Stillsam, vemodig och vacker, sammanfattar jag den som. Enkelt och rakt skriven, men ändå levande och målande. Och under berättelsens gång väcks flera olika känslor: hopp, frustration och sorg. Mest sorg, skulle jag ändå säga. Fast på ett fint sätt, trots att eller på grund av att den stannar kvar och skaver en smula efteråt.