Äntligen har semestern börjat och Lena och Fredrik är tillbaka i sommarhuset, glada att få lämna vardagslivet i Paris. De har sett fram emot att ha familjen samlad, grilla tillsammans på kvällarna, träffa grannar på ett glas vin eller två och njuta av västkustens salta stänk.
Men det blir inte så.
De har fått en ny granne, och hon tycks vilja göra allt för att förstöra deras idyll. Plötsligt är det inte längre självklart var tomtgränsen går eller vilka stigar till stranden som är tillåtna att promenera på. Frågorna bland grannarna hopar sig. Vad hände egentligen med Maria och Peters lilla hund? Varför går den nya grannen alltid runt med en stor skruvmejsel i handen? Och vad är det för märkliga ramsor hon mumlar på?
Plötsligt är dörrar stängda och folk ser sig om över axeln. Den hotfulla stämningen förvärras och till sist är alla i Lövudden indragna i ett drama som ingen vet slutet på…
Tack så mycket Bokfabriken för ett recensionsexemplar av Toktanten!
I det idylliska området Lövudden bor ett flertal familjer och har det supermysigt varje sommar. Det är det perfekta sommarställena - ett ställe som man både kan ha stuga och bo i året runt. Vi får följa fyra familjer och en tant, vars namn är Greta Lilja. Och hon är inte som vilken tant som helst, hon tror att allt hon tycker är rätt och bidrar till att skapa osämja grannarna emellan och gör allt för att försöka få som hon vill. Den idylliska atmosfären i Lövudden ändras drastiskt till något helt annat, när hon vidtar allt mer farliga åtgärder.
För mig fungerade inte den här boken. Jag tyckte att bokens plot aldrig riktigt peakade, utan det drevs på mer och mer och man blev alltmer irriterad på både grannarna och toktanten. Jag hade svårt att hålla koll på alla karaktärer, då jag tyckte att de bara spelade en plats i boken då toktanten gjorde entré, vilket gjorde det genast svårare att känna medlidande och ilska tillsammans med karaktärerna. Toktanten i sig tyckte jag var en väldigt intressant karaktär, men var tråkigt att man aldrig fick veta varför hon var som hon var, vilket jag tycker hade förbättrat boken avsevärt. Nu var hon enbart en konstig tant som ville ha det som hon ville, vilket i vissa fall gjorde boken löjlig eftersom det inte fanns någon bakgrund till hennes beteende. Hade önskat en bättre diskussion kring detta och en anledning till varför hon beter sig - och kanske rentutav lyfta ifall det är en psykisk sjukdom som nu toktanten lider av, och diskutera denne och på något sätt reda ut all osämja.
Det jag tycker författaren lyckas bra med är att spegla känslorna som karaktärerna känner när de blir varse om toktanten, samt att skriva på ett sätt som är lätt att följa med och du ser allting som en film framför dig. Jag tycker väldigt mycket om när det är så pass bra beskrivningar över hur miljöer ser ut, men inte för mycket heller och den balansen har verkligen Birgitta Bergin hittat i denna bok.
Även om denna bok inte var något för mig tror jag att du som gillar att läsa lite mer lustiga böcker med svårtolkade karaktärer och ett skrivsätt som målas upp fantastiskt, tror jag du skulle gilla denna. Plus för den fina kartan över området som hjälpte mig att sära på de olika karaktärerna flera gånger!
Jag tänkte först: Oj, vilken irriterande tant. Sen blev hon ännu värre. Författaren ska ha eloge för att ha skrivit en så bra karaktär som kryper läsaren in under skinnet. Boken är lite läskig emellanåt om man är känslig. Men mest tycker jag att den är obehaglig och Toktanten lämnar en mycket bitter eftersmak i munnen. Läs boken om du inte redan har gjort det.
Ove på crack. Till en början skrockade jag lite för mig själv när Greta Lilja introducerades och tänkte ärligt talat på låntagare på bibblan som är så krävande att man skulle behöva en semesterdag efter en interaktion. Men sen börjar allt eskalera och det fortsätter eskalera genom hela boken och det är som en trainwreck som man förutspått och nu ser hända framför sig. På ett bra sätt.
Var beredd på att bli irriterad, arg, sur och frustrerad MEN man känner så för att Bergin vill att man ska känna så inte för att boken är dålig. Det enda jag saknar är att det aldrig riktigt diskuteras vad som är fel på Toktanten. Hon är uppenbarligen sjuk och det skulle ha behövts göra en anmälan till berörd myndighet (socialen??) för evighet sen. Det känns lite som att karaktären Greta Lilja demoniserar personer med psykiska sjukdomar/psykisk ohälsa och jag tror det hade kunnat undvikas om en allvarligare diskussion hade kommit upp om varför hon beter sig som hon gör. Det är mycket hon är ju tokig, galen, dum i huvudet, ond. Men det MÅSTE finnas en grund till hennes beteende och det utforskas inte.
Toktanten är Birgitta Bergins nionde bok, och jag har läst dom alla. Jag länkar här till mina recensioner av alla dom tidigare åtta böckerna, i den ordning som dom har kommit ut, och med mina betyg i parentes efter varje bok. Tre veckor (3,5), Fångad i Marbella (3,0), Ett oemotståndligt förslag (4,0), En oemotståndlig affär (4,0), Ett oemotståndligt begär (4,0), Som ett brev på posten (5,0), Något du inte vet att jag vet (4,5), och Holländarn (4,5). (Dom två första böckerna hör ihop. Sen så hör dom nästkommande tre böckerna ihop. Och därefter dom två efter dom. Holländarn är helt fristående. Och likaså Toktanten.) (Och om någon känner för att testa att läsa något av Birgitta Bergin, så kan jag rekommendera att börja med hennes två absolut bästa böcker, enligt mig, som hänger ihop, och båda finns i pocket, Som ett brev på posten och Något du inte vet att jag vet.
Men nu ska jag ju recensera Birgitta Bergins nya bok, den nionde i ordningen, Toktanten. Den är, som jag har skrivit förut, helt fristående från hennes tidigare böcker. Men den är, precis som alla hennes böcker, bra, välskriven, och underhållande.
Så här står det om boken: ”Vad händer när ett litet samhälle tas över av en person som inte skyr några medel för att få sin vilja igenom? Och hur långt är en människa beredd att gå för att få makt att härska över andra?” Och det tycker jag är en bra liten beskrivning av boken.
För det är en liten historia om vad en ”Toktant” kan göra med ett litet idylliskt område. Och jag kan varmt rekommendera boken, som var lättläst och riktigt bra.
Oj, vilken toktant! Jag tyckte dock att hennes tokighet eskalerade för fort i början och sen för långsamt, så att det länge kändes puttrigt. Det är väldigt många karaktärer i boken och jag hade gärna fått gå lite djupare i dem. Framför allt hade jag gärna fått veta mer om hur det var för stackars Sara, som fick bo jättelänge i husvagn med två barn eftersom Toktanten lyckats stoppa hennes husbygge.
Första meningen: Fasaden är klar, fönstren sitter på plats, taket ligger där det ska.
Alla känner vi till en toktant, kanske har vi till och med råkat ut för en även om hon inte råkar vara just en granne. Bergin är skicklig på karaktärer utan att göra dem till karikatyrer. Däremot tycker jag inte att det här var Bergins bästa men helt klart läsvärd.
Galen toktant var en klockren titel på denna bok. Det beskriver ju ordagrant handlingen.
Jag skulle dock ha sett ett annat slut än att tanten bara "lämnade" det idylliska Lövudden. Man hade velat veta att hon hamnade bakom lås och bom, fick sitt straff mer än dagsböterna. Sen hade det varit ett plus om man fick veta hennes "background story", t.ex. vad som gjorde henne till den toktant hon är. Jag har ställt mig frågan om hon kanske har någon slags diagnos eller psykiskt problem?
Rekommenderar dock boken! Mycket läsvärd och underhållande. Skickar ut en liten varning om man är känslig. :)
This entire review has been hidden because of spoilers.
En lättläst bok med en konstigt nog fängslande handling. Författaren skriver på ett lättsamt sätt som gör det lätt för läsaren att hänga med i handlingen, jag finner mig själv känna samma frustration som en del av karaktärerna inför "Toktantens" alla upptåg. Men kan dock känna att slutet var en aning otillfredsställande och lite väl hastigt.
Nu har jag lyssnat och Birgitta kan verkligen konsten att väcka känslor! Toktanten - vilken mardrömsgranne! Jag blir frustrerad, irriterad, förundrad och känner sympati för familjerna som drabbas av hennes framfart. Och samtidigt är boken väldigt underhållande och läsvärd. Det är skönt att övriga grannar i sommaridyllen är så sympatiska.
Handlar om hur grannkonflikter kan förpesta ett helt bostadsområde och relationer grannar emellan, i denna boken stärks barnen mellan de utsatta grannarna.
Inte min smak på bok, men gillade författarens beskrivningar på miljö osv. Men önskar dock att man fick veta mer om toktanten, bakgrund, om mannen och vad som hände.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Perfekt sommarbok/ljudbok när man städar/tränar/går! Händer saker men inte så man måste hänga med på varje sekund och bra skrivna karaktärer. Enda minus är att den lämnar mycket frågor
Greta Liilja är inte bara en granne från helvetet – hon är definitionen av en tant med maktambitioner, skruvmejsel och noll tolerans för andras livsglädje. I Toktanten förvandlar Birgitta Bergin en idyllisk sommarby till ett fält av misstänksamhet, tyst grannkrig och en krypande känsla av "vad är det egentligen hon gör där inne?"
När Greta stoppar ett husbygge och börjar lägga sig i allt från tomtgränser till gångvägar och buskage, börjar de boende i Lövudden sakna tiden då största dramat var en bränd korv på grillen. Och sen blir det värre. Katter och småhundar försvinner, Greta mumlar märkliga saker och dyker upp med sin skruvmejsel som om hon vore västkustens svar på Freddy Krueger – fast i Ecco-sandaler.
Bergin lyckas med konststycket att vara både ruskigt rolig och krypande obehaglig på samma gång. Toktanten är feelgood med vassa kanter – en slags svensk Desperate Housewives möter Morden i Midsomer, där alla har något att dölja och ingen riktigt vågar ringa störningsjouren.