Kerstins mamma har en 40-årskris och har klippt tuppfrilla och tatuerat ett hjärta med ett ”K” i mitten. Kan det vara K som i Kenneth – Kerstins lärarvikarie? Eller kanske Kakan som mamma åkt till Mallorca med? Det enda Kerstin vet är att hon ogillar 40-årskriser och att mamma borde skärpa sig. Till på köpet har Gunnars mamma hotat med att hon och Gunnar ska flytta tillbaka till Stenungsund om vildsvinen fortsätter att böka i deras trädgård. Nu är goda råd – bokstavligt talat – dyra, för en flaska vargkiss kostar 400 kr och det är det enda som kan hålla vildsvinen borta och Gunnar kvar.
Helena Hedlund är skådespelare i grunden, utbildad på Teaterhögskolan i Malmö, och är verksam vid Teater Martin Mutter i Örebro, både som skådespelare och som dramatiker. Helena spelar främst för barn och ungdomar och har även skrivit ett tiotal pjäser, mestadels i samma åldersgrupp.
Född i Borås 1987 bor Helena nu på landet utanför Örebro med tre barn, man, katt och några hönor.
Ten tom podobał mi się trochę bardziej niż pierwszy. I mocniej mi uświadomił, jak wiele kotłuje się w tych małych dziecięcych główkach i jak błahe rzeczy dla nich są tragedią na miarę końca świata.
Det är omöjligt att inte falla för Kerstin. En fantastisk vardagsberättelse som skulle passa perfekt för högläsning i åk 1 och 2. Helena Hedlund har verkligen lyckats fånga barnets perspektiv och det är helt klockrent. Fokus i denna andra del är hur svårt det kan vara för barn att förstå vuxna, vad vi säger, vad vi gör och våra avsikter. Vi är ju rätt knäppa ibland och tänker inte alltid till.
Det här är alltså andra boken i en trilogi om Kerstin. Jag och nioåringen gillade ettan, och vi älskade den här. Kerstin är kanske den mest realistiska barnbokskaraktär jag stött på. Genom Kerstins blick minns jag hur det var att vara barn. Det var nämligen precis så. När ens mamma hade en ny frisyr, (eller tog av sig glasögonen) så var det inte samma mamma. Man ba: nej, ge tillbaka min riktiga mamma. Man var både snäll och rolig, blyg och modig och ofta framstod man nog som tjurig när det var något som kändes orätt. Ibland gjorde man saker man inte fick, ibland blev det fel. Men bara man berättar, säger förlåt och ställer till är rätta så gör det ingenting. Som barn får man göra fel, det ingår liksom i paketet av att prova sig fram. Jag tycker typ att barn SKA göra fel. Passa på liksom. Och jag älskar att Hedlund låter Kerstin göra det.
I den första boken handlade det om självvald ensamhet, gränser mellan sanning och lögn. Den här bokens tema berör också lögner, om hur man ska förstå vuxna, och hur vuxnas beteenden påverkar barn. Det är allvarliga saker men skrivet med en lätthet och humor som passar perfekt.
En fin bok om hur det är att vara i ett barns huvud när man oroar sig över att ens föräldrar skall skiljas, att den bästa kompisen ska flytta ifrån en eller de missförstånd som sker när vuxna är otydliga med vad som är skämt och inte.
Det är omöjligt att inte falla för Kerstin. En fantastisk vardagsberättelse som skulle passa perfekt för högläsning i åk 1 och 2. Helena Hedlund har verkligen lyckats fånga barnets perspektiv och det är helt klockrent. Fokus i denna andra del är hur svårt det kan vara för barn att förstå vuxna, vad vi säger, vad vi gör och våra avsikter. Vi är ju rätt knäppa ibland och tänker inte alltid till. //Izabelle
Att vara Kerstin är en underbar uppföljare till den första boken, som jag älskade. Samma underbara karaktärer som vi nu fick möjlighet att lära känna lite bättre. Helena Hedlunds styrka är att skildra vanliga problem som barn råkar ut för på ett väldigt realistiskt och empatiskt sätt. I den första boken handlade det om att säga ifrån till sina vänner när man inte är bekväm, och här ligger fokus dels på skilsmässorädslor men även på hur jobbigt det kan vara när man plötsligt befinner sig mitt i en hemlighet som gränsar till att vara en lögn, även om man inte alls är säker på hur man hamnade där från början.
Anledningen till att jag "bara" ger den här boken 4 stjärnor är för att jag relaterade mer till den första. Det är fortfarande en fantastiskt skriven bok som är värd att läsa!
8-åringen gillade den här uppföljaren lika mycket som den första. Själv tyckte jag kanske att den hade ett lugnare, och lite tråkigare, tempo men vad jag tycker är helt oviktigt i sammanhanget! Barnet älskade den!