Tre kvinnor utan synlig koppling till varandra hittas mördade med olika metoder. Kan det trots allt röra sig om samma gärningsman? Kommissarie Ewert Truut får alla fallen på sitt bord och försöker hitta ett mönster. Han kämpar mot klockan och oförstående chefer, samtidigt som han ska förlösa kattungar, vara farfar, fundera över sitt förhållande och handskas med en ny medarbetare som visar sig vara både miljöpartist och vegan.
Av en tillfällighet står sanningen plötsligt klar för honom han jagar en mycket ovanlig mördare som måste stoppas innan ännu ett offer faller. Ewerts arbete slutar med en hetsig jakt på den stekheta spanska solkusten, där han håller på att råka riktigt illa ut.
Jag fnissar en hel del när Ewert leker kattpappa efter bästa förmåga, han vill inte visa sin mjuka sida men den har ändå tagit en allt större del av hans personlighet i besittning. Katten Al(ice) Capone har haft del i denna utveckling men så har också Ewerts barnbarn haft. Morden i den här boken är rätt intressanta, särskilt som de skiljer sig åt en hel del och spåren tyder på att det är någon, eller några, som kan det där med att döda snabbt och smidigt. Det känns lite som att Ewert har tappat stinget lite, i och med att hans mjukare sida har fått visa sig lite mer, men samtidigt har han bra hjälp av Carolina. När det gäller Richard känner jag väl lite som Ewert verkar känna, att det är en jobbig typ som på vissa sätt är duktig men som mestadels är någon man blir irriterad på.
Ewert Truut, denne buttre och fördomsfulle kommissarie är tillbaka. Det hela börjar med att en kvinna skjuts till döds ute på sin balkong. Mordet verkar ha utförts av en krypskytt. Efter ett tag mördas ytterligare en kvinna som är ute på promenad, och det verkar som att morden hänger samman. Ewert och hans kollegor, (varav en är den nye Rickard som till Ewerts stora förtret är vegan, dricker örtte och bjuder på rödbetsjuice), börjar gräva i fallen. Tillslut inträffar ett tredje mord. Vem är mördaren och vad har de tre kvinnorna gemensamt? Så sakteliga närmar de sig lösningen, när ledtråd efter ledtråd nystas upp...
Böckerna om Ewert Truut har växt successivt sen Örlund första lanserade den konservativa, fördomsfulle men ändå mjuka Ewert Truut. Lagom till 5:e boken introduceras en ny karaktär, Rick, som är en parodisk modern miljömedveten vegan. Kulturkrock big time med Truut. Själva fallet handlar om en kvinna som blir skjuten från flera hundra meter utan någon tydlig misstänkt. Efter ett tag dyker det upp fler döda kvinnor som tagits av daga med helt andra metoder men där morden ändå tycks vara relaterade. Stora behållningen i boken är ju karaktärernas tankar och idéer, inte själva mordgåtan.
Började lyssna för att ha något att lugna ner mig med när jag blev stressad i bilen. Riktigt usel tyckte jag att den var, även för en deckare. Tjatig, inte särskilt spännande (bara en mördad efter halva boken kom igen ÖKA jag orkar inte lyssna på rasism och kattförlossningar hela dagen) och svag plot. Dock: En måste älska Stefan Sauk som uppläsare.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Åhhh, Evert 😍. Han levererar, man vet var man har honom och vad man får. Spännande hela vägen och väl ihopknutet på slutet. Kul med några nya karaktärer och kärt återseende med andra. Ser fram emot fler!
Själva glädjen av boken tas ibland bort av sd-smörjan och fördomarna som jag inte riktigt kan tolka om det är meningen att de ska vara en ögonöppnare eller bara ett sätt för författaren att få lufta lite unkna värderingar. Boken i sig är ok, mindre spänning än de tidigare
Jännittävä, päähenkilön karaktääri jopa nauratti välillä. Kuitenkin hiukan kyllästyttää samat juonta eteenpäin vievättömöt sisällölliset valinnat kuin aiemminkin. Parempi kuin edellinen. Siitä yksi tähti lisää.
Rekommenderar inte. Inte särskilt nytänkande när det gällde handlingen, mycket var väldigt förutsägbart. Tyckte också att författaren skrev upprepande. Ett exempel jag inte diggar är när huvudpersonen i boken träffar själva författaren på ett café. Är inte stort fan av sånt. Tackohej.