Hjärnforskaren Sissela Nutleys bok Distraherad ger med praktiska exempel och med teoretisk forskning en tydlig bild av varför vi bör spendera mindre tid framför våra skärmar. Hon listar upp och förklarar hur skärmar kan skapa en rad olika sociala och kognitiva problem, särskilt för ungdomar.
I bokens sista del ger hon även flera olika förslag på hur man som individ och som familj kan bemöta ett negativt skärmbeteende.
Som fd gamer (gick tillslut på flera spelberoendeträffar) tycker jag att tv och dataspel, samt sociala medier är en av vår tids största samhällsproblem av flera olika kumulativa skäl.
Jag hoppas att det görs mycket mer forskning på ämnet och att boken gör att många fler öppnar sina ögon för hur stort det här problemet är.
Tre saker jag tar med mig: 1) Mentala tallriksmodellen 2) studier från projektet "det syns inte" med 13-19 åringar och deras svar 3) unik studie med 3 månader av smartphone från 2012 som ledde till sämre huvudräkning, sämre uppmärksamhet och social oro.
Den mentala tallriksmodellen (Nutley, 2022); de sju faktorer som är avgörande för psykisk hälsa/ohälsa och som ca 2000 ungdomar svarade på i undersökningen “det syns inte”:
Mentala tallriksmodellen - SCHMARF:
Sömn: 75% sover mindre än 8 timmar
Chilltid: 66% svarade att de ägnar mer än 4 timmar/dag åt digitala media
Hjärnvila: 25% säger att de har mindre än tio minuter hjärnvila per dag
Motion: 80% når inte WHO rekommenderade 60 min motion per dag
Aktiviteter: 35% deltar inte i organiserad fritidsaktivitet
Relationer: 60% svarar att de sällan eller aldrig pratar med andra om jobbiga tankar & känslor
Fokustid: 80% svarar att de mediamultitaskar när de gör läxorna
“400%” - försämring av produktivitet av byte av informationskällor istället för att göra en sak i taget, dvs 15 min blir en timme. (Nutley, 2022)
“3 månader” - en studie från 2012 visade på (1) försämring av huvudräkning, (2) ökad social oro och (3) försämrad uppmärksamhet efter att smartphone använts i 3 månader (Nutley, 2022)
66% - säger att de ägnar mer än 4 timmar per dag åt digitala medier (förutom till skolarbetet, Nutley 2022)
Vilka åtgärder
3 tips
Ändra vanor – bestäm hur du vill ha det
Höj trösklarna - minska användandet
Ersätt användandet
Frågor
Blir vi dummare av mobilen?
Ska mobiler tillåtas i skolan?
Ska man ha åldersgräns för mobiler?
Sammanfattningsvis: Vi kollar mobilen hundratals gånger per dag. Vår uppmärksamhet - vi själva - är till salu på sociala media och vår verklighet är digitalt mättad. Från 2019 fick ämnet uppmärksamhet via Anders Hansens bok "Skärmhjärnan" som beskriver hur vår hjärna är i osynk med vår tid. Nu är året 2024 och vi har bättre data. Det finns argument för att vi blir dummare, motionerar mindre, sover sämre och lider mer av psykisk ohälsa på grund av mobilanvändande samt sociala medier. Tekniken har sina bra sidor, men detta talar för att begräsningar av skärmtid krävs på systemnivå så att inte våra hjärnor blir "kapade". Smartphones har på så kort tid tagit över vår uppmärksamhet att det kommer att vara svårt att minnas en tid utan dem, särskilt efter en generationsväxling. Hur ska människan då kunna behålla fokus? Svaren finns i hur företagen utnyttjar våra hjärnor: vi behöver bestämma ett beteende och sedan höja trösklar för oönskat beteende och ersätta beteendet med analog aktivitet. Vi behöver ha för vana att se människor i ögonen. Om inte skärmarna förstärker lärandet - ta bort dem. Pratar du med någon, lägg undan mobilen. Om du vistas ute, prata med någon - ansikte mot ansikte.
En mycket bra populärvetenskaplig bok. En forskare med gediget CV skriver om ett dagsaktuellt ämne på ett lättförståeligt sätt, väl uppbackat av referenser till tidigare forskning. Distraherad har också lyckats med konststycket att plockas upp av lite olika medier och bli en del av samhällsdebatten, vilket är glädjande. Det finns många andra exempel på dålig populärvetenskap som okritiskt lyfts som argument i hetska politiska debatter, men så är alltså inte fallet här (vad jag har sett). Jag är lite förvånad att författaren citerar både Tristan Harris och Yuval Noah Harari, men inte Jonathan Haidt - men å andra sidan kanske Haidts analyser upplevs som snäppet mer amerika-centrerade.
Boken handlar alltså om vad digitala medier och digitala enheter med skärmar gör med den mänskliga hjärnan, och går särskilt in på vad den gör med barn och unga. När man verkligen sätter sig in i ämnet är det inte alltid helt rolig läsning. Ibland blir det lite ledsamt och framtiden ser dyster ut. Men jag tycker ändå att författaren inte går för djupt ner i dystopiträsket bara för att hon skulle kunna, utan hon håller en saklig ton och tar till vardagliga och lättrelaterade exempel för att illustrera sina resonemang.
Slutligen har jag en reflektion. På baksidan har författaren skrivit: “Jag hoppas kunna bidra till en nyanserad diskussion som rör sig bortom frågan om digitala medier är dåligt eller bra.” Det är en fin ansats. Men skulle författaren ha förståelse om en som läst boken känner sig nödgad att svara just “dåligt” på frågan? Jag skulle nog det. Sen blir en rimlig följdfråga huruvida det är hälsosamt att som lemmel påpeka “hörrni, tåget är påväg utför stupet”. Men samtidigt, om “vetenskapen visar” (en plågsamt överanvänd fras) att det lilla lämmeltåget kanske inte har så mycket mark under tassarna länge till, tja, vad gör man då? Detta bör dock snarare ses som allmän reflektion, snarare än kritik mot boken. För den rekommenderar jag, särskilt till föräldrar och lärare.
Bitvis väldigt intressant bok, om hur hjärnan är uppbygg, och också en hel del ganska skrämmande statiskt kring våra skärmvanor, också några ko kreta tips att ta med sig. E-book layouten av denna bok var mindre lyckad.
One of the first books a read after high school, the book is not all that but it made my hyper aware of the dangers of social media and screens at a young age when I was still young and impressionable. I suggest this book or similar book to anyone who wants to scare away their phone addictions