Pi är död, och hennes tvillingsyster Lollo minns henne, den framstående fotografen, med värme och stolthet. De stod ju varandra så nära, trots de drastiska olikheterna i livsval och personlighet. Pi valde bort "kvinnligheten" för äventyr och faror, Lollo skaffade sig en trygg utbildning, man och barn och en tillvaro utan utmaningar. Men hennes minnen växer efter hand till en dramatisk urladdning av motsägelsefulla känslor, av kärlek och hat, beroende och avståndstagande. Och till sist ett upprört äckel inför systerns råa språk, hennes påstådda frihet som visar sig dölja hemligheter och svek. Inger Alfvéns explosiva nutidsskildring är en mångtydig berättelse om två ytterst sammansatta kvinnor. Den ena den andras frånsida.
Älskar idén med en ond tvilling, en nemesis. Är det kanske en person uppdelad i två karaktärer? Bitvis glimtar det till. Fina formuleringar om livets och framförallt relationers klurigheter. Det finns ett raseri här som eggar mig men också känns aningen övermäktigt. Och till stor del är det förutsägbart, lite överdrivet. Kanske hade jag för höga förväntningar?!
Denna bok kändes mer som en skildring av författarinnans egna grubblerier/tankar kring livsval och lyckades på så vis inte engagera en i egenskap av prosa. Jag är själv väldigt avog till böcker som har otrohet och liknande som "teman", så detta påverkade såklart min läsupplevelse. Jag tycker dessutom att alla personer var stereotyper och man kände inte med dem. Bokens förtjänst är att berättelsen är väldisponerad.
Det är bara Lollo som för fram berättelsen. Läsaren tvingas vara i hennes tankar. Det känns som ett fängelse att ständigt umgås med denna konservativa, humorfria och kyliga person. En psykologisk roman som gradvis avslöjar huvudpersonen Lollo. Kanske ett intressant porträtt, men inte för mig.