"Även om du tror det, så spelar du ingen som helst roll i världen", säger Adalbert Hanzons pappa till sin son. Det är inte de mest trösterika orden att ta med sig ut i livet, men Adalbert klarar sig rätt bra ändå. Ända tills kärleken och det stora vanvettet drabbar honom. Fyrtiotre år och ett fängelsestraff senare är Adalbert Hanzon en överviktig och lätt alkoholiserad misantrop. Plötsligt gör sig det förflutna påmint. Och de enda som kan hjälpa honom att få veta vad som egentligen hände för nästan ett halvt sekel sedan är förtretligt nog hans småsinte granne (som vägrar trilla av pinn enbart för att reta Adalbert) - samt en pratglad halvkusin som försöker tvinga Adalbert att börja motionera. Men nöden har ingen lag. A man's gotta do what a man's gotta do.
Håkan Nesser is a Swedish author and teacher who has written a number of successful crime fiction novels. He has won Best Swedish Crime Novel Award three times, and his novel Carambole won the Glass Key award in 2000. His books have been translated from Swedish into numerous languages.
Håkan Nesser was born and grew up in Kumla, and has lived most of his adult life in Uppsala. His first novel was published in 1988, but he worked as a teacher until 1998 when he became a full-time author. In August, 2006, Håkan Nesser and his wife Elke moved to Greenwich Village in New York.
Here, Håkan Nesser has written an astonishing blend of comedy and tragedy, love story and murder mystery. I find it difficult to write even a summary of the story without spoiling the plot for anyone who might want to read it. Adalbert Hanzon, aged 70+, decides to write his autobiography, and an amazing life story it is!
Halvmorderen er historien om den 73 årige Adalbert, som en dag får et glimt af sin ungdomskæreste på gaden. Han lever et trist og ensomt liv. Indimellem drikker han sig fuld med sin jævnaldrende pensionistven. Deres samvær består mest i, at de to tidligere tugthuskandidater på morsom vis sviner hinanden til. Imellem forsøget på at finde frem til ungdomskæresten klippes der tilbage til Adalberts barndom og ungdom, og ikke mindst den stormomsuste forelskelse til ungdomskæresten, som endte tragisk, så Adalbart måtte tilbringe 14 år i fængsel. Nesser portrætter en ensom og misantropsik mand, som måske har set lyset en sidste gang. Som altid er Nessers bog skrevet ukunstlet med humor, et strej af sarkasme og filosofisk indsigt og spænding. Jeg synes måske ikke, det er af en af Nessers bedste bøger. Plottet er ikke så raffineret og sofistikeret, som man ser i andre af Nessers bøger, selv om det ikke er dårligt, men portrættet af den 73 årige Adalbert, som aldrig rigtig fik tag i livet, er både indsigtsfuldt, troværdigt og humoristisk.
Toller Krimi von Hakan Nesser. Es hat Spaß gemacht, dem alten Tatterkreis zuzuhören wie er seine interessante Lebensgeschichte erzählt. Dietmar Bär hat hervorragend vorgelesen. Ein gemütlicher Krimi wie man es aus den Krimis von Inspektor Gunnar Barbarotti kennt. Ist aber kein Barbarotti Fall.
Till mitt bokprat för vuxna läste jag boken Halvmördaren - Krönika över Adalbert Hanzon i nutid och dåtid författad av honom själv. Eller läste, jag lyssnade på den.
Jag heter Adalbert Hanzon.
En gång i tiden hette jag Bert Hansson, men det är länge sedan. Idag är jag sjuttiotre år gammal och har börjat få dåligt minne. Kanske är jag en gnutta dement också, men det är i så fall en sak jag inte har lust att rota i. Jag har aldrig skrivit någon bok tidigare och det är inte säkert att jag lyckas ro det här i land, men sedan en tid har jag drivits av ett inre tvång att åtminstone försöka. Det har sina skäl.
Så inleder berättaren/författaren Adalbert sin krönika som mycket riktigt går igenom både nutid och dåtid. Hans ganska sorgliga barndom med en död fransyska till mor och en far som skjuter sig själv i huvudet när han är sju år. Han återger möte med en spådam som en sen natt som berättade att han kommer möta den stora kärleken, den som kommer att ge ”kort lycka och långt lidande” (och ha initialerna AA). Hur han nu idag lider av ryggskott och på regelbunden basis träffar ”den fula uslingen Henry Ullberg” och blir full på singel malt och trocadero.
Det är inne på apoteket Adalbert en dag tycker sig känna igen en kvinna från sitt förflutna, det är detta möte som får honom att fatta pennan. Han bestämmer sig också för att, diskret, försöka ta reda på om hon är den han tror hon är. Med hjälp av Henry Ullberg, sin halvkusin och en privatsnok börjar sjuttioåringen spana och skriva.
Nu är det ju så att jag som person ogillar diskbänksrealism i allmänhet och deckare i synnerhet, så det är klart att det här är hemskt orättvist mot Nesser och alla andra giganter inom genren. Å andra sidan är jag i minoritet som deckarhatare så här kommer det:
Det här är SÅ dåligt! Och tråkigt! Vad ska man ens säga? Jag kände mest djup djup sympati för alla stackars vuxna där ute som läser deckare efter deckare och inte vet om att det faktiskt finns bra böcker i världen.
Plotten i Halvmördaren är fullständigt befängd!! Befängd! Och jag har svårare att svälja denna idiotintrig än jag har att svälja trollkarlar och drakar för då är det åtminstone klart ändå från början att vi inte förhåller oss till verkligheten. Här ska det verka verkligt, men är mycket dummare än verkligheten.
SPOILER!
Andrea, Adalberts stora kärlek, är förlovad med sin kusin (ick!) eftersom hennes mamma vill ha en dotterson med DNA så likt sin döda makes som bara möjligt. What?! Kvinnan är uppenbarligen helrubbad, men Andrea OCH kusinen går med på detta. What? Adalbert kommer fram till att lösningen på fästmannens existens är mord och inviger sin polare Henning som tycker det är en bra idé. What?! Sen blir Adalbert sjuk på självaste morddagen, så då tar Henning på sig att döda fästmannen/kusinen, en fullkomlig främling. What? Att Adalbert inte begår mordet själv upprör Andres så till den milda grad att hon inte vill se honom igen. What? Och obs! Hon vet ingenting om mordplanerna, Adalbert och hon har aldrig pratat i de termerna. När sedan Adalbert får reda på att fästmannen/kusinen är död och Andrea försvunnit tar han på sig skulden och får fjorton års fängelse. What? Varför då?
Jävla töntintrig!
Jag vet inte om det är är en ovanligt dålig deckare eller om jag var ovanligt magsur men jag blev provocerad över att plotten var så tunn. Och jag förstår att Adalberts svarta ironi ska vara humor, bara det att det inte alls är min sorts humor så inte ens det var förmildrande i denna soppa.
Tack gode gud att det finns fantasy, scifi och ungdomsböcker! Var jag hänvisad till vuxenhyllan hade jag slutat läsa för länge sedan.
Adalbert Hanzon przeżywa jesień swojego życia. W wieku ponad siedemdziesięciu lat, pod wpływem przypadkowego spotkania, postanawia spisać swoje wspomnienia - a są to wspomnienia człowieka, który odsiadywał wyrok za zabójstwo… Mężczyzna, opisując zarówno teraźniejszość, jak i wydarzenia, które doprowadziły go do więzienia, rozlicza się ze swoją trudną i bolesną przeszłością. Równocześnie prowadzi pewne małe dochodzenie, w którym pomaga mu jego przyjaciel ,,z paki”.
,,Półmorderca” autorstwa Håkana Nessera nie jest zwyczajnym kryminałem.
Pamiętnik mordercy, który najlepsze lata ma już za sobą to lektura intrygująca, ale raczej nie dla wszystkich. Przyznaję, że mam słabość do książek, w których głównym bohaterem jest starsza już osoba, dlatego mnie ten rodzaj narracji odpowiadał. Fabuła toczy się nieśpiesznie, a morderstwo jest tutaj tylko jednym punktem, wokół którego toczy się powieść z mocnym wątkiem miłosnym i obyczajowym. Jeżeli szukacie mocnego, krwawego kryminału, który dostarczy wam dużo wrażeń – nie sięgajcie po tę książkę, bo się po prostu rozczarujecie. Jeżeli jednak szukacie czegoś innego; czegoś, co da wam inne spojrzenie na kryminał, no i oczywiście w szwedzkim, surowym klimacie – myślę, że warto się nad nią zastanowić. Mogę zapewnić, że warsztat autora trzyma najlepszy poziom, dzięki czemu książkę czyta się naprawdę przyjemnie.
A truly startling novel about an old man reminiscing about his life and taking some new actions as well. I don't want to spoil anything so I'll just stop there.
What I like about this novell is that it's so grey, sad and typically swedish but still founds some light and sence of humour. Adalbert is quite funny and has some real interesting thoughts about life, death and somethings in between.
What I didn't like was that it was to short. I wanted to know a lot more! Mostly about Henning...
Das ist kein Krimi, das ist Philosophie! Natürlich verpackt in eine Kriminalgeschichte, aber vorherrschend sind die Gedanken über denn Sinn des Lebens bis zum Zeitpunkt der eigenen Sterblichkeit. Teils schwer zu ertragende morbide Sätze, die dem 74 jährigen Protagonisten Aldalbert Hanzon da in den Mund gelegt werden, aber meiner Meinung nach ganz große Literatur. Hervorragend gelesen von Dietmar Bär.
Håkan Nesser har skrivit över trettio böcker. Men jag har bara läst fem böcker tidigare av honom. Dom jag har läst är: Det grovmaskiga nätet, Och Piccadilly Cirkus ligger inte i Kumla, Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö, Eugen Kallmanns ögon, och De vänsterhäntas förening. Jag har tyckt mycket om alla dom böckerna som jag har läst, speciellt Eugen Kallmanns ögon, som fick högsta betyget av mig.
Nu har jag läst Håkan Nessers senaste bok, som heter Halvmördaren, med undertiteln: Krönika över Adalbert Hanzon i nutid och dåtid författad av honom själv.
Och den här boken gjorde mig absolut inte besviken, för den var också riktigt bra, och jag tycker mycket om författarens sätt att skriva.
Boken kan väl nästan liknas en skröna, och är en härligt mustig berättelse sedd ur en gammal mans synvinkel.
En underhållande och inte helt förutsägbar historia är det. Lättläst och bra.
Och jag kan absolut rekommendera boken Halvmördaren.
Håkan Nesser mag deze week dan wel negatief in de Zweedse pers zijn genoemd wegens belastingontduiking in Malta; hij is en blijft een meesterlijke auteur en dat bewijst hij nog maar eens met zijn meest recente werk "halvmördaren". Onduidelijk of het nu een roman of een detective is, ik hou het op een briljante mengeling van de twee die de lezer boeit van pagina 1 tot 288. Een intrigerend vertelperspectief, interessante vraagstellingen en onverwachte wendingen in het verhaal zorgen ervoor dat dit alweer een Nesser is die in één ruk werd uitgelezen. Aan te bevelen! Sterk aan te bevelen. Het boek uiteraard, niet de belastingontduiking.
Under senaste året har jag läst ett flertal böcker av Håkan Nesser och han har onekligen ett omisskännligt sätt att skriva som självfallet märks även i denna bok. Under tiden som jag läser boken småflinar jag lite då och då åt hans formuleringar och beskrivningar av personerna. Boken börjar lite smått segt och det dröjer ett tag innan den blir spännande, men jag gillar verkligen hur storyn klarnar på slutet. Upplägget att ha en person som skriver sina egna memoarer är komiskt och jag ser Adalbert Hanzon sitta och skriva medan jag läser. Ibland känns det dock som att Nesser har anammat upplägget lite väl och språket blir platt. Men boken är väl värd att läsa!
Trevlig. Inget annat ord kommer för mig mer än det - en feelgood-deckare för att använda ett uttryck jag egentligen inte gillar, men det är nåt myspysigt över berättelsen kanske just för att karaktärerna är så, vanliga. Då jag nyligen upptäckt Håkan Nesser, detta är andra boken jag läser av honom, så vill jag påstå att hans språk är fantastiskt - det går faktiskt att asgarva när nån beskriver hur ett mord ska gå till, och däremellan också. Mellan raderna är det utöver kriminalhistorien en berättelse om kärlek som mötte motstånd men slutet är ännu inte skrivet. Mitt betyg är 3+, läs och njut.
Håkan Nessers Roman erinnert mich an Robert Seethalers „Ein ganzes Leben“. Mord inkludiert, wobei hier wohl eher Mord geplant, krank geworden, Mord nicht durchgeführt, Mord trotzdem gestanden?! Egal wie philosophisch betrachtet, diese Story kommt nicht bei mir an. Und wie es scheint, kommt wohl noch ein zweiter Teil ? 🤔
Nachtrag: Schön, dass er mit 74 noch sein Leben umkrempeln möchte und endlich wieder auf sich und sein Äußeres schaut! Braucht oft wohl wirklich nur einen Anstoß!
This entire review has been hidden because of spoilers.
Clearly a catch - as it kept me reading from the beginning to the end. I really really liked the dialogue in this book and enjoyed the interesting characters. However - there is clearly something wrong with everyone in this town and sometimes I had issues feeling sympathy towards some of the characters. Despite enjoying the read along I personally felt the ending unsatisfying, but still enjoyed the stay!
Tyvärr håller årets Nesserbok inte samma höga klass som hans tidigare alster. Den vill liksom inte ta fart, hoppar kanske för mycket mellan nutid och dåtid (tidigt 70-tal). Adelbert Hanzon en gammal surgubbe tror sig känna igen en gammal kärlek (och orsaken till hans fängelsevistelse), och vill försöka hitta henne igen, det plus dåtida historien är hela romanen.
Adalbert Hanzon sitter på ålderns höst och tänker tillbaka på den händelse som definierade hela hans liv. Nu är han en bit över 70, men för 45 år sedan begick han ett brott. Exakt vad det var som hände får vi inte veta förrän i slutskedet, och heller inte vem det var som gjorde det.
Zwei alte Männer über 70 treffen sich ab und an und trinken Whiskey zusammen. Sie haben sich im Gefängnis kennengelernt. Dabei kommt die Lebensgeschichte des einen, der 10 Jahre wegen eines Mordes, den er zwar geplant, aber nicht ausgeführt hat, zutage. Es ging um seine Geliebte, die aber den Ermordeten heiraten sollte.
En småtrevlig berättelse om en grinig gubbjävel (ja, han kallar sig så själv, Adalbert), som mister sitt livs kärlek, tar på sig skulden för ett brott han bara planerat och som ändå får ett lyckligt, nåja någorlunda lyckligt slut. Helt ok bok att läsa.
En historia som bjuder på det typiska nesserska språket och några oväntade vändningar, men jag tycker det här är långt i från Nessers bästa bok. Faktum är att jag upplever den som lite gubbig och trött och det funkar inte riktigt för mig.
Jösses den här boken var seg för att vara en Nesser. Texten var så otroligt omständlig, kanske för att återge en gammal mans tänkande. Under första halvan av boken höll jag på att ge upp, men sedan blev det bättre fart på storyn som sist och slutligen var rätt finurlig.