Oskar Källner uppslukades av den fantastiska litteraturen redan som 9-åring då han närmast maniskt läste Jules Verne. Därefter slukades allt som gick att komma över av Isaac Asimov, Robert A. Heinlein, Arthur C. Clarke och C. J. Cherryh.
Oskar är lika fascinerad av folksagor och myter som av astrofysik. I sitt författande blandar han ofta spekulativa idéer med snabb aktion och existentiella frågor.
Han har givit ut flera fantasyromaner, en hästscience fiction-bok, två bilderböcker för barn och ett stort antal noveller. Sina noveller har han också vunnit flera priser för. Han är publicerad på flera språk, senast i det amerikanska SF-magasinet Future SF. Utöver detta är han engagerad i SF-Sverige och deltar regelbundet i skrivarpodden Fantastisk Podd.
När Oskar inte skriver så arbetar han som systemutvecklare eller umgås med familjen. Han gillar även att spela tv-spel och se på japansk anime. Andra favoriter är Game of Thrones och Firefly.
Klart underhållande blandning med både kortare och längre noveller, utmärkt bredd och variation. Fullständig recension bokblogg: https://ibokhyllan.blogspot.com/2019/...
I Oskar Källners senaste bok har han samlat sju av sina noveller som på något sätt har varit utgivna tidigare. Tre har varit med i olika nummer av e-tidningen Brev Från Cosmos, en har tidigare bara funnits som en e-novell, samt tre har varit med i olika antologier, Grimm, 13 Svarta Sagor Om Superskurkar och Bortom Portalen 2. Nu är de samlade i en och samma bok.
Det är verkligen sju olika noveller som vi möter i denna bok. De skiljer sig från varandra när det kommer till handlingar och stilar. Det som är gemensamt med dem är att de utspelar sig i framtiden eller alternativa verkligheter. Oskar Källner visar upp med olikheterna i denna bok att han har ett brett spektrum att ta av när det kommer till hans fantasi. Han visar att fast man skriver inom en genre (fantastik) så kan berättelserna skilja sig åt rätt så redigt.
En del är riktigt spännande och en del har en dos humor i sig och någon är riktigt flummig (på ett positivt och härligt sätt). Oskar vågar ta ut svängarna när det kommer till vissa av handlingarna, kanske inte allt faller alla i smaken. Men frågan är vill man vara så tillrättalagd att man faller alla i smaken? Jag tror att det är bättre att sticka ut och passa några riktigt bra istället för att passa alla halvbra. Och i denna tror jag absolut att alla som gillar fantastik kan hitta sin favorit.
Att skriva en novell är inte lätt för du skall med det samma fånga läsaren och få in den snabbt i handlingen för man har inte en hel bok på sig att utveckla handlingen. Och jag tycker att detta lyckas Oskar Källner med riktigt bra. Han målar snabbt upp miljön och situationen som de olika novellerna utspelar sig i. Man får en klar bild över karaktärerna och blir intresserad av att fortsätta läsa.
Den längsta novellen Vägen Till Stjärnorna känns som att den hade mer att berätta när den tog slut. Jag hade gärna fått reda på vad som hände efteråt och jag hoppas på att vi kanske någon gång i framtiden får detta, antingen i en novell till eller att den utvecklas till en egen bok.
En som blev lite av en favorit var Casus Belli som utspelar sig i värld med superhjältar och superskurkar, detta är jag svag för när det kommer till film och det var inte svårt för mig när jag läste denna att se en film full med effekter i mitt huvud. Efter denna kände jag att jag måste ta mig tid till att läsa antologierna 13 Svarta Sagor Om Superhjältar och 13 Svarta Sagor om Superskurkar.
Detta var min första bok av Oskar Källner (hade läst två av noveller tidigare), han har skrivit ett antal böcker tidigare, och de står snällt och väntar på mig i hyllan. Jag blir verkligen nyfiken på vad de kan bjuda på för det känns som att Källner är en överraskningens man, man vet inte vad man har att förvänta sig när man börjar med hans berättelser. Denna gav mersmak.
I Disekvilibrium av Oskar Källner samsas sju noveller om utrymmet. Alla med mer eller mindre dystopisk framtidsvision och sci-fi som den gemensamma nämnare. Det är mörkt, otrevligt och skrämmande men också vackert, fint och vänskapligt. De olika novellerna har varierande längd och det är skönt att ibland få ett kortare avbrott.
Jag gillar främst ”Järn-Hans”, inspirerad av bröderna Grimm-sagan med samma namn, men också ”Den ovana känslan av verklighet”. De är fortfarande mörka, men fulla av humor och glädje. Annars är jag också väldigt förtjust de gånger som Källner hittar inspiration i mytologier. Det vävs in snyggt och ledigt, som om det absolut inte skulle kunna vara på något annat sätt.
Det är en av de stora fördelarna med Källners berättarstil. Allt är så självklart att det inte går att ifrågasätta. Har världen ovan jord blivit radioaktiv och alla måste bo under jord? Självklart. En myrslok som kan kräkas i min mun så att jag blir varelsen den nyss åt? Självklart. Något som tagit medvetandet från hinduiska gudar och som skapar civilisationer? Absolut. Trots att de olika novellerna är relativt korta, är uppbyggnaden av världarna och karaktärerna levande och djupa.
Språkligt sett har jag absolut inget att klaga på, utan fortsätter ha Källner som en av mina absoluta favoritberättare. Dessutom måste jag slå ett slag för omslagsbilden av Andreas Raninger som sätter stämningen för läsningen redan innan jag har öppnat boken.
Oskar Källner har väldigt snabbt blivit en favoritförfattare. När han frågar om jag vill läsa något han har skrivit så finns det faktiskt bara ett svar. Så även för Disekvilibrium, hans senaste novellsamling. Jag vet att hans noveller alltid utmanar min bekvämlighetszon, men han har en förmåga att få mig att gilla varelser som jag aldrig brukar tycka om att läsa om. Bara det är fantastiskt. Och låt dig inte luras av genren som jag har angett. De här novellerna kan etiketteras med science fiction, skräck, fantastik, steampunk... ja, nästan vad man vill. Läs mer på min blogg