I början av september 2001 hittas en lokal högerextremist död på en gata i Landskrona. Polisen tror att det rör sig om en smitningsolycka. Inga vittnen och inga misstänkta finns. Lokaljournalisten Erik Larsson skriver om händelsen. Men sedan faller saken i glömska. Tills ett vittne tar kontakt med honom. Snart upptäcker Erik Larsson att han befinner sig i en kapplöpning med den militära underrättelsetjänsten, och att den anonymitet han lovat vittnet på något sätt har spräckts. Han inser att han måste komma först fram till vittnet. Den tredje passageraren tar sin början hösten 2001, strax efter 11-septemberdåden. Det som först verkar vara ett tragiskt dödsfall utan politisk betydelse visar sig senare vara en händelse med återverkningar långt utanför Sveriges gränser.
"Tony Johansson skriver så rappt och tempofyllt att det förvånar mig att "Den tredje passageraren" faktiskt är hans debut som deckarförfattare. Särskilt som han samtidigt hinner åstadkomma både en hyfsad intrig och kommentera Sveriges säkerhetstjänst, dess terroristbekämpning och förhållande till svensk lag."
Bengt Eriksson i Expressen/Kvällsposten
"Den tredje passageraren blir en bladvändare. En sån där bok som man faktiskt inte vill lägga ifrån sig. Jag läser massor av deckare. Allt från engelska pusseldeckare till amerikanska hårdkokta. Den tredje passageraren passar inte in i någon av de kategorierna. Men jag skulle gärna se att fler gjorde som Tony Johansson. Det behövs fler thrillers som tar upp brännande och (som med FRA) alldeles för lite diskuterade politiska frågor."
Jag är positivt överraskad. Jag valde den här boken mest för att den var kort (läser den för ett skolarbete..) och för att den för det mesta följer en journalists perspektiv och inte en polis, något som sällan fungerar för mig har jag upptäckt. För alla som dömer mig och mina kriterier: jag är skolless, okej? :)
Och jag gillade den. Så. Det var ett bra val trots mina mindre bra kriterier.
Jag inleder med det positiva. Intrigen var väldigt bra uppbyggd. Den var dessutom byggd kring en verklig händelse (med en twist) vilket var intressant. Jag räknade ut en del själv och jag kände lite: jaha, det här var ju alldeles för uppenbart. Men ååååh nej. Det var inte hela bilden. Dessutom gjorde författaren ett bra jobb att få mig att tvivla lite på min teori. Slutet var FANTASTISKT. Och det här kommer från någon som just beklagade sig över slut i deckare och thrillers. Jag älskade det här slutet.
Så varför inte åtminstone 4 stjärnor? Jag tycker att det var lite ojämnt tempo i boken. Stundtals kändes den lite seg. Men de spännande delarna å andra sidan gjorde att jag inte kunde lägga ifrån mig den. Det var också många namn och olika politiska maktpositioner att hålla reda på, vilket ibland förvirrade mig. För någon som inte alls är insatt i politik hade jag lite svårt att hänga med i alla detaljer. Jag tror inte att det krävs mycket kunskap egentligen. Mina kunskaper är nog pinsamt dåliga (och jag kunde ändå följa med tillräckligt bra). Men det kan vara värt att veta i förväg att det politiska spelar en väldigt viktig roll i boken och att det är en del att hålla reda på.
Karaktärerna var tillräckligt intressanta. Många karaktärer hade både bra och dåliga sidor. Det var väldigt få karaktärer jag sympatiserade med dock. Jag hade svårt att se förbi deras dåliga sidor. Författaren låter vissa karaktärers privatliv spela en liten roll. Kanske hade det kunnat få mer utrymme för att göra dessa karaktärer mer intressanta. En del viktiga händelser i huvudkaraktärens privatliv sker "utanför berättelsen" (mellan de två tidslinjer boken utspelar sig i) och läsaren får dem återberättade för sig. Än om jag förstår att dessa förändringar i hans privatliv visar på hur mycket tid som gått, och att vi såklart inte kan vara med om allt som händer under 10 år, hade jag ändå önskat att det spelat en lite större roll än bara: btw det här hände medan ni var "borta". Till författarens försvar ser vi dock exempel på hur dessa händelser har påverkat karaktären. Men jag ville ha mer. Men jag är också mycket för karaktärsdrivna böcker och den här var definitivt plot driven.
En sista grej som störde mig lite. Författaren hade en tendens att avsluta kapitel, eller delkapitel, mitt i konversationer alldeles innan ett avslöjande och sedan återkomma till det efter avslöjandet. Jag förstår att det var för att bygga suspense och det fungerade ofta. Men det hände alldeles för många gånger (enligt mig) och ibland blev det nästan lite löjligt hur karaktären reagerade på avslöjandet utan att avslöja för läsaren vad det handlade om.
Men som sagt, jag gillade boken och jag kommer definitivt att läsa författarens fristående fortsättning i framtiden. Än om jag vill ta en liten paus från deckare nu när jag snart Ä N T L I G E N är klar med min kurs där vi bara har läst deckare.