Emil

by Johan Heltne

En man döms för våldtäkt. Sedan frias han. Han byter namn, säger upp kontakten med familj och vänner, börjar ett nytt liv på en annan plats.

Det har gått åtta år när han åker till Teneriffa för att hjälpa sin farmor. Hans liv styrs nu av regler: hård träning, regelbunden sömn, ingen alkohol, ingen distraktion. Men tristessen på ön är kvävande, hettan tränger sig på och när han börjar bryta mot reglerna kommer det förflutna upp till ytan.

Han är frikänd, men hur blir han fri?

Emil är en berättelse om att leva med att ha skadat den man älskar. Roman handlar om det kanske mänskligaste av allt, det att vara obegriplig inför sig själv.

295 pages, Hardcover

Published March 15, 2019

Reviews

[Karin Eggert Kraft · Rating 3 out of 5]

Den här boken har skrivits upp av Stockholmsrecencenterna. Varför? Det är ett modigt ämne, att våga en våldtäktsarresterad vara berättarjag. Han vet inte att om han våldtagit, minns inte, men han lever alltid med skulden. Enligt mig har inte Heltne kommit ända fram. Distansen till berättarjaget är för stor , för opersonlig. Persongestaltningarna är tunna och miljöbeskrivningarna rena transporsträckor. Det finns inget originellt i språket. jag tor inte Heltne törs vara nära sitt berättarjag. Rent personligt kan jag förstå det. Men blir det en bra roman? Nej. Boken får ändå en trea, för det modiga ämnet.Och även om språket inte har något särskilt, någon speciell röst, så är det noga skrivet.

[Julia Eriksson · Rating 3 out of 5]

Betyg 3,5
En lättläst bok om ett tungt ämne, paradoxalt nog. Heltne lyckas skriva fram en historia som både engagerar och provocerar. Här finns inget tydligt facit, inga enkla lösningar, bara en malande känsla av att något inte stämmer.

[wilma · Rating 3 out of 5]

Lite långsam första delarna och rörig i allmänhet men kul koncept med så mycket dialog. Bitvis ganska provocerande narrativ dock

[Karsten Karpius · Rating 4 out of 5]

Kanske den bästa svenska post-#metooskildringen hittills, skönt att också slippa en koppling till den s.k. verkligheten, här regerar fortfarande fiktionen. En våldtäkt begås i Uppsalas studentliv 2003. Eller?Emil fälls i tings men frias i hov, livet fortsätter men det gnager i honom, detta med skulden. Samtidigt som han inte vet, eller förstår, om han gjort något fel. Avskalat och obehagligt gestaltat. Riktigt bra grejer.

[Martina Levin · Rating 3 out of 5]

Det är synd om våldtäktsmän. Trotts frigivning, den bisarra tanken att behöva leva ett liv med självförvållad skuld. Tur är offermentaliteten som förövaren får i samband med frigivning; hur skulle han ha förstått att det han gjorde för att tillfredsställa sig själv kunde förstöra någon annans liv? Allt han ville var ju en kort stund av njutning. Är det verkligen rätt att förövaren, som fostrats i ett samhälle där män inte kan axla emotionellt ansvar ska behöva stå tillsvars för sina handlingar? Jämfört med brottsoffret, som trotts potentiellt fysiskt motstånd inte hade någon makt att förhindra övergreppet, ska våldtäktsmannen verkligen behöva ta ansvar för sitt beteende? Han hade ju uppenbarligen inte våldtagit någon om han förstod att han hade behövt stå till svars för det.