What do you think?
Rate this book
Ganska nära sanningen
Beata och jag balanserade bredvid varandra på fontänkanten.
”Okej”, sa hon till mig. ”Doppa, önska. På tre. Ett, två, tre.”
Jag stack ner händerna i det iskalla vattnet samtidigt som hon.
Jag önskar att ..., tänkte jag, men den intensiva kylan gjorde det svårt att tänka klart.
Bredvid mig skrek Beata till.
”Helvete, vad kallt!”
Det här, tänkte jag. Jag önskar mig mer av det här.
Nico har bytt namn och stad och färgat håret rosa. Hen har blivit inneboende hos sin faster och hennes minitax i Uppsala, och det är nu det nya livet ska börja. Ett liv där Nico går estet, skapar saker och är den där sortens person som folk dras till. Men att ändra sig är tyvärr inte riktigt så enkelt som hen trott.
”Okej”, sa hon till mig. ”Doppa, önska. På tre. Ett, två, tre.”
Jag stack ner händerna i det iskalla vattnet samtidigt som hon.
Jag önskar att ..., tänkte jag, men den intensiva kylan gjorde det svårt att tänka klart.
Bredvid mig skrek Beata till.
”Helvete, vad kallt!”
Det här, tänkte jag. Jag önskar mig mer av det här.
Nico har bytt namn och stad och färgat håret rosa. Hen har blivit inneboende hos sin faster och hennes minitax i Uppsala, och det är nu det nya livet ska börja. Ett liv där Nico går estet, skapar saker och är den där sortens person som folk dras till. Men att ändra sig är tyvärr inte riktigt så enkelt som hen trott.
215 pages, Hardcover
Published March 27, 2020
2 people are currently reading
140 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 42 reviews
March 24, 2021
Alla Anna Ahlunds böcker ger mig hopp på olika sätt. Den här var som en filt. Ett lugn som sa att allt jobbigt i mitt liv just nu kommer bli okej. Jag kände igen mig i Nico och jag hoppas att jag en dag, gärna snart, också kan vara modig nog att vara Ganska Nära Sanningen.
July 3, 2020
Bästa boken jag läst i år.
April 25, 2020
Tack till Rabén & Sjögren och Anna Ahlund för recexet!
Ganska nära sanningen handlar om Nico som flyttar till sin faster för att börja på en ny skola. Hen har färgat håret rosa och får äntligen gå estet och uttrycka sig i olika projekt och är en person som folk drar sig till. Men det är ändå något som gnager inombords och inte känns helt rätt.
Alltså, det jag tänkte om och om igen undertiden jag läste den här boken var att jäklar vad jag önskar att det faktiskt hade funnits såna här böcker när jag växte upp. Böcker om att det är okej att inte veta vem man är, men att man är på väg till sanningen. Och böcker om där lärare frågar vilket pronomen man ska använda när man blir presenterad för en ny klass - och att ingen kommenterar eller ifrågasätter. Där man har en faster som är trans och en mamma som är så stöttande. Jag ville inte lämna den här tiden som Ahlund har byggt upp och jag önskar att den blir sanning i framtiden.
Jag gillade skrivsättet och hur lättsamt berättelsen tar sig framåt, även om vissa av ämnena är mer tyngre. Jag hade önskat mer tillbakablickar hos Nico och vad som egentligen hände på skolan och varför hen bytte. Om vem hens pappa är och varför det blev som det blev mellan honom och Nicos faster. Jag vill helt enkelt bara ha mer mer mer.
Rekommenderar till alla som vill ha en nytänkande, fantastisk unga vuxna roman om hur det är att växa upp i dagens samhälle - och att faktiskt vara ganska nära sanningen till den man vill vara och också våga vara det.
Ganska nära sanningen handlar om Nico som flyttar till sin faster för att börja på en ny skola. Hen har färgat håret rosa och får äntligen gå estet och uttrycka sig i olika projekt och är en person som folk drar sig till. Men det är ändå något som gnager inombords och inte känns helt rätt.
Alltså, det jag tänkte om och om igen undertiden jag läste den här boken var att jäklar vad jag önskar att det faktiskt hade funnits såna här böcker när jag växte upp. Böcker om att det är okej att inte veta vem man är, men att man är på väg till sanningen. Och böcker om där lärare frågar vilket pronomen man ska använda när man blir presenterad för en ny klass - och att ingen kommenterar eller ifrågasätter. Där man har en faster som är trans och en mamma som är så stöttande. Jag ville inte lämna den här tiden som Ahlund har byggt upp och jag önskar att den blir sanning i framtiden.
Jag gillade skrivsättet och hur lättsamt berättelsen tar sig framåt, även om vissa av ämnena är mer tyngre. Jag hade önskat mer tillbakablickar hos Nico och vad som egentligen hände på skolan och varför hen bytte. Om vem hens pappa är och varför det blev som det blev mellan honom och Nicos faster. Jag vill helt enkelt bara ha mer mer mer.
Rekommenderar till alla som vill ha en nytänkande, fantastisk unga vuxna roman om hur det är att växa upp i dagens samhälle - och att faktiskt vara ganska nära sanningen till den man vill vara och också våga vara det.
December 13, 2021
Borde ju inte bli överraskad att Anna skriver så här fint men alltså OJ vad jag älskade den här boken. Känslan i den är så himla fin. Blir alltid imponerad av när författare kan skriva intressanta böcker utan att det händer massa saker hela tiden. Känner så för Nico och hens relation med Valenka hade jag kunnat följa i 200 sidor till. Var dessutom inte alls beredd på att bli så berörd som jag blev under allhelgona-kapitlet. En riktigt fin bok.
April 29, 2020
Första ungdomsboken jag läser på åratal! Nu vill jag fortsätta. Tänker att Anna Ahlunds samtliga andra böcker får komma först. För oj, vad jag gillade denna! Mysig som tusan, om allvarliga, stora livsfrågor som identitet, kärlek, vänskap. Den gav mig dessutom lite hopp för framtida generationer, vilket jag sannerligen behöver nu för tiden.
April 28, 2020
En helt otrolig ungdomsbok. LÄNGTAR tills jag blir lärare och kan använda i undervisningen. Så viktig och bra bok!!
September 27, 2020
Det är nog dags att inse att Anna Ahlunds böcker inte är för mig, helt enkelt. Ganska nära sanningen är tredje boken av Ahlund som jag läst och precis som med de två tidigare så faller denna kort. Med Saker ingen ser hade jag svårt att sätta fingret på vad som inte riktigt fungerade för mig. Med Du, bara saknade jag karaktärer med större djup och fann handlingen bristfällig (av olika anledningar). Med Ganska nära sanningen är det däremot enkelt att peka ut vad som inte riktigt funkade för mig.
Ganska nära sanningen öppnar med att Nico anländer till Uppsala där hen ska bo hos sin faster Valenka samtidigt som hen studerar på gymnasiet. Redan första dagen på skolan möter Nico Beata med kattdiademet och hon introducerar Nico till sina vänner Hedvig och Gabriel och vi får följa Nico medan hen utforskar vem hen är och vill vara, samt hur långt man är villig att kompromissa med sig själv i jakten på att känna att man passar in.
Hela tiden när jag läste Ganska nära sanningen (GNS) tänkte jag på en annan ungdomsroman: Tänk om det där är jag (TODDÄJ), i vilken Agnes och familj flyttar till en ny stad. Agnes är fullt inställd på att passa in efter att ha varit mobbad i sin förra skolan. Så Agnes har gjort en lista över saker hon ska göra och hur hon ska vara för att passa in, även om det kanske inte stämmer överens med den hon faktiskt är. Agnes identitetssökande sätts på prov, både av henne själv men även externa faktorer. Temat är liknande i GNS. Vi får i denna hints om att Nico inte passat in i sin förra skolan, att hen kanske till och med blivit retad eller mobbad. Och genom berättelsen får vi följa Nico och hens tankar kring vem hen vill vara och vem hen är i termer av könsidentitet. Så medan TODDÄJ fokuserar på personlighet fokuserar GNS på könsidentitet så tematiskt är de ganska lika och jag måste säga att TODDÄJ lyckas beskriva denna kluvenhet mycket bättre än GNS.
För medan detaljerna skiljer sig åt (uppenbarligen) känns TODDÄJ mer verklig, mer realistisk. Den känns levande. För även om Nicos identitetssökande är reellt och viktigt känns det som att historien utspelar sig i en slags idealiserad värld. Av det lilla vi får veta om Valenka, så är det att hon kommer från polen och är trans. Och i denna värld, när hon berättar om det för Nico, upplever jag det som att hennes föräldrar mer eller mindre accepterade detta faktum utan några större problem, vilket... inte känns fullt realistiskt. Och när Nico ska presenteras för klassen är det namn och pronomen som efterfrågas från hen. Efter det är det ingen diskussion, ingen som reagerar på detta, och genom historien tycks det inte vara någon i Nicos omgivning som har någon åsikt, alls, om Nicos könsidentitet. Vilket är vad som bör eftersträvas, såklart, idag. Sen är det sexscenen där Nico tvekar och till slut säger nej och akten avbryts (som den ska). När han sedan träffar är hennes fråga direkt om de gjorde något hen inte var bekväm med. Missförstå mig inte, detta är såklart hur det borde vara i samhället. Ingen ska behöva bli utsatt på grund av sin könsidentitet eller sexuella läggning och sex ska ske med samtycke.
Så vad är min poäng här? Jo, att historien skaver; den känns inte som att den utspelar sig i det samhälle vi faktiskt lever i. För medan Nico ofta funderar kring hur hen uppfattas av andra, så upplevs det som att, i detta idealiserade Uppsala och gymnasium, är något hen inte behöver fundera över, för det uppleves för mig, läsaren, som att denna konflikt med omvärlden inte fanns. Ja, vi får hintar om att Nico inte passade in i sin förra skola, men var det på grund av att hen var osäker kring sig själv eller för att andra pekade ut hen som ett udda element? Kanske är detta ett medvetet val av författaren; att låta Nicos inre konflikt få utspela sig utan konkreta externa element.
Och här är jag kluven. För om detta var tanken, att det endast skulle handla om Nicos interna konflikt så tycks detta ske på bekostnad av en realistisk framställning av den omgivande miljön. Men så kommer nästa detalj kring vad som inte fungerar för mig med Ahlunds historier, nämligen att karaktärerna inte har något särskilt djup i sig. Nico, trots sitt sökande efter sig själv, är rätt begränsad som karaktär. Vad vet vi egentligen om hen? Att hen gillar Beatles. Av någon särskild anledning? Hur introducerades hen till dem? Något särskilt minne med dem? Det finns ingen kontext till hens kärlek för bandet. På samma sätt finns det ingen koppling till hens andra intresse: bakning. Det framgår inte vad det är som lockar Nico till bakningen eller varför hen började med denna hobby. Utöver dessa två intressen så vet vi väldigt lite om Nico, förutom att hen är osäker på sin könsidentitet, då. Men jag hade också svårt att få grep om vad exakt det var Nico var osäker inför. I ett samtal (eller möjligtvis en inre monolog) så uttrycker Nico att hen inte trivs med hur andra ser på hen, att hen inte vill bli definierad som kille (som vissa personer gör) när de ser på hen. Så i Nicos osäkerhet ingår denna externa konflikt, vilket inte matchar tonen som Ahlund sätter för den omgivning Nico befinner sig i, och vi har igen nått en punkt där historien helt enkelt skaver.
Och, som jag påpekade i min recension av Du, bara så definieras karaktären till viss del av hens interaktioner med de andra karaktärerna. Beata är omöjlig att få grepp om. Vem är denna tjej? Henne får vi veta väldigt lite om, trots att hon är en viktigt del i historien. Sen så är det Hedvig och Gabriel, uppenbarligen bara bifigurer som finns där för att få ett avbrott från Nico och Beatas interaktioner, dvs, de är ungefär lika intressanta (och komplexa) som ett pappersark. Oändligt med möjligheter, men inte utnyttjade alls.
I slutändan är det nog detta som inte fungerar för mig: Att Nicos osäkerhet delvis finns i att andra människor ser på hen på ett sätt som Nico inte upplever sig passa in i, men på grund av den idealiserade omgivningen historien utspelar sig i upplevs detta som en konflikt som inte finns. Tillsammans med brister i porträtteringen av övriga karaktärer är det bitar som fattas. För i grunden är historien bra och högst relevant, men detaljerna som skulle göra historien levande -- en mer realistisk omvärld, djupare inblick i karaktärerna, någon ytterligare konflikt (intern eller extern spelar ingen roll) -- saknas helt enkelt och det slutar med att det hela tiden är något som ligger och skaver. Eller så har jag helt enkelt blivit för gammal och dagens gymnasieungdomar lever i en helt annan värld än den jag minns. Men om jag ska gå på vad vänner och bekanta, för att inte nämna undersökningar om hbtq-ungdomar, så är detta inte heller helt sant. För mig är titeln snarare än bra beskrivning på hur jag upplevde boken: en historia som kommer ganska nära sanningen, ganska nära verkligheten, men inte riktigt hela sanningen, inte riktigt hela verkligheten.
Ganska nära sanningen öppnar med att Nico anländer till Uppsala där hen ska bo hos sin faster Valenka samtidigt som hen studerar på gymnasiet. Redan första dagen på skolan möter Nico Beata med kattdiademet och hon introducerar Nico till sina vänner Hedvig och Gabriel och vi får följa Nico medan hen utforskar vem hen är och vill vara, samt hur långt man är villig att kompromissa med sig själv i jakten på att känna att man passar in.
Hela tiden när jag läste Ganska nära sanningen (GNS) tänkte jag på en annan ungdomsroman: Tänk om det där är jag (TODDÄJ), i vilken Agnes och familj flyttar till en ny stad. Agnes är fullt inställd på att passa in efter att ha varit mobbad i sin förra skolan. Så Agnes har gjort en lista över saker hon ska göra och hur hon ska vara för att passa in, även om det kanske inte stämmer överens med den hon faktiskt är. Agnes identitetssökande sätts på prov, både av henne själv men även externa faktorer. Temat är liknande i GNS. Vi får i denna hints om att Nico inte passat in i sin förra skolan, att hen kanske till och med blivit retad eller mobbad. Och genom berättelsen får vi följa Nico och hens tankar kring vem hen vill vara och vem hen är i termer av könsidentitet. Så medan TODDÄJ fokuserar på personlighet fokuserar GNS på könsidentitet så tematiskt är de ganska lika och jag måste säga att TODDÄJ lyckas beskriva denna kluvenhet mycket bättre än GNS.
För medan detaljerna skiljer sig åt (uppenbarligen) känns TODDÄJ mer verklig, mer realistisk. Den känns levande. För även om Nicos identitetssökande är reellt och viktigt känns det som att historien utspelar sig i en slags idealiserad värld. Av det lilla vi får veta om Valenka, så är det att hon kommer från polen och är trans. Och i denna värld, när hon berättar om det för Nico, upplever jag det som att hennes föräldrar mer eller mindre accepterade detta faktum utan några större problem, vilket... inte känns fullt realistiskt. Och när Nico ska presenteras för klassen är det namn och pronomen som efterfrågas från hen. Efter det är det ingen diskussion, ingen som reagerar på detta, och genom historien tycks det inte vara någon i Nicos omgivning som har någon åsikt, alls, om Nicos könsidentitet. Vilket är vad som bör eftersträvas, såklart, idag. Sen är det sexscenen där Nico tvekar och till slut säger nej och akten avbryts (som den ska). När han sedan träffar är hennes fråga direkt om de gjorde något hen inte var bekväm med. Missförstå mig inte, detta är såklart hur det borde vara i samhället. Ingen ska behöva bli utsatt på grund av sin könsidentitet eller sexuella läggning och sex ska ske med samtycke.
Så vad är min poäng här? Jo, att historien skaver; den känns inte som att den utspelar sig i det samhälle vi faktiskt lever i. För medan Nico ofta funderar kring hur hen uppfattas av andra, så upplevs det som att, i detta idealiserade Uppsala och gymnasium, är något hen inte behöver fundera över, för det uppleves för mig, läsaren, som att denna konflikt med omvärlden inte fanns. Ja, vi får hintar om att Nico inte passade in i sin förra skola, men var det på grund av att hen var osäker kring sig själv eller för att andra pekade ut hen som ett udda element? Kanske är detta ett medvetet val av författaren; att låta Nicos inre konflikt få utspela sig utan konkreta externa element.
Och här är jag kluven. För om detta var tanken, att det endast skulle handla om Nicos interna konflikt så tycks detta ske på bekostnad av en realistisk framställning av den omgivande miljön. Men så kommer nästa detalj kring vad som inte fungerar för mig med Ahlunds historier, nämligen att karaktärerna inte har något särskilt djup i sig. Nico, trots sitt sökande efter sig själv, är rätt begränsad som karaktär. Vad vet vi egentligen om hen? Att hen gillar Beatles. Av någon särskild anledning? Hur introducerades hen till dem? Något särskilt minne med dem? Det finns ingen kontext till hens kärlek för bandet. På samma sätt finns det ingen koppling till hens andra intresse: bakning. Det framgår inte vad det är som lockar Nico till bakningen eller varför hen började med denna hobby. Utöver dessa två intressen så vet vi väldigt lite om Nico, förutom att hen är osäker på sin könsidentitet, då. Men jag hade också svårt att få grep om vad exakt det var Nico var osäker inför. I ett samtal (eller möjligtvis en inre monolog) så uttrycker Nico att hen inte trivs med hur andra ser på hen, att hen inte vill bli definierad som kille (som vissa personer gör) när de ser på hen. Så i Nicos osäkerhet ingår denna externa konflikt, vilket inte matchar tonen som Ahlund sätter för den omgivning Nico befinner sig i, och vi har igen nått en punkt där historien helt enkelt skaver.
Och, som jag påpekade i min recension av Du, bara så definieras karaktären till viss del av hens interaktioner med de andra karaktärerna. Beata är omöjlig att få grepp om. Vem är denna tjej? Henne får vi veta väldigt lite om, trots att hon är en viktigt del i historien. Sen så är det Hedvig och Gabriel, uppenbarligen bara bifigurer som finns där för att få ett avbrott från Nico och Beatas interaktioner, dvs, de är ungefär lika intressanta (och komplexa) som ett pappersark. Oändligt med möjligheter, men inte utnyttjade alls.
I slutändan är det nog detta som inte fungerar för mig: Att Nicos osäkerhet delvis finns i att andra människor ser på hen på ett sätt som Nico inte upplever sig passa in i, men på grund av den idealiserade omgivningen historien utspelar sig i upplevs detta som en konflikt som inte finns. Tillsammans med brister i porträtteringen av övriga karaktärer är det bitar som fattas. För i grunden är historien bra och högst relevant, men detaljerna som skulle göra historien levande -- en mer realistisk omvärld, djupare inblick i karaktärerna, någon ytterligare konflikt (intern eller extern spelar ingen roll) -- saknas helt enkelt och det slutar med att det hela tiden är något som ligger och skaver. Eller så har jag helt enkelt blivit för gammal och dagens gymnasieungdomar lever i en helt annan värld än den jag minns. Men om jag ska gå på vad vänner och bekanta, för att inte nämna undersökningar om hbtq-ungdomar, så är detta inte heller helt sant. För mig är titeln snarare än bra beskrivning på hur jag upplevde boken: en historia som kommer ganska nära sanningen, ganska nära verkligheten, men inte riktigt hela sanningen, inte riktigt hela verkligheten.
April 21, 2020
som jag har saknat att läsa en Anna Ahlund bok! och denna gav mig exakt vad jag alltid förväntar mig: mysighet, liiite angst, och såklart hbtqia+
först tyckte jag är där var alldeles för lite inre konflikt då jag trodde att Nico skulle fundera mycket över sitt pronomen. men sen insåg jag hur fel jag hade; där är SÅ mycket inre konflikt! hen är otroligt fokuserad på att vara en bra person, att andra ska uppfatta hen som en bra person samt att andra ska vara bra personer. hög igenkänningsfaktor!
något jag älskar är hur författaren verkligen suger in en i världen med små detaljer, samt att det märks att hon skriver om saker hon själv tycker om. det gör det så mycket mera verkligt.
älskar, älskar denna lilla pärla <3
först tyckte jag är där var alldeles för lite inre konflikt då jag trodde att Nico skulle fundera mycket över sitt pronomen. men sen insåg jag hur fel jag hade; där är SÅ mycket inre konflikt! hen är otroligt fokuserad på att vara en bra person, att andra ska uppfatta hen som en bra person samt att andra ska vara bra personer. hög igenkänningsfaktor!
något jag älskar är hur författaren verkligen suger in en i världen med små detaljer, samt att det märks att hon skriver om saker hon själv tycker om. det gör det så mycket mera verkligt.
älskar, älskar denna lilla pärla <3
April 22, 2020
Värd all väntan. Bästa jag läst i år. Älskar hur hon skriver, att allt är så naturligt, inga pekpinnar utan bara vardagligt och äkta.
May 5, 2020
Fantastisk och viktig. Alla borde läsa denna!!
May 20, 2020
Svinbra. I vissa hänseenden det bästa Anna har skrivit.
July 10, 2020
Det var inte en så bra bok, mest klyschig. Kanske riktad till yngre? Lättläst.
September 28, 2020
This is about love, cupcakes and The Beatles!
December 10, 2020
100% den finaste boken jag läst i år. Uppsalaskildringarna, relationerna, Beatles-referenserna och Nico var helt fantastiska. Älskade boken från början till slut! ❤️
February 24, 2021
SÅ gullig bok!! SÅ viktig bok!! SÅ viktig representation!! Vill ge den till alla unga queers <3 Lite cringe, men så ska det nog vara haha :’)
March 10, 2023
jag ÄLSKAR att Annas böcker utspelar sig i Uppsala
February 24, 2022
När jag säger att jag vill läsa böcker som handlar om karaktärer snarare än handlingar, är det det här jag menar.
April 6, 2021
Vill egentligen ge denna bok lägre betyg än det här, MEN allt under två stjärnor har jag ju i princip reserverat åt sådant som objektivt är en smärre katastrof. Det kvalificerar denna bok inte in i, i alla fall.
Jag har läst andra böcker av denna författare förut och tyckt om dem. Dessvärre klickade inte riktigt jag och den här boken. Jag tror mitt största problem var att jag hade andra förväntningar på vad den skulle handla om. Jag trodde verkligen att den här boken skulle utforska mer kring Nicos identitet men istället nämns hens känslor gällande hens kön på riktigt två gånger i boken? Alltså, en transkaraktär ÄR så mycket mer än sitt kön obvs, men samtidigt verkar den här boken ha marknadsförts som en bok där en ickebinärs identitet ~utforskars, vilket denna bok tyvärr inte gjorde.
Kunde inte heller riktigt se 'poängen' med övriga historien. Jag tror detta nog var en bok som jag var alldeles, alldeles för gammal för också, tyvärr.
Jag har läst andra böcker av denna författare förut och tyckt om dem. Dessvärre klickade inte riktigt jag och den här boken. Jag tror mitt största problem var att jag hade andra förväntningar på vad den skulle handla om. Jag trodde verkligen att den här boken skulle utforska mer kring Nicos identitet men istället nämns hens känslor gällande hens kön på riktigt två gånger i boken? Alltså, en transkaraktär ÄR så mycket mer än sitt kön obvs, men samtidigt verkar den här boken ha marknadsförts som en bok där en ickebinärs identitet ~utforskars, vilket denna bok tyvärr inte gjorde.
Kunde inte heller riktigt se 'poängen' med övriga historien. Jag tror detta nog var en bok som jag var alldeles, alldeles för gammal för också, tyvärr.
May 15, 2020
Jordnära mysläsning med starka karaktärer. Denna bok gjorde mig helt enkelt glad ☺️
Vi får lära känna Nico när hen flyttar till sin faster, Valenka, startar en ny skola, ett nytt liv i Uppsala. Snabbt träffar hen vänner, men främst Beata är en personlighet som sticker ut. Jag gillade verkligen deras växande vänskap, hur de lärde känna varandra och hur de gjorde misstag. Och det blev väldigt uppenbart hur lätt det är att säga och göra något sårande utan att mena det.
Det händer inte mycket i boken, utan det är mer fokus på Nico och hens utveckling och på relationen med Beata.
Väldigt bra och enkelt berättat om ett perspektiv på könsroller och att tvingas på etiketter. Jag uppskattar Ahlunds förmåga att berätta om viktiga ämnen utan att "köra upp det i ansiktet" på en. Frågor som könsroller, normer och psykisk hälsa är snarare en naturlig del av livet, vilket inte gör det mindre viktigt. Snarare blir jag mer peppad att veta mer än om det skulle vara någon pekpinne-känsla över det. Det fantastiska är att även Nico är osäker över det hela, trots att hen vet att tvåkönsnormen inte är något som passar in på hen. Detta kanske inte låter fantastiskt, men det handlar faktiskt om en tonåring och tonåringar ska inte veta allt om omvärlden eller sig själva - inte ens vuxna har alltid så bra koll på sig själva och det kändes lugnande att det är tillåtet att känna att man inte passar in i normen och kunna göra något åt det, även när man inte har "tänkt klart".
Okej, det var en hel del babbel, men ni kanske förstår vad jag menar ^^
Anyway, egentligen hade boken kunnat vara dubbelt så lång, för jag hade velat veta mer om både Nico och Beata och Valenka och hela Byllis och allt. Detta är rätt oväntat, då jag nästan alltid tycker att böcker kan kortas ned. Dessutom var den full av kärlek till The Beatles och bakning, vilket lätt kunde tagit upp ett par kapitel till!
Anna Ahlund fortsätter vara en storfavorit för mig, helt enkelt 😊
4 av 5 The Beatles-album
/ Denise
Vi får lära känna Nico när hen flyttar till sin faster, Valenka, startar en ny skola, ett nytt liv i Uppsala. Snabbt träffar hen vänner, men främst Beata är en personlighet som sticker ut. Jag gillade verkligen deras växande vänskap, hur de lärde känna varandra och hur de gjorde misstag. Och det blev väldigt uppenbart hur lätt det är att säga och göra något sårande utan att mena det.
Det händer inte mycket i boken, utan det är mer fokus på Nico och hens utveckling och på relationen med Beata.
Väldigt bra och enkelt berättat om ett perspektiv på könsroller och att tvingas på etiketter. Jag uppskattar Ahlunds förmåga att berätta om viktiga ämnen utan att "köra upp det i ansiktet" på en. Frågor som könsroller, normer och psykisk hälsa är snarare en naturlig del av livet, vilket inte gör det mindre viktigt. Snarare blir jag mer peppad att veta mer än om det skulle vara någon pekpinne-känsla över det. Det fantastiska är att även Nico är osäker över det hela, trots att hen vet att tvåkönsnormen inte är något som passar in på hen. Detta kanske inte låter fantastiskt, men det handlar faktiskt om en tonåring och tonåringar ska inte veta allt om omvärlden eller sig själva - inte ens vuxna har alltid så bra koll på sig själva och det kändes lugnande att det är tillåtet att känna att man inte passar in i normen och kunna göra något åt det, även när man inte har "tänkt klart".
Okej, det var en hel del babbel, men ni kanske förstår vad jag menar ^^
Anyway, egentligen hade boken kunnat vara dubbelt så lång, för jag hade velat veta mer om både Nico och Beata och Valenka och hela Byllis och allt. Detta är rätt oväntat, då jag nästan alltid tycker att böcker kan kortas ned. Dessutom var den full av kärlek till The Beatles och bakning, vilket lätt kunde tagit upp ett par kapitel till!
Anna Ahlund fortsätter vara en storfavorit för mig, helt enkelt 😊
4 av 5 The Beatles-album
/ Denise
July 5, 2020
Jag gillade verkligen denna bok! Detta förvånade mig lite då jag inte riktigt fastnat för de tidigare böcker av Ahlund jag läst. Men ett mindre fokus på sexscener och ett större fokus på karaktärer gjorde sitt.
Nico är en sympatisk huvudperson och det boken kretsar om - hens resa att hitta sig själv - är intressant. Nico har flyttat till ny stad och ny skola för att börja om med nytt namn, ny frisyr, och nya pronomen. Nico börjar allmän estet inte för att hen är särkilt konstnärlig men för att det lockar att vara just estet.
Som en bonus kändes boken som ett trovärdigt porträtt av typ ~ungdomar idag~ där detaljer som en gruppchatt och användning av sociala medier vävdes in på ett naturligt vis.
Nico är en sympatisk huvudperson och det boken kretsar om - hens resa att hitta sig själv - är intressant. Nico har flyttat till ny stad och ny skola för att börja om med nytt namn, ny frisyr, och nya pronomen. Nico börjar allmän estet inte för att hen är särkilt konstnärlig men för att det lockar att vara just estet.
Som en bonus kändes boken som ett trovärdigt porträtt av typ ~ungdomar idag~ där detaljer som en gruppchatt och användning av sociala medier vävdes in på ett naturligt vis.
April 30, 2020
Äntligen!
Tredje gången gillt och den här gången gör Anna Ahlund succé även i mina ögon. Jag har kämpat hela april med att förstå hennes storhet, och nu gör jag äntligen det, för det här är riktigt bra. Det är hoppfullt, intressant och unikt, och också trovärdigt, vackert och mysigt. Helt enkelt en toppenbok med spännande relationer som jag redan längtar tillbaka till och gärna skulle ha läst ännu mer om.
För drygt 200 sidor är ändå alldeles för lite för en så fantastisk historia. Det är dock egentligen det enda jag har synpunkter på.
Tredje gången gillt och den här gången gör Anna Ahlund succé även i mina ögon. Jag har kämpat hela april med att förstå hennes storhet, och nu gör jag äntligen det, för det här är riktigt bra. Det är hoppfullt, intressant och unikt, och också trovärdigt, vackert och mysigt. Helt enkelt en toppenbok med spännande relationer som jag redan längtar tillbaka till och gärna skulle ha läst ännu mer om.
För drygt 200 sidor är ändå alldeles för lite för en så fantastisk historia. Det är dock egentligen det enda jag har synpunkter på.
April 12, 2022
Obs för cis-perspektiv men detta är nog ingen bok jag kommer komma ihåg. Tyckte att handlingen var frånvarande ca 70% av boken, behövde påminna mig själv om vad som hade "hänt" varje gång jag återupptog läsandet. Saknade även djup i karaktärer (utom möjligtvis huvudkaraktären Nico). Gick iaf snabbt att läsa och det var mysigt med Nicos relation till Valenka samt bakning och de "traditioner" de två skapade ring Nicos bakning.
April 10, 2020
Ytterligare en klockren fullträff från Anna Ahlund. Jag skrattade, jag grät, jag satt där med boken utläst och kände att jag ville läsa om den igen med en gång.
En dag kanske den här typen av transrepresentation är vanlig, men än så länge känns det som att hitta en fridlyst blomma varje gång jag får känna igen mig på det här sättet. Ovanligt, oändlig värdefullt och värt att skydda.
En dag kanske den här typen av transrepresentation är vanlig, men än så länge känns det som att hitta en fridlyst blomma varje gång jag får känna igen mig på det här sättet. Ovanligt, oändlig värdefullt och värt att skydda.
April 1, 2023
Jag hade nog lite för höga förhoppningar. Jag hoppades att huvudpersonen skulle vara mer relatable än hen var. Hen tog en del väldigt dryga beslut, som alla kan sammanfattas med Beata. Jag hatar henne. Att lyssna på och respektera andra - särskilt den man är kär i - borde inte vara så svårt!! Hon förtjänade inte över huvud taget sin andra chans.
This entire review has been hidden because of spoilers.
March 19, 2024
Jag tror att folk som själva är närmare gymnasieåldern skulle kunna uppskatta denna mer än mig. Den känns lite långt ifrån mig när mycket händer i skolkorridorerna.
Jag är oavsett väldigt tacksam över att kunna läsa lite mer lättsamma böcker med transpersoner, det behövs. Överlag trevlig bok, bra att läsa även som cis-person för att ta del av sökande transungdomars tankar.
Jag är oavsett väldigt tacksam över att kunna läsa lite mer lättsamma böcker med transpersoner, det behövs. Överlag trevlig bok, bra att läsa även som cis-person för att ta del av sökande transungdomars tankar.
June 24, 2020
inte lika bra som hennes andra romaner, kändes som att denna saknade någon substans, eller det där lilla extra som gjorde att jag absolut inte kunde släppa taget om den som jag fick med de första två.
August 6, 2020
jag tror den här boken kan vara mycket viktig för många! om hur en bör vara sann mot sig själv, i alla fall så långt det är möjligt. om hur känslor och livet är komplicerade och något annat vore konstigt. om hur lätt det kan vara att få vara sig själv, men hur det samtidigt kan vara så svårt.
September 23, 2020
En mysig och lättläst berättelse från ett estetgymnasium i Uppsala. Om att börja om, testa ett nytt pronomen, byta namn och ändra hårfärg...
Hade gärna läst mer om Nico och var som hänt tidigare i hens liv.
Hade gärna läst mer om Nico och var som hänt tidigare i hens liv.
April 16, 2020
Mår så bra av Anna Ahlunds böcker. Längtar redan till nästa.
May 22, 2020
En mysig och charmig berättelse om att hitta sin identitet.
Det här var en väldigt snabbläst bok. Språket och karaktärerna kändes levande och jag följde bara med i tempot. Nico är en väldigt fin person som är icke-binär. Hens relation med Beata är fin och aningen fluffig. Berättelsen får ett annat djup i slutet av boken och budskapet om att hitta sin identitet kommer fram tydligt. Men boken var aningen för lättsam för mig. Jag hade önskat ett lite större djup, till exempel mer bakgrundshistoria. Jag gillade boken mycket, men fastnade mer för Ahlunds tidigare böcker.
Det här var en väldigt snabbläst bok. Språket och karaktärerna kändes levande och jag följde bara med i tempot. Nico är en väldigt fin person som är icke-binär. Hens relation med Beata är fin och aningen fluffig. Berättelsen får ett annat djup i slutet av boken och budskapet om att hitta sin identitet kommer fram tydligt. Men boken var aningen för lättsam för mig. Jag hade önskat ett lite större djup, till exempel mer bakgrundshistoria. Jag gillade boken mycket, men fastnade mer för Ahlunds tidigare böcker.
Displaying 1 - 30 of 42 reviews