Et råt og velskrevet samfundsportræt, der skildrer sommeren 1970 i Stockholm. En sommer i Vietnamkrigens skygge.
USA har udvidet Vietnamkrigen med invasionen af Cambodia, Beatles er opløst. I Stockholm går Kenneth på en overfyldt skole med et dårligt ry, og en dag starter en ny elev med usædvanlig selvtillid og glatte sko.
»Det var en gåde, hvor vores nye klassekammerat kom fra. Ingen havde set ham før. Han gik klædt som en voksen, som en, der ikke behøvede at gå rundt i aflagt tøj.«
Kenneth bliver ven med den mærkelige Dan og hans søster Hellen, som bor i et stort hus på grænsen til en skov af træer, som Kenneth aldrig har set før. Sumak, med blade der ligner marihuana. Som viser sig at vokse i skyggen af sumakkens blade. I skoven findes en hytte og da sommerferien begynder, ligger de alle tre indsvøbte i grønt og røg. Idyllisk, men skrøbeligt, for omverdenen kræver deres opmærksomhed. Krigen, som foregår langt væk, påvirker alle direkte eller indirekte. De tre i sumakskoven må tage stilling og træffe et valg, der får alvorlige konsekvenser.
Det er 1970, og verden er lige udenfor.
Pressen skriver:
»" I en skov af sumak" er en bog om den svære overgang til de voksnes verden - og om vores vidt forskellige forudsætninger for at lykkes. Klasseskel, intelligens, udseende, livsappetit eller det modsatte Klas Östergren moraliserer ikke. Med sin smukt svungne pen fortæller han en ret ligetil historie fra en tid, der på mange måder ligner vores egen.« ***** – Jyllands-Posten
»Det er både knugende og stilistisk knivskarpt, når forfatter Klas Östergren igen tager læserne tilbage til 1970'erne … den leverer et både sanseligt, råt og røgsløret tidsbillede af en Stockholmsk forstad på tærsklen til et nyt årti og til verden.« ***** – Børsen
»Med historien om Kenneth og hans umage bekendtskaber demonstreres det, at erindringen om teenagetidens famlen, drama, engagement, forelskelser og lyst til at overtræde grænser står lysende frisk. Her genkaldes den i et næsten undrende tilbageblik med et enkelt, men dansende sprog, der gør I en skov af sumak til en medrivende genvisit i den hede sommer 1970.« – Weekendavisen
»Stort set hele handlingen udspilles over en dampende varm sommer og giver et præcist, suggestivt billede af en svensk ungdomskultur, som i en -undertiden lettere omtåget - tilstand er i fuld fart på vej mod den virkelige verden, samtidig med at de skal håndtere et heftigt spirende begær. «
***** – Nordjyske Stiftstidende
»Östergren fremmaner ladede øjeblikke så fulde af flimrende lys og intensitet, at man tænker: Her begynder livet! Men det er skildringen af tidens stilstand og fællesskabernes klaustrofobi, der får romanen til at rage op blandt andre fortællinger om vejen til voksen.« – Politiken
Klas Östergren was born in Stockholm in 1955 and is the author of several novels including the landmark Gentlemen (1981) and its sequel, Gangsters (2005). A leading star of Swedish literature for nearly three decades, he has won the Piratenpriset and the Doblougska prize from the Swedish Academy. A founder of the rock band Fullersta Revolutionary Orchestra, Östergren has also worked as a translator, playwright, and scriptwriter for television and screen, and he co-wrote Mikael Håfström's film Ondskan, which was nominated for an Oscar for Best Foreign Language Film. He now lives with his wife and three children in the seafront town of Kivik in southern Sweden.
Varför har den här boken så lågt genomsnitt??? Den är ju så fint, melankoliskt välskriven. Jag tycker att det, som i alla Östergrens romaner, finns en känsla som uppmanar läsaren till att verkligen t ä n k a. Sen köper jag sentimentaliteten hundra gånger om!
En upphittad som jag avbrutit tidigar, lagt ifrån mig. Och vet inte riktigt vad jag tycker. Språket är ju gnistrande och allt vad man vill ha. Berättandet vindlade och Östergrenskt. Men vad handlar det om?
Språket, de små detaljerna som återfinns i olika verk, hans sätt att väva in historier på historier på historier så att man inte längre vet var man är riktigt, hans röst, att bli pirrig och skamsen över att inte veta om det är sant eller inte, jag älskar hans goda blandning av naturromantik, samhällsblick och lustiga sammanträffanden. Hualigen! Det är dags att odla sumak.
"Om man inte vet vem man är, talar skogen om det för en."
4.1 Otroligt välskriven! Elegant och mycket tillfredsställande sammanflätat språk, inte ett ord är lämnat åt slumpen. Det var den största underhållningen med denna bok för mig, själva handlingen var också bra men hamnade i skuggan av det språkliga konstverket. Jag hade nog inte fångats av handlingen något nämnvärt för sig. Den krävde ganska hög koncentration och var inte av en ”lätt-plöjd” karaktär, men jag kunde uppskatta det, låta hjärnan jobba lite och vara med inte ”bara” för underhållningens skull. Misstänker att jag läste den i aningen för ung ålder för att kunna uppskatta den till max, men fortfarande: mycket bra!
He has been inspired by Kristina Sandberg? Very Low-fi and a bit like Pappaklausulen by Khemiri? Maybe a 'new' way to write in Sweden, trying to build tension in small details and elaborating with small changes in the characters? I kind of like it, although it can become a bit trivial.
I en skog av sumak av Klas Östergren är en mycket litterär bok och kanske för litterär för mig, för det var för svårt för att förstår allting i boken. Jag har njutit av mycket referenser till litteratur och musik från 70-talet, till exempel The Beatles, Herman Hesse och Karin Boye.
Vet inte vad det är med hans böcker som funkar så bra på mig. Men jag tycker verkligen om de atmosfärer och hemlighetsfulla personer han vecklar fram. Det är lågmält humoristiskt, både språkligt och scenmässigt. Alltid lika underhållande, man känner hur kul författaren haft.
Läser den och i boken beskrivs århundradets varmaste sommar, 1970. Utanför mig pågår exakt samma väder och precis samma dagar kring midsommar. Det gör ju också något åt min upplevelse. Även om jag skulle läsa allt som skildrar stockholm 1970, oavsett årstid.
Lyssnade på I en skog av sumak och tyvärr måste jag erkänna att jag inte gjorde det särskilt uppmärksamt. Östergren är behaglig att lyssna till och det är alltid en god anledning att välja ljudboken framför att läsa den. Jag tyckte mig ana en viss möjlighet till samhällskritik, eller så är det så att vissa mönster i samhället alltid återkommer. Läser jag nånsin boken är det något jag kommer utforska.
En av Östergrens bästa! Skildrar fint alla våra om och men, och svårigheter att förstå och nå varann. Ideal och krass verklighet. Humorn är mer nedtonad och svart än vanligt. Men underströmmen av mysig munterhet är ständigt närvarande. En god illustration av mitt nuvarande mantra: Intighetens allomfattande gudomlighet. Till sist ett citat ur boken: "De följde med ut på trottoaren och sa: 'Håll dig till böckerna, grabben!'"
Klas Östergren framför sin berättelse på ett välskrivet sätt. Romanen är ett utsnitt ur tiden, för mig blir det en tidsresa till något jag aldrig upplevde. Huvudkaraktären genomgår en tydlig förändring, från pojke till man, med hjälp av den oförutsägbara Dan, han vän, och Dans syster Helen. Det finns en dynamik i relationerna och i karaktärernas förhållande till varandra, och en deprimerande tomhet i att behöva växa upp och bli vuxen, då alla val man gör ger konsekvenser endast man själv svarar för, men andras val kan också påverka en.
Jag tror att detta hade varit en bättre läsupplevelse om jag läst boken och inte lyssnat på den. Många gånger tappade jag intresset, och jag visste inte varför man skulle bry sig om huvudaraktären, Kenneth, över huvud taget.
En både fin, melankolisk, besynnerlig och väldigt annorlunda roman om syskonparet Dan och Hellen, och Kenneth som blir indragen i deras underliga värld. Boken berör vänskap, dess stundvis märkliga otillgänglighet, droger, Buddhism, övertygelse samt att ha mycket och att ha lite. Jag lyssnade på boken, det var Klas Östergren själv som läste in den. Kanske skulle den gjort sig ännu bättre genom fysisk läsning, då lyssningen krävde mycket uppmärksamhet. Språket är fint, kanske inte så mycket språket i sig, men mer sättet att berätta. Det känns mycket skickligt som man väl kan förvänta sig av erkända författare. Som att orden berättar lika mycket om det som skrivs som om det som utelämnats. Detaljrikedom i det lilla. Jag rekommenderar den, främst på grund av upplevelsen av att ha läst något annorlunda från allt annat jag läst.
Boken handlar om en ung man som går i högstadiet, år 1970. En ny kille från USA vars pappa jobbar för FN försöker undvika Vietnamkriget och bosätter sig i en villa i en icke namngiven Stockholmsförort.
Härligt rent stilistiskt, man myser av vissa formuleringar. Inte läst Klas Östergren tidigare, men det ska jag göra mer. Det är konstant soligt, svettigt, mycket betoning på grönskan och det både rullas och röks mycket jointar. Dramaturgin kändes oförutsägbar och intressant hela tiden.
Även mysigt med den information som undanhålls, och härligt antiklimaktiskt slut a la maffiafilm.
Scenerna med grannarna och gestaltningen av den korta herren som äger ett lager var bäst.
Trots det kanske inte en av De Stora Läsupplevelserna, därför ingen femma.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Början på romanen var lovande: det är år 1970 och en ny spännande kille börjar i klassen och vänder upp och ner på tillvaron. Dessvärre var boken inte exakt det som jag tänkt mig. Blev lite tröttsamt med alla anspelningar till buddhism. Språket däremot var otroligt bra och medryckande. Ändå var slutet lite av ett antiklimax.
Typiskt Östergren att skriva så mycket, och så bra, om så lite. Inte hans bästa enligt mig, men klart "läsvärd", särskilt när författaren själv står för uppläsningen. Hade säkert varit ännu bättre om man själv haft upplevt 60- och 70-talen i Stockholm och kunnat hänga med i de popkulturella referenserna och miljöerna.
Tyckte väldigt bra om de första 2/3 av boken. Finstämt och finstilt skrivet om att vara ung, mycket engagerande. Invänder mej mot det något överdrivna dramat med knark och soldater och smågangstrar, tyckte det tog för mycket plats i boken, och sidorna om Zappas musik träffar helt fel, men på det hela taget några välinvesterade timmars läsning.
I enjoyed the prose, and the novel contains several astute observations about human behaviour (and Swedish weather in April and March!), but neither plot nor characters interested me in the least. I did love the very last line, however.
Som så ofta hos K Ö lite udda personer, ofta manliga. Omvärlden med olika klasskillnader och beteenden finns där,men det mesta utspelas inom och mellan karaktärerna.
En bra och lite udda historia. Klarar dock inte av författarens språk. Blir lite för pretentiös, som att han letar efter svåra och målande beskrivningar även fast de inte passar. Ingen dålig bok utan det kanske bara är jag som stör mig.
Sammanfattning: Bra story men på tok för cerebral.
På framsidan av pocketboken står det en rescension som säger ”Lilla essingens balzac är tillbaka”. Vem fan är denna balzac? Och vem fan tycker att det är smart att referera till någon Balzac som säljargument till en 79krs pocketbok.
Denna bok handlar i mångt och mycket om en introspektiv grabbs sommar. Många som läst den skulle framhäva att språket är det bästa med boken. Även om Klas Östergren behandlar språket med respekt (vilket så klart förväntas av någon som kallats ”_lilla essingens Balzac_” av DNs kultursidor...) tycker jag att den beskrivningen förtar det som faktiskt är riktigt bra med boken. Östergren har nämligen lyckats med något som verkar patologiskt omöjligt för svenska författare: han har lyckats beskriva en cool och mystiskt karaktär som man (_jag_) som läsare blir totalt golvad av av.
Tyvärr är denna karaktär bara cool i cirka 80 sidor, sedan faller både hans och bokens fasad och intresset svalnar.
Som allvetande goodreadsrecentsent tycker jag boken blir smörjigare ju mer man läser. Kanske är det så att jag inte förstår ”Balzac”, för ju längre jag läste desto mer började jag hata berättarrösten i boken. Från att ha varit ev bok med träffsäkra beskrivningar kändes till slut boken som en enda lång stapling av välidisslade och vackra meningar.
Jag skulle rekommendera denna bok till alla som har det mentala handikappet att älska överjagsältande. Jag skulle också rekommendera alla att läsa första 80 sidorna för att se riktigt jävla bra författarskap.
Ovsett vad så jag gå till biblioteket imorgon och fråga efter en bok med hög andel verb i sig.
Samrecension med "En svavelgul himmel": Båda ligger på diverse topplistor just nu, båda är skrivna av män med förnamn på K och båda handlar om pojkars/mäns uppväxt under 70-talet. Lite politik, lite samhällsbeskrivning, mycket pojktankar och -blickar på världen, och på (gärna lätt- eller avklädda) kvinnor. Båda innehåller dessutom ett syskonpar som huvudkaraktären lär känna och påverkas av. Lätt idiotiskt att läsa dem parallellt, men jag blir så lätt uttråkad av en bok... vilket visserligen dessa kunnat vara. Westö har jag inte läst tidigare, Östergrens Gentlemen minns jag som.. typ samma bok som dessa, den också... Östergrens språk är snäppet vassare, Westös miljö och berättelser är milimetrarna intressantare. Båda är god litteratur. Men båda är långtråkiga.
Mycket välskriven om ett sorts lågmält uppväxtdrama under slutet av 60 talet med droger, sex och LP-skivor. I bakgården av ett ödehus i en Stockholmsförort utspelas handlingen till stor del och det är storpolitik buddhism och självdestruktivitet som utgör ramen men mycket av Östegrens geni är det som inte sägs och hur olika signaler tolkas samt miljöbeskrivningar och det rika språket som utgör läsupplevelsen.