp om "nästa generation" - den generation som väljer en annan väg än faderns.
July 21, 2020
Sorgligt. Gripande. Upprörande. Starkt. Öppet. Ärligt. Eriks bok om sin pappa Sven fastnar. En på många sätt tragisk figur, Sven, men med hjärta och en stark kärlek till sina söner Erik och Lars. Det känns i hela kroppen och jag blir så ledsen över att det fick gå så långt och jag blir arg över mänskligheten, men samtidigt är det en berättelse om en kärlek som är så stor att den knappt får plats.
June 2, 2024
Jättefin bok, starkt uppläst av författaren själv. En blandning av nattsvärta, nostalgi och så ofantligt mycket kärlek. För en annan med privilegierad uppväxt är detta både intressant och viktigt att läsa! Inspirerande också att med den bakgrunden kunna klara sig så bra som ändå författaren verkar ha gjort, det såg inte alls ut så ett tag. Trots att man förstod hur det skulle gå ned pappan skar det till i hjärtat på slutet.
This entire review has been hidden because of spoilers.
February 12, 2025
Boken är en gripande kärlekshistoria mellan far och son. Sonens villkorslösa kärlek till den missbrukande fadern gör ont att läsa. Den belyser hur människor är som de är, att man gör sitt bästa, men att det ibland inte räcker till. Samtidigt beskriver den något som egentligen borde göra riktigt ont: Min pappa älskade drogerna mer än mig, men han kunde faktiskt inte hjälpa det. En jättefin och ärlig bok som berörde mig på djupet💙
July 1, 2020
En uppgörelse med en potentiell dräpare till far. Klart är att fadern valt drogerna före familj och barn. Samtidigt: det går på ett sätt att förstå valet, "han hade aldrig någonsin någon livslust". Berusningen blir det logiska resultatet av ett liv tömt på innehåll. Trist för författaren/sonen dock som tvingas hantera detta. Mellanoktanig feelbad.
August 5, 2022
Stark and honest, with a palpable love between father and son and a clear view on drug abuse, poverty, and privilege, but still I don’t quite like it. It gets four stars because three would feel dishonest, but I don’t think I’d ever recommend it.
July 2, 2019
Tragic, in many ways.
August 9, 2020
Den var otrolig, gick inte att lägga ned. Så fint porträtt av ett svårt liv och sån ärlig blick på något så nära. Det är svårt. Men att läsa boken var lätt.
August 18, 2021
Älskade denna bok. Oerhört gripande berättelse om uppväxt, identitet, klass och de mänskliga öden som kan dölja sig bakom dramatiska tidningsrubriker. Sträckläste och grät när den tog slut, av många orsaker. Rekommenderas starkt!
October 28, 2019
Den här boken påverkade mig mer än jag trodde den skulle. Det är en gripande och definitivt läsvärd berättelse.
Displaying 1 - 22 of 22 reviews