Omkring sekelskiftet 1800 var det många som trodde att slaveriets tidevarv var över. Men i bomullens kungarike, den amerikanska södern, blev det precis tvärtom. Här växte antalet slavar så kraftigt att sydstatssamhället utgör en klass för sig i ofrihetens världshistoria. Fenomenet var nytt, fullständigt oförutsägbart och djupt tragiskt. Vi har alla sett bilder av plantagerna på film och i tv-serier. Det är stora bomullsfält och böjda slavryggar, vräkiga herrgårdsanläggningar med doriska kolonner och doftande trädgårdar, slavinnor som tar hand om hushållet när karlarna drar ut i krig iförda tjusiga grå uniformer. Det finns många förljugna inslag i dessa närmast pittoreska visioner av ett samhälle som mått bäst av att aldrig existera och som efter inbördeskriget på 1860-talet var borta med vinden. I Slaveriet i Sydstaterna tränger Dick Harrison bakom myterna och ger lyssnaren en mer sanningsenlig bild av ett av de värsta inslagen i slaveriets historia. Världens dramatiska historia är en bokserie där Dick Harrisson, med sin kunskap och berättarglädje, ger en fängslande inblick i historiens mest kända episoder och personöden.
För en, som jag, vars bild av det amerikanska slaveriet i hög grad baseras på skönlitterära böcker och film kommer den här boken som en välkommen överraskning. För det amerikanske slaveriet var ju, allt det kränkande, förtryckande och mordiska till trots, aldrig någon statisk eller svertivt historia. Dels var de stora plantagerna som oftast porträtteras litterärt och på film, väldigt ovanliga. De flesta hade råd med någon enstaka slav och med tanke på hur fattigt den amerikanska södern var hade dessa inte mycket sämre liv än de många medellösa vita (som redan då gav upphov till uttrycket white trash, eftersom dessa levde mer miserabla liv än många slavar). För att ett samhällssystem ska vara stabilt kan inte förtrycket vara allt för oresonligt hårt, vilket Harrisson ger många nyanserande exempel på när det gäller slaveriet (givetvis utan att försvara det då, kanske man ska lägga till för folk som gillar att missförstå). En av de saker som överraskade mig mest var hans beskrivning av kampen mot slaveriet, med hjälp av agitation, helig mobilisering, uppror och härliga flyktrutter. För till skillnad till vad som ofta framställs i populärkulturen, i synnerhet film, var det vita deltagandet i denna rörelse väldigt liten vilket får mig att undra vad Hollywood håller på med egentligen. Boken innehåller på det hela taget en stor mängd spännande detaljer som var nya för mig, som historienörd utan djupare förkunskaper i just det här ämnet, och jag ger boken en slätrakad fyra i betyg.